torsdag 28 juni 2018

När man funderar över "svenskhet"

Notera:

Sjukhus. Bråk. Grupperingar.

I dessa dagar pratas det om svenskhet. Vad är en svensk? Får man överhuvud taget prata om vad det är att vara svensk, och vem som är det, utan att någon meddelar att det leder till ett förintelseläger någonstans? (Jo, alla vet ju att det inte leder till några läger någonstans, möjligen till förvar för några som skall förpassas ur landet, men har man brist på argument så ...)

Här har vi ett fenomen som inte varit känt i Sverige tidigare. Visserligen har galningar, fyllon och narkomaner ställt till oreda på sjukhus ibland, men de har då inte anlänt i mängd - "grupperingar". Det har varit en och en, personer med personliga problem. Svenskar stormar inte sjukhusens akutmottagningar gruppvis, slåss, hotar personal etc. Det är inte svenskt att göra så. Skall vi då ändå utdela svenskhetsdiplom till människor som uppträder på det sättet?

Från den som förstår skillnaden mellan medborgarskap och etnicitet, och att det traditionellt finns flera etniska grupper med medborgarskap i detta land, kanske denna invändning kommer: "Men det är ju inte bara etniska svenskar som inte slåss gruppvis på sjukhusen, de andra erkända minoriteterna gör det ju inte heller! Så det kan ju inte vara särskilt svenskt att inte samla ihop ett gäng och slåss på närmaste akut."

Det stämmer. Men eftersom svenskar inte gör så (vare sig de är födda etniska svenskar eller medborgarsvenskar), så är det osvenskt att göra så om man är i Sverige. De som utbrister om något vad som helst att "det är så härligt osvenskt" bör nog fundera på vad de i själva verket önskar sig.

I själva verket är det väl o-europeiskt att slåss på sjukhus. Jag har i alla fall inte hört att sådant förekommer på annat håll i vår världsdel. Problemen kommer längre bortifrån. Fast där slåss man väl normalt inte heller på sjukhusen heller? Men just i Sverige blir problemet något för svenskar att ta hand om. Och jag tror inte akutmottagningsslagskämparna blir svenskar även om de råkar ha svenskt medborgarskap. Medborgarskapet är en administrativ notering. Den säger inget om den registrerades personlighet. Personligheten beror av flera bakgrundsfaktorer som man kan kalla etnicitet, kultur, social miljö etc. Detta innefattar en mentalitet där skrik, hot och handgripligheter är accepterad inom gruppen.

Vi svenskar (alltså vi som vill erkänna oss som svenska medborgare och "av svensk stam" som för min egen del kan kallas "nordisk") kan väl sträcka på ryggen, hänvisa till mycket fint i vår bakgrund, avvisa de som fjäskar för det utländska, och kräva att sjukhuspugilisterna inte tillåts besudla vårt land med sina upptåg?

Handskakning

Kul bild. Jag undrar om båda herrarna för säkerhets skull räknade sina fingrar när handskakningen var över. Den som bör vara mest besvärad i det här sammanhanget är väl Bolton. Undrar vad Trump har honom till egentligen? Handlar det om att se till att man har farliga motståndare i närheten så att man kan kontrollera vad de har för sig? Frågan kvarstår: har Trump någon riktig plan, som väl åtminstone en del trumpister tror, eller improviserar han sig fram genom världspolitiken? Och vilken roll spelar krigsentusiasmen Bolton i den stora planen eller de ryckiga improvisationerna?

Putin ser lite klurig ut, och i bakgrunden verkar Shojgu lite frånvarande medan Lavrov möjligen kniper ihop munnen för att inte börja skratta.


onsdag 27 juni 2018

Går Vitryssland och Ryssland ihop?

Jag undrar hur realistiska dessa uppgifter är. Putin har varit hos Lukasjenko i Minsk och möjligen har de två presidenterna kommit överens om något. En del människor tror att det handlar om att de två staterna slås ihop.

Vitryssland är ju inte jättestort, men har viss betydelse ändå. De två staternas militärer har haft manövrer tillsammans. Samtidigt skulle nog de mer aggressiva elementen i NATO vilja ordna till något (en "färgrevolution" kanske?) så att trupper och kärnvapen skulle kunna flyttas närmare Moskva.

Nu har alltså Ryssland och Vitryssland militärt samarbete, men antagligen skulle den militära planeringen förenklas en del med bara en politisk och militär ledning. Hela gränsområdet mellan de tre baltiska staterna skulle ha Ryssland på östra sidan om gränslinjen, och Litauen skulle bli nästan inringat av ryskt territorium, med bara ett kort gränsavsnitt mot Polen. Hela Ukrainas nordgräns skulle också ligga mot Ryssland.

Rysslands nuvarande västgräns i gult, en eventuell framflyttning i Vitryssland rödmarkerad.


Intressant, men som sagt: har man övertolkat något som Lukasjenko sagt, eller är det verkligen ändringar på gång?

måndag 25 juni 2018

Tecken i tiden?

Jag passerade baksidan av Kanslihuset i Stockholm i förmiddags. Detta måste ju vara en av de mer centrala regeringsbyggnaderna. Men hur kommer det sig att fasaden ser så risig ut? Kan man se det som en symbol för någonting, exempelvis att Sverige inte är i vidare god form just nu?

En del vill nog hävda att Sverige är på toppen (vilket stämmer), men är man på toppen och tror att det kommer att vara för evigt så kommer det snart att börja gå utför. Putsen rasar från de förut så fina fasaderna. Och hur ser det ut innanför väggarna? Förfallet äter sig inåt och utåt. Fisken ruttnar från huvudet. Den som sjunger på morgonkvist hamnar i hökrumpan före kvällen. Etc etc.

Att det överhuvud taget förekommer löpsedlar med det här budskapet är också ett tecken på att något är i olag:


Läs också det här, och fundera på varför en del äldreboenden har omvandlats till boenden som inte är avsedda för äldre:

Kommunernas äldreboenden utvecklas mot terminalvård. Var femte som flyttar in dör inom en månad. Mellan 2000 och 2014 försvann 30.000 platser (33 procent på kommunernas äldreboenden,  så kallat särskilt boende, SÄBO. Även kommunernas hemtjänst har dragits ned. Vårdtiderna för de äldsta, svårt sjuka och handikappade, som till slut fått en plats på SÄBO har blivit allt kortare. De äldre som beviljas SÄBO kommer in allt senare, och i allt sämre skick.

söndag 24 juni 2018

Dåligt uppsatta plåtar i Liljeholmen?

Den 16 maj publicerade jag den här bilden från ett hus i nybyggda området nära nya Årstabron. Röda mattan ute för bostadsrättsköp-aspiranter!

De senaste dagarna har synts tecken på att det kanske bör åtgärdas en del på huset, och i synnerhet fasaden. Denna består av stora plåtar, och här är några som tydligen inte riktigt sitter fast. Och det låter ju otäckt ifall stora plåtar plötsligt skulle åka iväg och kanske slå ner i huvudet på folk på marken.

Bilden är tagen från gångbanan på nya Årstabron, plåtarna ser ut att vara säkrade med rejäla ribbor av trä.

Så där såg det inte ut - träribbor, och några små gulaktiga pluggar (?) - när fasaden byggdes. Jag har bilder på det också. Men först ytterligare en bild på något som verkar vara en provisorisk förstärkning av en dåligt fäst plåt:

De här plåtarna sitter ganska nära marken, men det vore ju tråkigt ändå om de ramlade ner på någon av alla de som rör sig nedanför: joggare, barnvagnsekipage, flanörer, cyklister etc.

Men jag har ju bilder från när de här plåtarna sattes upp i september 2017. Här kan vi se lite av arbetet.
Det var några gubbar som jobbade på höjbara plattformar, och så måste det ha funnits ytterligare minst en man till i närheten som skötte den stora kranen till höger.

Plåtarna släpps ned till montörerna ...

... och det ser ut som plåtarna hängs upp på någon sorts nabbar.

Och nu sitter en plåt på plats ordentligt (hoppas vi!).

Så här spännande (?) ser väggen ut när den är "färdigplåtad".

lördag 23 juni 2018

Bara socialismen kan lösa ...

Det här är min översättning av ett inlägg på den norska sajten Tjen Folket. Först deras text, och sedan några egna noteringar nedan.

Gängkriminalitet kallas ”svenska tillståndet” och används som kriminalitet annars både till att sälja tidningar och till röstfiske. Det är många absurda påståenden som cirkulerar. Så länge kapitalismen har existerat har det existerat gängkriminalitet. Vi finner den på alla kontinenter och i alla länder. Mest mytomspunnen är den italienska maffian som växte fram samtidigt som högkonjunkturen i kapitalistisk sitrusproduktion på Sicilien. Men man har karteller och triader och enprocent-MC-klubbar och rysk maffia, och alla slags varianter med samma innehåll: kriminalitet som lönande affärer och som ett band med en egen kultur.


Källan till kriminaliteten av denna typ är dubbelt kapitalistisk. För det första krävs en penningekonomi som både skapar möjligheter och efterfrågan efter de kriminella varorna, om det är knark eller prostitution eller svartarbete. För det andra krävs det fotsoldater som måste rekryteras först och främst från ytterkantsområden, från samhällets periferi, från marginaliserade som ser detta som en möjlighet att fort bli rik – eller åtminstone tjäna ihop till livets uppehälle. Det är förhållanden man finner i alla kapitalistiska länder.


Det går inte att avlägsna marginalisering eller fattigdom i ett system som grundar sig på utsugning. Kapitalismens själva kretslopp kräver fattigdom och marginalisering. Och de enorma penningsummorna kommer hur som helst att motivera även bättre ställda till att ta en risk. De som tror att detta kommer från Sverige eller från rapmusik (som Arbeiderpartiets clown Jan Bøhler verkar tro) kommer att få stora problem att förklara de kinesiska triaderna eller japansk yakutza eller Colombias karteller. Kriminella miljöer, oavsett kultur, vet att utnyttja lokala särkulturer eller att bygga sin egen kultur för att rekrytera och binda samman miljön.


Polisen kan givetvis krossa enskilda gäng, men den kan inte avlägsna problemet – inte inom detta system. Och de som betalar räkningen är som vanligt proletariatet. Det är de som är bosatta i stadsdelar där de kriminella rekryterar och har sina uppgörelser. Och även många av de ungdomar som lockas av kamratskap eller snabba pengar blir i verkligheten ofta de största förlorarna i denna cyniska och farliga bransch.


Lösningen är socialistisk planekonomi, arbete åt alla, avskaffande av penningekonomin och fullständigt avskaffande av knarkhandel och kriminella nätverk. Detta är möjligt i en arbetarstat, men inte i det kapitalistiska systemet. Det enda de kan uppnå är att begränsa det något under enstaka perioder, och maktlöst slå ut med händerna under andra. Det hänger på andra krafter att lösa problemet i framtiden!

Mina reflexioner:
  • Intressant att grov gängkriminalitet kallas "svenska tillståndet". På supersvenska sajter som Samhällsnytt brukar man gruva sig över det. Själv tycker jag det är lite fånigt - är man supersvensk så bryr man väl sig inte om vad konstiga norrmän säger?
  • Resonemanget att den enda lösningen på diverse samhällsproblem är socialism känns igen sedan gammalt. Och jag tror att det är rimligt. När det gäller kriminalitet som bedrivs ungefär som kapitalistisk affärsverksamhet så lär den fortsätta så länge kapitalismens affärsmetoder finns kvar. Stryps möjligheterna till vinster dör affärerna. Om övre medelklassens fina ungar slutar köpa knark av trasproletärerna i grann-gettot kommer verksamheten att avslutas. Förbindelserna mellan så kallade utanförskapsområdens brottslighet och samhället utanför kan vara intressanta att granska.
  • Det som skiljer normal affärsverksamhet från kriminell sådan är att den förstnämnda är laglig. Men man får hålla ögonen på gråzoner där legala företag börjar slira med vad man håller på med (slarvig hantering av farliga produkter, anlitande av svart arbetskraft etc), samt att stora företag kan påverka lagstiftningen så att handlingar som kanske borde vara brottsliga (samhällsfarlig verksamhet av banker exempelvis) ändå är tillåtna.
  • Inlägget koncentrerar sig på gäng som arbetar kommersiellt. En massa annan brottslighet kommer att fortleva oavsett system (att spöa upp någon på grund av dåligt ölsinne exempelvis) eftersom det är mekanismer som finns i människan oavsett samhällssystem som utlöser olämpliga handlingar. Sedan finns det ju samlingar av brottslingar som mer är som nätverk än som gäng. När det skall göras en kupp så kallas några utförare in, men i övrigt har de inte mycket med varandra att göra.
  • Tjen Folket är en liten maoistisk grupp i Norge. Möjligen kan den ses som efterföljare till det betydligt större AKP(ml) som fanns från 1970-talet och några årtionden framåt, men jag vet inte hur starkt arvet skulle vara. AKP(ml):s gamle ordförande Pål Steigan är mycket aktiv på nätet, och han gillar inte Tjen Folket. Jag tror misstron är ömsesidig.
Ett exempel från 1901 på icke-gängrelaterad och förmodligen systemoberoende brottslighet:


fredag 22 juni 2018

Nildeltat och därmed hela Egypten hotas

Kartan och en del av uppgifterna i texten kommer härifrån


Vi kanske tycker att det är en massa problem i Sverige. Men det är värre på annat håll. Kartan ovan visar Nilens delta ut i Medelhavet. Där ute finns alltså det blå havet. Om dess nivå stiger så kommer enorma områden av Nildeltat antingen försvinna under vattnet, eller så kommer jorden att påverkas så mycket av saltvatten att den blir obrukbar. Vid en höjning av en meter så är de ljusblå områdena översvämmade eller oanvändbara för jordbruk. Kvalitén på grundvattnet kommer att försämras och miljoner människor måste flytta. Egyptens försörjningsläge kommer att försämras, med lägre skördar av bland annat majs och vete. I ett land som mest består av öken är det svårt att kompensera på andra ställen.

Nu sker detta inte från den ena dagen till den andra, men när allt fler bitar av Antarktis enorma istäcken bryts loss och smälter ute i oceanerna så kommer havsnivån att höjas.

Många tänkbara framtida konflikter (och en del som redan är i gång) handlar om vatten. Utan Nilen är Egypten ingenting. Egyptierna oroar sig för resultatet av dammbyggen i Etiopien. Kommer Nilens flöde att påverkas? Kommer det fruktbara slammet som floden för med sig att minska? En kombination av höjd havsnivå och sämre tillflöde via Nilen till deltat kommer bara att göra problemen värre. Risken finns att någon anser att våld är den mest praktiska lösningen.

En trevlig midsommar tillönskas er alla ...

... med undantag för en och annan filur som jag inte gillar.


onsdag 20 juni 2018

tisdag 19 juni 2018

Gåva till SD och AfS

Allas vår Jimmie kan gnugga händerna. Maskingevärsgangsters är bra valarbetare och röstvärvare!


Sverigedemokraterna, Alternativ för Sverige, och liknande grupper lär tacka och ta emot: Tre döda och tre skadade (hittills, kanske någon eller några av de skadade kolar av definitivt) efter senaste skjutningen i Malmö.

Medan gammelpartiernas politiker måhända säger att "massmord på gatan inte är okej" så kan ju de nya grupperingarna säga "vad var det vi sa!"

Om man betraktar dessa individer som skjuter fullkomligt hänsynslöst omkring sig som "främlingar" skäms jag inte för att vara "främlingsfientlig".

Är dessa personer (för att anknyta till en aktuell debatt) att betrakta som "svenskar"? - Nej, det är de inte.

Är det svenska samhällets plikt att försöka rehabilitera dessa individer som bemannar de kriminella grupperingarna? - Nej, det är det inte. Att rehabilitera svenskar som spårat ur, men som ändå någorlunda begriper hur detta land fungerar, kan vara värt försöket. Att kämpa med personer som föraktar oss, som aldrig tänker anpassa sig, det är meningslöst, det är slöseri med resurser som kan användas bättre, det är en förolämpning mot alla hederliga människor. Och därför är den här masskjutningen i Malmö ännu en gåva till SD, AfS, med flera.

måndag 18 juni 2018

Elände: nu vet kineserna hur det är ställt här också!




Sveriges Radio skriver: "Polisen har också förstärkt säkerheten vid akuten på Skånes universitetssjukhus i Malmö." ... vilket tyder på att det inte var något drängslagsmål mellan vanliga skånepågar, utan andra figurer som var i farten. Naturligtvis diskuteras saken redan på Flashback.

Begriper inte detta, men det kan vara viktigt


Detta är alltså näst intill obegripligt för mig, men det kan vara viktigt. En artikel om just kvantneurala nätverk (heter det så på svenska?) kan vara till hjälp. Fast inte så mycket för mig, även om jag anar kopplingen mellan (möjligen biologiska) neurala system och supersnabba kvantdatorer som skall klara av inlärning. Spännande, samtidigt som man undrar hur det här grejorna kommer att användas när de väl börjar fungera i reguljär drift.

Man undrar: vad händer med den mänskliga intelligensen när alltmer av minne och tankearbete, analyser och synteser förs över till externa apparater? Blir det en teknologiskt orsakad mental krasch för människorna, ungefär som McLuhan varnade för förra årtusendet när datorerna var stora som radhus och kunde klara av de fyra räknesätten om de fick tugga på hålkorten ett tag?

torsdag 14 juni 2018

Vad tycker (syd)koreanerna?

I allt prat om Korea verkar det som om en av de viktigaste parterna - folket i södra Korea - i stort sett glöms bort i västliga media.

Nu har det varit lokalval i Sydkorea, och det visade sig bli en storseger för president Moons parti. Fredspolitiken har brett folkligt stöd. Högern har förlorat stort.

Det är viktigt. Den som misstänker att koreanerna i syd kan ha andra åsikter och prioriteringar än vad som dikteras från Washington (eller kanske från någon svensk medieredaktion) har rätt. Sydkorea driver en egen politik, försiktigt och med stor diplomatisk finess verkar det, och det blir en process som yttre krafter får svårt att ändra. Att Ryssland och Kina opererar i bakgrunden som stöd stärker fredslinjen. Men en sydkoreansk regering som arbetar i linje med vad folkflertalet anser är riktigt är nyckelfaktorn.


tisdag 12 juni 2018

Slut på hotfulla militära manövrer?

Om det här verkligen genomförs, och USA:s och Sydkoreas militärövningar alldeles vid Nordkoreas gräns upphör, är det ett viktigt steg framåt för att sänka spänningen i Korea. Givetvis förutsatt att USA inte hittar på något annat. Man kan ju undra vad Trumps "säkerhetspolitiske rådgivare" Bolton, mannen som ständigt vill ha nya krig, säger till sin chef?

Norra Korea backas upp av Ryssland och kanske främst Kina, två stater med såväl ekonomiska som militära muskler. Koreanerna har också sådana muskler, och vad man kan vänta är att en mängd initiativ tas vad det gäller ekonomiskt och kulturellt samarbete på koreanska halvön. Och ju mer de två staterna knyts ihop (bland annat genom järnvägar från norr till syd, hopkopplade med de ryska och kinesiska järnvägarna) desto svårare blir det förmodligen för en utomstående part att ställa till bråk. - Men osvuret är bäst. Trump kan hitta på något annat i morgon, eller hans motståndare hemma kan ställa till med något som får förhandlingarna att spåra ur. Och vad säger japanerna, är ett enat Korea något de vill se? Det blir ju en riktig regional stormakt om koreanerna slår ihop sina resurser. Sydkoreas president Moon måste hålla ett öga på högergrupper på hemmaplan. Möjligen kan "den lille raketmannen" Kim ta det lugnt och lita på att basen hemma inte lägger krokben för honom. Men det vet man ju inte säkert heller. Det är bara att hoppas att koreanerna får sin fred och återförening.



Koreansk krona


De här bilderna tog jag för några veckor sedan på Östasiatiska museet i Stockholm. Man hade fina kronor i Korea för 1500 år sedan!

Att verket (en replik av det ovärderliga originalet) donerats till museet av Folkrepubliken Korea visar att ansvariga koreanska politiker har en betydligt mindre vårdslös attityd till historien än somliga svenska (som man väl får kalla oansvariga politiker då).

Fast tittar man närmare på anslaget är givaren mer oklar: svenska texten säger alltså Folkrepubliken Korea, alltså det som officiellt heter Demokratiska Folkrepubliken Korea och i vardagligt tal är Nordkorea. Den engelska texten säger Republic of Korea, vilket är Sydkorea. Men får de koreanska politikerna i söder och norr jobba på så kanske den här tveksamheten blir historia, och donationen kan sägas komma från Korea!

Hur som helst, det verkar ha varit Koreas dag i Singapore.

söndag 10 juni 2018

"En mobbare som klår upp sitt eget gäng ...

... eftersom deras tidigare offer har blivit för stora." Ett lustigt klipp från Moon of Alabama, med avseende på det senaste G7-mötet i Kanada där Trump väl trampade på alla tår han kunde:

The 'west' has lost in Eurasia.

The U.S. is reduced to a schoolyard bully who beats up his gang members because their former victims have grown too big.

Trump is off to Singapore to meet Kim Yong-un. Unlike Trump North Korea's supreme leader will be well prepared. It is likely that he will run rings around Trump during the negotiations. If Trump tries to bully him like he bullies his 'allies', Kim will pack up and leave. Unlike the U.S. 'allies' he has no need to bow to Trump. China and Russia have his back. They are now the powers that can lead the world.

The 'west' is past. The future is in the east.

Ja, man kan ju undra hur mycket mer USA:s vänner 😄 tål av herr Trumps märkligheter. Men för den som önskar en påskyndad ny världsordning är det bara bra när han rör till det. (Sedan kan man ju fråga sig hur mycket bättre kommande världsordning blir, men går det att få slut på USA:s eviga krig och påhopp på andra är det ett gott steg framåt.) Och det skall bli intressant att få veta vad resultatet blir av Trumps möte med "the little rocket man".

PS. Carl Bildt verkar alltmer förtvivlad över tingens ordning. DS

Den här åkergrodan stötte jag på häromdagen. Verkar som den sitter och grunnar över vad resultatet av mötet Trump-Kim kan medföra?

lördag 9 juni 2018

Undvik skojare

Den ömklige mannen till vänster anklagar andra länder, inklusive Kanada som företräds av den ömklige mannen till höger, för att på något sätt plundra USA. "The kettle call the pot black", eller hur man nu säger på engelska språket.

onsdag 6 juni 2018

Hurra för Sverige!

Nu är det nationaldag. Det är ett påhitt som kommit samtidigt som Sverige som självständig stat avvecklas alltmer. Man kan strunta i saken, eller kanske i stället kräva att nationen tas mer på allvar än vad De Höga Herrarna har tänkt sig. Om inte vi tar hand om Sverige kommer någon annan att göra det - utan att fråga vad vi tycker om saken. Alltså bör vi just kräva detta, att vi själva skall ta hand om det här landet.

Eurostat, EU:s statistiska enhet, brukar twittra ut lite data om berört medlemsland när det har nationaldag, och samma gäller givetvis för Sverige:




Men stämningen är inte så god, trots att Sverige ännu ligger bra till i olika avseenden. "Olust råder i landet" som Strindberg skrev någon gång. Man anar att det knakar i samhällsbygget, och att många  som antas leda landet egentligen inte vill oss väl. Främlingsfientlighet växer, men är det inte också så att främlingars fientlighet mot Sverige växer? Vad säger att folk är bra bara för att de är främlingar och har oklar identitet?


Den här affischen sitter på min gata på Söder i Stockholm. Jag misstänker att även här kommer en och annan missnöjd medborgare att fylla på med "stenkastarveckan", "upploppsveckan", "rånarveckan", "knarklangarveckan", etc etc. Landet splittras, det finns ställen som kanske knappt kan ses som svenska längre, och när vänstern har släppt den nationella frågan tar andra krafter hand om den. Slafsiga vänstertomtar/världsmedborgare med trasiga byxor ersätts av prydliga unga män i kostym och egna uppslag om hur problemen skall lösas.

Men, låt oss i stället tänka på att det är just nu som Sverige är som vackrast. Längst i söder kanske mycket redan blommat över, långt i norr har blomningen knappt börjat, men hos oss 'i mitten' så blommar ännu syréner och nyponrosor. Äppelblommen har fallit av, men årets äppelskörd kan redan ses i form av små gröna knölar. Samma sak med körsbärsträden. Jag går kanske ut i skogen i morgon och tittar hur det är med liljekonvaljerna.

Och kom ihåg: Om inte vi tar hand om Sverige kommer någon annan att göra det - utan att fråga vad vi tycker om saken.


måndag 4 juni 2018

Nej, inte polacker! - Eller?

Migration diskuteras hett dessa dagar. En del tycker att det är bäst att folk som kommer hit är ganska lika oss (och omvänt: ju mer olika, desto olämpligare är att de kommer hit - tänk på integrationen!). Då ger oss följande diagram från World Values Survey kanske vägledning.

För att göra det enkelt: ju längre upp till höger ett land befinner sig, desto mer sekulärt och individualistiskt är dess folk. Å andra sidan: ju längre ned och till vänster, desto mer religiöst och mindre individualistiskt. Vi noterar att Sverige är det extrema landet vad det gäller icke-religiösa individualister. Undersökarna har grupperat oss i fältet "Protestant Europe", där vi har en del likartade men inte lika extrema grannar. Ur integrationssynpunkt är det människor från dessa länder som kan antas samarbeta bäst. Antagligen kan balter och östasiater ("Confucian") också fungera rätt bra, de är inte så hemfallna till religiös iver även om de är mindre lagda för individualism. "English speaking" går ju också bra eftersom svenskar är världsbäst på engelska.

Men det finns en stor granne som avviker ganska rejält. Polen. Detta stora land hamnar inte ens i "Catholic Europe" som man skulle kunna tro, utan på gränsen mellan "African-Islamic" och "Latin America". Betyder det att polacker som vill flytta till Sverige bör mötas med kalla handen, eller kan det vara så att diagrammet inte täcker upp för alla viktiga aspekter för hur folk kan anpassa sig till varandra? Jag kan inte påminna mig att jag hört några större klagomål på just polacker, i alla fall inte jämfört med en del andra från den afrikansk-islamiska och latinamerikanska zonen. Så även om diagrammet ger en del tips om möjlig integration och samarbete tror jag man får tänka även på andra parametrar.

Tidsdokument - moderater i LO protesterar!

När jag tittade igenom gamla bilder jag tog på 1970-talet hittade jag den här:


Vet inte säkert vilket år det var, men det kan vara inför valet 1976. Det var i en annan värld kan man säga, och stora LO sågs fortfarande som solitt socialdemokratiskt. De flesta LO-medlemmar röstade inte på borgerliga partier, men det fanns sådana också - trots att de var kollektivanslutna till det socialdemokratiska partiet. Jag skulle tro att många av dem låg lågt och inte sade ifrån, för att slippa konfrontationer med de socialdemokratiska styrespersonerna i fackföreningarna. Men det började hända saker.

Den vanliga proceduren i denna partianslutning var något som normalt uppfattas som omvänt: i stället för att LO-medlemmar kunde gå med i socialdemokraterna om de kände för det så måste de reservera sig mot medlemskap. Alltså säga ifrån: "Jag vill inte vara med." Om man inte personligen reserverade sig så var man med! Och då satt ju socialdemokraterna med listor på möjligt oppositionella personer. - Vem fick de uppgifterna, vad skulle de användas till? - Det måste ju ha varit en oroande fråga för den som eventuellt ville säga nej till medlemskap i socialdemokraterna, även om man var positivt inställd till fackligt medlemskap.

Två principer krockade: fackföreningen som del av en större partiapparat, respektive fackföreningen som en organisation för alla arbetande inom en specifik grupp, där alla som inte direkt motarbetar facket kan vara med. I en del länder löser man det genom att ha fack på olika grund, som katolska, socialistiska, kommunistiska eller något annat. Dock inte i våra nordliga länder. Här är det ett fack som gäller. I Sverige rådde på LO-sidan kollektivanslutning till socialdemokraterna, och det höll partiet och de partikontrollerade fackliga ledarna envetet fast vid trots att det blev allt mer ohållbart. Ännu kunde protesterna sopas undan, tystas, med hänvisning till "facklig-politisk samverkan" - men inte så länge till. Hållbarheten i upplägget framstod ju klart när kollektivanslutningen till slut upphörde och medlemsantalet i partiet raskt krympte. De tvångsanslutna "röstade med fötterna".

Den där kanske 40 år gamla affischen ger en ledtråd till vad som hände. Tiderna förändrades, alla svenskar var sannerligen inte till vänster, inte ens bland arbetarna i LO. På ytan såg det ut så, men i folkhemmets mer undanskymda skrymslen kunde nya rörelser skönjas. Och nu har LO och socialdemokraterna spelat bort inte bara "facklig-politisk samverkan" utan också sina möjligheter att vara en kraft för framtiden.

söndag 3 juni 2018

fredag 1 juni 2018

Den drömmande förrädaren

En person som känner det före detta liket Babtjenko skriver bland annat detta i Aftonbladet:

Han drömde om att återvända till Ryssland i en Natostridsvagn som del av en ockupationsstyrka.

Med andra ord drömde killen om att bli landsförrädare. Jag skulle tro att stora delar av Rysslands befolkning ännu är ganska känsliga vad det gäller utlänningar som anländer i stridsvagnar, inklusive ryska medhjälpare.

Att vara oppositionell, "regimkritiker", är en sak. Rätt skött kan det kallas "demokrati". Att önska det egna landets undergång och ockupation av främmande makt är något helt annat. Quislingar kallades de som var inne på den linjen under andra världskriget, med major Vidkun Quisling i Norge som den främste representanten.

När "väst" hyllar den här sortens människor (för några år sedan var det en kines som hyllades - han ville att Kina skulle ockuperas av "väst" under några hundra år om jag minns rätt) innebär det bara att klyftan mellan "dom" och "vi" bara blir större. "Väst" stödjer ju personer som är agenter för fienden, som vill ockupera oss! (Och den tanken kan ju inte sägas vara dum.)