tisdag 30 juni 2009

Osorterad bildbilaga

Det här är bara några bilder från de senaste veckornas produktion. Håll tillgodo! De blir bättre om du klickar upp dem i större format.


Normalt brukar renarna lägga benen på ryggen och kuta bara de upptäcker en människa i närheten, men den här (en ko?) mötte jag på en myr i trakten av Abisko och den var inte särskilt blyg. Den gick förbi mig, vände och gick tillbaka och slog ett varv runt mig innan den trampade vidare. Enda gången den reagerade var när det sa "schvapp" när jag drog upp foten ur det dyiga ställe där jag stod, men annars verkade den märkligt avspänd och nyfiken.



Inför detta motiv kan vi meditera över den existensiella tomheten i en tom väntsal i en liten järnvägsstation. Eller man kan fundera varför klockan på väggen därborta visar fel tid. Rätt tid skall vara ungefär tolv. Inte en själ närvarande (framför kameran i alla fall) ...



... och biljettluckan verkar stängd för evigt.



Men nu är det SOMMAR och jäkligt varmt och svettigt! I det läget är det skönt att sitta i skuggan och betrakta lätta moln som drar förbi. Nästan så det skulle vara skönt med en skvätt regn för att friska upp luften!




Vallmon breder ut sina röda fanor ...



... och den äkta fläderns blommor inbjuder till att plockas. Man kan göra god saft av dem om man känner för det. Fläderte är en annan populär variant, men just nu tror jag att det skulle kännas bäst med ett stort glas sval flädersaft i värmen!



Insekter vet jag inte mycket om, utom att det finns väldigt många arter som jag inte känner till - som den här lille krabaten. Den hade vingar också och kunde därmed göra små utflykter mellan bladen på flädern.


Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Människorna bakom Pirate Bay cashar in, Kaj Raving skriver Hjältarna på Lagena, cappuccinosocialist skriver Björklundlagen, Jinge skriver Mördande varmt, andread0ria skriver Slutord om Humanisternas kampanj, Björn Nilsson skriver Gamla och nya media (miss)lyckas i Irak och Iran

En sorts järnridå


Bild från TeleSur - klicka på bilden så kommer du till artikeln som jag nödtorftigt kunde stava mig igenom. Du som kan spanska flytande har inget problem med den naturligtvis!

Nåväl, en sorts järnridå har fallit runt kuppmakarna i Honduras. FN:s generalförsamling har med acklamation fördömt dem och kräver att president Zelaya återinsätts. Inget land har erkänt kuppen officiellt. De som eventuellt skulle vilja göra det kniper käft, och det är fråga om administrationen i Washington är så förtjust i de här spökena från det förflutna. Det verkar faktiskt inte så. Med den dåliga press man har i Latinamerika är det knappast önskvärt att plötsligt sitta med en civilmilitär junta i knäet som under "den gamla goda tiden". Den typen av politik tillhör det förflutna.

Vad som är viktigt vid sidan av det internationella trycket är vad som händer inne i Honduras, exempelvis hur olika folkrörelser kan organisera motståndet och om det uppstår sprickor inom militären. Mer om det finns här, fast det ibland ser ut som obekräftade rykten. Faller kuppen ihop och blir till ett ömkligt fiasko ökar möjligheterna för olika sociala rörelser att flytta fram positionerna, och det var nog inte det som kuppmakarna hade tänkt sig.



Bild från nyhetsbyrån ABN, Venezuela

Människor har dödats och skadats. Man får hoppas att de ansvariga inte slipper undan och att länder som Honduras kan koncentrera sig på behövlig social utveckling.


Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Människorna bakom Pirate Bay cashar in, cappuccinosocialist skriver Björklundlagen, Jinge skriver Mördande varmt, andread0ria skriver Slutord om Humanisternas kampanj, Björn Nilsson skriver Gamla och nya media (miss)lyckas i Irak och Iran, snatterskan skriver Konstig matematik, Handels

måndag 29 juni 2009

Gamla och nya media (miss)lyckas i Irak och Iran

Jag vet inte mycket om Twitter och liknande påhitt, det är inget jag använder eller tittar på, men det påstås ha använts mycket av proteströrelsen i Iran efter senaste valet.

Här finns en kritisk artikel som jämför "gammelmedias" misslyckande (det gäller USA naturligtvis) i samband med starten av kriget i Irak, och hur nya sociala media, som Twitter, misslyckades med att ge en riktig bild av händelserna i Iran.

Artikelförfattaren tycks mena att man gjort bort sig på båda håll, och att dessa nya fantastiska sociala media haft samma tendens att skicka ut fel nyheter och undertrycka obekväma sanningar som de gamla vanliga tidningarna och TV. Han citerar en artikel av journalistveteranen Fisk som faktiskt knallade runt i Teheran och kollade fakta, och som fann att sanningen hos de sociala twittrarna inte alltid stämde med hur det såg ut på gatan.

Jag vet inte hur allt detta hänger ihop, men jag har själv åtminstone varit skeptisk till att den enda sanningen om Iran kommer från välutbildade och engelsktalande personer. Och man vet väl att önsketänkande och ljugande förekommer även i bloggvärlden? Förr i tiden trodde man att saker var sanna för att de stod i tidningen. Nu vet vi att det kan vara åt helsicke fel, och samma sak gäller faktiskt med nya sociala pladdermedia - där finns också bluffmakare och propagandister.

Det förhållandet att en stor del av befolkningen i vissa länder, som Iran, inte jobbar med IT, inte twittrar, kan vara fattig och ha låg utbildning, verkar nu ha trängt fram även till bloggare som Det progressiva USA. Tyvärr med ett inlägg som närmast idiotförklarar folk som just är fattiga, har låg utbildning, inte jobbar med IT etc. Jag tror inte det är rätt väg att gå. Det kan finnas en massa människor som faktiskt fattar att twittrarna tycker att de är skit och reagerar negativt på det - exempelvis genom att inte rösta på twittrarnas favoritkandidat i valet!


Från Konfliktportalen.se: snatterskan skriver Konstig matematik, Handels, Anders_S skriver Det här med gatumusiken – ett förbud kan inte lösa sociala problem, Björn Nilsson skriver Abiskos blå hål, jesper skriver Dagens politikerförakt: Socialdemokraterna, andread0ria skriver Björklund pissar på Sveriges ungdomar, Kristoffer Ejnermark skriver August Strindberg – Röda Rummet

Abiskos blå hål


(Vet du inte var Abisko ligger? - Men människa, plocka fram en karta över norra Sverige, Lappland, titta efter en stor sjö en bit väster om Kiruna som heter Torne träsk. Abisko ligger på dess södra strand och är namnet på några småorter samt en nationalpark!)

Man brukar säga att även om det är igenmulet så finns det ofta ett blått hål över Abisko. Det stämmer rätt bra, vilket ovanstående foto från förra veckan visar. Dagen var grå, men i allt det grå ...

Och hur kan nu detta blå hål uppstå? Svaret är: bergen i väster. De så att säga sorterar upp vädret som kommer in från Norge och Atlanten (det är 1½ timmas tågresa från Abisko ner till Narvik vid havet). Moln med regn och snö kommer därmed att hamna norr eller söder om Abisko, men ganska sällan mitt över. Det ligger ett fjäll i vägen.

I själva verket har Abisko lika mycket/litet nederbörd som Gobiöknen, ungefär 300 mm/år. Annat är det i Riksgränsen och i Vadvetjåkka nationalpark på norska gränsen, där får man flera meter snö och i Riksgränsen har jag för mig man åker skidor ända till midsommar.




Här är det blått nästan alltihop, en av de där fantastiska sommardagarna i Lappland (innan myggen börjar komma fram). Sjön är spegelblank och i bakgrunden den berömda Lapporten.


Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Uppdateringar om Honduras, jesper skriver Dagens politikerförakt: Socialdemokraterna, andread0ria skriver Björklund pissar på Sveriges ungdomar, Kristoffer Ejnermark skriver August Strindberg – Röda Rummet, Jinge skriver Vänsterpartiet och EU och sponsring, kimmuller skriver Don’t mourn, moralize!

Uppdateringar om Honduras

29/6 . 14:25 CET

Radio La Primerísima i Managua uppger att folkrörelserna i Honduras har bildat Folkets Motståndfront mot diktaturen FPR. Fronten uppmanar till fredligt motstånd mot kuppmakarna och vädjar till världens solidaritet med det honduranska folket.


Löpande uppdateringar av nyheter från Honduras kan man hitta här. Ovanstående kom upp alldeles nyss. Om den folkliga mobiliseringen lyckas kan den här kuppen sluta precis motsatt till vad som var avsett: en ytterligare radikalisering av landet och minskad makt för eliten.

Sade inte Hugo Chávez för ett tag sedan att det var slut med gerillaepoken i Sydamerika? - Om det är sant så är det lika sant att det bör vara slut med epoken av militära kupper.


Från Konfliktportalen.se: andread0ria skriver Björklund pissar på Sveriges ungdomar, Björn Nilsson skriver Tid att “ersätta” Dagens Nyheters redaktion?, Kristoffer Ejnermark skriver August Strindberg – Röda Rummet, Jinge skriver Vänsterpartiet och EU och sponsring, kimmuller skriver Don’t mourn, moralize!, Anders_S skriver Idiotiskt förbud mot gatumusik

Tid att "ersätta" Dagens Nyheters redaktion?

Vad jag ser i bloggosfären (de få bloggar jag läser) var jag inte den ende som lyfte på ögonbrynen i morse när jag läste rubriken i DN: Honduras president ersatt.

Vad sägs om den här rubriken?: DN:s redaktion ersatt. Och så framgår det i en bisats någonstans att ersättandet gick till så att ett beslutsamt gäng utrustade med automatvapen slog sig förbi receptionen på Gjörwellsgatan, åkte upp till styrelsevåningen och utan vidare hivade ut alla misshagliga knäppgökar till redaktörer. Sedan skjutsades redaktionen till Arlanda och sattes på ett flygplan till Yttre Mongoliet.

Undrar om det var en semestervikarie som satte den där rubriken, eller om ett annat journalistproblem (sänkt omdömesförmåga pga övermåttan spritförtäring, vilket aldrig är nyttigt och särskilt inte nu i sommarvärmen) var med i bilden? För hur kan en nykter och erfaren och omdömesgill journalist kalla en statskupp för något annat än en statskupp?

Däremot skriver lokalkorren Erik de la Riguera vad jag kan förstå bra och balanserat även om rubriken där, att kuppen är en tragedi för Latinamerika, kan vara väl skruvad. Kuppmakarna har gjort diverse dumheter, som att ge sig på ambassadörer från andra länder, och det kan hända att Venezuela skickar trupper för att lära dem veta hut. Bananrepublikerna håller på att bli historia, och det är bra. Men i höghuset vid Gjörwellsgatan verkar det fortfarande finnas viss bananstämning kvar.


Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Idiotiskt förbud mot gatumusik, Björn Nilsson skriver Mer om Honduras, jesper skriver Facebook bestraffar laglig fildelning, Johan Frick skriver Om Michael Jacksons död, Jinge skriver Jäkla Dell

söndag 28 juni 2009

Mer om Honduras

Mer om Honduras, och en störtskur av fördömanden från många stater, kan man läsa här. Tydligen har en ny figur svurits in som president i stället för den laglige president Zelayas som nu är i Costa Rica, men förhoppningsvis blir kuppmakaren inte långvarig i presidentpalatset. Förhoppningsvis är det här verkligen den sista militärkuppen i Latinamerika. Finns det stöd för den i omvärlden är det tydligen hittills ingen som har uttalat detta stöd offentligt.


Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Honduras – militärkupp, Anders_S skriver Förvirrade älgar i centrala Göteborg, Jinge skriver Jäkla Dell, H Palm skriver Om en konstnärs död.

Honduras - militärkupp

Man skulle kunna tro att militärkuppernas tid är över i Latinamerika, men uppenbarligen gäller det inte smårepublikerna i Centralamerika. Militären verkar ha avsatt presidenten i Honduras just innan landet skall gå till folkomröstning. Hur kommer folket att reagera på det? Och övriga Latinamerika? Och vem kommer att tro på skumrasket i Washington när/om de försöker påstå att de inte är inblandade på något sätt?


Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Ett utseende …, Jinge skriver Almedalsveckan – Mediejippo för losers, Anders_S skriver Flyktingvänliga Sverige och de flyktingvänliga svenskarna, H Palm skriver Om en konstnärs död.

Opålitliga skitstövlar

Nu ser man åter hur det "rödgröna samarbetet" fungerar. En viktig komponent i detta är att Miljöpartiet vid för sina samarbetspartiers olämpliga tillfällen gör en solotur, bara för att visa hur (o)pålitlig allierad man är. Möjligen skulle man kunna tro att det är ett sätt för ganska omogna politiker att visa att "vi är minsann självständiga och gör som vi vill", men MP:s ledare är inte omogna tonåringar, de är slipade politiker och har säkert en plan någonstans.

För hur kan man annars förklara att Miljöpartiet sätter sig att tillsammans med Alliansen utreda en så känslig fråga som arbetskraftsinvandring? Regeringspartierna och MP fortsätter att samarbeta, lyder rubriken i DN.

Hans Linde från V reagerar negativt, men vad kan V egentligen göra? Man har ju själva syltat in sig i det här samarbetet, och därmed kan V aldrig agera lika självsvåldigt som MP. V har inte hela borgarmedia i ryggen om man skulle vilja göra ett solospel. Det har däremot MP om man spelar sina kort rätt. Vill partiet ha ministerposter till varje pris kan de lika gärna utveckla en politik redan nu som gör att de efter nästa val, beroende av hur valresultatet blev, kan hoppa över till Alliansen och få några ministerier som tack för hjälpen. Sådant kallas "att hålla alla dörrar öppna".

Det verkar som om MP mer har utvecklats till en politisk apparat som gärna säljer sig till högsbjudande, utan avseende på idéer i övrigt, och huvudsakligen fungerar som Alliansens femtekolonn inom den rödgröna alliansen. En trist utveckling för ett parti som en gång i tiden hade en del visioner men nu mest ser ut som opålitliga skitstövlar.


Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Almedalsveckan – Mediejippo för losers, Anders_S skriver Flyktingvänliga Sverige och de flyktingvänliga svenskarna, H Palm skriver Om en konstnärs död., Björn Nilsson skriver Lästips om Nepal

Ett utseende ...



... som endast en mor kan älska, för att citera ett gammalt talesätt. Detta nylle lär tillhöra "världens fulaste hund" som utsetts i någon obskyr tävling som förmodligen helt saknar relevans.

Wacko Jacko har kilat vidare. Vågar man hoppas på att Bruce Springsteen och Madonna snart lägger näsan i vädret också? (Det var väl taskigt skrivet!)


Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Almedalsveckan – Mediejippo för losers, Anders_S skriver Flyktingvänliga Sverige och de flyktingvänliga svenskarna, H Palm skriver Om en konstnärs död., Björn Nilsson skriver Lästips om Nepal

lördag 27 juni 2009

Lästips om Nepal


Ben Peterson är en ung australiensisk journalist som har en blogg om Nepal. Mitt lästips: den här översikten över den nepalesiska revolutionens utveckling. En del folk som kallar sig vänster är missnöjda med hur de nepalesiska maoisterna har agerat, men jag tycker att Peterson tar hand om de invändningarna rätt bra.

Bland annat indiska naxaliter har kritiserat de nepalesiska maoisternas regeringsmedverkan, men hade de själva skött sig bättre hade nepaleserna kunna haft en vänskaplig gräns i söder och därmed varit säkrare för utländsk inblandning.


Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Jackson dog av överdos, Anders_S skriver Ehrnrooths har kallats Finlands Wallenbergare, Krastavac skriver Industrisemester, Kaj Raving skriver Kapitalisternas framstötar kräver motstånd!, kamratwot skriver När Nisse från Manpower skakade om den svenska arbetsmarknaden, salkavalka skriver GUD FINNS INTE

Senaste noteringen: 45

Just det, nu har 45 banker konkursat i år i USA. Läs hela listan!

Listan jag hänvisar till säger också att under hela 2008 var det 24 konkurser, och 2007 gick 3 banker omkull. Under de två åren dessförinnan var det ingen alls, men under de fyra åren 2001-2004 var totala siffran 21. Värsta året då var 2002 med 10 fallisemang - var det en biverkan av den stora IT-bubblans fall?

Småbanker går under i USA medan man kan misstänka att de stora hajarna tuffar på ungefär som tidigare. Åtminstone lär det inte gå någon nöd på de högsta bankdirektörerna.


Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Jackson dog av överdos, Anders_S skriver Ehrnrooths har kallats Finlands Wallenbergare, Krastavac skriver Industrisemester, Kaj Raving skriver Kapitalisternas framstötar kräver motstånd!, kamratwot skriver När Nisse från Manpower skakade om den svenska arbetsmarknaden, salkavalka skriver GUD FINNS INTE

fredag 26 juni 2009

Mattips i sommarvärmen

Det har inte varit mycket om mat i den här bloggen, och det är ju en brist eftersom mat kan vara både gott och närande, för att inte säga nödvändigt för vårt kroppsliga och själsliga välbefinnande. Så här är ett förslag till mat som är lätt att tillaga och dessutom kan var ekonomisk. Förutsätter bara att du har tillgång till frys och några hundralappar för inköp.

Lax

Just det, lax. Och det ekonomiska ligger i att köpa en hel laxfilé på en gång, alltså ena långsidan av firren fast med huvud och stjärt borttagna. Sedan gör du ett överslag över hur mycket lax som behövs till varje måltid och delar filén i lagom bitar. Det du inte behöver just nu får åka in i frysen för framtida behov, uppdelat i påsar per måltid. Då har du grunden för flera luncher/middagar därinne i kylan, samtidigt som du spart några kronor på att inte köpa färdigskurna bitar. De kronorna kan du göra något roligare för. Exempelvis köpa en kartong couscous.

Couscous tar ungefär fem minuter att tillreda och kräver inte mer än att du häller i lite salt och olivolja samt hett vatten i ett kärl tillsammans med couscousen. De fem minuterna kan du ägna åt att steka laxbiten. För att höja smaken på couscousen ytterligare kan man röra i lite garam masala i den. (Jag kan ge ett recept på hemgjord garam masala, men bara om någon frågar om det!)

Till detta kan läggas lite grönsaker, exempelvis rårivna morötter - och där har du en enkel och välsmakande och lättlagad måltid! Som måltidsdryck går vanligt vatten (fisken skall simma!) kanske med is, citron, gurka eller vad man kan hitta på. Eller ett glas vin om man känner sig exklusiv.


Från Konfliktportalen.se: cappuccinosocialist skriver Det humanistiska korståget, Jinge skriver Jinges Web och Fotoblogg 2009-06-26 12:36:06, Anders_S skriver Nordiska finansfamiljer, aik-micke skriver Wångska Attentatet 100 år!, jesper skriver Det daltas med liberaler i onödan

torsdag 25 juni 2009

Lite mer om Lalgarh

För den som undrar hur det gått i den stora uppgörelsen i Lalgarh i Indien som jag skrev om för ett par dagar sedan så verkar det ha gått ungefär som förutsett: polisen och militären har återtagit området och maoisternas gerilla har dragit sig undan. (Lalgarh betyder förresten "Röda fortet"). Gerillakämparna består av stamfolk som känner skogarna som den egna bakgården, så de torde vara svåra att få tag på. Och en underjordisk organisation torde finnas kvar i Lalgarh, så ockupanterna bör inte känna sig alltför säkra.

Några bomber har sprängts, det har varit ett halvdussin eldstrider. Annars verkar polisaktionen ha varit taffligt förberedd. Trupperna hade sålunda inte särskilt mycket proviant med sig. I något fall spöade man upp en affärsinnehavare som vägrade sälja mat - knappast ett sätt att skaffa sig vänner.

Den indiska staten har deklarerat Communist Party of India(maoist) som terroristorganisation, men det torde inte ändra så mycket. Partiet bedriver ju ändå sin verksamhet underjordiskt, utom i de områden man kontrollerar. Och då är det intressanta att stamområdena, där maoisterna är starkast, också råkar innehålla en stor del av Indiens mineralförekomster, som järnmalm, kol och bauxit. Det finns alltså möjligheter för maoisterna att ta ut "revolutionära skatter" av gruvföretagen i utbyte mot att inte angripa deras anläggningar eller transporter. Ibland sker sådana angrepp i alla fall. Sprängmedel från gruvorna är också ett populärt byte.

Det var en stor strejk i flera delstater i östra Indien i samband med Lalgarh-krisen, och väg- och järnvägsförbindelser påverkades. Maoisterna är inte starka ännu att kunna skära av landet på mitten helt, men det kanske blir möjligt längre fram om de kan bygga upp styrkorna ytterligare. Styrkan på gerillaarmén uppges till 22.000 man (hur man nu vet det) men den är spridd över stora områden. Dessutom finns milisgrupper som agerar lokalt, men där har jag inte sett några uppgifter om numerär. Det verkar som om många attacker utförs av gerillaarmén i samarbete med lokal milis, vilket kan vara ett sätt att utbilda fler gerillasoldater under "skarpa" förhållanden. De kan lägga bort pil och båge och övergå till automatvapen och fjärrstyrda bomber i stället.

Från Nepal: inget nytt vad jag vet. Delar av maoistpartiets ledning lär vara missnöjt med hur den politiska krisen hanteras av ordförande Prachanda, påstås det.


Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Vilda svin kan inte tämjas, Anders_S skriver Idioti från Beatrice Ask, salkavalka skriver TILL STÖD FÖR LAGENAS ARBETARE, Fredrik Jönsson skriver Jag längtar också efter valrörelsen, H Palm skriver “Semesterstängt”, Kaj Raving skriver Rödgrön prio på välfärden

onsdag 24 juni 2009

Usel privat jobbtillväxt i USA

För den som tvivlar på att den nyliberala politiken, med sänkta skatter och maximal privatisering, verkligen är så bra för ekonomisk tillväxt inklusive jobbtillväxt, tjänar en artikel i Business Week som bekräftelse: under den senaste tioårsperioden har tillväxten av privata jobb varit milt sagt klen i USA.

Between May 1999 and May 2009, employment in the private sector sector only rose by 1.1%, by far the lowest 10-year increase in the post-depression period.

1999-2009 är i stort sett Bushperioden men det kan nog vara anledning att se Bushs regim som kronan på verket, efter Reagans, pappa Bushs och Clintons marknadsliberala regimer. De har lyckats slå undan fötterna för ekonomin i USA rätt bra, får man säga. Artikeln är inte lång men visar också på att jobbtillväxten ligger i den offentliga sektorn. Och en hel del av de privata jobben är i själva verket statligt finansierade.

Man kan se det här från flera synvinklar. En är att kapitalet flyttar dit där det kan producera mer kapital till lägsta möjliga kostnad, och det medför att en hel del produktion som tidigare låg i USA i stället hamnar i länder som Kina. En annan aspekt är att det är underligt att offentliga arbeten växer mer än privata trots att den officiella politiken säger sig vilja något annat.

Men varför inte utveckla den sista aspekten och gissa att det helt enkelt är verkligheten som är i farten? USA har nått toppen som industristat och nu kan det bara gå utför vad det gäller sysselsättning inom industrin. Det hade gällt även om fabrikerna legat kvar i USA. Hört talas om robotisering? Nu glider samhället nästan automatiskt över mot typer av arbeten som ofta gör sig bäst i offentlig regi, som undervisning och vård, samt tjänster som inte alltid kräver så mycket kapital som en fabriksarbetsplats. Problemet för USA verkar bland annat vara att de här ändringarna måste tvinga sig fram under motstånd, vilket gör processen plågsammare än vad den skulle behöva vara.

Utmaningen för politikerna borde inte vara att försöka hålla industrijobben kvar, eller att försöka skära ner offentliga sektorn till nästan varje pris, utan att komma fram med idéer om hur vi på ett så smidigt sätt som möjligt kan anpassa oss till den nya situationen. Detta gäller inte bara USA, utan också ett land nära dig ...


Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Jag längtar efter valrörelsen, Anders_S skriver Göteborgsvitsiga nyheter, samira skriver Lagerarbetarnas kamp fortsätter, Vida Latina skriver Bloggtips på spanska, Fredrik Jönsson skriver Favorit i repris, Björn Nilsson skriver Pension och klass

tisdag 23 juni 2009

Pension och klass


Numera propageras det ju för att medborgare som knappt lämnat koltåldern ivrigt skall fundera på hur de skall jobba ihop till en rimlig pension så att de inte hamnar på fattigstugan på ålderns höst. Det är ju dumt eftersom inte en jäkel kan tala om hur världsekonomin ser ut om ens säg fem år. Hur skall man då kunna göra prognoser kanske femtio år framåt, för gamlingarna bortom år 2050? Det går naturligtvis inte! Möjligen kan man gissa att de pensionspengar som nu slängs in på börsen är borta med vinden vid det laget.

Jag erkänner min partiskhet här, jag börjar komma i den åldern när pensionen blir intressant som en praktisk fråga i närtid och inte något diffust vid horisonten. Och då vill jag föreslå andra med liknande intressen att ta en titt på två bloggposter.

Svensson skriver att klassamhället lever kvar även efter pensionen. I själva verket förvärras det. Metallarbetare (och man kan tillägga: många andra arbetare och tjänstemän) är utslitna långt före 65.

De som istället arbetar efter de har fyllt 65 år är professorer och människor på högre positioner inom förvaltningar och företag. Konsekvensen av detta är uppenbar. De som redan har det bättre får sin pension förbättrad och de som från början är mer slitna och har det sämre, med lägre löner etc, får sin pension försämrad. Klyftorna växer sålunda när folk blir pensionärer. Klassamhället lever vidare och klasskillnaderna stärks genom det sätt som våra pensionssystem fungerar.

Just det: en trött städerska eller sjukvårdsbiträde eller hemvårdare har sannerligen inte samma chans till en trivsam ålderdom (i alla fall inte ur ekonomisk synvinkel) som professorer och andra höjdare. Och det leder mig över till en annan bloggpost hos Ekonomistas som är mer inne på höjdarlinjen. I alla fall tycker jag att det "vi" som figurerar där inte verkar vara en illa åtgången byggnadsarbetare eller liknande. Man ser i alla fall inget större medvetande om plågade knegare med svag privat ekonomi och det är sådana saker som får mig att fundera över vad man skall ha nationalekonomer till. Och inte heller något medvetande om att "professorer och människor på högre positioner inom förvaltningar och företag" fortsätter att flyta ovanpå även efter pensionen.

Lösningen är väl att avskaffa såväl klassamhället som pensionssystemet som det ser ut idag. Vad kan det betyda? En modell med medborgarlön kanske, med möjligheter att arbeta långt upp i åldern eller inte göra det efter egna preferenser, samt - och det här är viktigt, era muppar till nationalekonomer - se till att arbetslivet inte är den elitanstalt som det i mångt och mycket är idag!




Från Konfliktportalen.se: kamratwot skriver När Nisse från Manpower skakade om den svenska arbetsplatsmarknaden, cappuccinosocialist skriver “…och tranorna flyga”, Anders_S skriver Det är klart det heter Gothenburg på engelska, Jinge skriver Alla krigsförbrytare?

söndag 21 juni 2009

I skuggan av Iran ...


... pågår andra konflikter som kanske kan få större betydelse på sikt eftersom så många fler människor är inblandade. I ena fallet är det en konflikt som för närvarande förs mest med fredliga medel men som kan bryta ut i fullskaligt inbördeskrig. I det andra fallet är det inbördeskrig, ännu i ganska liten skala, men som kan bli betydligt större.

Det finns dock en fråga som är gemensam för de båda fallen, samt en politisk rörelse med samma etikett i huvudrollen: frågan är om hur statsmakten behandlas, och rörelsen är maoistisk. De berörda länderna är Nepal och Indien.

I Nepal avslutades det långa inbördeskriget med en situation där ingen part verkade kunna nå en avgörande seger och det löstes med parlamentsval. Maoisterna blev största partiet och bildade regering. Så småningom utbröt en konflikt där krigsmakten hamnade i centrum. Skulle maoisternas folkarmé integreras i den nya republikanska armén? Generalerna satte sig på tvären, vilket i en fungerande demokrati skulle ha betytt att de fått sparken. I en demokrati lyder militären order från den civila ledningen. Men nu samlade sig alla de andra partierna i någon slags allians, tog ställning för den militära ledningen, varpå maoisterna lämnade regeringen.



Prachanda - ledare för de nepalesiska maoisterna. Kommer han att klara av det krångliga läget?


Möjligen kan det här vara bra för maoisterna. Deras motståndare är en brokig samling som torde ha mycket svårt att hålla ihop. De har goda chanser att visa sig odugliga. Skall de ändå försöka sig på att styra landet torde maoisterna kunna bilda en formidabel opposition genom storskalig massmobilisering - och i bakgrunden finns hotet att återuppta kriget. Alternativet kan vara att man sluter någon sorts överenskommelse och hankar sig vidare. Och det behöver inte vara bra för någon utom de korrumperade politikerna som fortsätter som vanligt.

Frågan är här: hur skall man behandla statsmakten (där ju krigsmakten är den viktigaste delen)? Kan man ta över den befintliga staten och driva verksamheten vidare, eller måste den gamla staten krossas för att det nya samhället skall kunna växa fram? Tidigare tänkare som Marx, Engels och Lenin var klara över att den gamla staten måste bort för att en socialistisk revolution skulle kunna segra. De indiska maoisterna (en del av dem i alla fall) har samma åsikt och har kritiserat nepalesernas deltagande i regeringen. Men en hel del mänskligt lidande bör ha undvikits genom den politik som Prachanda fört, den verkar rätt realistisk ändå.




Rödfront-hälsning i en indisk djungel någonstans


Det mest dramatiska i Indien just nu är en stor uppgörelse i västra delen av delstaten Västbengalen. Västbengalen har under tiotals år styrts av ett parti som kallar sig Indiens Kommunistiska Parti (marxistiskt), men som kanske skulle ha en annan etikett. Kapitalist eller socialfascist eller någon liknande älskvärdhet? De är i alla fall inspirerade av kinesisk råkapitalism och har en tendens att använda våld mot dem som står i vägen.

De maoistiska naxaliterna har gått ihop med stamfolk i Västbengalen och deklarerat stora områden som "befriade". Vad stamfolken tycker om "marxisterna" framgår av att dessa jagats bort och deras hus bränts. Det handlade om protester mot vanskötsel, korruption, efterblivenhet och polisvåld. Några som kallar sig Folkkommittén mot polisövergrepp verkar ha spelat en nyckelroll för att mobilisera till motstånd - det kanske är en maoistisk frontorganisation, de lär bygga sådana på många håll i Indien nu.




Stamfolk bränner ett regeringskontor i Västbengalen

Maoisterna har alltså lyckats mobilisera folket. Man misslyckades dock med att spränga Västbengalens premiärminister i luften. Regeringsmakten har kastats ut åtminstone för en tid, men nu pågår en motoffensiv med tusentals poliser och paramilitärer som försöker tränga in i det befriade området. Strider pågår.

Lalgarh som området kallas kan nog inte klara av att hålla emot, däremot kan det fortsätta att utvecklas som zon för gerillakrigföring. Sådan verksamhet har pågått där i åratal innan det stora upproret mot delstatsregeringen bröt ut och det som händer nu är väl snarast att den maoistiska gerillaarmén och dess milis kan rekrytera ännu mer folk och sprida inflytandet till nya områden.

En klassisk princip i gerillakrigföring som indierna lärt sig från kineserna är att det i första omgången inte är viktigt med land och vapen. Det är stödet från folket som är det viktiga. Därför kan man, om man följer rätt politik, erövra ett område ibland men sedan dra sig tillbaka när fienden rycker fram. Den maoistiska gerillaarmén verkar tillämpa den taktiken. Man flyttar sina trupper men har ändå en underjordisk organisation kvar för politiskt arbete, spaning, sabotage, logistiskt stöd etc. Vad regeringstrupperna gör i det läget är att man jagar en närmast spöklik motståndare. Och när trupperna tittar åt annat håll där det är bråk på gång kanske gerillan kommer tillbaka.

Förmodligen flyttar maoisterna sina militära kadrer över gränsen till delstaten Jharkand när de tycker tiden är lämplig. Där finns också zoner som de kontrollerar.



Naxaliter av den välbeväpnade sorten. Det är faktiskt så att många av dem fortfarande kämpar med pil och båge, eller med hemmagjorde gevär eller gamla modeller som tagits från polisen. I den maoistiska ideologin är politiken viktigare än vapnen - vilket dock inte innebär att en naxalit säger nej till ett bra automatgevär!

Vad man kan läsa sig till så arbetar maoisterna hårt för att bygga ut sin organisation på olika håll i Indien, och man använder olika metoder, våldsamma eller fredliga alltefter omständigheterna. I flera delstater som gränsar till Västbengalen finns det stora områden som i praktiken administeras av maoisterna och de områdena tycks växa till sig. Så är det bland annat i delstaten Orissa som ligger söder om Västbengalen. Särskilt sedan parlamentsvalen för en tid sedan har maoisternas väpnade aktioner ökat kraftigt i östra Indien och det är fråga om det faktiskt har kommit fram till en punkt när man kan börja skönja en ny fas i deras kamp. De går från små notiser till förstasidesnyheter, kanske man kan säga.

Så länge det var enstaka gerillakrigare med dålig beväpning som organiserade fattiga stamfolk i avlägsna trakter var de obetydliga, men när de nu också börjar bli aktiva i industriområden och storstäder är det en annan sak. Det gäller även i närheten av New Delhi. Där för man ingen väpnad kamp men myndigheterna tycks frukta för den möjligheten i någon framtid också. Den maoistiska rörelsen har varit (och är ännu) mycket splittrad i Indien, men när några av de största grupperna gick samman för några år sedan innebar det också att deras kamp blev mycket effektivare. De har viljan, de har planer, de har en långsiktig strategi, och de börjar få resurser.




Beslutsam - men räcker det hela vägen?

Det är ur den synpunkten som strider i stil med Lalgarh har sin betydelse i den långsiktiga strategin att bryta ner den gamla statsmakten och ersätta den med lokala institutioner. När befolkningen på olika ställen tycker att maoisternas folkdomstolar är hederligare och effektivare än statens domstolar håller ju den borgerliga staten på att falla sönder. Vad den har kvar är våldsutövning eller att försöka muta folk att inte gå över till upproret. Ingendera lär väl fungera så bra, särskilt inte i en "mjuk stat" (för att använda Gunnar Myrdals uttryck) som Indien.

Varför skulle inte maoisterna i Indien ställa upp i val om de har folkligt stöd, som nepaleserna gjorde med sådan framgång? En del gör det, men för gerillakämparna är svaret klart och tydligt: de som väljs in i de nuvarande parlamenten blir ofelbart korrumperade och sviker sina väljare. Därför vill de inte ha med den nuvarande statens parlament att göra.

Sedan kan man ju fråga sig om verkligheten vill följa de maoistiska planerna hela vägen fram till en slutgiltig seger i någon avlägsen framtid. Verkligheten kan ju ha en tendens att knuffa partiprogram i en riktning som skaparna inte riktigt tänkt sig.

(Jag lusar inte ner den här bloggposten med hyperlänkar, jag skriver i stort sett ur minnet vad jag sett i artiklar i två motsatta webbplater, Revolution in South Asia samt Naxal Terror Watch . Naxaliter är ju ett annat namn för maoistiska bonderevolutionärer i Indien så man kan ju räkna ut vem som är för och vem som är emot. Bilderna i det här inlägget har jag tagit från den förstnämnda sajten. Engelspråkig nepalisk press hittar man på Nepalnews.)



Från Konfliktportalen.se: Kristoffer Ejnermark skriver Amatörfilmer från Iran, 1915 skriver TV bortskänkes, acidtrunk skriver Vi gillar också personligt ansvar. I flera generationer., andread0ria skriver Att ifrågasätta vidskepelse är bolsjevism, Anders_S skriver En ny SP-blogg har sett dagens ljus, Jinge skriver Utomjordingar rapporterar från Iran?

lördag 20 juni 2009

Resan inåt respektive hemåt



Jag nämnde Dag Hammarskjöld och den "pilgrimsled" som upprättats till hans minne, med ett antal meditationsplatser från marmorbrottet i Abisko och söderut. Översta bilden visar platsen, där man kan slå sig ned och skåda söderut längs dalen och forsarna, medan fjället Keron lyser med vita snöfält i bakgrunden.

Det är svensk och samisk text på stenen. Den börjar

Den längsta resan
är resan inåt.

Men det finns en fortsättning:

Den som valt sitt öde,
som anträtt färden
mot sin egna botten
(finns det någon botten?)
ännu bland er
är han utom gemenskapen,
isolerad i er känsla
såsom den dödsdömde
eller den det förestående avskedet
i förtid viger
åt varje människas slutliga ensamhet.

Mellan er och honom är avstånd
är osäkerhet -
hänsyn.

Själv skall han se er
alltmer fjärran,
höra edra rösters lockrop
allt svagare.

Och med det packar jag ihop mina prylar och skall snart dra iväg hem mot Stockholm igen. Solen lyser och himlen är vidunderligt blå vid Torne träsk, i fjärran hörs forsarna, och en mild bris rufsar runt i björktopparna ibland. Somliga resor går inåt, andra hemåt - den här går åtminstone nedåt, genom fosterlandet.



Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Carl Bildt kompis med Blondinbella, Job skriver BuddyPress option to limit or remove the possibility to mail out notifications of wire updates, Björn Nilsson skriver Vägmärken, Anders_S skriver Heyman - en tidigare textilfamilj i Göteborg, cappuccinosocialist skriver Tobias became a fan of Ison & Fille

fredag 19 juni 2009

Tystad blogg

Det ledsamma beskedet att Magnus Alkarp lagt ned sin blogg kom nyss. Det är en av de bäst skrivna och grafiskt fina bloggarna jag träffat på, med långa och initierade artiklar. Men en kombination av dålig hälsa och tydligen extremt hotfulla påhopp från såväl religiösa personer som anhängare av "västgötaskolan" har fått honom att sluta.

Det är tråkigt, mycket tråkigt! Mycket skit finns i bloggosfären, men Magnus' blogg kommer jag att sakna. Åt helvete med nättrollen som lyckats mobba bort honom. Hoppas han får kraft att komma tillbaka.


Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Carl Bildt kompis med Blondinbella, Job skriver BuddyPress option to limit or remove the possibility to mail out notifications of wire updates, Björn Nilsson skriver Vägmärken, Anders_S skriver Heyman - en tidigare textilfamilj i Göteborg, cappuccinosocialist skriver Tobias became a fan of Ison & Fille

Vägmärken


Ett vägmärke kan vara bara en käpp nedstucken i jorden ...



... eller några stenar staplade till ett röse. De visar ändå åt vilket håll man bör gå.




Mer mystiska är dessa tavlor ute i terrängen. Någon gång har någon satt upp dem längs stigen från Nissunjokk ned mot Abisko och försett dem med någon sort information. Nu finns bara informationsbäraren kvar, budskapet är borta. Men eftersom de ändå är kvar vid stigen tjänar de som vägmärken.




Som någon äldre läsare har kanske minns är Vägmärken titeln på en samling anteckningar av Dag Hammarskjöld som gavs ut 1963, ett par år efter hans död i Afrika. De avslöjade att trots att Hammarskjöld var såväl nationalekonom som generalsekreterare i FN hade han en del mänskliga känslor och till och med fallenhet för religiös mysticism.

Den lilla bildsviten ovan visar några vägmärken från Abiskofjällen, bilder jag tog under en vandring igår.

Finns det något sammanhang? - Jo, Hammarskjöld var häruppe och vandrade i fjällen, och en del av Kungsleden har fått hans namn, med meditationspunkter och allt. Den första meditationsplatsen finns ovanför marmorbrottet som jag avbildade för några dagar sedan, med en tanke huggen i sten:



Samma text, men på samiska, finns på andra sidan stenen. Man kan slå sig ned på stenen och falla i tankar medan forsarna dånar nedanför klippbranten och utsikten mot fjällen är vidunderlig.


Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Heyman - textilfamilj i Göteborg, Jinge skriver Skruva ner förväntningarna!, cappuccinosocialist skriver Tobias became a fan of Ison & Fille, Björn Nilsson skriver Kramgott i Lappland, Fredrik Jönsson skriver Tankar i Havanna

torsdag 18 juni 2009

Kramgott i Lappland


Även tallar kan väl känna för en kram då och då. Skulle tro att de här har känt för det under några hundra år nu. Träd växer ju långsamt häruppe, och minns jag rätt är tallarna i Abiskoområdet rester av en tallskog från en tidigare värmeperiod på 1400-talet. Kanske stigande temperatur gör att tallarna kan komma tillbaka även i de här fjällen och jaga björkskogarna längre upp på bergssidorna.



När började de här stenblocken kramas då på en öppen fjällhed nedanför Lapporten. De bör ha stått här och skavt mot varandra åtminstone sedan den stora inlandsisen smalt bort omkring Torne träsk, och när var nu det? Skam till sägandes vet jag inte.


Från Konfliktportalen.se: Fredrik Jönsson skriver Tankar i Havanna, Anders_S skriver Den kristna extremhögern…, Kaj Raving skriver Strejken över - kampen fortsätter!, cappuccinosocialist skriver Strejken avblåst – kampen fortsätter!, jesper skriver Stejkande på Lagena tvingas tillbaka till arbetet, kimmuller skriver Att spruta över tv-skärmen

onsdag 17 juni 2009

Högsta mulla-domstolen


Det rapporteras från USA att en del människor jämför det nyligen timade valet i Iran, och herr Ahmadi Nejads seger, med sättet som herr George W. Bush blev president i USA år 2000. Skoj och bedrägeri alltså. Nu är de till och med ofina nog att hävda att Iran importerat USA:s sätt att hantera demokratiska val. I USA år 2000 var det ju slutligen inte väljarna, utan Högsta Domstolen, som fick utse president. Och då blev det den av huvudkandidaterna som fått minst röster.



Från Konfliktportalen.se: Fredrik Jönsson skriver Religion är opium för folket!, Björn Nilsson skriver Dagens blomma …, Anders_S skriver Snutens underliga prioriteringar, Jinge skriver Svininfluensa – en fara eller bara business?, aik-micke skriver Snuten visar färg i Lagenakonflikten, andread0ria skriver Lagena dag tre: Landsomfattande aktionsdag

Dagens blomma ...


... är rosenrot som växer häruppe vid Torneträsk, bland annat bland stenblocken i Abiskojokkens fåra. Skummande vitt vatten i forsen ses till vänster i bakgrunden. Jag fotograferade detta i förmiddags. Klicka upp bilden i större format så syns blomman bättre!

Rosenrot har lanserats som medicinalväxt, men när jag kollar vad någon i Wikipedia skriver låter det hela inte helt uppmuntrande:

Sedan forntiden ska rosenroten ha använts som naturläkemedel. De företag som marknadsför preparat baserade på rosenrot hävdar att växten kan öka den fysiska prestationen samt att man i antikens Grekland använde växten för att bota huvudvärk medan andra, bland annat en professor i molekylär cellbiologi och en professor i statistik, menar att medlet saknar bevisad effekt, att flera av de forskare som åberopats i marknadsföringen inte existerar och att flera organisationer som publicerat studier om rosenrot själva är aktörer på marknaden och inte att betrakta som oberoende forskningsinstitut.

Det är bara fusk och elände överallt!

Nordisk Familjebok från 1916 skriver:

I Sveriges fjälltrakter och i Bohuslän växer Rhodiola rosea (Sedum roseum, Sedum Rhodiola), rosenrot, som är mångårig, vanligen omkr. 15 cm. hög, med tätt sittande, spiralställda, glatta, köttiga, blågröna, platta och hela blad samt gula blommor i ett knippe i toppen af stjälken. Den fingertjocka rotstocken är gulaktig och har en rosenliknande lukt.

Kollar man på uppslagsordet rosenrot i denna gamla eminenta lärdomsgrotta lär man sig att rötterna av besläktade växter till vår rosenrot har använts för att förfalska rosenolja. Bara fusk och elände, som sagt!

Kämparna i Lagenakonflikten behöver nog mer pålitlig uppbackning än denna tydligen rätt tvivelaktiga medicinalväxt.


Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Snutens underliga prioriteringar, Björn Nilsson skriver Konflikt pågår …väl?, Jinge skriver Svininfluensa – en fara eller bara business?, aik-micke skriver Snuten visar färg i Lagenakonflikten, andread0ria skriver Lagena dag tre: Landsomfattande aktionsdag, clausewitz skriver Strejkens tredje dag

Konflikt pågår ...väl?

Bild från Lagerarbetarnas blogg. Poliser vid en arbetskonflikt, vill vi se det i Sverige?


Jag har ännu mindre kontakt med media än vanligt, men nyss kollade jag Aftonbladets och DN:s nätsidor för att se vad de hade att skriva om Lagena-konflikten. Så pass har jag i alla fall uppfattat att det verkar ha blivit en otrevlig skärpning, med strejkbryteri och poliser. Men om jag nu inte missat något så skriver de här blaskorna ingenting! Är det bloggarna man måste vända sig till för att få reda på vad som händer? I så fall närmar vi oss ju den iranska situation som media härhemma klagar på. Makten censurerar bort vad som händer och alternativa kanaler för information (eller desinformation) skapas.

Och vad gör bonus-Wanja och hennes kompisar vid Norra Bantorget? Håller de på att packa in sig i ett pendeltåg för att åka ut till Jordbro och lyfta bort kravallstaket och strejkbrytare? Jag kollade för säkerhets skull LO:s hemsida - och där var det inget, vilket man knappast skulle ha väntat sig heller. Vem bryr sig om några sketna små lagerarbetare när man måste fylla en hel sida med försvar för pensioner, bonusar, semesteranläggningar och annat? Det gäller att prioritera!

Några av länkarna nedan leder till vad jag hoppas är information. Sedan kan man hoppa in på Konfliktportalen och kolla i vänsterspalten på lista med inlägg om konflikten. Och så finns ju lagerarbetarnas egen blogg!


Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Svininfluensa – en fara eller bara business?, aik-micke skriver Snuten visar färg i Lagenakonflikten, Anders_S skriver Vilka ligger bakom Koenigseggaffären?, andread0ria skriver Lagena dag tre: Landsomfattande aktionsdag, clausewitz skriver Strejkens tredje dag, jesper skriver Trafficing och polis – arbetsgivarens nya stridsåtgärd

tisdag 16 juni 2009

Skift i upphovsrätten redan innan internet kom

Det är ju lätt att tro att frågan om ägande av och kontroll över upphovsrättsskyddat material kom ungefär samtidigt som internet slog igenom i full skala och fildelarrörelsen brakade loss. Enligt den här artikeln skedde skiftet tidigare, åtminstone i USA. Författaren hävdar att fram till 1950-talet var det upphovsrättsägarens sak att bevisa att någon hade gjort intrång på dennes rättigheter, men vid den tiden började domstolarna i USA av någon anledning ("money talks" kanske?) att flytta över bevisbördan till den som använde skyddat material. Och det var alltså minst 40 år innan vi hade en dator hemma på bordet med direktuppkoppling till hela världen!

Så nu är vi i ett läge, enligt denna artikel, att ett mediabolag kan hoppa på mamman till ett litet barn som lägger upp några sekunders film på YouTube som visar barnet skuttande runt med lite musik av Prince i bakgrunden! (Prince: hur många bra låtar har han gjort? En kanske?)

Detta må vara en detalj, men i artikeln hävdas att hela yttrandefriheten faktiskt kommer i fara. För det här gäller inte bara några ungdomar med skakig moral som vill ladda ner vad som helst gratis. Det kan gälla vem som helst som vill använda något som är digitaliserat och är åtkomligt på nätet eller via något USB-minne eller CD kanske, exempelvis vetenskapligt material. För hur många privatpersoner har möjlighet att gå till domstol och tvista med mediabolagens härskaror av högbetalda advokater? - Inte många, och då utbreder sig tystnaden. Och det tycker nog rätt många höjdare är skönt.

Leve Open Access-rörelsen är mitt slutord här!


Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Vilka finansiella muskler?, andread0ria skriver Efterspelet till Salem – någon förvånad?, Neoviolence skriver Svartfötter och polis, Kaj Raving skriver “Jag står kvar!” - Strejken på Lagena fortsätter, clausewitz skriver Strejkens andra dag

måndag 15 juni 2009

Två typer av brott - vilken skall prioriteras?


Även i gruset kan det växa vackra blommor, men vad är det - en ganska vit rödblära?

Bloggkollegan Tomas Jonsson i Småland gör en bra jämförelse mellan polisprioritering av två typer av brott, fildelning och miljöbrott:

De ekonomiska effekterna av fildelning drabbar möjligen upphovsrättsinehavarnas profit idag - däremot har det ingen betydelse för befolkningen om tio, femtio eller hundra år.

Miljöbrotten kanske inte märks idag, men effekterna kommer vi att kunna se om både tio, femtio och hundra år.
I samband med de stora krispaketen, och pengar som östes in i banker som var "för stora för att få kollapsa" minns jag att någon gjorde anmärkningen att det ekologiska system vi lever i är för stort för att få kollapsa. För gör det det är det klippt för mänskligheten. Samtidigt verkar det vara svårt att få miljöbovar fällda, om det nu är lagarna som är för klena, domstolarna som dömer fel, poliser och åklagare som saknar kunskaper och resurser ...?

Om man skall prioritera mellan brott så bör fildelningen ligga väldigt lågt på listan, medan just miljöbrott samt brott mot person bör ligga högt. Man kan misshandla en person idag med en knölpåk snabbt och effektivt, men man kan också långsiktigt utöva misshandel av många personer genom att systematiskt förgifta den miljö där de lever. Är det mindre allvarligt för att det är mer utdraget och lömskt utfört?

Men att verkligen göra en rimlig prioritering måste vara svårt, för man kan knappast väga samman olika människors preferenser så att alla blir nöjda. Och vissa typer av prioriteringar kanske gör saker och ting värre - USA:s förlorade "krig mot narkotikan" kan tas som ett exempel. Och man kan ju fråga vem som drabbas värst i det här exemplet: en fattig person blir bestulen på en hundralapp, en stenrik person blir bestulen på en miljon. En miljon är mer än hundra kronor, men vem kan lättast ta förlusten?


Från Konfliktportalen.se: avantivideo skriver Hemliga bilder från Sverigedemokraternas EU-valvaka (2009), Tuss skriver Om strejken på Systembolagets lager, Björn Nilsson skriver Sveriges minsta träd, Krister B. Anana skriver Embryo bakom SVT:s nya miljösatsning, clausewitz skriver Vild strejk!, tusenpekpinnar skriver Solidaritet med arbetarna på Lagena!

Sveriges minsta träd


Salix reticulata, även känt som nätvide - jo, om jag är rätt underrättad så är denna lilla videart vårt minsta träd. En naturens egen bonzai kanske man kan säga. Enligt floran jag tittar i är nätvidet 5-15 cm högt. Det här exemplaret som jag fotograferade på en klipphylla vid Abiskojokken är nog inte ens fem centimeter högt. Namnet har växten fått av det nätformade mönstret på bladen.

Det har regnat lite på förmiddagen i abiskoområdet och det är molnigt och blåsigt. Men just här är det inget busväder i alla fall. Abisko ligger i regnskugga, skyddat för lågtrycken från Atlanten av höga berg. Busvädren och de stora nederbördsmängderna hamnar på andra ställen, som i Riksgränsen och i Vadvetjåkka nationalpark nordväst om Torne träsk. Fast det känns inte riktigt som arktisk sommar ändå - när sommaren verkligen smäller till kan det bli rena mördarvärmen häruppe!

När jag klistrar in länkarna från Konfliktportalen nedan ser jag att Lagenafolket har skärpt kampen. Det är bra det!

Från Konfliktportalen.se: clausewitz skriver Vild strejk!, tusenpekpinnar skriver Solidaritet med arbetarna på Lagena!, Anders_S skriver Antalet aborter inget problem, kimmuller skriver Vild strejk kan torrlägga Stockholm, andread0ria skriver Stöd Lagenaarbetarna!, jesper skriver Den vilda strejken har börjat!

söndag 14 juni 2009

Häftiga forsar


Bloggkollegan Nicke i Emmaboda brukar presentera fina bilder varje månad av en stilla bäck ute i den småländska skogen. Här kommer jag med något som inte är en stilla bäck, utan snarare en rytande jokk som häftigt kastar sig nedför Abiskodalen i riktning mot Torne träsk! Klicka på bilden så blir den större - fast det är ju två sammanlagda bilder. Den lilla bilden visar hur vattnet skurit sig ner genom berget och bildat en djup fåra. Jag skulle inte vilja ramla i där!

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Regeringens vanliga tvångsåtgärder, andread0ria skriver Rock’n’roll i Teheran, Cvalda skriver Partiet kan dra åt helvete och politiken intresserar mig inte, Björn Nilsson skriver Spelar valfusk någon roll?, kimmuller skriver Ganska trivsam tillställning igår

Spelar valfusk någon roll?

Tråkigt väder idag, fjällen har försvunnit bakom ridåer av grå moln. Man kan lika gärna sitta och läsa något intressant i stället.



En ödslig strand vid Torne träsk. Diset suddar ut konturerna av stranden och björkskogarna.

Via bloggen Den onödiga samtiden kommer jag vidare till en intressant artikel i brittiska Guardian om valet i Iran. Frågan som något polemiskt kan ställas är: varför vann inte den kandidat som västliga liberala media sade skulle vinna? Varför blev det ingen "obamaeffekt" i Iran?

Naturligtvis kunde västliga media ha ställt frågan: gjorde vi möjligen fel förutsägelse, ägnade vi oss åt önsketankar? Det undrar jag om det kommer att ske. Men eventuella självkritiska journalister skulle kunna läsa artikeln Wishful thinking from Tehran och medföljande kommentarer i Guardian, och få en hel del utbyte. Fast eftersom "fel" kandidat vann är det väl intressantare att veva på om valfusk än att bedriva eventuell självkritik. För då hade man ju rätt i alla fall! - Och hur vet man vem som är "rätt" kandidat? Kanske det bara är så att människor från medelskikten i väst känner igen liknande figurer på andra håll i världen och tycker att de verkar bra (även om det rör sig om tvivelaktiga affärsmannatyper och byråkrater).

Var det inte valfusk då? - Det har jag ingen aning om. Dessutom är frågan hur intressant detta är. Den iranska författningsdomstolen (väktarrådet) beslutar ju vilka som får ställa upp till val. Av detta kan man dra slutsatsen att en kandidat med radikalt avvikande åsikter knappast släpps fram. Därmed har den institutionaliserade islamska revolutionen redan vunnit valet vem som än vinner. Det är väl ungefär som liberalerna vill ha det i våra västliga länder: man får vara vad man vill, bara man är liberal! Är det logiskt med valfusk under sådana omständigheter, när resultatet vad det gäller praktisk politik ändå är klar från början, vem som än vinner? Den verkliga makten ligger inte hos presidenten utan hos väktarrådet.

Sett från håll och av en som inte vet så mycket om hur Iran fungerar får jag intrycket av att om man verkligen vill bedriva maktkamp där är det andra institutioner i samhället man bör ge sig på än presidentposten. Kan det vara så att oppositionen inte var ute efter några andra större ändringar än att berika medelklassen och de välmående skikten, och att detta gjorde att de flesta väljare i det läget tyckte att den sittande presidenten ändå var ett bättre val? De flesta människor på denna Jord, inklusive flertalet människor i Iran antar jag, tillhör ju inte en liberal medelklass, utan är småfolk som får kämpa för det dagliga brödet.

En del kommentarer om valfusket ser inte så övertygande ut. Ibland är man helt enkelt säker på att det har fuskats utan att klämma fram några bevis, ibland hänvisas till "obekräftade uppgifter" eller till hörsägen från någon som känner någon ... . Man jonglerar med siffror och jämför med tidigare val (och antar att väljarnas beteende är oförändrat från val till val). Man hänvisar till opinionsundersökningar (och hur tillförlitliga är de i ett land där mängder av folk inte kan nås med telefon exempelvis? - redan gamla exempel från 40-talet i USA visar hur otillförlitligt det kan vara). Twittrande IT-människor har tagits som representativa exemplar för Irans befolkning, och jag undrar hur smart det är?

Även om det förekommit valfusk (och det är nog i själva verket rätt troligt att det skett konstigheter under omröstningen) är de iranska valen ändå bland de mest demokratiska i den här delen av världen. Rädsla för hur folk skulle tänkas rösta om det var fria val gör nog att demokratin ligger långt borta i länder som Saudi-Arabien exempelvis. Och vi vet ju hur "världssamfundet" reagerade när Hamas vann de palestinska valen, eller när Islamska räddningsfronten vann de algeriska valen en gång i tiden.

Om Iran skall avancera en bit till vad det gäller demokrati måste väktarrådets makt att förbjuda folk att kandidera i valen bort. Men jag är inte säker på att detta skulle innebära att folk röstade på ett annat sätt. Det finns ingen "oundviklig liberalism" i dagens värld, allt går inte i en enda liberaldemokratisk och kapitalistisk riktning. I Iran är det en begränsad demokratisk och kapitalistisk riktning snarare.


Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Regeringens vanliga tvångsåtgärder, andread0ria skriver Rock’n’roll i Teheran, Cvalda skriver Partiet kan dra åt helvete och politiken intresserar mig inte, kimmuller skriver Ganska trivsam tillställning igår, Jinge skriver Teheran, vad är sant och vad är lögn?

lördag 13 juni 2009

"Spännande pluralism i Iran"

Ibland hajar man nästan till över vad folk skriver. Här en det en herr Carl Bildt som på sin blogg skriver (kursiveringarna är mina):


Den islamska republiken Iran är förvisso ingen fullfjädrad demokrati, och situationen vad gäller mänskliga rättigheter är i flera avseenden dyster.

Men det hindrar inte att det finns en spännande pluralism inom ramen för det existerande systemet, och att valet inom de ramar som definierats faktiskt är genuint. Att det mobiliserat ett brett engagemang för förändring är ett tydligt tecken på detta.


Detta är ju så avskyvärt nyanserat att man skulle kunna tro att det är spökskrivet exempelvis av Pierre Gilly! Fast nu verkar ju den folklige kandidaten ha vunnit över över- och medelklassens man, så det kanske kommer nya beskrivningar av läget i Iran? Det verkar ju ha funnits ett ganska brett engagemang för att inte förändra vissa saker också. Kanske dags att lansera Ahmadinejad som vår tids Hitler igen?


Från Konfliktportalen.se: tusenpekpinnar skriver Bra drag …men dags för ny strategi?, andread0ria skriver “Civilkurage” – Västra hamnen style, Kaj Raving skriver (V)i förespråkar närhetens och småskalighetens betydelse, Jinge skriver Galet land behåller president, Anders_S skriver Meningslös retorik från Göteborgspolitiker om brott, Björn Nilsson skriver Brott lönar sig inte …