Vad vill die Linke göra?

Jag har försökt mig på att för omväxlings skull översätta från tyska. Det här är utdrag av en artikel från tyska vänstern - die Linke, där den ena partiledaren Katja Kipping (partiet har två ordförande) har synpunkter på partiets politik efter det dåliga resultatet i EU-valet.

Nu är tyska inte mitt bästa språk, några detaljer i texten har jag inte begripit, men budskapet går nog fram i alla fall. Som jag känner det är det ungefär samma sammanbitna optimism som exempelvis svenska Vänsterpartiet kan komma med: "Jo, vi har lite problem, når inte riktigt fram, men ibland går det lite bättre, det finns olika frågor att ta tag i, och nu kämpar vi vidare ...". Och så står partiet och stampar ungefär på samma ställe år efter år, en liten framgång ibland, sedan bakslag, men i stort sett ändras ingenting. Ganska typisk vänster-socialdemokrati alltså. Nog kunde man lära sig en del av det betydligt mer framgångsrika PTB i Belgien. PTB siktar inte på att sitta i någon mer eller mindre borgerlig regering. Där kan man inte göra något, och en sådan situation varnar på sätt och vis Kipping för - om väljarna tror att partiet inte kan göra något blir det stagnation och förlust.

Katja Kipping (foto från die Linkes hemsida)

Ta varningssignalen på allvar

Uttalande av Katja Kipping i partiledningen efter valet den 26 maj 2019

Valet den 26 maj är en varningssignal för oss som vi måste ta på allvar. Med ett valresultat på 5,5 procent måste vi granska vår strategi och hållning.

Om våra väljare tror att deras röst kan vara rätt för oss, men irrelevant eftersom die LINKE inte kan ändra någonting stagnerar eller förlorar vi. Det hände i valet till Europaparlamentet.

Å andra sidan har delstatsvalet i Bremen visat hur vi kan växa. I Bremen var en röst för die LINKE en röst för aktiv förändring. I Bremen har die LINKE gjort klart från början att man är redo att genomföra sitt goda program i en regering.

Partiet var nära vardagsbekymren i stadsdelarna och hade också utstrålat modet att vilja förändra staden. Detta har gjort die LINKE attraktiva.

Den starka skillnaden mellan Europavalet och valet i Bremen kan inte förklaras av det faktum att vi i allmänhet har bättre resultat i städerna. När allt kommer omkring har betydligt fler personer röstat på oss i valet i Bremen än i valet till Europaparlamentet.

GroKo är nu mikro

[GroKo, 'die Grosse Koalition', den stora koalitionen mellan kristdemokrater CDU/CSU och socialdemokrater SPD som styr Tyskland.] De en gång stora folkpartierna är de stora förlorarna i valet till Europaparlamentet. GroKo är nu bara mikro. Det kommer att få konsekvenser. Partierna förbereder sig nu för det första valet efter Angela Merkel, medan CDU under AKK flyttar till höger. [AKK är enklare att skriva än Annegret Kramp-Karrenbauer, som är Merkels efterträdare som ledare för CDU.]

Vilka konsekvenser SPD drar av sina förluster är fortfarande öppet. Det är uppenbart att de inte har någon framtid i en GroKo. Frågan är, vilken regering kommer efter?

Jag menar, oavsett om GroKo, Svartgröna eller Jamaica, [avser kombinationer av de olika partiernas färger i tänkbara koalitioner] kommer en regering med Unionen inte på allvar att möta framtida frågor eller övervinna den sociala splittringen. I det avseendet krävs det majoriteter till vänster om CDU/CSU.

Vi som die LINKE måste bidra till det faktum att vid nästa förbundsdagsval uppstår en beslutssituation där SPD och de Gröna måste bekänna färg: Gå till vänster eller gå till höger. Det låter vågat, men det är vägen som vi måste gå.

Ny social dynamik

Den nya sociala dynamiken kan spela oss i händerna i kampen för nya vänstermajoriteter. Efter att år av högerprovokationer har dominerat debatten är fokus nu på progressiva frågor som klimatförändringar eller återsocialisering. Något nytt kan börja, något nytt som kommer från samhället själv.

Detta är tack vare de nya medborgarprotesterna. Vare sig det är klimatstrejk, räddningen av havet [Seenotrettung, avses möjligen sjöräddning?]] eller de många hyresgästinitiativen.

Dessa initiativ kräver en radikal sväng. De kräver en politik som ändrar och tar itu med någt. För oss innebär detta att vänsteridéer måste bli vänsterlösningar. Vi måste översätta denna tids brådska till en akut förändringspolitik.

Trovärdig utsikter till verklig förbättring

Den yttersta höger går tyvärr stärkt ur valet till Europaparlamentet. I ett stort antal diskussioner i betongförorter, vid JobCenter under valkampanjen, har en övertygelse mognat i mig: Om vi ​​vill stoppa högervågen behövs det trovärdiga utsikter till verklig förbättring.

Kort sagt, detta land behöver en kursändring till en vänsterregering som

• gör medelskikten [die Mitte] bättre ställda och skyddar alla från fattigdom,
• garanterar alla ett passande arbete,
• som säkerställer klimatskydd och fredspolitik så att vi alla har en framtid på planeten.

Tidtabell för nya vänstermajoriteter

Jag drar därur följande slutsats: Vi nu måste strida allvarligt kämpa för vänstermajoriteter. Det är ett ambitiöst mål. Därtill finns ett behov av diskussion - i vår parti och i samhället.

Under de kommande månaderna måste vi därför driva följande:

• Skapa en färdplan för hur vi strategiskt och personligt ska positionera oss inför de nästa förbundsdagsvalen. Om dessa val sker enligt plan om två år eller kommer tidigare är öppet.
• Skapa diskussionsformat och plattformar där vi pratar med sociala aktörer om hur en sådan social förändring ser ut.
• Allt detta måste kopplas till en dialog- och demokratiseringsoffensiv i partiet. För beslutet om att die LINKE ska bli en del av en vänsterregering får inte göras enbart av några tjänstemän, men måste avgöras av vårt parti i sin helhet och i slutändan beslutas genom en omröstning.

För att ägna mig åt denna uppgift som partiledare med all min kraft bestämde jag för en tid sedan för att denna sommar inte kandidera till ordförandeskapet i riksdagsgruppen.

[...]

Detta land behöver en stark vänster för modigt klimatskydd, fredspolitik och en social kraftsamling.

Detta land behöver nya vänstermajoriteter.