Banderolltillverkning
Som bekant är det Första maj i morgon, en dag med traditioner. Det går förhoppningsvis lugnt till, här hemma och utomlands. Men här och där kommer det nog att bli hårda tag. Hårda tider får efterverkningar. När man läser hur den icke-socialistiska Manila Times i sin ledare beskriver läget för de filippinska arbetarna kan man gott tänka sig att arbetarna själva kan ha ännu vassare formuleringar. Världsekonomin är skakig, miljökrisen ser alltmer hotande ut, nu förvärras matkrisen - det finns mycket att svära över. Parollerna på Första maj borde vara stålhårt militanta. Det borde dåna rent öronbedövande i "förnuftets krater". Inte i "rättens krater" som det står i den mesigare svenska versionen av Internationalen till skillnad mot det franska originalet. För världens ordning är inte bara orättvis, den är dessutom oförnuftig.
Här är en affisch från Vänstern, die Linke, i Tyskland. Budskapet är entydigt: bättre arbete, lön och pension. Men jag tycker det ser grafiskt lite tråkigt ut.
Och de svenska socialdemokraterna kör med ett förstamajmärke som banne mig inte ser roligt ut. Ärtpuré?
Nu kanske det skall vara mer kamp än nöje på Första maj. Visserligen vet jag att det där röda krafset i mitten skall föreställa en ros, men skulle det inte kunna symbolisera den sista hederliga principen som trampats blodig och sönder av partibossar med bara en önskan: att få komma in i Kanslihuset igen till vilket pris som helst. Men det bör de inte vara så säkra på att det går - i sitt maktbegär kan de mycket väl sätta krokben för sig själva.
Huvudparollen för SAP är "Frihet kräver rättvisa", och det känns tomt på något sätt. Skall den tidigare justitieministern Bodström, mannen som gett upphov till skällsordet "bodströmmeri" verkligen hålla tal på ämnet rättvisa? Han skall tala i Norrköping ser jag. Borde det inte handla om avlyssningsteknik och övervakning av medborgarna i stället?
Underparollerna hos SAP verkar i bästa fall sympatiska. Men så har det väl varit länge. Jag minns parollen "ökad jämlikhet" från omkring 1970. Någon påpekade att detta faktiskt betydde "begränsad jämlikhet" - hade man velat ha just jämlikhet hade man väl krävt det.
Fler jobb – inte ökade klyftor!
Utbildning – inte utslagning!
Vård efter behov - inte efter plånbok!
Klimatinvestera – inte vänta!
Människovärde – inte rasism!
Fred i Mellanöstern - inte våld!
Vill den som är emot någon av dessa paroller räcka upp handen!
Första maj i Stockholm 1899. I mitten syns Typografiska föreningens standar och till höger antar jag att det är bokbinderiarbetarnas dito.
Jag tvivlar på att man kan ta kamp mot samtidens oförnuft genom att föra fram paroller som knappt någon människa har något emot. När klassamhället har försvunnit kan väl folk vara ense om det mesta vad det gäller hur vårt gemensamma liv skall organiseras, men det finns ännu kvar och därför kommer grupper med djupt motsatta intressen att stå emot varandra.
För att hitta lite mer substans i samhällskritiken får man gå till grupper vänster om socialdemokratin, men även där verkar det ganska tamt. Det skall bli intressant att se vad som händer imorgon, om vänstern som vanligt blir störst i Stockholm, om kräftgången för deltagandet i socialdemokraternas tåg fortsätter etc. Det verkligt intressanta kommer dock senare när man studerar hur vänstergrupperna reagerar på de allt mer hotfulla krismolnen runt om i världen. För Sverige lär inte bli oberört.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar