Funderingar inför det nya året. Antibiotika

Jag tror att jag någon gång tidigare på bloggen har haft uppe problem med anskaffning av mediciner, och att vi borde ha lokal tillverkning för att inte bli beroende av ett opålitligt utland. Nu är frågan uppe igen, och häromdagen hade Sveriges Radio ett reportage. Det handlar om antibiotika, och en Otto Cars (släkt med gamle Hadar C.?) berättar:

När det gäller tillgången till antibiotika så har en kraftig priskonkurrens lett till att de aktiva substanserna bara tillverkas på några få platser i världen och ett produktionsfel kan då få stor effekt på tillgången i världen.

För några år sedan blev det global brist på en sorts antibiotika som är viktigt på sjukhus för behandling av svåra urinvägsinfektioner, bukinfektioner och lunginflammationer.

Det visade sig bero på att de flesta tillverkare köpte den aktiva substansen från samma fabrik i Kina som börjat brinna i samband med en explosion.

– Det är ju en väldigt bräcklig situation. Vi vet inte säkert var råvaran produceras för det är hemligstämplad information så vi kan inte se riktigt heller från ett politiskt perspektiv hur sårbar situationen är. 

Jaha, det här är ju problem som är kända sedan tidigare, bland annat när just-in-time-tillverkning diskuteras, och naturligtvis när 'marknaden' är inblandad i saker som den inte borde tillåtas att peta alltför mycket i.

En fabrik som tillverkar en nyckelkomponent slås ut. Och där står ett antal andra tillverkare och kan inte producera slutprodukten (medicinen) därför att de inte får den där nyckelkomponenten. Just det som varnats för: har du en väldigt snäv tidplan för leveranser till din tillverkning, grejerna måste vara vid din godsmottagning på torsdag 15.00 för att vara ute i produktionen 16.00, men ingen lastbil kommer 15.00 eftersom den kört av vägen och totalkraschat ...  ja, då är det bildligt och bokstavligt kört!

"Kraftig priskonkurrens" har gjort att andra producenter har blivit för dyra och slagits ut, så det blir svårt att lägga om beställningarna på nyckelkomponenten till någon fabrik som inte brunnit ner. Det kan väl vara acceptabelt om det gäller tillverkning av plastprylar utan större betydelse, men knappast när vi talar om allvarliga hälsoproblem.

Med andra ord borde det vara ett prio-ärende för ansvariga här i landet att få tillverkningen närmare, och helst inom, landets gränser. Nytt år börjar, sätt det här högt på prio-listan!

GOTT NYTT ÅR!

Här syns allihop!

Min adventskalender - tjugofjärde och sista luckan

DET ÄR RÄTT ATT GÖRA UPPROR MOT REAKTIONÄRERNA! 

(Gamle ordföranden Mao)

Och med denna glada paroll stänger Björnbrum bloggen för några dagar framåt, oklart många.God Jul och Gott nytt år till alla glada (eller mindre glada) klasskämpar därute!

Ja, Tomten tittade fram och ville hälsa också. Men nu utlyser vi stilla julefrid några dagar framåt!

Min adventskalender - tjugotredje luckan

...  socialismen riktas mot ett socialetiskt mål. Vetenskapen kan dock inte skapa ändamål och, än mindre, infoga dem i människor; vetenskapen kan som mest tillhandahålla medel för att uppnå vissa ändamål. Men själva ändamålen tänks av personligheter med höga etiska ideal och - om dessa ändamål inte är dödfödda, utan livsdugliga och kraftfulla - adopteras och vidarebefordras av de många människor som, halvt omedvetet, bestämmer den långsamma utvecklingen i samhället.

Av dessa skäl bör vi vara på vakt för att inte överskatta vetenskap och vetenskapliga metoder när det handlar om mänskliga problem; och vi bör inte anta att experter är de enda som har rätt att uttrycka sig i frågor som påverkar samhällets organisation.

 (Albert Einstein, Why Socialism? 1949)

Min adventskalender - tjugoandra luckan

Ekonomisk politik är inte någon exakt vetenskap. ...

Den ekonomiska politiken är alltid en stöpslev av insikter och missuppfattningar, av kompromisser och maktspel, av faktiska och inbillade tekniska samband, av känslotänkande och nödvändig realism.

(Sven Grassman, Makten över våra tankar, 1983)

Min adventskalender - tjugoförsta luckan

Till skillnad mot marxist-leninister som förklarar fullständigt trohet till Stalin som efterträdaren till Lenin, som hävdar att varje revolutionär rörelse som kritiserar Stalin i någon omfattning inte är riktigt "marxist-leninistisk", tänker vi maoister att varje positionalitet [se not nedan] inom den kommunistiska rörelsen (också Maos) bör underkastas en konkret och grundlig kritik. Detta är varför vi inte föreställer oss att Stalin är bortom kritik, eller att kritik av Stalin är lika med kontrarevolutionärt beteende som den hoxhaistiska traditionen vill att vi skall tro.

(Josh Moufawad-Paul, Continuity and Rupture, 2016)

Josh himself

Not: Uttrycket 'positionalitet', eller i originaltexten 'positionality' var fullständigt obekant för mig. Men det visar väl åtminstone att det går att krångla till den politiska analysen långt över gamla marxistiska klassanalyser med få parametrar att ta hänsyn till. Nedanstående, upplockat från nätet, visar att det finns mycket att ta hänsyn till (om man nu har lust med det).

Min adventskalender - tjugonde luckan

Partiet, säger Trotskij, gör inga misstag. Det är fel. Partiet gör inte sällan misstag. Iljitj [Lenin] lärde oss att undervisa partiet, på grunden av dess egna misstag, hur att utöva riktigt ledarskap. Om partiet inte gjorde några misstag skulle det inte finnas något att lära det ifrån. Det är vår uppgift att upptäcka dessa misstag, att klarlägga deras rötter, och visa partiet och arbetarklassen hur det hände att vi gjorde dem och hur vi bör undvika att upprepa dem i framtiden. Partiets utveckling skulle vara omöjligt utan detta.

(Stalin, 27/5 1924)

Min adventskalender - nittonde luckan

Massorna har en skaparkraft som inte känner några gränser. De kan organisera sig och samlas till arbetsplatser och i arbetsgrenar där de kan ge fritt utlopp för sin energi; de kan koncentrera sig på produktion på bredden och djupet och skapa allt flera välfärdsanordningar för sig själva.

(Mao Zedong, 1955)

Egenintresset ljuger inte

Från SR:s hemsida

Kapitalismen vill V (eller åtminstone de som skriver partiets program) ha kvar. Det är ju smart (obs. ironi!) när systemsprickorna och sönderfallet blir allt tydligare och kapitalismens totalitära tendenser alltmer påträngande, samtidigt som de praktiska tekniska förutsättningarna för att bygga nytt är utmärkta.

Och EU vill man vara medlem i och ändra hur EU-samarbetet skall fungera. Tja, "lycka till med det kan man säga". Alternativt "först tog mannen supen, och sedan tog supen mannen". V har några lönsamma platser i EU-parlamentet att försvara, det är nog det som kommer i första hand. Sedan kan man ju prata om hur man vill att EU egentligen skall vara. Det kostar väl inget, och få lär lyssna.

Fast hedersvåld är man emot. Sitter väl bra när Amineh Kakabaveh åkt ut ur partiet för att hon pratade lite för mycket om ... ja just det. Men man kan väl gissa att migrationsaktivisterna i V kommer att se till att fler hedersvåldsutövare välkomnas till Sverige, hur mycket det än pratas.

Det finns en massa trevliga och duktiga och kunniga personer i V. Men politiskt fungerar de som stödjepelare i ett parti som knappt ens kan skällas som reformistiskt socialistiskt längre, utan som bara ännu en försörjningsinrättning för yrkespolitiker. Och deras egenintresse ljuger ju inte.


Personen på bilden överst är Hanna Cederin, sammankallande i Vänsterpartiets programkommission. Undrar om hon tillhör den där generationen av nya V-partister som började komma i början av detta årtusende och som utmärkte sig genom att avfärda "skäggiga gamla gubbar" (= personer som gav den socialistiska/kommunistiska rörelsen rejäla verktyg i kampen)?

Min adventskalender - artonde luckan

Vad allt skall inte vara min sak! Framför allt den goda saken, sedan Guds sak, mänsklighetens sak, sanningen, friheten, humaniteten, rättfärdigheten; vidare mitt folks sak, min furstes, mitt fädernesland; till sist andens sak och tusen andra saker. Bara min sak får aldrig vara min sak. "Fy för egoisten som bara tänker på sig själv!"

(Max Stirner, Der Einzige und seine Eigentum)

Min adventskalender - sjuttonde luckan

Jag har aldrig gett fem öre åt några tiggare och jag tycker att man är ute och cyklar när man beskriver dem som fattiga klassbröder som Proletären gjorde. Det är de inte. De är ett trasproletariat och redan i Kommunistiska manifestet gjorde man skillnad på arbetarklass och trasproletariat. Jag blir kanske kallad för rasist, men jag tycker att man ska ta avstånd från den här verksamheten. Man kan tycka synd om varenda jävel som har det svårt, men det är väl ingen kommunistisk politik att tycka synd om folk. Det är så långt ifrån en kampinställning som du kan komma.

(Frank Baude i Proletären)

Min adventskalender - sextonde luckan

Det är arbetet som jämsides med naturen lämnar det material, som arbetet förvandlar till rikedom. ...

Sålunda är handen inte bara arbetets organ utan också dess produkt. Endast genom arbete, genom anpassning till ständigt nya sysslor, genom nedärvning av den på detta sätt uppnådda, särskilda utvecklingen av muskler, senor och på längre sikt också ben och genom ständigt förnyad användning av denna ärftliga förfining, för nya och ständigt mer komplicerade sysslor, har människohanden nått den höga grad av fullkomning som kunnat trolla fram Rafaels målningar, Thorvaldsens statyer och Paganinis musik.

(Friedrich Engels, Arbetets andel i apans förvandling till människa)

Min adventskalender - femtonde luckan

Just nu kommer jag inte att gå in på frågor utanför vår planet, för resvägarna bortom jorden har ännu inte öppnats. Om mänskliga varelser skulle upptäckas på Mars eller Venus skulle vi då diskutera frågan om enighet med dem och bilda en enhetsfront. För tillfället kommer vi att begränsa oss till frågan om enhet i partiet, i landet och i världen.

(Mao Zedong, 1957)

Min adventskalender - fjortonde luckan

Jag betraktar nu som då socialismen som "historiskt nödvändig" i den meningen att den representerar mänsklighetens enda faktiska chans att överleva. Men jag är fortfarande inte obetingat säker på att mänskligheten kommer att få den chansen i en situation som bär vittne om en alltmer reaktionär och aggressiv desperationspolitik från de dödsdömda samhällsmakternas sida.

(Arnold Ljungdal, Marxismens världsbild, 1967)

Nemtsovbroar?

Här är två bilder, tagna av mig med några dagars mellanrum i Stockholm år 2016 (29 februari och 6 mars). Den översta satt på den lilla bron mellan Söder och Mälarvarvet på Långholmen, den andra på Nya Årstabron. Nemtsov som nämns måste vara Boris N. som mördades i Moskva 27 februari 2015.

Varför nu detta? - Nemtsov i sig hade ingen större betydelse i Ryssland. Något hot mot sittande regering utgjorde han förmodligen knappast som representant för marginella liberala strömningar. Som fungerande politiker med framtidsutsikter verkade han rätt osäker. Bästföre-datum hade passerats. Hans största betydelse var (min gissning) som offer, som lik. Då kunde nya skurar av anklagelser riktas mot Putin (ständigt denne Putin!). Så Nemtsov sköts på en bro nära Kreml. Utförare? - Kan man gissa på ukrainare, eller inhyrda legoknektar från Kaukasus? "Skjut killen och skyll på Putin!"

Mina fotografier verkar stämma rätt bra med ettårsdagen av mordet. Då var nog historien i stort sett bortglömd. Någon försökte ge den lite mer liv. Det lyckades inte. Det ligger nog närmre till hands att tro att de som ville ha Nemtsov död hade fått annat att tänka på. Inte bara han, utan kampanjen runt hans död, tillhörde det förgångna.

Min adventskalender - trettonde luckan

Kom det an på revolutionsromantikernas eldande "propaganda" eller på partiledningarnas hemliga respektive offentliga beslut, så hade vi ännu inte haft en enda allvarlig masstrejk i Ryssland. Inte i något land kan man tänka så lite på att "propagera" eller ens "diskutera" masstrejken som i Ryssland. ... Om den ryska revolutionen således lär oss något, så är det först och främst att masstrejken inte kan förverkligas på konstgjord väg, inte "beslutas" i det blå eller "propageras" fram, utan att den är en historisk företeelse som på en viss tidpunkt med historisk nödvändighet uppkommer ur de sociala förhållandena.

(Rosa Luxemburg, 1906)

Min adventskalender - tolfte luckan

Jag är anklagad för att säga åt trettio miljoner fransmän, proletärer som jag, att de har rätt att leva.

(Louise-Auguste Blanqui 1832)

Min adventskalender - elfte luckan

Påstår inte borgarna, att den nuvarande fördelningen är ”rättvis”. Och är den i själva verket inte den enda ”rättvisa” fördelningen på grundval av det nuvarande produktionssättet? Regleras de ekonomiska förhållandena genom rättsbegrepp eller härrör inte tvärtom rättsförhållandena ur de ekonomiska förhållandena. … Rätten kan aldrig vara högre än samhällets ekonomiska utveckling och därav betingade kulturutveckling.

(Karl Marx, Till kritiken av Gothaprogrammet)

En väldig massa pengar

Följande meddelades via nyhetsbyrån Nya Kina för ett par dagar sedan:

BEIJING, Dec. 7 (Xinhua) -- China's foreign exchange reserves came in at 3.0956 trillion U.S. dollars at the end of November, official data showed Saturday. The amount increased by 22.9 billion dollars, or 0.7 percent from the beginning of 2019, according to the State Administration of Foreign Exchange.

Det där med biljoner, triljoner etc. är lite rörigt, speciellt som man inte har samma termer överallt. Men 'trillion' i meddelandet ovan torde betyda 'tusen miljarder'. 1 000 000 000 000 eller 10^12 (= 10 upphöjt till 12, hoppas jag fick det rätt nu!)

Vid månadsskiftet november/december skulle alltså Folkrepubliken Kina ha en valutareserv värd 3 095 600 000 000 US-dollar. Jag antar att siffran omfattar alla valutor man har, inte bara US-dollar. Några svenska kronor har man väl i en låda någonstans. Med dagens kurs mot USD skulle den kinesiska valutareserven vara värd nära 29,4 triljoner. Det finns resurser att ta till när kineserna investerar och köper sig fram längs världens 'sidenvägar'!

Kanske Kinas ekonomer och politiker funderar på hur snabbt man kan göra sig av med just dollarposten i valutareserven, ifall USA:s ekonomi (och valuta) som somliga tror kraschar ganska snart. Det vore väl bäst att köpa användbara grejor för dollarn i stället för att ha den liggande. Dessutom försöker ju kineserna styra över den internationella handeln till andra valutor, och ju mer framgångsrikt det är desto mindre blir efterfrågan på $.

Min adventskalender - tionde luckan

Så länge finanskapitalets välde finns kvar så länge finns också risk för att fascismen kommer till makten i nya länder. Och därvid måste man hålla i minnet Dimitrovs påpekande att ”fascismens utveckling och själva den fascistiska diktaturen antar olika former i olika länder, beroende på historiska, sociala och ekonomiska förhållanden, på det ifrågavarande landets nationella säregenheter och internationella läge”. 

(C H Hermanssons förord 1971 till Georgi Dimitrov, Enhetens och folkfrontens problem.)

Min adventskalender - nionde luckan

De sociala förhållandena är intimt förknippade med produktivkrafterna. I och med förvärvandet av nya produktivkrafter förändrar människorna sitt produktionssätt och med förändringen av produktionssättet, av sättet att vinna sitt livsuppehälle, förändrar de alla sina samhälleliga förhållanden. Handkvarnen ger ett samhälle med feodalherrar, ångkvarnen ett med industrikapitalister. 

(Marx, Filosofins elände 1847)

Så gick det ...

Jag går igenom gamla fotografier. Ibland kommer godbitar fram. Här har vi två från första maj 2015. Jag var inte med i någon demonstration det året, utan nöjde mig med att titta på två företeelser: socialdemokraternas avtåg från Humlegården, samt desammas ankomst till Norra Bantorget. Men det är inte själva demonstrationen jag vill visa, utan något annat. Första bilden togs på Norra Bantorget, den andra nära torget fast på Vasagatan.

Bild nummer ett: reformismens ballong har tappats av någon, den åker iväg mot en grå himmel och lär väl smälla och ramla till marken så småningom. Symbol för en rörelse som saknar motivering och markkontakt.

Bild nummer två: två kvinnspersoner med reformismens röda rosor i händerna på väg bort från Norra Bantorget. På trottoaren sitter en tiggare. Det nya Sverige.

Min adventskalender - åttonde luckan

(Här återpublicerar jag ett gammalt inlägg från denna blogg!)

En och annan gamling bland mina läsare kanske minns en låt som 'Blå Tåget' spelade in på 1970-talet: "Kan sparsamhet rädda proletariatet?"

Detta var i själva verket undertiteln till en broschyr från 1886, författad av en man med det märkliga namnet Atterdag Wermelin. Jag har först nu läst den, den finns på nätet (tidningen Arbetaren, samt Projekt Runeberg). Den är riktigt bra i sin behandling av det ekonomiska kretsloppet och att "åtstramning" (sänkande av massornas konsumtion) inte fungerar bra annat än för de redan rika.


Och 'Blå Tågets' låt finns på Spotify.

Min adventskalender - sjunde luckan

Proletariatets intressen i klasskampen mot det egna landets utsugare och förtryckare står inte i motsägelse till en fri och lycklig framtid för nationen. Tvärtom: den socialistiska revolutionen kommer att betyda nationens räddning och bana den vägen till ett högre uppsving. Därigenom att arbetarklassen för närvarande bygger upp sina klassorganisationer och befäster sina positioner, att den försvarar de demokratiska fri- och rättigheterna, att den kämpar för att störta kapitalismen, redan därigenom kämpar den för nationens framtid. 

(Georgi Dimitrov, Enhetens och folkfrontens problem.)

Käpp i hjulet

Den här bilden har jag sett i flera varianter. Grundtemat är dock detsamma: en tokdj-l till cyklist sticker en käpp i sitt eget framhjul, drattar i backen, och skyller den självförvållade olyckan på någon annan.

Min adventskalender - sjätte luckan

Det råder ingen tvekan om att det monopolkapitalistiska Sverige – alla ”blandekonomiska” utspel och arrangemang till trots – är oförmöget att lösa de problem, som arbetarklassen och folket står inför. Det råder inte heller någon tvekan om att de materiella förutsättningarna för socialismen är för handen; Wallenberg m.fl. har ju redan i privatkapitalets form ”socialiserat” storindustrin, bankerna, handel och transportväsendet – i varje fall de avgörande sektorerna. 

(Bo Gustafsson, Tal om revisionismen och den progressiva rörelsen, 1973)

Hittade ingen bild av Bo G ensam - han är den som talar längst bort

Min adventskalender - femte luckan

Bourgeoisin kan låta dig prata men sen ger den dig ett fascistiskt slag i skallen och krossar dig, eftersom du inte har utbildade kadrer som är nödvändiga för att gå till angrepp och inte heller bedrivit illegalt arbete inte förberett någon plats där du kan få skydd och ändå fortsätta arbetet och inte heller skaffat medel att föra kampen med. 

(Enver Hoxha i Moskva 1960)

Kraft från ovan?

Wang Li, en kinesiskt forskare, säger:

Vi hoppas kunna stärka internationellt samarbete och göra vetenskapliga och teknologiska genombrott så att mänskligheten snart kan uppnå drömmen om obegränsad ren energi. 

Vad handlar det om? - Jo, tankar som är rätt gamla vid det här laget. Redan 1941 framförde den gamle science fiction-författaren Isac Asimov tanken på att hämta solenergi direkt från rymden. Senare förslag har kommit, men det har väl varit mest prat och lite verkstad.

Men nu sätter kineserna igång, och då kan man kanske räkna med mer handfasta resultat. Enligt planerna skall det år 2035 finnas en anläggning uppe i rymden som fångar upp solenergi och med laser skickar ner den till Jorden. Det låter fascinerande, men också lite läskigt - det gäller att energin som strålas ner verkligen hamnar på rätt ställe och inte skenar iväg okontrollerbart.

Fördelen kunde bland annat vara att Kina kunde stänga alla sina kolkraftverk (och kolgruvor där folk dör i mängder av olyckor), vilket är bra för Jordens atmosfär. Om obegränsad tillgång till energi är helt bra vet jag inte, det kan finnas problem där också. Men om ökad elektrifiering kunde få bort den vidriga luften från somliga områden, som i indiska storstäder, vore mycket vunnet vad det gäller hälsa och miljö.

Min adventskalender - fjärde luckan

… partimedlemmarnas initiativ begränsas. Varje självständigt försök, varje ny tanke som tar sig igenom våra particentralers censur, betraktas som ”kätteri”, som brott mot partidisciplinen och försök till intrång på våra centrala organs domäner, vilka måste ”förutse” och ”föreskriva” allting. … Det skadliga med byråkratin ligger inte bara i pappersexercisen … . Det skadliga ligger i att alla problem löses inte genom ett öppet åsiktsutbyte eller genom alla berördas direkta medverkan, utan genom formella beslut uppifrån, från de centrala organen. … En tredje person bestämmer över våra liv – detta är byråkratins väsen. 

(Alexandra Kollontaj, Arbetaroppositionen.)

Min adventskalender - tredje luckan

Vår styrka ligger hos de miljoner bönder som står redo och väntar på att regeringen och partiet skall organisera och leda dem för att med entusiasm resa sig och krossa det feodala och koloniala förtrycket. Med en skicklig organisation och ledning kommer dessa styrkor att skaka himmel och jord och alla kolonialister och feodalherrar kommer att sopas bort.

(Ho Chi-minh 1951)

Denna affisch med onkel Ho satt av någon anledning på en stolpe i Liljeholmen år 2014

Självmord i protest mot Macron-regimen

Enligt en artikel av George Chabert, publicerad hos Pål Steigan, har för första gången en protesterande student i Frankrike satt eld på sig själv. Namnet är Anas Kournif och han blev så bränd att han ännu svävar mellan liv och död.

Han har nyligen mist både stipendier och bostad, och skulle klara sig på 4500 (norska) kronor i månaden.

På sociala medier beskyller han EU och de tre senaste franska presidenterna för att ha gett honom ett liv i otrygghet, och skapat ett samhälle där allt fler upplever arbetslöshet, rädsla och fattigdom. ”Jag anklagar Macron, Hollande, Sarkozy och EU för att ha dödat mig genom att skapa osäkerhet om allas framtid.” Den unge studenten uppfattar dagens kontroverser om sekularism och hijab som en medveten strategi för att dölja det ständiga försämrandet av levnadsvillkoren för de allra flesta fransmännen.

Fyra dagar efter detta skulle den tidigare presidenten François Hollande presentera sin senaste bok vid universitetet i Lille: Svaret på den demokratiska krisen. För studenterna var detta som om en notorisk pyroman skulle ha skrivit en bok om hur man släcker bränder. De tvingade den tidigare presidenten att lämna lokalerna, och förstörde böckerna som skulle säljas och signeras.

Anas Kournifs desperata handling påminner om tre tidigare tillfällen när människor i protest tänt eld på sig själva. 1963 begick en vietnamesisk munk självmord genom att tända eld på sig själv i protest mot den sydvietnamesiska regimen, som stöddes militärt av USA. 1969 tände studenten Jan Palach på sig själv i protest mot den sovjetiska ockupationen av Tjeckoslovakien.
2011 brände en tunisisk gatuförsäljare ihjäl sig i protest mot president Ben Alis regim. Alla dessa självmord fick stor politisk betydelse, och samtliga markerade början på slutet för regimer som tagit från medborgarna hoppet om en bättre framtid.

Om bilden av den brinnande munken sa John F. Kennedy: ”Inga nyhetsbilder i historien har skapat så mycket känslor runt om i världen som den här.” Den franske presidenten kommenterade studentens handling annorlunda. För honom var det bara ”en enskild händelse”, och han antydde att studenten var psykisk instabil. Den desperata handlingen i Lyon 8 november 2019 var otvivelaktigt politisk, och kan vara ett varsel om att EU:s liberala regim med institutionaliserad social osäkerhet närmar sig slutet.

En politisk regim som förorsakar en ökning av självmord bland bönder, poliser och lärare, och som får en student att tända eld på sig själv i protest kommer inte att överleva. Varken i Vietnam, Tjeckoslovakien, i Tunisien eller Frankrike.

Min adventskalender - andra luckan

Ju mer en härskande klass är i stånd att assimilera de behärskade klassernas mest energiska element, desto solidare och farligare är dess herravälde.

(Marx, Kapitalet III, 36:e kapitlet)

Min adventskalender - första luckan

Jag tänkte köra en mer eller mindre marxistisk adventskalender i år. Varje lucka innehåller ett citat från någon person i det vänstra lägret. Citaten har jag tagit slumpvis. Några är från svenskar eller översatta av kompetent folk, några har jag försökt översätta från några utländska språk själv. Man skulle kunna lägga till intressanta kommentarer, men i alla inläggen (utom ett, där jag kopierat en gammal bloggpost) får de stå för sig själva och läsaren får tänka lite själv.

Det här är första luckan, vad tycker du om idén Jan?

Rysk megafon?

Tidningarnas ledarsidor, vad är de bra för? Har de någon ledande roll i politiken numera för olika grupper och partier att framlägga sina bästa argument och analyser av vad man nu tycker är intressant.  Läser någon detta?

För ett par dagar sedan (26/11) skrev herr Olof Ehrenkrona på SvD:s ledarsida följande:

Vita huset har i samarbete med Fox News framgångsrikt förvandlat frågan om den ryska inblandningen i presidentvalrörelsen 2016 till att, för Republikanernas del, i stället handla om Ukrainas inblandning. Fiona Hill, Nationella säkerhetsrådets Rysslandsexpert, konstaterade när hon förhördes att republikanerna hade köpt en rysk desinformationskampanj från underrättelseorganen. Det är utan konkurrens den mest framgångsrika underrättelseoperationen i Rysslands historia. Och den pumpas dagligen ut i Fox nyhetskanal som har förvandlats till en megafon med fullt påskruvad volym för Kremls propaganda.

Notera: en TV-kanal i USA som simmar i ungefär samma vatten som herr Trump i Vita Huset och en massa konservativa vanliga människor ute i landet "har förvandlats till en megafon med fullt påskruvad volym för Kremls propaganda". Och "den mest framgångsrika underrättelseoperationen i Rysslands historia". Låter detta troligt? Tror ens den som skrivit ledaren själv detta?

Skribenten Äre-krona.

5G

Saxat från Sveriges Radios hemsida

5G är jättegrejen i telefoni. Som syns av bilden ovan tror även gamla LME på 5G. På bolagets hemsida är de väldigt optimistiska.

By the end of 2025, we expect 5G to have 2.6 billion subscriptions covering up to 65 percent of the world’s population and generating 45 percent of the world’s total mobile data traffic, making it the fastest developing mobile communication technology to have ever been rolled out on a global scale.

Nu är det tre länder som är framåt vad det gäller att leverera 5G-system: Finland (Nokia), Kina (Huawei), Sverige (Ericsson). Notera att en del andra länder, som borde vara med i loppet ligger på efterkälken. Främst då USA, även om Apple nu skall börja jobba med saken. Sydkorea verkar vara på gång  genom Samsung. Av någon anledning tror jag lite mer på koreanerna.

Nu försöker USA kväva Huawei genom sanktioner, men det verkar inte fungera så bra. Kan det tänkas att USA försöker andra knep? Exempelvis köpa upp företag som klarar av den här tekniken för att på det sättet försöka komma ikapp kineserna? Patricia Hedelius, Svenska Dagbladet, spekulerade om det den 11/4 2019:

De kinesiska telekomleverantörerna Huawei och ZTE svartlistades under våren av USA. Nu ser amerikanska myndigheter över lösningar för att kunna erbjuda amerikanska operatörer en möjlighet att ekonomiskt fördelaktigt byta ut befintlig teknik från de kinesiska leverantörerna. Men byta till vad då? De senaste åren har alla amerikanska nätverksleverantörer slagits ut eller köpts upp. Nu säger president Donald Trump att han vill se amerikanska 5G-lösningar igen. Frågan är om han kan sätta tryck på amerikanska teknikbolag att köpa Ericsson eller Nokia?

Om USAmerikanerna kommer hit och viftar med en kappsäck dollar, hur kommer då den svenska sidan att reagera? Och de svenska myndigheterna (om det nu finns några sådana som har lite kraft och pondus kvar), kommer de att utropa "varen svenske" till våra industrimagnater?

Rekordsiffror och -tillväxt

Jag tittar på mina gamla bilder. Den 12/2 2015 tog jag den här:

Och nyss klippte jag den här från Svt:s hemsida:

Har detta möjligen något att göra med kvalitén på SD:s motståndare?

Kapitalismens nio liv

Här är en artikel, författad av George Chabert, som finns på Pål Steigans blogg och som jag försvenskat. Den knyter ihop ett antal stora rörelsen i samtiden, från 1960-talet och framåt. Det finns en del tankar om artikeln, men jag avstår från att lägga fram dem nu. Bara detta: om kapitalismen har nio liv, så har den inte tio ... och hur många av sina liv har den hittills gjort av med?

Är det så här utsikten mot globalkapitalismens nya sköna värld ser ut?

Kapitalismens nio liv, av George Chabert

Kapitalismens överlevnadsförmåga är enastående. Det som inte dödar den gör den bara starkare. Det som den antikapitalistiska studentrörelsen 1968 i grunden uppnådde, var att försvaga de sista skansarna mot kapitalismen. De trodde att de bekämpade den kapitalistiska ordningen, men det var snarare det motsatta. ”Det är förbjudet att förbjuda”; ”Njut utan hinder”; ”Allt – genast!”. Aldrig tidigare hade man så klart uttryckt det växande konsumtionssamhällets heligaste lagar! Som Milan Kundera sa: Studenterna var ”kapitalets omedvetna samarbetspartners”.

Denna önskan om frigörelse från moralens kedjor skulle visa sig mycket bättre tillsammans med kapitalismens krav än med samhällenas traditionella normativa ramar. I dag har denna utveckling tagit ännu ett steg: ”Självklart kan en mor vara far”, förkunnade den franska ministern för solidaritet och hälsa. Vänstersidans politiker – som nu har nya sociala rättigheter som sina främsta kännetecken – argumenterar för ”fler-föräldraskap” och ”transföräldraskap”, och obegränsad rätt att välja könstillhörighet. Vi kan vänta oss att folk i allmänhet i likställdhetens namn komma att kunna få nytta av behandlingar som idag gör det möjligt att förvandla en kvinna till far, och en man till mor. Kvinnor kan snart slippa att föda barn själva – på bekostnad av både kropp och karriär – genom att hyra en fattig kvinnas livmoder, och då helst med statligt stöd.

Konsumtionskapitalismen utnyttjar kravet på frihet till att avskaffa institutionella och kulturella hinder för att utvidga konsumtionssamhället till ständigt nya områden. Allt som av naturen var gratis stämplas med ett varumärke och blir till varor att sälja. Vattnet fylls på flaskor och säljs, och luften köps för miljarder i form av CO2-kvoter.

Det studentfesten 1968 och dagens ”transrevolution” gör med de traditionella samhällena kommer en storstilad invandring till Europa att göra med nationerna. Europas nationer, som i flera århundraden har definierat de mänskliga gemenskaperna, hindrar med sina tullavgifter och säregna lagar och regler den globala marknaden, och måste avvecklas i en eller annan eurozon. Allt som begränsar tillväxten måste avlägsnas, för inget skall kunna hindra fri flytt av kapital, varor och människor. Migranterna, som de västliga makterna massproducerar med sina upprepade militära interventioner, har flera viktiga funktioner. En sak är att migranterna försvagar den reglerade arbetsmarknaden och gör det omöjligt att upprätthålla välfärdsstatens kostsamma stödanordningar. Men det viktigaste är att de gör landets ursprungliga medborgare till migranter i sitt eget land. Som Kung Harald uttryckte det: ”Norrmän har också invandrat från Afghanistan, Pakistan och Polen, Sverige, Somalia och Syrien.” När alla är norrmän är ingen norrman.

Ingenting kan nu hindra kapitalismens frammarsch. Samhällena bryts ned till lösa gemenskaper av individer. Försvagandet av nationell sammanhållning leder till våldsammare samfund. I Frankrike lever polisen i ständig fruktan varenda vecka för attacker ur bakhåll. Myndigheterna är maktlösa, och medborgarna i gemen känner sig otrygga. De välmående skyddar sig i egna stadsdelar. Politik reduceras till kompromisser med minoritetens inbördes motstridiga ultimata, medan marknadskrafterna dryftar ekonomins spelregler.

Europa har överlåtit stora delar av den produktiva ekonomin till industriländer i Asien. Tillväxt mäts nu med utbyggnad av infrastruktur som hus, vägar, skolor, sociala tjänster och handel, alltså med allt det som utgör den passiva ekonomin. Den exponentiella demografiska tillväxt som följer avskaffande av nationella gränser och är nedtecknade i internationella avtal omöjliggör varje tanke på mindre tillväxt eller så kallad grön tillväxt. En taleskvinna för franska regeringen säger det rent ut: ”Vårt land kommer under åren framöver otvivelaktigt att konfronteras med massiva rörelser i befolkningen.”

Den påstådda ”äldrevågen” är mycket mindre problematisk än den växande ”invandrarvågen”. Investeringarna i den passiva ekonomin, finansierad med lån på den internationella lånemarknaden, kväver med pengar maktlösa stater på ruinens brant. De mäktiga finansaktörerna kan råda ohindrade: Som EU-byråkraten Günther Oettinger sa: ”Marknaden kommer att lära italienarna att rösta rätt.” Välståndet för ett fåtal kommer nu att nå nya historiska höjder: under 2018 bodde det i Frankrike, enligt den statliga statistikbyrån Insee, 9,3 miljoner under fattigdomsgränsen, medan de rikas förmögenheter ökade med 60%. Vi kan lugnt med den amerikanske filosofen Fredric Jameson dra slutsatsen: ”Det är nu lättare att föreställa sig världens slut än kapitalismens slut.”