söndag 29 mars 2020

Vad med pensionsåldern?



Bara en liten tanke: när det nu slår till med en rejäl ekonomisk kris som dessutom gissningsvis gör att mängder av människor permanent kommer att kastas ut från arbetsmarknaden ... är det då vettigt att höja pensionsåldern!? - Jo, det är klart om man tycker att det är roligt med medelålders och äldre som skall söka arbeten som de aldrig kan få. Annars inte.

torsdag 26 mars 2020

Har punkarna tappat stinget?


Har punkarna idag tappat stinget? Vore de lika alerta som när dagens gamlingar var uppkäftiga små punk-glyttar - säg för 40-45 år sedan - hade vi väl redan sett mängder av punkband med chockerande namn som Covid-19, The Influenzas, Virus Brothers, Pandemia Punks, Cough cough cough, etc etc. Jag gissar att de här punkarna (fotot är från juli 2012) helt enkelt föreställer ett gäng som tänker gå på picknick i det gröna på Långholmen.


Är detta en punkare, eller någon som bara råkar ha en knippa gräslök på skallen?

Men notera den här punkaren, fotograferad 1 maj 2012 på Mynttorget. Där går han med stadiga steg, kanske för att göra en insats i klasskampen (syndikalisternas tåg passerar här varje år, och Kommunistiska Partiet har sin samling på Mynttorget). Men ...

... det verkade mest vara utbudet av varm korv och dricka som tilldrar sig uppmärksamheten. Mögel står det på jackan - det skulle kunna vara namnet på ett punkband tänker jag.

Fast jag är egentligen för gammal för punkande. Minns att The Spotnicks - Göteborgs stolthet och första svenska el-bandet som slog igenom utomlands - var mina första favoriter. Och det var ju rätt många år innan folk kom på att man kunde gå omkring på stan med frisyr à la tuppkam!

tisdag 24 mars 2020

Sådan är kapitalismen!

Hitler var en festlig pajsare!


Jag såg förresten uppgifter på olika håll om att ett "konstigt virus" var i farten i Italien redan i november förra året. Tänk om det var kineser som arbetade i norra Italien som tog med sig en laddning virus hem till Wuhan?

fredag 20 mars 2020

Kalsongtjuvar

Från Sveriges Radios hemsida, Radio Kalmar:

Kalsongtjuvar gäckar Vimmerbypolisen

  • Sedan årsskiftet har en våg av villainbrott sköljt över Vimmerby kommun och framförallt orten Södra vi. 
  • Kalsonger, rakhyvlar och öl har varit tjuvbyten vid inbrotten.
  • "Vi misstänker att de inte är särskilt långväga ifrån, vi tror inte att någon åker 20-30 mil för att stjäla kalsonger", säger lokalpolisen Håkan Karlsson.
Som varje privatspanare inser så har polisen rätt, skurken/skurkarna finns i lokalsamhället eller dess närhet. En första åtgärd kanske vore att kolla lokala trasproletärer/odågor/pundare, alltså sådana som förmodligen redan är, som man säger, "kända av polisen". Ovanligt välrakade men öldoftande ligister bör uppmanas att visa vad de har under ytterkläderna!

torsdag 19 mars 2020

Kriser gör det omöjliga möjligt

Kriser kan, om de är tillräckligt svåra, vända upp och ner på väldigt mycket. Det som inte kunde göras igår är plötsligt möjligt, för att inte säga nödvändigt, idag.

Nu råkar det vara flera kriser som löper samtidigt. Kanske inte så att samhällelig kollaps hotar, men tillräckligt för att orsaka svåra samhälleliga skador och möjligen systemkollaps.

Det finns två icke etablerade tankeskolor som plötsligt inte längre står i skuggan. MMT (Modern Monetary Theory) och medborgarlön eller grundinkomst. De har antingen ignorerats, eller skrattats ut, eller förklarats helknäppa av den etablerade nationalekonomin. MMT anser att staten, om den har en egen valuta, kan skapa pengar och därmed själv direkt finansiera krispolitik. Dessutom kopplas detta ofta till en arbetsgaranti. Den som vill ha arbete skall få det. Vad medborgarlön står för är kanske klart? Man får en summa vare sig man arbetar eller inte, arbete garanteras inte, gissningsvis försvinner en del sociala skyddsnät. Jag uppfattar att MMT ligger mer åt det socialistiska hållet.

Nu förändras världsekonomin snabbt samtidigt som dess inre kriser kombineras med klimat- och hälsokriserna - samt en omvälvning i mänskligt tänkande. Det sistnämnda torde nog ofta bero av att verkligheten tvingar sig på. Ibland är detta inte konstigare än att politiker vill bli omvalda. Detta innebär att det med ens kan bli intressant för politikerna att plocka upp idéer som alldeles nyss varit oacceptabla för dem (och deras rådgivare och tjänstemän och andra intressenter) eller som de inte ens har varit medvetna om. Men med en given situation kan problemlösningen snabbt se ganska given ut.

Nu diskuteras på allvar i USA att skicka ut checkar med penningbidrag till befolkningen (eller delar av den i alla fall). Många har snabbt fått det väldigt svårt i den pågående krisen, många (om de ens har jobb) lever från lönedag till lönedag och har inga marginaler ifall de skulle drabbas av extraordinarie utgifter. Det rör många människor, men blir ingen dyr affär för staten. Enligt rapport i SvD kommer utskicket inte att påverka statsskulden. Det rör sig om nya pengar som skapas av den amerikanska centralbanken just för detta tillfälle. - Med andra ord en mini-version av MMT-systemets penningdel, kombinerad med en tillfällig medborgarlön. Arbetsgarantin saknas, men i nödfall går det väl att kolla i arkiven hur den saken sköttes under New Deal på 1930-talet. Hur mycket Trump och hans gäng vet om det är för mig oklart, men de är förmodligen helt principlösa bara de kan hålla sig kvar vid makten.

I Sverige är läget annorlunda, åtminstone delvis. Dels är det knappast brist på pengar som driver krisen i stort (fast enskilda kan ju ha det knapert). Därmed är det meningslöst att dela ut nya pengar för att få folk att konsumera igen. Det kommer de knappast att göra i alla fall, så vida man inte ger riktade bidrag till personer med dåliga inkomster som skulle kunna tänkas utmana virushotet för att springa ut och handla vad de drömt om.

Samtidigt diskuteras i flera länder åtgärder för att exempelvis kan rädda små- och ensamföretagare vars verksamhet plötsligt kör i väggen på grund av att hälsokrisen tar bort efterfrågan. Det kanske kan tas som en partiell medborgarlön/arbetsgaranti i väntan på att de kan börja arbeta normalt igen i någon förhoppningsvis inte alltför avlägsen framtid. 

Ett hinder i Sverige är att enligt regelverket får inte staten ge ut bidrag som finansieras genom att skapa nya pengar. Finansiering måste ske via upplåning. - Regler kan ändras. Visserligen är det nu billigt att låna, men det är ju billigare att skapa erforderliga pengar själv. Och agerar staten så blir bankernas strypgrepp på landets ekonomi svagare.

Hur som helst: småbitar av ekonomiska tankeskolor som tidigare varit utskrattade tränger in i politikens centrum. Kommer det att fortsätta?


måndag 16 mars 2020

Medan enskilda EU-stater tjuvhåller ...

... på sjukvårdsmateriel för sig själva finns det andra som gör på annat sätt:


L'Union fait la force - Eendracht maakt macht. "Enighet ger styrka" är budskapet på franska och flamländska från Kina på leveransen till Belgien. Det kan ju vara en glirning till EU-stater som har svårt att hjälpas åt, eller stora USA som väl knappt hjälper alls.

Det går ju att fnysa åt det här: bara propaganda! Och naturligtvis är det också propaganda, men där den bästa propagandan är sann. Kina verkar ha fått grepp på epidemin och hjälper nu andra länder. Det är ju sant, även om det kan finnas andra överväganden i bakgrunden.

En del länder har svårt att få tag på medicin. De är blockerade av USA och dess drängar. I detta avslöjas hur låg moralen är i "väst". Officiellt kan det larmas om hur synd det är om stackars förtryckta människor i länder X, Y, Z ... men några mediciner skall de jävlarna inte få!

Och så finns det saker man kan (lite trött) skratta åt. Brasilien ber att få tillbaka de kubanska läkarna som man körde ut när Bolsoneros gäng tog makten:

Ändå: blommor

Läget må verka dystert, med kriser och epidemier, men det kan väl ändå vara något glädjande i att de japanska körsbärsträden har börjat blomma. Det här hittade jag vid Hornsgatan/Bysistorget i morse:

Gråvädret med regnblandad snö gjorde att blommorna inte helt kom till sin rätt, men vänta bara: solen kommer åter!

Virusets upphov, elektroniska pengar, sd:s framtid

Kan detta vara den nuvarande epidemins upphov - ishockeyspelaren Hans "virus" Lindberg? Kanske ett tips till smittskyddskämparna att följa upp!

***

Om vi blir lite allvarligare så har det som alltid händer vid kriser som drabbar stora bolag och stora intressen verkligen hänt: den nyss så föraktade staten belägras med krav på att gripa in och rädda de nyss så karska bolagshövdingarna. Fanns det inte medel för att underhålla den offentliga sektorn och stödja fattigt folk igår, så finns det plötsligt idag.

Men hur kan det finnas pengar? Ännu så resonerar många som om vi hade guldmyntfoten kvar, alltså att det verkligen finns en fast summa pengar i landet. Eller åtminstone att staten är som ett hushåll som har en viss inkomst som måste balansera utgifterna. Så är det inte. Vid det här laget borde de flesta veta att bankerna kan trolla fram "pengar" efter behov. Birger Schlaug nämnde det nyligen i en bloggpost, och den fick mig att gå vidare till Riksbankens hemsida.Några intressanta saker kan noteras:

När vi pratar om pengar i dag tänker nog många på en sedel i någon valuta. Men i dagens digitala samhälle utgör kontanter en väldigt liten del av den totala mängden pengar, bara cirka 2 procent. Den allra största delen är elektronisk. ...[Då glömmer vi tugget om att "få mer pengar i plånboken" - dina kort är lika stora/små som tidigare, däremot händer något på ditt konto.]

När det gäller elektroniska pengar är det inte bara Riksbanken som skapar nya pengar i Sverige. [Alltså: Riksbanken skapar nya pengar elektroniskt.]

[Vi upprepar så ingen missar det:] Centralbankspengar är pengar skapade av Riksbanken ... .  

Centralbankspengar är svenska kronor utgivna av Riksbanken. [Notera: svenska kronor, våra egna pengar. Hade euron införts här hade vi inte kunnat använda den möjligheten.]
Alltså: om det uppstår en kris, och resurser ligger oanvända trots att de eventuellt är användbara, är pengar inte ett hinder för staten om den önskar hjälpa till. Riksbanken kan göra vad de nu gör (skriva lite på en dator kanske), och vips - där finns pengar på ett konto, pengar tas ut från kontot och hjulen kan börja snurra igen. - Lite knepigare är det väl i verkligheten, men ungefär så bör det fungera.

Och därför känns också det här lite fånigt, ett onödigt självberöm:




Varför onödigt? Kanske till och med skadligt? Ni har "sparat i ladorna" så att exempelvis stora delar av den nödvändiga krisberedskapen (säg: civilförsvaret) sopats bort. Nödvändiga investeringar för gemensam trygghet har inte gjorts. Nu kan Riksbanken ändå fixa fram några elektroniska miljarder ifall ni hittar något behjärtansvärt ändamål.

***





Nu över till något annat, som man brukar säga.De här bilderna av sd-ballonger tog jag vid ett sd-möte på Långholmen i Stockholm för några år sedan. En stolt uppblåst, den andra mer slokande. Och jag undrar om inte sd har kommit in i det senare stadiet nu. Inte kommer partiet att säcka ihop och försvinna som en del tror, men framtiden ser tristare ut. Det handlar om administrativ duglighet. Det nuvarande styret kan verka uselt, men när det gäller kan man plocka fram talanger för att sköta svåra frågor. Eller annorlunda: vara regeringsduglig. Jag undrar om sd verkligen har den förmågan, inte ens tillsammans med de andra konservativa.

Kanske just Åkessons & Co gir in till kd och m för att försöka bilda ett konservativt block var det stora strategiska misstaget. Det förstärkte sd:s borgerliga profil. Kortsiktigt gjorde det väl inte så mycket, men när den stora tillväxten i partiets anhängarskaror kommer från socialdemokraterna i LO kan det betyda problem framöver. Visst finns det knegare som gladeligen skjuter sig i foten och röstar på arbetarfiender, men flertalet borde reagera på en politik som är direkt negativ på ett personligt plan. Eller åtminstone notera vilka som verkar kunna bemästra en knepig situation som handlar om lite mer än bara migranter.


lördag 14 mars 2020

När det behövs hjälp ...

Det var ju en ruskig ebola-epidemi i Västafrika för några år sedan. Kuba skickade läkare som hjälp (vilket ju låter rätt rimligt när det är en sjukdom som härjar). USA skickade militärer.

Som den alerte läsaren kanske känner till pågår just nu en stor internationell epidemi, en pandemi, och läget är rätt tryckt på sina håll. Mängder av människor är sjuka, resurserna ansträngs och kanske inte ens räcker till. Då är det bra om någon vill hoppa in och hjälpa till. En aktuellt fall är Italien, där hela landet satts i karantän.

Varför har just Italien drabbats? Jag har sett uppgifter om att mängder av kineser arbetar i Italien, bland annat i landet berömda läderindustri. Fråga mig inte om arbetsvillkor, om en del är där illegalt, etc., men man kan ju fundera ... hur som helst kan vi ha förklaringen där till att just norra Italien tidigt blev ett centrum för smittan. Men då borde det ligga mängder av kineser på italienska sjukhus, och jag vet inte om det stämmer.

Men, som sagt, när det behövs hjälp så kan det finnas hjälpare. Pål Steigan skriver på sin blogg att Kina och Kuba gripit in och skickat hjälp till Italien. Steigan sitter för övrigt själv fast i Italien, i den etruskiska staden Tolfa, på grund av den landsomfattande karantänen.

Steigan skriver:

Italia er det landet utenfor Kina som har flest påviste tilfeller av koronaviruset Covid19, og landet er stengt som under en militær unntakstilstand. Men Italia får håndslag fra Kina og Cuba mens landets angivelige allierte har lite å vise for seg.
Andre EU-land klamrer seg fast til maskene sine – og deler ikke med noen. Italia har et akutt behov for masker. Så Beijing sendte et Air China-fly til Italia med 2.300 store kasser fulle av masker.

På papperet har man citerat den gamle romaren Seneca: "Vi är vågor i samma hav, blad på samma träd, blommor på samma äng." När jag tittar närmare ser jag att det hela är undertecknat Xiaomi vilket verkar extra sympatiskt. Nyligen måste jag byta telefon eftersom den gamla inte längre var i form, och då köpte jag just en Xiaomi (den har så bra kameror att den egentligen är mer kamera än telefon för mig). - Åter till Pål:

Kina sendte også en omfattende humanitær sending til Iran med 8 fly fra MAHAN AIR – et flyselskap som er under de meget strenge sanksjoner fra USAs side. USAs sanksjoner mot medisinsk utstyr er de facto å drepe mennesker – noe som øker antallet Covid-19 dødsfall i Iran.

"Vi är samman med er - heja Italien!" står det på kartongerna med hjälpmaterial. Forza Italia hette ju den gamle skumraskpolitikern Berlusconis parti, men här handlar det om hederligare saker. Åter till Pål:

Også Cuba sender solidarisk støtte til Italia. Landet har sendt pakker med Interferon Alpha 2B, som er et legemiddel som etter erfaringene virker mot koronaviruset. Både Cuba og Kina har sendt leger og annet medisinsk personell til Italia for å hjelpe landet gjennom koronakrisa. 
Ja, som ordspråket lyder: I nöden prövas vännen!

I slutet av artikeln nämns också en ny folkrörelse i Italien: när människorna nu är mer eller mindre instängda i sina hem kan man åtminstone gå ut på balkongen (om man har en sådan) och leverera lite musik - kanske tillsammans med grannen eller någon i huset på andra sidan gatan. Eftersom det är italienare i farten kan det nog bli en del bel canto. Jag såg någon film om det, men hittar inte igen den.



fredag 13 mars 2020

Inte vilket lager som helst

Citerat från SvD idag, angående arbetet för att anskaffa sjukvårdsmaterial till den pågående epidemin:
Sedan flera år finns inte längre några beredskapslager inom sjukvården. Materialet beställs vartefter det går åt, ungefär som vilket industrilager som helst.
Men det är ju bara det att sjukvården inte är vilket industrilager som helst. Liv och hälsa är knappast i fara om Volvo får brist på några underdetaljer från extern leverantör och därmed måste dra ner på den egna monteringen av bilar. Men sjukvården ...

Det är ett elände att industrins JIT-(Just in Time)filosofi dras in i samhällsviktiga områden utan någon eftertanke annat än att det skall vara billigt (skattesänkningar!). Varför skall vård-skola-omsorg vara lekstuga för politiker som nödvändigtvis måste strömlinjeforma organisationer som måste ha breda marginaler ifall kriser inträffar? Det som man verkar spara genom att skära ner överallt riskerar att komma tillbaka som en stor dyr fet nota vid ett annat tillfälle.

måndag 9 mars 2020

"Skalka luckorna, kan bli värre än finanskrisen!"

Jag har snabböversatt en artikel från Pål Steigans blogg: Oljekollaps og aksjekrakk – skalk lukene, dette kan bli verre enn finanskrisa

Jag har själv skrivit om kriser tidigare på bloggen, och bland annat gjort en sammanfattning av några olika tänkbara typer här. För mig är det klart att om ett antal kriser bryter ut samtidigt kan de bli systemkritiska, så allvarliga att systemet riskerar att bryta samman.

Ordet till Pål [men vid några tillfällen går jag in med egna kommentarer mellan sådana här parenteser]:

Panik på finansmarknaderna: ”Investerarna vill bort. Himlen rasar in. Fly medan du kan.” Detta skriver Dagens Næringsliv. Oljepriset föll med 15 dollar, över 30 procent. Den japanska Nikkei-börsen föll med 5,7%, Hongkong-börsen med 4,3%. Den norska kronan har sin svagaste notering någonsin mot dollar och euro. Inte sedan början av 1930-talet är kombinationen pris och pessimism varit som den är nu. Priskollapsen har just börjat, säger analytikern Bob McNally vid Rapidean Energy Group till Financial Times.


Systemkris, inte coronavirus


Det ligger nära till hands att lägga skulden på coronaviruset för denna plötsliga stagnation. Och det är klart att när världens fabrik, Kina, har stoppat många av sina produktionsföretag och satt över 50 miljoner människor i karantän, så får det globala återverkningar. För Italiens vidkommande är också situationen dramatisk. En fjärdedel av landet är i karantän, och landets ekonomiska centrum, Milano, ligger mitt i karantänzonen. Samtidigt stoppar den oerhört viktiga turistindustrin upp. Borta är köerna framför Colosseum och Vatikanmuseet, och barer och restauranger är folktomma.


Men ändå är det inte där orsakerna ligger. Det är en annan slags virus som nu hotar att sända världsekonomin rätt ner i depression.


Finanskrisen löstes aldrig, problemen sköts bara framåt


Finanskrisen 2008 var den största kraschen i nyare tid. Den var knuten till ett extremt missförhållande mellan en uppblåst finansmarknad och aktiemarknad, och det som kan kallas den reella ekonomin. Högkonjunkturen fram till 2007 finansierades av lån och ännu mer lån.

De som drev denna spekulationsbubbla var inga andra än de stora finansinstitutionerna, och då kraschen kom sökte de skydd av The Fed [Federal Reserve Bank USA], och lät skattebetalarna ta notan. The Fed införde ”kvantitativa lättnader” [quantitative easing] som inte är något annat än vår tids penningtryckande. Finanskapitalet använde situationen till att konsolidera sig. Antalet banker i USA reducerades drastiskt, och de finansgiganter som hade börjat hela föreställningen kom ut på topp som mäktigare än förr. Men det löste inget av de grundläggande problemen. Burken sparkades bara längre ner för gatan, som man säger. Skulden bara ökade:

 [På tal om skulder så skriver Svenska Dagbladet idag 9 mars: "Trots högkonjunktur och nollränta är svenskarnas samlade konsumtionsskuld större än på länge. Minst 244 miljarder kronor enligt Finansinspektionen - motsvarande 30 000 kronor per vuxen svensk."]


I en serie artiklar på steigan.no har Tollef Hovig diskuterat problemen i dagens kapitalism. Han skriver bland annat:


Den verkligt stora förändringen i vår tid är ökningen av vinster som kommer från underhållning, statusvaror, turism, spel och den sorts verksamhet där människor bara flyttar pengar mellan sig. Denna typ av varor som inte är nödvändighetsvaror, utan är varu- och tjänsteformer som växer när behovet av nödvändighetsvaror är täckt, utgör en stadigt större del av höginkomstländernas BNP. Vinsterna från denna sorts varor orsakar liten eller ingen ekonomisk tillväxt i samhället.

[Man kanske kan uttrycka det så att företagsvinsterna vad det gäller att producera nödvändighetsvarorna inte uppfyller företagens vinstkrav. Därför minskar investeringarna där, och görs i stället på områden där företagsvinsterna kan bli mycket högre men där samhällsvinsten inte är särskilt stor.]

För att motverka stagnationen har centralbankerna sänkt räntorna till något nära noll. I en analys av det märkliga finansåret 2019 skriver Hovig:


En anmärkningsvärd händelse som skedde under året var att över 30% av världens omsatta statsobligationer gav negativ avkastning. Något kanske ännu mer anmärkningsvärt var att först i mars auktionerade Tyskland bort statsobligationer med 10 års löptid för 2,4 miljarder euro till en negativ ränta på 0,05%, något som upprepades i augusti då Tyskland auktionerade bort statsobligationer med 30 års löptid för 2 miljarder euro med en negativ ränta på 0,11%. De som köpte dessa statsobligationer måste alltså, allt annat oförändrat, betala den tyska staten för att få låna den pengar.


Sammantaget var finansåret 2019 det året när den delen av finansräntan som utgörs av statsobligationer föll under 0%. [Det kan ses som märkligt, men i oroliga tider kan staten vara ett säkert ställe att placera överskott från näringslivet. En stat går ju sällan i konkurs, och då kan det ur finansbolagets synvinkel vara rimligt att betala en slant för att staten tar hand om ens pengar ett tag.]



Läs Tollef Hovigs artiklar här.


Det är bara en tidsfråga hur länge man kan öka skulden innan bubblan spricker. Och nu ser den ut att ha spruckit.


Oljekrigen


Oljeprisets fall har dessutom mycket att göra med stormaktskonflikterna. USA har velat knäcka Rysslands ekonomi genom sanktioner mot Rysslands olje- och gasexport, så som Nord Stream 2. Genom en massiv satsning på fracking har USA på kort sikt gjort sig relativt oavhängig av import, och kan använda den positionen till att påtvinga Europa sin frackinggas.


Sedan dollarkrisen 1973 har Saudiarabien varit garanten för en dollarbaserad oljemarknad, och oljediktaturen spelar fortsatt en sådan roll. Men nu vill inte Ryssland vara med i leken längre. Bloomberg skriver att Ryssland har dumpat [saudiske] kronprinsen MBS [Mohammed bin Salman] och börjat krig mot USA:s frackingindustri.


För att säga det mindre dramatiskt: Ryssland nekar att vara med på att dämpa sin produktion för att hålla oljepriset uppe. Det skulle bara USA:s frackingindustri tjäna på. Då förhandlingarna i OPEC+, det vill säga mellan OPEC och Ryssland, bröt samman, föll oljepriserna genast med 10%. Sedan fortsatte fallet.

[Detta ser ut som om Ryssland börjat en motoffensiv i det ekonomiska kriget efter att ha varit på defensiven under 2010-talet. Med en hyfsad inhemsk ekonomi och en rejäl guldreserv i ryggen kan man uppträda mer offensivt och använda "marknaden" för att slå mot USA och Saudi. Men vad det gäller Saudi kan man inte vara helt säker på vad Ryssland vill: kanske slå i ena stunden, och räcka ut en hjälpande hand i den andra. Kampen handlar nog i mycket om Europa: skall européerna köpa dyr gas och olja från USA, eller billig från Ryssland?]


Ryssland bestämde sig för att offra OPEC+ för att hindra frackarna och straffa USA för sanktionerna. Analytikerna spår det värsta året för oljesektorn sedan finanskrisen. Och betänk: frackingindustrin har aldrig gått med överskott, den är rent lånebaserad.


För Norge kommer detta att få betydande konsekvenser. Vi kommer att straffas för att vi inte har använt oljeinkomsterna för att utveckla annan industri och näringsliv. Och vi kommer att straffas för att vi håller oss med politiker som har gjort det till sitt kall att dela ut norska skattemiljarder till finanskapitalet, tvivelaktiga biståndsprojekt, terrorister i Syrien, Clinton-stiftelsen och vad det kan vara, i stället för att säkra näringsliv, arbetsliv och produktion hemma.

[Svenska motsvarigheter till norska oljan är malm och skog. Jag antar att svenska politiker har förskingrat en del av de inkomsterna också, och i stort inte skött den svenska industripolitiken så bra.]

Perfekt storm

Detta gör att vi står inför något som mer och mer liknar en perfekt storm, där alla de negativa faktorerna i världsekonomin slår sig samman för att skapa en megastorm. Och i denna bild spelar givetvis coronaepidemin en roll, inte som orsak men som bidragande faktor. Och den kommer också att utnyttjas, eftersom den ger myndigheterna möjligheter till att införa nära nog vilka åtgärder som helst som önskas. De kan förbjuda vad som helst. De kan stänga regioner och hela länder. Ekonomin går i botten och skulden läggs på viruset. [Så är det nog, trots allt som doktor Marx har lärt oss.]

lördag 7 mars 2020

Kamp för/mot karikatyrer

Länge har Joseph Schumpeters A History of Economic Analysis stått oläst i hyllan. Men nu skall den bli läst tänker jag, trots att den är dels väldigt tjock, dels tryckt med blandade små och ofta väldigt små bokstäver! Hundra sidor ungefär har jag hunnit, så då är det bara dryga tusentalet kvar. Men skam den som ger sig! - Nå, förutom ekonomi så gör Joseph utflykter i historia, sociologi och lärdoms- och vetenskapshistoria. När han behandlar de heta striderna mellan medeltida skolastiker kommer följande observation som väl är giltig för alla tider - även vår (min översättning):

Det är så sant i vetenskapen som på annat håll, att vi kämpar inte för eller emot människor och ting som de är, utan för eller mot de karikatyrer vi gör av dem.
Numera kallas det väl ibland för att "angripa halmgubbar".

fredag 6 mars 2020

Säkerhetskorridor i Idlib - nog inte vad Erdogan vill ha

De två blå strecken på kartan över Idlib i Syrien visar utsträckningen av den säkerhetskorridor som Ryssland och Turkiet kommit överens om (gissningsvis: som Putin tvingat en mycket motvillig Erdogan att acceptera). Villkoren citeras enligt Moon of Alabama som dessa:

1- Cease all military actions along the line of contact in the Idlib de-escalation area starting 00:01 on March 6, 2020
2- A security corridor will be established 6 km deep to the north and the south from highway M4, Specific parameters of the functioning of the security corridor will be agreed between the Defense Ministries of the Turkish Republic and the Russian Federation within 7 days.
3- On March 15, 2020 joint Turkish-Russian patrolling will begin along highway M4 from the settlement oo Trumba (2 km to the west of Saraqib) to the settlement of Ain-Al-Hayr.

Grönt på kartan är områden som jihadisterna kontrollerar, ljusrött regeringskontrollade områden, vitt Turkiet. Syriens långsiktiga mål är att återerövra hela jihadist-zonen. Turkiet, som stött jihadisterna och skulle vilja kapa åt sig bitar av Syrien för egen del, vill stoppa och återta områden som syrierna befriat. Nu har detta gått åt h-e för Erdogan.

En bit utanför kartan till höger ligger Aleppo, Syriens industriella huvudstad. Därifrån går två viktiga huvudvägar. M5 går söderut mot Damaskus, det är det tunna lila strecket på bildens högerkant. Hela den vägen har befriats efter de senaste syriska offensiverna. M4  är mitt emellan de två blå strecken, och den vägen går från Aleppo och ner till Medelhavet. När turkarna får åka fram och åter på M4 med ryska överrockar är det knappast någon seger. I alla fall inte för Erdogan.

Moon of Alabama tror att vapenvilan blir kortvarig. Det låter rimligt. Jihadisterna i Idlib tappar alltmer mark. Hur kan de på sikt hålla området söder om säkerhetskorridoren exempelvis? Antingen får de försöka smita över gränsen till Turkiet för vidare resa någon annan stans, eller utkämpa en desperat slutstrid som ändå bara kan sluta på ett sätt. Och Erdogan kan nog börja oroa sig för sin politiska framtid igen. Han har inte många vänner kvar. Det är självförvållat.

måndag 2 mars 2020

Jämförelse





Enligt SvD idag så säger chefen för FN:s Världsmatprogram, David Beasly, följande:

Mellan 17 000 och 18 000 människor dog av hunger i går. Samtidigt dog i USA en person av coronaviruset och 22 människor av vanliga influensan. ... Hela världen är fixerad vid coronaviruset. Vi behöver mer balans i rapporteringen kring viruset.

söndag 1 mars 2020

Bibel-torka?

Att avindustrialiseringen av gamla industriländer, och flytt av produktionen till nya industriländer, orsakar en del problem är ju känt. En sak som kanske inte har nämnts så mycket på senare tid, men som är viktig, är att när produktion flyttas, så kan även andra saker flyttas - nämligen forskning och utveckling (F&U), alltså aktiviteter som ligger före fabriksaktiviteterna. Generellt är det nog så att F&U mår bäst om det kan bedrivas i närheten av och i samråd med dem som skall tillverka produkterna. Det byggs nya kunskapsbaser i nya industriländer, och den kunskapen kommer så småningom bli stark nog för att tävla internationellt.

Men ibland blir problemen nästan komiska. Jag fick för en tid sedan syn på det här klagomålet: Det avindustrialiserade USA kan inte längre trycka biblar åt sig själv. USA måste importera från Kina, eftersom kinesernas kvalitet är alldeles utmärkt. Fast nu blir det ju lite jobbigt, med tullar och handelskrig och sådant. De bibeltörstande massorna får inte sina böcker som förr. Illa. Artikeln jag hänvisar till ger fler exempel från andra branscher. 

Den förundrade iakttagaren frågar sig måhända var alla de gamla biblar som väl kan antas finnas i det tok-kristna USA har tagit vägen. Måste det till nya hela tiden? Slänger folk sin gamla bibel när de läst den, och sen kommer på att det vore kul med en ny?

En lite allvarligare fundering: om vi går efter Marshall McLuhans historieskrivning var tryckeri à la Gutenberg det första exemplet på industriell serieproduktion. Om inte USA:s tryckerier klarar konkurrensen från Kina i den mest klassiska industriella produktionen tyder det på att landet verkligen är på väg utför.

Ersättningen för äldre typer av serieproduktion (om vi fortfarande följer McLuhans funderingar) ligger i flexibel datorstyrd och specialinriktad produktion. Men det verkar som Kina redan håller på att gå om där, med robotar och AI, så utsikterna för USA ser fortfarande rätt dåliga ut. USAmerikanerna får väl sätta sig och tumma biblarna och kanske hitta något tröstens ord.

onsdag 26 februari 2020

Kinesisk syn på demokratisk socialism

Mot bakgrund av Sanders framgångar i USA:s politik har frågan om 'demokratisk socialism' kommit upp på dagordningen. Ur svensk synpunkt är det lustigt, i och med att socialdemokraterna som en gång just slog sig för bröstet som 'demokratiska socialister', inte känns vid beteckningen längre. Särskilt inte det där med 'socialister'. Hu!

Här är en kinesisk uppfattning om vad demokratisk socialism är. Den är från 2009, och det framgår ganska klart att det var en trend som var på gång i Kina vid den tiden, och som kändes viktig för partiet att slå tillbaka. Följande kommer från Roland Boers blogg, där han citerar en kinesisk akademisk publikation.
Under de senaste åren, och särskilt inför KKP:s [Kinas kommunistiska parti] 17:e nationella kongressen, har trenden med demokratiskt socialistiskt tänkande ökat.

För att hjälpa människor att förstå essensen av demokratisk socialism publicerade en grupp marxistiska forskare och experter, inklusive Xu Chongwen, Zhou Xincheng, Zhang Quanling och Zheng Keyang, artiklar om denna fråga. De enades om att demokratisk socialism är en reformistisk trend av kapitalismen som gynnar mångfalden som dess vägledande ideologi, förnekar marxismens ledande ställning, kräver privatiseringar i det ekonomiska systemet och förnekar det offentliga ägandets dominerande ställning.

När det gäller det politiska systemet förespråkar demokratisk socialism ett flerpartisystem och parlamentarisk demokrati och förnekar kommunistpartiets ledning och proletär diktatur. Som det ultimata målet gynnar demokratisk socialism kapitalistisk reformism, förnekar kapitalismens historiska icke-varaktighet och det historiskt oundvikliga att det mänskliga samhället så småningom kommer att utvecklas till socialism och kommunism. Forskarnas artiklar betonade det faktum att socialism med kinesiska egenskaper kombinerar Kinas nationella förhållanden med tiden och en ny form av vetenskaplig socialism. Varje felaktig tolkning av den socialistiska vägen med kinesiska egenskaper som en demokratisk socialistisk väg är grundlös och i grunden fel.
Just den svenska socialdemokratin var väl lite 'egen', med en rätt kraftig vänsterliberal profil under en period. Men sedan några årtionden kan väl partiet gott sägas motsvara kinesernas beskrivning av ett demokratiskt-socialistiskt parti.

måndag 24 februari 2020

Ryssland rullar på

Vad politiker och ämbetsmän säger är en sak, likaså vad opinionsbildare tycker - och det kan skilja sig rätt mycket från vad investerare tänker och gör. Vad är den kapitalistiske investeraren intresserad av? - Vinst. Det är ju jakten på vinster som håller hela systemet igång. "Pengar luktar inte" påpekade en romersk kejsare. Så vad investeraren gör, är att försöka beräkna var insatta medel ger bästa avkastningen, givet vilka risker man är villig att ta.

Rubrik i Svenska Dagbladet idag 24/2 2020:

Trots hårda sanktioner går Rysslands ekonomi allt bättre - och stärker Putins ställning.
Det går ju naturligtvis inte att skriva om Ryssland utan att dra fram Putin. Den karln verkar finnas överallt. Men det finns andra saker som torde vara intressantare för investerare än vad den ryske presidenten har för sig idag. SvD citerar en analytiker:
Idag när global ekonomisk osäkerhet är det största hotet betraktas Ryssland, tack vare sin starka makroekonomi, av ett ökande antal investerare som en säker fristad.
"Stark makroekonomi" betyder att den ryska staten har gott om pengar. "Säker fristad" påminner väl om den gamla klyschan att "marknaden gillar inte osäkerhet". (Inte för sig själv alltså, alla andra kan gott få vara hur osäkra som helst, bara det inte stör vinstjakten.) Extrema marknadsliberaler hävdar också att "marknaden har alltid rätt", så ur den synpunkten kan väl marknadsliberalen inte kritisera att investerare placerar sina pengar i Ryssland. Detta även om politikerliberalen fäktar med armarna, hoppar upp och ner, och skriker "Puuuuutin, Puuuuuuuuutin ...!).

En avslutande fundering: om det är så att Ryssland klarar sig bra trots den ekonomiska krigföringen, vad kommer att hända om det är sanktionspolitiken i stället för Ryssland som på något sätt kraschar? Handel handlar om åtminstone två parter. Kommer tyskarna, och andra i EU som anser sig ha direkt ont av sanktionerna, kunna återvinna vilande marknader i Ryssland om handeln släpps fri igen, eller är dessa marknader intagna av andra leverantörer (ryska eller från vänskapligt sinnade länder)? Ryssland kan ju komma så lång i importsubstitution att man strunta i att ta tillbaka de gamla opålitliga leverantörerna.

Sanktionerna har gjort att Ryssland fått dels starta egen produktion av vad som tidigare importerats, dels börjat handla med andra som inte är med i sanktionskriget. En tanke är att efterverkningarna av sanktionerna kommer att leva kvar i vissa stater - men inte i Ryssland som från ett hyfsat gott läge kan gå till ett rejält ekonomiskt uppsving. Detta medan det arma Västeuropa gnällande släpar efter.

söndag 23 februari 2020

Det gäller att ...

... kunna skilja på vän och fiende ...
... när den hysteriska propagandan kokar över!

fredag 21 februari 2020

Stalinism - jaha?

Jag minns inte om jag skrivit någonstans, eller bara hade tanken att skriva, att en organisation som släpper in så kallade trotskister bör vara försiktig - för det finns alltid en risk att dessa personer vid något olämpligt tillfälle börjar sprida anklagelser om "stalinism" omkring sig. Att personerna som anklagas ofta inte har mycket att göra med J V Stalins politik och idéer spelar mindre roll (eller att Stalin själv var mot termen 'stalinism', han förklarade sig vara Lenins lärjunge), det är själva anklagelsen som är det viktiga. Ett suddigt, oprecist tillmäle är svårt att argumentera emot eftersom det just är suddigt och oprecist. Ungefär som "du e dum, för du e dum".

Då har vi herr Svensson som jag omnämnde för några dagar sedan. Han och hans grupp har släppts in i Vänsterpartiet. Vänsterpartiet går det ganska bra för just nu (detta är ett försök till objektiv värdering av mig, inte en värdering av deras politik som jag kan ha synpunkter på, om vi säger så.) Nu är det fråga om att byta partiledare. I det läget kan man ju diskutera olika kandidaters olika för- och nackdelar på ett praktiskt och konkret sätt. Men ...

Några citat från Svensson. Här, här,  här.
Rossana Dinamarca tillhör den stalinisminfluerade högerfalangen inom Vänsterpartiet. ... Vänsterpartiet skulle inte må bra om en högerinriktad mer stalinisminfluerad person blev partiledare. 

(Vad består influensen i? Att vilja organisera femårsplaner och besegra fascismen?)

Media i allmänhet beskriver oftast de stalinism-anfäktade personerna inom Vänsterpartiet som varande vänstern inom Vänsterpartiet.

(Anfäktade, influerade?  - Eller möjligen personer som möjligen skulle kunna göra något praktiskt och, för att använda gammal högtidlig retorik, "ställa sig på arbetarklassens och det arbetande folkets sida". Sådana måste ju ur borgerlig synvinkel vara besvärliga, och därmed är angrepp även från ultravänstern användbara. Eller om dessa hemska stalinister skulle vända sig mot dagens värsta imperialistmakt - det måste ju fördömas!)

I vissa kretsar inom Vänsterpartiet, kanske främst bland yngre människor som inte levde när realsocialismens, dvs stalinismens länder i Östeuropa existerade, kan en viss vurm för öststatskommunismen skönjas. Det är precis samma uppfattningar som också präglar Kommunistiska Partiet men i en tydligare och mer öppen version. Det är en inställning som många anser vara vänster.
I själva verket är det motsatsen, Östeuropa och Sovjet var en samling odemokratiska länder där arbetarklassen hade noll inflytande. Denna vurm för diktaturer är svårförståelig och kanske extra svårförståelig när det också uppfattas som att personer som omfattar denna syn på verkligheten uppfattas som stående till vänster inom Vänsterpartiet. Att vara för odemokratiska system kan aldrig vara radikalt, aldrig vara vänster. Detta har betydelse för diskussionen om Vänsterpartiets nya program och nya partiledare.
Där kom ju till sist en sorts förklaring, vilket exempelvis även innebär att människor i före detta DDR, som är gamla nog för att ha varit med då och tyckte en del saker där var bra, är "stalinister". Notera det skumma uttrycket "vurm". "Överdrivet intresse, mani" enligt SAOL. Vilken "mani" uttrycks om en person, kanske till och med helt korrekt, hävdar att vissa sociala frågor sköttes bättre förr i vissa länder? - Ingen mani alls. Det där med "vurm" låter mer som ett försök att skrämma folk till tystnad, att förnedra, att påskina att man själv har en högre moralisk position. Går vänsterpartister i allmänhet på detta? I så fall har väl den trotskistiska "entrismen" fungerat.

Hur som helst, det är låga krav på att vara "stalinist" enligt herr Svensson. Några studier av Stalins verk verkar inte krävas, eller djupare kunskaper om de stormiga åren efter ryska revolutionen med dess stordåd och felsteg, inte ens att man har ett porträtt av mannen i bokhyllan. Det verkar lite svagt, men det är ju bara jag som tycker det ...

Bloggen blir tonåring!

Den 21 februari 2007 publicerades den första posten på denna blogg. Mycket märkligt att den fortfarande är vid liv, även om den faktiskt var på väg att avlida för några år sedan. Tretton år blir Björnbrum, och det är ganska oväntat.

Går bloggen mot en ny vår, kommer några nya intressanta tankar att slungas ut i cyberrymden? Vem vet, man tar en dag i taget. Och nu är det egentligen mest de första flyttfåglarna jag väntar på. Som den välfödda ringduvan på bilden ovan. Det kanske kan bli en bloggrapport om det också.

Hur läget på vår-fronten var den 21 februari 2007 framgår för övrigt av en bild jag tog just den dagen. Ingen vår, det var riktig vinter, isen låg på Riddarfjärden, och på isen låg någon sorts plattformar som hörde samman med ... ja, jag minns inte vad det var. Lade man ner rör för fjärrvärme eller liknande? Vackert väder var det i alla fall. Och utsikten mot Stadshuset och Stockholms centrum stördes ännu inte så mycket av konstiga nybyggnader.

lördag 15 februari 2020

Strategi för Irak, har Sverige det? Samt några andra reflexioner

SvD skriver den 13/2:

Försvarsmakten återupptog förra veckan sin utbildningsinsats
i Irak, som i början av januari avbröts i det
spända läget mellan USA och Iran, rapporterar Sveriges
Radio Ekot. Försvaret har i flera år fungerat som rådgivare
och utbildat lokal militär i Irak. Insatsen stoppades
tillfälligt efter det att USA dödat den iranske toppgeneralen
Qassem Soleimani i Irak den 3 januari, men har nu
dragit i gång igen.
Hos Försvarsmakten skrivs det om en övning Aurora som skall genomföras under maj-juni i år:


För första gången kommer ett tiotal svenska officerare tillsammans med amerikanska kollegor att bemanna det amerikanska Patriot-batteriet som deltar i övningen. Den blandade svensk-amerikanska bemanningen i förbandet är ett led i införandet av det toppmoderna Patriot-systemet i det svenska luftvärnet.
Skall vi försöka knyta ihop det här på något sätt? Några väsentligheter kanske kan läggas till för att göra bilden klarare. Exempelvis detta:
  • Mordet på Soleimani gjorde att Iraks parlament och regering har krävt att de utländska trupperna lämnar landet.
  • USA och somliga av dess underhuggare, här har vi Sverige som exempel, vägrar att lämna, och är därmed att betrakta som ockupanter.
  • Iran har utfört motangrepp med robotar mot USA:s baser i Irak och varnar för att mer vedergällning är att vänta. 
  • Trots att angreppen offentliggjordes i förväg via olika kontakter kunde USA inte försvara sig mot de iranska missilerna.
  • Framgången visar att alla USA-baser i västra Asien (då också inkluderande anläggningar som disponeras av USA:s underordnade ockupationstrupper) ligger inom skotthåll för Irans missiler, drönare, kryssningsrobotar, eller inom skotthåll för lokala styrkor.
  • Stater som samarbetat tätt med USA och varit mycket aggressiva mot Iran (som Saudiarabien och Förenade arabemiraten) har tonat ner polemiken när man insett vad iranierna kan göra.
  • Svensk militär samövar i Sverige med USA (överockupanten i Irak) i användning av "det toppmoderna Patriot-systemet".
  • Patriot visade sig inte användbar i Irak mot Irans robotar, eller i Saudiarabien mot jemenitiska drönare.
Ett uttalat mål från flera mäktiga krafter i västra Asien är att tvinga ut USA från området Afghanistan till Medelhavet. För att härska behövs "stövlar på marken", men USA och dess springgossar har inte tillräckligt med stövlar för att kontrollera hela detta väldiga områden, och med flygkrigföring vinner man inte mot långvariga folkstödda krig. Hade flyget varit avgörande så hade nog kriget i Afghanistan varit över för många år sedan.

Men nu finns det alltså USA:s mark- och sjötrupper utspridda på en massa baser. För var och en av dessa (inklusive hangarfartygen) gäller vad en iransk företrädare sade förra året: Vi ser dem inte som hot, vi ser dem som mål. Iran har visat att man kan slå långt utanför det egna territoriet, och att man har vänner långt utanför Iran också - vänner med militär kapacitet. Dessutom har USA få pålitliga vänner av format kvar i området, och det gör dess system av baser än mer osäkert. Varje USA/USA-allierad militär styrka som befinner sig i området kan närsomhelst angripas - den är nog ett hot mot omgivningen, men mer av ett mål för motståndet, och på gränsen till att vara gisslan. I det läget är det nog svårt att tänka mycket långsiktigt och strategiskt, utan det blir mer ett ständigt bytande av taktik för att lösa återkommande kriser.

Till skillnad mot amerikanerna verkar iranierna tänka långsiktigt och försiktigt, inte springa iväg och överila sig. Strategin kan kanske betecknas som en form av långvarigt folkkrig. "Ni har klockorna men vi har tiden", kunde de säga som vill ha ut amerikanerna.

Och bakom anti-USA-krafterna finns två andra makter som också är vana att tänka långsiktigt, strategiskt: Kina och Ryssland.

Hur ser det svenska strategiska tänkandet ut - finns det något sådant, eller bara ett lealöst vinglande i kölvattnet efter "Amerika"? Att plocka bort svenskarna från Irak, helst innan exempelvis en irakier som de utbildar börjar skjuta på dem, är faktiskt ett rimligt krav. (Att allierade soldater plötsligt visar sig vara dödsfiender har amerikanerna erfarenheter av från Afghanistan, så tanken är inte orimlig att sådant kan hända även i Irak, och även mot svenskar.)

En strategi som mest verkar syfta till att vara USA till lags ser inte vettig ut om det är svenska intressen som skall främjas. Någon insiktsfull person har hävdat att det värsta man kan göra är att vara allierad till USA - USA behandlar inte sina underhuggare väl, och de kan sparkas ut när som helst av vilket skäl som helst.

tisdag 11 februari 2020

Asien och Kina tar ledningen

Det finns något som heter World Intellectual Property Organization. Det handlar om patent, varumärken och liknande, och sammanställning av statistik.

Vad säger WIPO om Asiens prestationer 2018:

For the first time, Asia accounts for two-thirds of patent, trademark and industrial designfiling activity

"Asien" här innefattar också andra storfräsare som Sydkorea, Japan och Indien. Asien kommer! Men hur är det med Kina och patenten:

In 2018, China received nearly half of all patent applications in the world

Finns det siffror på det? Kineserna själva måste ju suga på den här goda karamellen och berätta hur god den är! Jodå, här är uppgifter saxade från kinesiska Folkets Dagblad:

Last year the number of patent applications in China totaled 1.54 million, accounting for almost half of the global total, according to a report released by the World Intellectual Property Organization.

The number of patent applications in the United States stood at 597,141, ranking second globally. It represented a 1.6 percent decline from the previous year, which also marked the first drop in 10 years. The US was followed by Japan (313,567) and South Korea (209,992).

In general, last year global innovators filed 3.3 million patent applications ...
Det där med patent är ju intressant (fast det framgår att siffrorna inte gäller patent, utan patentansökningar). Särskilt om man anser att kineserna stjäl ihop sina tekniska kunskaper. Det går inte ihop. Jag misstänker att det är ganska svårt att ta patent på kunskaper, metoder etc. som andra redan har patenterat. Den rimliga slutsatsen är att kineserna är kluriga vetenskapare, uppfinnare och konstruktörer. Det är ju inte första gången i världshistorien som Kina ligger i framkanten, och det efterblivna Kina får nog ses som en historisk parentes.

Att resonera om vetenskaplig och teknisk utveckling historiskt och i nutid är inget främmande för de kinesiska ledarna. Aktuella exempel kan man hämta från Xi Jinpings tal. De har utgivits i ett par volymer under den engelska titeln The governance of China, och jag håller på att läsa igenom volym två. Ettan var slutsåld när jag försökte beställa, men tvåan innehåller en del intressanta saker i alla fall.

(Vad den inte innehåller, så långt jag läst hittills och förmodligen inte i fortsättningen heller, är några diskussioner om klasskamp. Gamle ordföranden Mao hävdade att klasskamp var nyckellänken, och där torde han ha viss - men inte fullständig - uppbackning från Marx och andra klassiker, men nye ordföranden Xi för en annan diskussion. Samtidigt utgår jag ifrån att inget som står i denna bok inte är godkänt av kollegorna i högsta ledningen - det här är partiets ståndpunkter som återges.

Slut på utvikningen. Innan vi går vidare: en blick på klassisk kinesisk teknik! Kör igång filmen så blir det snurr på grejorna!)




Om man skall studera utvecklingen av kinesisk teknik och vetenskap får man börja långt bort i historien. I ett tal som Xi höll 2016 säger han att av 300 viktiga uppfinningar och upptäckter som gjordes före 1500-talet så var 173 kinesiska. Talet är "A Deeper Understanding of the New Development Concepts" och "innovationsdriven utveckling". Om detta säger Xi bland annat om historien:

China has the motivation and the skills required for successful innovation. China's development ... can be attributed to its scientific inventions and innovation Ancient China's achievements in astronomy, calendar, mathematics, agriculture, medicine and geography were remarkable. These inventions were closely related to economic activity, providing forceful support to the development of agriculture and the craft industries. 

Och så fortsätter han om vår tid, med blicken framåt:

Nowadays, social and economic development throughout the world relies more on theoretical, institutional, scientific, and cultural innovation, while new competetive edges are to be gained through the capacity for innovation. ...

Despite being the world's second largest, China's economy is obese and weak. Indadequate capacity for innovation is its Achille's heel. Innovation-driven growth has become the pressing demand for China's development. Therefore I stress repeatedly that innovation is development; innovation is the future.


Den kinesiska "Jadekaninen" skuttar (nja?) iväg på Månen
Att Kina så att säga är tillbaka på spåret vad det gäller vetenskap och teknik finns det fler bevis för än spåren i Månens grus och sand som "Jadekaninen" gör. Och det är ingen tillfällighet, och inget nytt, såvida man inte ser Kinas nedgång och elände från början av 1800-talet och fram till mitten av 1900-talet som normalt. I och med att Folkrepubliken Kina bildades 1949 kunde man börja städa upp och tänka på utveckling av vetenskapen igen. I början kunde det inte gå så fort - resurser och kunskaper fattades. Men grunden lades under Maos tid, och det är därifrån som utvecklingen skenat iväg, ibland ikapp och till och med förbi de gamla industristaterna i väst. USA darrar: Om kinesiska mobiltelefoner och telefonnät vore dåliga fanns det väl knappt någon orsak att försöka döda dem med sanktioner?

Om vetenskap säger Xi (i talet "Build China into a World Leader in Science and Technology", 2016)) bland annat:

Science and technology are the bedrock upon which a country relies for its strength, enterprises for success, and people for a better life. Great scientific and technological capacity is a must if we are to make China strong and improve our lives. ...
History shows that the countries that realized modernization by making the best use of the scientific and technological revolution were all strong in science and technology, and those that became world leaders by making the best of the revolution all possessed cutting-edge technologies in key fields.
Praktiskt tillämpning av kvantfysiken kan ju tas som ett exempel, med kvantdatorer och -kommunikation. Där ligger kineserna bra till.

(En avslutande reflexion inom parentes: Under Maos tid nämndes idealet "röd och expert", alltså personer som både hade en lämplig politisk åskådning och kunde sitt jobb. Problemet verkade vara att under vissa perioder så skedde en förskjutning, så att "expert" förminskades kraftigt i förhållande till "röd". Det torde ha skadat arbetet för vetenskap och teknologi under perioder av Kulturrevolutionen - samtidigt som Kina då bland annat sköt upp sin första satellit. Bilden är alltså inte entydig. Av Xis resonemang kan man se att partiets ledande roll inskärps gång efter gång, men däremot är det suddigare hur "rött" partiet verkligen är.)

En avslutande reflexion, del två. Ta en titt på det här trevliga huset, beläget på Kungsholmen i Stockholm, fotot tog jag för ungefär ett år sedan:
Vad har det med Kina, vetenskap eller teknologi att göra? - Så här är det: huset är den så kallade Triewalds malmgård. Mårten Triewald var igång under tidigt 1700-tal, och på 1720-talet var han i England och ägnade sig åt vad som i våra dagar kallas industrispionage. Han införskaffade uppgifter om hur man bygger ångmaskiner, som då var ganska nymodiga historier. I slutet av 1720-talet byggdes en sådan efter Triewalds uppgifter för att pumpa vatten ur Dannemoragruvorna i norra Uppland. Men försöket varade bara några år, ångmaskinen höll inte måttet och var sämre än äldre sorters teknik för pumpning. Sedan hände inte mycket mer på ångmaskinfronten förrän Stockholm fick en stor ångbåtsflotta hundra år senare.

Lärdomar: kunskaper om teknik kan flyttas på olika sätt. För att överföringen skall vara effektiv måste mottagaren förstå hur tekniken fungerar och hur den bäst används. Mottagaren måste också ha förmåga att göra modifieringar, att efter behov göra förbättringar och kanske till och med låta den ursprungliga tekniken bli bas för någon helt ny tillämpning. Det är detta som kineserna nu verkar bemästra allt bättre, alltmedan de gamla industriländerna sjunker ner i ett allt sorgligare gnäll, alternativt försöker sätta så många krokben som möjligt för kineserna. Att kineserna försöker hämta in nyttiga teknikdata är inte konstigare än att amerikanerna gör det, och det ser väl numera närmast ut som om kineserna ändå klarar sig rätt bra på egen hand. Med amerikanerna kan man fråga sig hur det är, när de försöker dammsuga hela jordens kommunikationsnät för att hitta något matnyttigt, och inte alls hänger med i 5G-konkurrensen. )

(En ännu senare reflexion: Sverige har varit framstående inom vetenskap och teknologi, och är det fortfarande. Det är ju vi, finnarna och Kina som har 5G-tekniken. Men det känns som om detta håller på att glida bort på grund av ointresserade politiker och ointresserat folk. Har vi något att lära oss av den kinesiska andan?)


fredag 7 februari 2020

Svensson är en fegis

Inte många vet att den här bloggen existerar - ur den samlade mänsklighetens synvinkel är den icke-existerande. Men av någon anledning väcker den ändå irritation. Det är en figur i Göteborg som heter Svensson som öst ur sig diverse otrevligheter mot gamle Björnbrum samt några andra bloggar av liknande inriktning.

Är man otrevlig finns det risk att den drabbade är mot-otrevlig. Men Svensson är en fegis, han har blockerat så att Björnbrum inte kan gå in och kommentera på hans blogg och står därmed oemotsagd. Dessutom frångår han vad jag antar är normal god bloggarstandard: han presenterar inga länkar som kunde tänkas underbygga vad han påstår.

Men jag lägger en länk till hans bloggpost (här är den) så kan ju den intresserade gå dit och kolla, och sedan komma tillbaka och tala om här om något av kritiken stämmer. (Orkar någon det?) Det är extremt sällsynt att kommentarer raderas här vill jag påpeka. Men försök diskutera sakfrågor om det skall diskuteras.




tisdag 4 februari 2020

En plötslig och bedövande insikt?

Citat från en debattartikel i dagens SvD, författad av Fredrik Sjöholm professor, Ekonomihögskolan vid Lunds universitet och Institutet för näringslivsforskning

Sverige kommer inte kunna ändra den politiska utvecklingen i Kina hur mycket vi än skulle vilja.
Detta tyder på viss insikt om problemets volym. Fast möjligen inte någon insikt om att det inte är Sveriges sak att "ändra den politiska utvecklingen i Kina", utan det är något som kineserna själva får ta hand om, om de känner för det.

Här skulle man också kunna fundera över den kapitalistiska världens inställning till socialistiska stater. Den innehåller ungefär två uttalade motsatta ståndpunkter som man kan hoppa emellan, utan att därför erkänna att man plötsligt bytt fot: Antingen så måste kommuniststaten krossas med vilka medel som helst, eller också måste kommuniststaten rädda oss (exempelvis undan fasciststaten eller rejäla kriser inom det kapitalistiska systemet). Men jag lämnar det åt sidan för tillfället.




måndag 27 januari 2020

Lästips, samt rättmätigt hån mot de mjukryggade

Det där med "bälte och väg", de nya sidenvägarna, eller vad man nu kallar det, är ju en stor grej. Här är förslag till läsning, en artikel av Pepe Escobar som ger en hel del av historien, samtiden, och kanske lite framtid för detta jätteprojekt. Och varför bland annat den iranska högplatån har betydelse.

Och här ett tweet från Irans utrikesminister med hån mot de tre undertecknarna av kärnenergiavtalet med Iran, Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Först skrämdes de att backa från avtalet genom USA:s hot om 25 procent tullar på bilar. Men när de backat kom USA med nya krav ... med andra ord så är det oklokt att låta en översittare få igenom sin vilja, för denne kommer bara att fortsätta.

lördag 25 januari 2020

Epidemier är inte bra

Om man översätter detta till nu-svenska så säger väl president Xi ungefär att "det är inte okej med epidemier".Extra otur i oturen är väl att det här slår till när Kina skulle ha sitt stora nyårsfirande.

Gott nytt år!

- Vadå, gott nytt år? Det har vi väl avverkat redan!
- Det kinesiska nyåret börjar idag.
- Vad har råttan däruppe med det att göra?
- Råttan ingår i den kinesiska djurkretsen, och nu är det råttans år som börjar. Råttan på bilden fanns hemma på gatan för några år sedan. Den hade lyckan att hitta en bra boplats under en trädrot, och dubbellyckan i att det fanns en fågelmatning bara någon meter bort. Fåglarna skvättade ner en massa lättåtkomliga frön från matningsbordet och ner på marken. Man ser lite av stigen som den nött upp genom snön fram till maten! Detta må i sanning ha varit en lyckligt lottad liten gnagare!
- Jaha, jag förstår ... tror jag. Katterna får väl en del att göra också ...

tisdag 21 januari 2020

Jag har läst Piketty - några reflexioner

Det har påståtts någonstans att Thomas Pikettys Kapitalet i tjugoförsta århundradet står i en massa bokhyllor men inte har lästs av så många. Den är ju ganska tjock. Jag köpte den på bokrean för några år sedan, och nu har jag läst den - inte så supernoga, men i alla fall läst och funderat litegrann.

Först kan sägas att jämfört med mycket nationalekonomiskt mumbo-jumbo så är boken lättläst och klar i framställningen. En originell sak är att Piketty ibland använder äldre fransk och brittisk skönlitteratur för att visa på hur vissa förhållanden uppfattades på 1800-talet. Det tror jag få matematikförgiftade moderna ekonomer skulle klara av, eller ens våga göra. Om de ens läser någon skönlitteratur ...

Titeln, Kapitalet, får en del att tänka på Marx tjocka volymer (som jag självfallet läst), men Pikettys har knappast det marxska djupet. Om det är en fortsättning på Marx vill jag låta vara osagt. En grundläggande tanke hos Marx om kapitalismens utveckling och fall är "lagen om profitkvotens fallande tendens". Piketty klagar över att Marx text är oklar, och går vidare utan att ta ställning vare sig för eller emot. - Jag antar att om Marx på 1850-1860-talet hade haft tillgång till samma statistiska material som Piketty kunnat använda i nutid så hade den senares bok varit obehövlig. Och när Marx jobbade fram teorin om profitkvotens fall stödde han sig på grundliga studier av tidigare ekonomer (vilket framgår av de tre volymerna av Teorier om mervärdet, vilket visserligen inte är en textsamling som var avsedd för publicering direkt utan arbetsmaterial för Kapitalet, men som innehåller en massa intressant material.)

Marx hade dock, och Piketty har, en mycket tung bas i historiska data. Och där blir det verkligt intressant, om man nöjer sig med många intressanta observationer och data men inte kräver riktigt tunga slutsatser. Problemet är enligt Piketty att i allmänhet så växer kapitalinkomsterna snabbare än tillväxten i ekonomin, och då kommer kapitalägarna (oftast en liten grupp i samhället) att dra till sig en allt större del av samhällets rikedomar. De rika blir rikare, helt enkelt. De fattiga förblir fattiga. (En annan ekonom, grek-fransosen Arghiri Emmanuel, hävdade för bortåt femtio år sedan att arbetarlöner under årtusenden i stort sett ligger på existensminimum.)

Den enorma ojämlikheten är ett välkänt förhållande idag. Där Marx ville omstörta hela det skändliga systemet landar Piketty i en global kapitalskatt. (Det påminner om J A Hobson som i början av 1900-talet ville angripa imperialismen med skatter - Lenin använde senare Hobsons utredning men insåg att den mordiska imperialismen inte gick att skatta bort.)

Under större delen av civilisationernas flertusenåriga historia har tillväxten varit väldigt låg, eller i det närmaste stått stilla. Om kapitalinkomsterna varit obetydligt större än tillväxten har det ändå lett till ökad koncentration av rikedomar. Men så händer något som (tillfälligt?) ändrar bilden. In kommer 1900-talet.

Under 1900-talet slår krig och kriser till och det drabbar de traditionella förmögenheterna hårt i många länder. Den tidigare enorma skillnaden i inkomster och förmögenhet (även i Sverige) minskar kraftigt. Samtidigt uppstår en stor medelklass som inte bara har kapitalinkomster och en del egendom, utan också är bra avlönad. Vi får en samhällsstruktur med en liten extremt rik överklass (de som Occupy-rörelsen kallade för enprocentarna, men som i sin mest extrema del handlar om kanske 0,1 procent av folket), en ganska stor välmående medelklass, samt en underklass som knappast äger något.

Det är den där medelklassen som särskilt fångar min uppmärksamhet. Redan Emmanuel, som jag hänvisade till ovan, varnade för den tillfälliga naturen av dess välstånd. Många i denna klass är ju vanliga knegare, och historiskt sett så har ju den gruppen inte varit så välbetald - snarare tvärtom. Men vad händer nu? - Jag kan bland annat hänvisa till en bloggpost från förra året, baserad på en OECD-rapport. Den säger kort och gott att det som kallas medelklass har minskat under de senaste årtiondena. Då kan man ju räkna ut att inte så många medelklassare svingar sig upp till de rikaste skikten, utan de sjunker i stället nedåt. Det stämmer ju också rätt väl med hur Marx såg på den historiska utvecklingen.

Jag har skrivit en del på bloggen om medelklassens plågor tidigare, och det är för mig ganska uppenbart att här är en grupp med stor politisk betydelse. Revolutionär eller reaktionär. De västliga samhällenas produktiva bas förändras, vissa delar vittrar sönder - avindustrialisering och konkurrens med nya länder på uppgång - och i den processen så åker dessa medelskikt på allt hårdare smällar. Det blir oroligt, milt sagt. Både hos de drabbade och hos överklassen som gruvar sig för vad deras tidigare så pålitliga medelklass kan hitta på. Kanske gå ut på gatorna och kravalla? Kan man se det växande övervakningssamhället som delvis ett svar på denna oro? - Nå, den aspekten på medelklassens möjliga revolt går inte Piketty in på, annat än möjligen med någon dunkel antydning, men för de politiskt intresserade bör saken vara väldigt intressant.

lördag 18 januari 2020

Ett öppet fält att intaga?

Fenomenet är klarlagt sedan länge: när de flesta, eller kanske alla, politiska partier samlar sig på ett marknadsliberalt fält kommer fälten bredvid - till höger och vänster - att bli lediga för nya krafter att ockupera. Det kommer att hända saker där.

(Sidoanmärkning: Ibland är det på ett tidigt stadium osäkert var ett parti hamnar. Sverigedemokraterna verkade i början kunna hamna åt vänster eller åt höger, men har nu som det verkar via en högersväng dragits in i det marknadsliberala fältet. Det är nog inte så konstigt med ett parti där övertygelserna och kunskaperna inte sitter så djupt och gärna kompromissas med. Därmed finns det åter stora öppna ytor i politiken.)

Historien är inte slut med SD:s svängar över fälten. Och då kan vi se åt vänster (vilket jag själv tycker är trevligare). Något har legat i luften ett tag. Nu verkar det som företeelsen verkligen börjar organisera sig: en vänster som klarar av att kombinera en samhällspolitik för det arbetande folket med kritik mot avarterna som den stora migrationen skapar. Från enstaka röster har det gått till grupperingar och organisering, till avhopp från existerande organisationer och nybildningar. Ännu inte organisering på riksnivå, men lokalt.


(Sidoanmärkning: Lokalt är viktigt. Om vi ser till högerkanten så försökte Alternativ för Sverige bilda organisationen huvudsakligen uppifrån - vad jag vet ställde man inte upp i några lokalval och satsade direkt mot Riksdagen. Det fungerade inte, gissningsvis för att man inte hade bra folk som kunde mobilisera lokalt samt att man var sent ute att anmäla sitt deltagande i valet. Samt att framtoningen nog var lite väl juvenil - AfS grundades ju på SD:s utsparkade ungdomsförbund.)

På senaste tiden har det skett en del avhopp från Kommunistiska Partiet, KP, där kritiken just handlar om migrationen och dess avarter. Avdelningarna i Malmö, Varberg och Norrköping, samt Karlstad, har jag sett angivna som platser som förlorat medlemmar. Med Malmö blir det extra intressant, för där har före detta KP-are bildat ett lokalt parti, Malmölistan. Om varbergare och andra tänker sig något liknande vet jag inte, är du informerad om det kan du ju höra av dig!

Det kan ju också vara så att olika KP-avhoppare har olika motiveringar: somliga vill ha en mindre 'medelklassig' inriktning på partiets politik, andra vill ha mer av den varan. Här finns en lite burkig intervju med Nils Littorin, Malmölistans ledare (antar jag att han är). Och här är en artikel av honom. Nils tillhör 'mindre-gruppen' om jag uppfattar saken rätt. Och tänker man sig bygga en större organisation, kanske till och med riksomfattande, är det nog 'mindre-folket' som skall göra't. De KP-are som önskar mer medelklass kan ju lämpligen gå över till Vänsterpartiet.

Även i Helsingborg har det bildats en grupp av liknande typ. Av namnet att döma verkar den har större ambitioner än det lokala: Framåt Sverige. Ansiktet utåt är en före detta KP-are. Här finns han på fejsboken och pratar i några filmer.

Sedan finns ju Örebropartiet som får anses som rätt etablerat, med ett par kommunala mandat.

Sammanfattningsvis: klassisk socialistisk klasspolitik, kombinerad med stram migrationspolitik, kan bli ett vinnande koncept för en grupp/grupper som lyckas inta det fria vänstra fältet samt nå ut med budskapet i bredare kretsar. Skulle inte den nuvarande regeringen krascha snart så har man ett par år på sig att få en organisation på plats. När det pratas om att "bekämpa sverigedemokraterna" tror jag faktiskt mer på grupper av den här typen - vare sig man vill kalla dem 'vänsterpopulister' eller något annat - än de gamla trötta socialdemokraterna och resten av gänget på det marknadsliberala fältet.

tisdag 14 januari 2020

Intressant plats för förhandlingar om Libyen

Det har alltså förts förhandlingar om vapenstillestånd i det libyska inbördeskriget. Detta har inte givit något resultat. Inte så märkligt, förhandlingar misslyckas ju ofta.

Men plats och arrangörer, det är mer uppseendeväckande. Förhandlingarna har förts i Moskva, och Turkiet och Ryssland har varit medlare mellan de två libyska fraktionerna. Det betyder ju att USA/NATO har skuffats åt sidan, samtidigt som det libyska kriget (eller man kanske bör säga "krigen"?) är deras skapelse.

Vare sig Ryssland eller Turkiet deltog så vitt jag vet inte i kriget som krossade Libyen, så de är förmodligen lämpligare som medlare än USA eller blodtörstiga europeiska NATO-stater (eller för all del Sverige som spelade en ful roll i Libyen). För Turkiet kan man ändå sätta ett frågetecken i och med att turkiska trupper skall skickas för att stödja den ena fraktionen i Libyen. Å andra sidan har väl ryssarna kontakter med den andra fraktionen, så det kanske jämnar ut sig.

Hur som helst, det verkar behövas en erfaren diplomat som Rysslands Lavrov för att få något att hända i denna eländiga och onödiga konflikt.

måndag 13 januari 2020

Finns det inga gränser för USA:s nedrigheter?

I slutet på en bloggpost där den indiske veterandiplomaten M. K. Bhadrakumar skriver om USA:s försök att få in trupper på Sri Lanka, kommer ett nytt uppseendeväckande avslöjande av hur ruttet amerikanerna kan uppträda. Och jag tror det finns lärdomar för Sverige i det här också.

... if Iraq’s current plight is anything to go by, once the Americans set up shop on Sri Lankan soil, it will be impossible for Colombo to ever evict them. Trump is now threatening Iraq that it risks losing access to a critical government bank account if Baghdad kicks out American forces.

To quote from Wall Street Journal, “The State Department warned that the U.S. could shut down Iraq’s access to the country’s central bank account held at the Federal Reserve Bank of New York, a move that could jolt Iraq’s already shaky economy, the officials said.”

 “Iraq, like other countries, maintains government accounts at the New York Fed as an important part of managing the country’s finances, including revenue from oil sales. Loss of access to the accounts could restrict Iraq’s use of that revenue, creating a cash crunch in Iraq’s financial system and constricting a critical lubricant for the economy.”
Alltså: USA hotar att sno irakiska regeringspengar som finns på ett konto hos Federal Reserve Bank i New York om USA-trupperna i Irak utvisas. Kan det kallas för något annat än utpressning och stöld?

Lärdomar: om amerikanerna tar sig in i ett land är det omöjligt att bli av med dem (med fredliga medel får vi väl tillägga). Samt att man skall inte ha pengar på konton som USA kan komma över. (Och att låta ens guldreserv ligga i USA är också dj-t dumt, för att göra ytterligare ett tillägg.) Det är något för svenska politiker att fundera på.