tisdag 17 juli 2018

Kineserna kommer!


Vi kan läsa mera här:

Sweden was the largest European destination for Chinese investment in H1 [första halvåret] this year, followed by Britain, Germany and France.
...
"Real economy" sectors such as automobiles, health and biotech, and consumer products and services became top recipients of Chinese OFDI [direktinvesteringar i utlandet] in both regions [Europa och Nordamerika]. The real estate and hospitality sector lost top spot but still remains largely attractive to Chinese capital.

Vad jag har inhämtat så har den kinesiska regeringen stramat upp vad kinesiska kapitalister har för sig i utlandet. Det är inte längre fritt fram att köpa fotbollslag och liknande trams, utan det är riktiga produktiva sektorer man inriktar sig på.

måndag 16 juli 2018

Det är alltid läge att bränna en bil

Hittade just denna kommentar till de kravaller som utbröt när Frankrike kickat in sista vinnarmålet i VM:

Jag gör en fri översättning:

Sociologi om "unga" som kommer från "utanförskapsområden":
vrede      glädje
tristess    seger i världskuppen

Vad skall man säga? - För den sanne kravallartisten är varje dag en möjlighet! Det finns alltid en ursäkt för att tutta på en bil eller slå in lite skyltfönster.

Undrar om det är barnbarnen till de algerier som kom till Frankrike på 1950-1960-talet som arbetsinvandrare som nu är i gång? Notera den algeriska flaggan bredvid den franska. Det är svårt att komma ifrån det koloniala arvet.

måndag 9 juli 2018

Det märks att det går riktigt dåligt för ...

... de så kallade rebellerna i Syrien när artiklar av den här typen dyker upp i pressen.

Nu går kriget förhoppningsvis äntligen mot sitt slut, åtminstone i större delen av landet. I söder rasar "rebellernas" motstånd samman när de inte får internationell hjälp längre. De centrala områdena i Syrien verkar i stort sett ha rensats. Det blir dags för återuppbyggnad, och att flyktingarna kan återvända till sina hem. Man kan misstänka att en strategi som angriparna hade var att så långt det gick tömma Syrien på folk - utan människor bygger man inte ett fungerande land. Fanns den strategin så har den misslyckats. Bortåt en miljon syrier som befinner sig i Libanon börjar röra sig hemåt. För det splittrade och ständigt krigshotade lilla Libanon måste det vara en lättnad.

Men då slår en dam som uppges ha varit civilingenjör i Homs, Syrien, larm. Detta är inte alls bra får vi veta i artikeln! En ny våg av flyktingar kan utlösas, nu mot Europa! (Skall detta tas som ett hot?) Och "regimen" i Syrien är så elak.

Det finns dock saker som får mig att undra över damens motiv och inriktning av kritiken. Den här meningen ser kanske oskyldig ut:

Tusentals internflyktingar som nyligen har lämnat Ghouta, Homs och andra områden och tagit sig till Idlib och den omgivande landsbygden lider nöd. 
Men de som har skeppats i busskolonner från nämnda ställen, och även östra Aleppo, är ju islamister som givit upp men som har givits fri lejd för att man enkelt vill bli av med dem från dessa områden. Alternativet hade varit att försöka förinta dem, och därmed orsaka ännu större förstörelse (det är ju ett evigt klagomål över "regimens" och ryssarnas flygbombningar). Nu finns de i Idlib, och där kan islamistgängen fördriva tiden med att skjuta på varandra och plåga civilbefolkningen. Det mest oroande för vår del är väl om de försöker smita över gränsen till Turkiet och sedan vidare mot Europa. Men när hjälpkranen till dessa grupper stängs av kommer de förmodligen att försvinna fort, de har som det verkar inget större stöd inne i Syrien.

En annan märklig uppgift:

Regimen kräver också att män mellan 18 och 42 år som återvänder ska betala en avgift på motsvarande 8000 US dollar för att slippa tjänstgöra i syriska armén.

 "Män mellan 18 och 42 år" kan också gissningsvis kortare kallas "desertörer". De kunde ha kämpat mot islamistinvasionen som goda syrier. De gjorde det inte. Borde de inte på något sätt betala av den skulden? Freedom is not for free, frihet är inte gratis, hörde jag i en låt för många år sedan. Att regeringen tar sig en titt på vissa återvändare är i övrigt inte konstigt om man har en aning om vad en del personer tagit sig för under detta krig. Rått uttryckt är det bättre att vissa extremister försvinner i en syrisk fängelsehåla än dyker upp någonstans i Europa.

Det finns fler konstigheter i artikeln, men jag nöjer mig med detta - samt hoppas att återuppbyggnaden av detta så fruktansvärt och orättvist härjade land kommer igång med det snaraste!

torsdag 5 juli 2018

Blir det fyrverkeristopp därborta?




Det vore ju lustigt om USAmerikanerna inte hade några fyrverkeripjäser att smälla av nästa självständighetsdag på grund av handelskrig mot Kina! Görs inte patrioternas ivrigt viftade flaggor också i Kina förresten?

tisdag 3 juli 2018

Blir det världskrig i höst?

Den här bilden tog jag någon gång under senare delen av 1970-talet, jag tycker det ser ut som det skulle vara i Sergelarkaden. Mannen med plakatet kommer tydligen från Opinionspartiet, en liten grupp på den yttre högerflygeln. (Eller hur man nu skall definiera grupper och personer som är mer eller mindre i linje med nazisternas uppfattning om världen.) På plakatet frågas om det blir världskrig i höst. Förr var det vanligt att börja krig på höstkanten, när höstskörden var bärgad och det fanns resurser för att kriga ett tag innan förråden tog slut.

Hur som haver - samma fråga kunde ha ställts sommaren 1914. Fast då kanske inte så många förstod att det när som helst kunde hända något som fick stormakterna att flyga på varandras strupar. Samt att ett nytt Europa skulle bli följden.

Sommaren 1939 var det mer uppenbart att storkriget inte var långt borta. Det kom, och Europa stuvades åter om.

Ända sedan första Gulfkriget mot Irak på 1990-talet tycker jag att det känts som upptakten till ett nytt stormaktskrig. Jämför med år 1900: då hade ett antal stormakter från tre kontinenter gått samman för att spöa upp Kina i samband med Boxarupproret och belägringen av de utländska ambassaderna i Peking. Några ideologiska motsättningar fanns knappast mellan stormakterna år 1900. De var alla mer eller mindre kapitalistiska stater som 14 år senare brakade samman om intressesfärer och kolonier. Det var också en internationell koalition som angrep Irak 1990 i en stor bestraffningsaktion efter irakiernas ockupation av Kuweit. Men jag undrade hur länge den enigheten skulle hålla. Svaret verkar vara att så snart Ryssland kände sig starkt nog att hävda egna intressen sprack enigheten. När krigen började i det sönderfallande Jugoslavien var Ryssland ännu inte starkt nog att stödja sina lokala vänner effektivt. I dag ser vi i Syrien vad ett effektivt ryskt stöd betyder för att sätta käppar i hjulen för USA:s och dess allierades framstötar.

Situationen idag påminner alltså en del om 1914: det är knappast ideologi som gör att ett antal stater står emot varandra och gör hotfulla poser. Det är makt, intressesfärer, resurser kampen handlar om. Möjligen kan man säga att globalism står emot nationalism, men i grunden verkar det ändå vara kapitalistiska processer som fortgår och driver världen mot en ny möjlig konflikt. Fönstret håller på att stängas för det globalistiska världsherraväldet, företrädarna för ett multipolärt internationellt system blir starkare, en enda gnista kan tända en stor brand. Undrar vad herrar Trump och Putin kommer att säga till varandra i Helsingfors senare i månaden?

Men vilka är dagens motsvarighet till bolsjevikerna som kunde förvandla kriget till seger för revolutionen?