Ännu en publicering på annat håll

Nu är det sommar, men det hindrar inte att ännu en översättning av mig har poppat upp hos Global politics. Det handlar om att superkapitalisten Jeff Bezos får sig en skopa (eller många skopor) ovett för att han pratar strunt.

Det drar ihop sig till midsommar ...

... medan växtligheten frodas och fågelsången tystnar. Det är bara att njuta av det vackra så länge det varar. Bloggen kommer att fortsätta, men så att säga puttra på sparlåga under sommaren (om inte något särskilt händer).

Trevlig sommar!

Varen svenske!

Några synpunkter och citat från en krönika av Nuri Kino i Svenska Dagbladet som hävdar: Låt oss var stolta över vår nation.

Nuri K. hävdar att äldre invandrare är stolta, kämpar för att anpassa sig och lära sig svenska språket. Annorlunda är det med de yngre. En av Nuris bekanta som arbetar med ungdomar säger:

– Det är fult att vara svensk, svenskar är töntiga, svenskar tror att de är finare än andra, sådant hör jag varje dag. Ungdomarna kan inte identifiera sig med etniska svenskar. De kommer inte i kontakt med dem på ett naturligt sätt och antingen demoniserar eller romantiserar de dem. Det är en mycket tragisk utveckling, säger han.

Min tolkning är följande: Det rör sig inte om kärnsvenska ungdomar, utan andra- eller ännu senare generationens invandrare. De tidigare generationerna kom hit som arbetssökande eller flyktingar. Många fick det bättre, och kunde direkt jämföra med länderna och förhållandena de kom ifrån. Nu har det bandet nötts ned. På samma sätt har dagens kärnsvenska ungdomar väldigt oklar bild av hur det här landet såg ut när deras far- och morföräldrar var unga. Det hela har förvärrats av en svensk undfallande tendens: "Äh, vi är väl inte så bra ..." ... fast vi i vissa lägen är det. Och inte är vi 'rasister' för att vi hävdar detta.

Efterglöden till ett samhälle som en gång var ganska bra ...

Nuri var på en middag med bland annat en del yngre personer, under 25:

Nästan alla som var födda i Sverige och under 25 år, bekräftade ”antisvenskheten”. Att de inte känner sig som svenskar, att de som har rötter i andra länder inte säger att de är svenskar. Undantaget är när de är utomlands. Då säger de att de är svenskar.

Min kommentar: är ni inte svenskar här så behöver ni inte vara det någonstans annars heller.

Vi äldre berättade varför vi, till skillnad från dem, identifierar oss som stolta svenskar. Jag sade att vi aldrig kan ta Sverige för givet, att vi måste vara tacksamma för de etniska svenskar som tog emot oss, speciellt vi som flydde från förföljelse. Att den svenska yttrandefriheten, jämställdheten mellan könen, välfärden och allt som kommer med den, är något vi måste värna om.

Inte fan, det är ju knappt någon massrörelse bland kärnsvenskarna för att värna "yttrandefriheten, jämställdheten mellan könen, välfärden", särskilt inte om det kommer påbud från överhet och utlänningar om att allt detta skall läggas ner. När svensken ser med ovilja, förakt eller ointresse på det egna landet, vem skall då ställa upp för det? - Första generationens invandrare? Men den varar ju inte för evigt!

Vågar man vända sig mot det svenska folket och utropa: "Varen svenske!" Eller är den kampen förlorad redan?

Enhet, enhet, enhet ...

Varför fick jag för mig att använda en mullvad som illustration till den här bloggposten om en oväsentlighet?

I sin rapport från vänsterpartiets sista partistyrelsemöte innan sommarlovet bryter ut, skriver Kaj Raving bland annat:

Socialistiska partiet, SP, håller på att ombilda sig från ett parti till en organisation. Två representanter var på plats på mötet för att berätta om hur de ser på framtiden. VU [Verkställande utskottet] har löpande diskuterat relationen mellan SP och V och beslutat att föreslå PS [Partistyrelsen] att tillsvidare inte anse ”organisationen” vara ett konkurrerande parti. Det innebär att vi är öppna för att enskilda medlemmar i organisationen går med i Vänsterpartiet, men diskussionen och dialogen fortsätter fram till deras nästa kongress i oktober. 

Hur tolkar man detta? - Som mer enhet i borgerlig bomb-vänster kanske? Jag tittade på SP:s hemsida nyss, men där stod det inget om "organisation".

Fallet med den självvändande diskhandsken

Se här, en vänsterhandske ...

I senaste numret av Lyrikvännen, 3-4/2019, intervjuas den italienske poeten Valerio Magrelli. Han är dyster beträffande utvecklingen i Italien där offentlig verksamhet har ersatts av privatiserade "hajar".

... på grund av höger- och vänsterpolitikernas nedmontering av jämlikhetsidealet, och därmed möjligheten till oberoende kritik via fri och jämlik konst och utbildning, har vi inte något att sätta emot hajarna.

Han berättar att han författat en dikt om hur hans vänstra diskhandske vänt ut och in på sig själv och därmed gav diktaren två menlösa högerhandskar.

Det var mitt farväl till den italienska vänstern.

Inte mycket att säga emot.

... förvandlas till högerhandske!

Återbesök i källkritiska funderingar

Jag är inte historiker. Det måste man ha en doktorstitel i historia för att kunna kalla sig (enligt vad en historiker en gång berättade för mig). Men efter historiestudier på forskningsförberedande nivå har jag ändå lärt mig del nyttigt. Som det där med källkritik. En viktig del av historikerns arbete går ut på att studera och försöka förstå olika sorters källor, och då måste man ha klart för sig vilka fällor som kan finnas i materialet.

Med "källa" menas oftast någon sorts text (det kan vara på papper, hugget i sten eller skrivet på annat sätt) som inte bör vara beroende av något tidigare dokument. Ett brev skrivet av Gustav vasa är en källa. Om någon senare skriver om brevet i en historik över Gustav är det en bearbetning. Fotografier, filmer, andra typer av avbildningar, ljudinspelningar och liknande kan också vara källor om de direkt anknyter till de historiska frågor man undersöker.

Och då övergår vi till det som kan kallas ”historikerns verktygslåda”, ett antal frågor som bör ställas för att fastställa om det material vi studerar är användbart. Det handlar om de ”källhistoriska kriterierna”, och dessa är (eller kan vara, beroende av vilken historiker man talar med):

Äkthet, rimlighet, närhet, tendens, beroende
 
Antag att vi vill studera händelsen X. Och så hittar vi några texter, bilder, intervjuer som verkar handla om X, och kör igång med källkritiken.

Äkthet? Är dessa texter etc. det som de påstår sig vara, nämligen en berättelse om X? Det kanske är förfalskningar eller har allvarliga brister som gör dem opålitliga! Det förekom att medeltida förfalskare gjorde om kontrakt genom att skrapa bort text på pergament och skrev dit något annat. Kanske halvsanningar – ett foto kan vara äkta, men visa något annat än vad som påstås. Det har avslöjats en del fall där firade journalister har hittat på sina dramatiska reportage. Den upprörande artikeln du ser i tidningen kan vara skriven av någon anonym tjänsteman i en utländsk organisation, inte den journalist som har satt sitt namn på den. ”Hitlers dagböcker” var rena förfalskningar, men skickligt utförda. Intervjuer på band kan klippas om så att den intervjuade verkar säga något helt annat än vad som verkligen sagts. Med modern teknik verkar det vara möjligt att tillverka filmade intervjuer som ser helt trovärdiga ut men som är helt förfalskade.

Rimlighet? Låter det som berättas trovärdigt? Det kan vara svårt att avgöra, men ibland får man facit, det var rimligt att vara tveksam till miljonrullningen av döda. Detta hände när sovjetiska arkiv öppnades och dödstalen för utrensningarna skars ned med ungefär 90 procent jämfört med tidigare ”beräkningar”.

Närhet? Hur nära ligger källorna händelsen X? Är de skapade i anslutning till den, av folk som var med när det hände, eller är det exempelvis memoarer som nedskrivits långt senare? Eller är det en redogörelse från någon som har hört berättas om X men inte själv varit närvarande?

Tendens? Ibland är det klart vilka åsikter (politiska, religiösa etc) som styr hur källan ser ut. Ordval och formuleringar i ett dokument kan mer eller mindre tydligt visa vilka tankar som finns i författarens huvud och påverkar dennes framställning.

Beroende? Har källans upphovsperson skapat den på egen hand, eller skedde det på uppdrag eller mot bakgrund av någon sorts påtryckningar?

Som synes finns det ett antal verktyg. Det hänger på forskarens goda omdöme att använda dem. Det är inte säkert att man kommer fram till ”sanningen”, men möjligheterna ökar åtminstone att man får ett rimligt resultat i sin forskning.

Inom historieforskning bör det finnas en princip som säger att vi kan bara med säkerhet tala om förhållanden där vi har bra dokumentation. Ju sämre dokumentation desto osäkrare blir våra utsagor. Vi får inte förvandla antaganden om hur det skulle kunna vara till bestämda utsagor om hur något är när dokumenten inte ger underlag för detta.

Anledningen till att jag tog fram och skrev om den här gamla bloggposten är en annan bloggpost, nämligen på Global politics som kritiserar gängse beskrivningar av vad som hände på Himmelska Fridens Torg i Beijing 1989. Den där artikeln bygger faktiskt på källkritisk hantering, vilket jag antar att de flesta som läste den hade svårt att uppfatta. Låt oss bara kort se på hur de källkritiska kriterierna jag skissat upp passar ihop med artikeln. Min diskussion här har två delar: Äkthet, rimlighet och närhet nämner lite om den undersökning som har gjorts av den påstådda massakern. Tendens och beroende handlar om hur undersökningen presenteras.



Äkthet

Fotografier har kontrollerats med avseende på tid och plats och vad de påstås föreställa. Somliga visar sig vara riktiga, andra är uppenbart förfalskade. Texter som avslöjats via Wikileaks förefaller också vara äkta. Undersökarna verkar ha gjort sitt jobb. Det man kan fråga om är om det är några problem med urvalet av data som presenteras, men det vet jag inget om.

Rimlighet

Att en diktatur skulle skjuta ihjäl folk är väl rimligt, eller …? Av beskrivningar från Kulturrevolutionen i Kina framgår att soldater och arbetare skickades ut för att skilja stridande fraktioner åt, och att de blev illa åtgångna av våldsverkare. Folkets befrielsearmé kan ju inte ge sig på folket hur som helst. Om man tänker sig att demonstranter möjligen angrep militärer med vapen 1989 och soldater dödades eller skadades måste tålamodet ändå ha en gräns. 

Närhet

Det finns iakttagare som varit på plats och, som det förefaller oberoende av varandra, har redogjort för sina upplevelser. De har inte sett någon massaker på Torget. Det borde väga tungt.

Tendens

Artikeln kan möjligen avfärdas som tendensiöst ”regimvänlig”, men en sträng källkritiker bör inte resonera på det sättet. Fakta, i den mån de är möjliga att fastställa, bör vara avgörande – även folk du ogillar kan ju ha rätt ibland! 

Beroende

Hm, svårt att säga. Har undersökarna arbetat helt självständigt, eller har myndigheterna varit inblandade i bakgrunden?

Dubbelnytt på annat håll

Detta kan se ut som en explosion, men är bara ett fredligt körsbärsträd på Söder i Stockholm (eller var, för några veckor sedan, nu är denna blomsterprakt över för detta år).

På Global politics finns ett par färska inlägg där jag svettats med översättningen:

• Ett om att en del folk i väst har haft felaktiga idéer om samarbetet mellan Ryssland och Kina, samt
• ett som handlar om att Malaysias premiärminister inte tror att Ryssland sköt ner MH17 i Ukraina

Med tanke på att "västs" position, inklusive sanktionerna, gentemot Ryssland i hög grad bygger på MH17-historien är premiärminister Mahatirs påstående rena dynamiten. Att Malaysia, som i högsta grad är inblandat eftersom planet var malaysiskt, hålls borta från viktiga data i utredningen gör saken inte mindre explosiv.

Några klipp från dagspressen ...

Jag läste inte artikeln, men antar att det rör sig om så kallad 'living food'.

Haha, Danderyd, vilka jäkla fattiglappar alltså, och inte klarar de av att hålla ordning på de fattiga slantar de har!