lördag 18 augusti 2018

I medieskugga, ytterligare kanske ett litet steg ...

Det pågår någon slags idrottstävlingar i Indonesien - The Asian Games, Asiatiska spelen. Återigen marscherar en samlad koreansk trupp, nord och syd, in under gemensam flagga. Några idrottare under samma flagg kan ses som en obetydlig händelse som inte är värt att nämnas i våra media, men när det i bakgrunden arbetas för att koppla samman de koreanska ekonomierna så är detta ännu ett steg i en process som blir allt svårare att stoppa. I september är det dags för nytt möte på högsta koreansk nivå, denna gång i Pyongyang. Södra Korea är en ekonomisk stormakt, norra landsänden har kapacitet att också bli det, och de är uppbackade av Ryssland och Kina. Vill andra krafter ändra den här utvecklingen får de allt svårare - krig blir snart enda möjligheten, och koreanerna har genom president Moon och ordförande Kim sagt att de inte vill ha krig. Båda har starkt stöd på hemmaplan. Därmed kan man med viss optimism blicka framåt.
 


fredag 17 augusti 2018

Gamla nordostpassagen blir nya sidenvägen

Även de små detaljerna är viktiga. När "Amerika" startar handelskrig mot hela världen så skickar Kina ett fartyg genom Berings sund och norr om Ryssland hela vägen till Europa, till Nederländerna och Sverige, med utrustning för vindkraft. (Fråga: och varför kan vi inte själva tillverka det som behövs till vindkraft? men det är mindre viktigt just nu.)


Det finns några olika aspekter på det här. Av kartan framgår att sjörutten mellan Kina och Europa är kortare norr om Ryssland än om båtarna skall gå söder om Asien, genom Suezkanalen och Medelhavet. I dagens läge är dessutom rutten genom Ishavet vänligare än i Indiska oceanen där möjligen fiender som USA och Indien kan ställa till besvär. Antagligen kan is vara värsta problemet för "sidenvägen" i norr.

lördag 11 augusti 2018

fredag 10 augusti 2018

Inte så bra ...

... när folk kutar omkring på gatorna med leksaker som ser ut så här. Detta är ju inte något som vid en flyktig blick genast kan identifieras som en ofarlig knallpulverpistol, särskilt inte om situationen kan verka vara oklar och hotfull. Vad gör en polis när det verkar vara fråga om tiondels sekunder för att avgöra om hotet är verkligt? Kan man tänka sig ett föräldraansvar här också ..?

lördag 4 augusti 2018

Hur rösta i höst? Ger den dialektiska filosofin vägledning?

(Här är ett inlägg som är alldeles för långt och pratigt och som jag petat på till och från ganska länge med. Dock är det inte färdigt, men det kanske beror av att man knappast kan skriva kort och komplett i detta ämne. Den som vill ha en auktoritativ tolkning (?) av hur man skall förhålla sig till kommande val har en länk till Kommunistiska Föreningen nedan.)

För några vecka sedan skrev en läsare och frågade detta:

Du har ju ett gott öga till maoismen och skulle vilja föreslå ett inlägg från dig om följande: Hur ställer sig MLMTT enligt ditt förmenande till höstens val? Var går huvudmotsättningen?

MLMTT är Marxismen-leninismen-Mao Tsetungs tänkande, en etikett som nog inte använts på många år. Idag heter det MLM, Marxism-Leninism-Maoism, en riktning som är stor i några länder i Asien men inte har mycket stöd i Europa. I Sverige är det vad jag vet bara två små grupper som kallar sig maoistiska, och de är (tror jag) inte särskilt vänskapligt sinnade mot varandra. Dels har vi Kommunistiska Föreningen, dels peruanerna bakom Maoistiskt Forum. Den förra mest i Stockholm, den senare mest i Malmö. (Har jag fel så skriv och rätta mig.) Den förra skriver på normal läsbar svenska på sin hemsida (här talar de om hur du skall rösta i valet), den senare tröskar på i en stil som känns rätt jobbig.



Vår läsare bifogar några förslag till huvudmotsättning:

Folket mot SD?
Folket mot regeringens och näringslivets välfärdsförsämringar?
Folket mot EU?
Folket mot Nato?

Utifrån huvudmotsättningen: Var skall rösten läggas? Skall man överhuvud taget rösta?
För att få ordning på det här får vi först se vilka viktiga typer av motsättningar som finns i den dialektiskt-materialistiska filosofin. För pratar vi motsättningar så pratar vi dialektik. Bör dock påpekas att det står lite olika termer på olika ställen, även om de avser samma sak. Hos Mao (i Om motsättningar) är termerna huvudmotsättning respektive sekundär motsättning. I Marxistisk uppslagsbok är det däremot grundläggande motsättning respektive huvudmotsättning. Jag använder dessa senare termer. Först är det alltså:

Grundläggande motsättningar
Den grundläggande motsättningen finns i ett ting från dess början till dess slut. Betraktar man det kapitalistiska systemet som ett ting så är den grundläggande motsättningen den mellan proletariat och bourgeoisie. Det finns en flertal andra grupper, men det är de två huvudklasserna som driver utvecklingen medan de kämpar om resultatet av samhällets arbete. Klasskamp alltså. Den kampen fortsätter tills proletariatet tagit makten, eller det inträtt någon katastrof så båda klasserna går under.

Sverige är inget undantag här. Vilka kriser och motsättningar vi än har inför ögonen så är de ur långsiktig synvinkel tillfälliga jämfört med motsättningen mellan arbete och kapital. (En otäck reflexion dock: klimatkrisen skulle kunna bli så allvarlig att den faktiskt tar över som grundläggande motsättning mellan hotet om förintelse och våra möjligheter att överleva.)


Huvudmotsättning
När det inte händer något annat mycket viktigt är den grundläggande motsättningen också huvudmotsättningen. Om det däremot gör det, exempelvis under krig, kan klassmotsättningarna tonas ned till förmån för andra prioriteringar. Kampen mot fascismen i Europa under Andra världskriget, och Kinas försvarskrig mot Japan, är exempel där olika klasser samarbetade mot en yttre fara. När den faran är avvärjd kan man återgå till att klasskampen igen.

Ytterligare några termer böra vara i åtanke:
Antagonistiska respektive icke antagonistiska motsättningar, samt
kvantitativa respektive kvalitativa förändringar.

Antagonistiska motsättningar är i princip olösbara om inte den ena parten på något sätt slår ner och besegrar den andra, det kan alltså gå våldsamt till. Krig, uppror, våldsam klasskamp, strider mellan folk, etniska grupper, fotbollsligister ...

Är motsättningen icke antagonistisk bör det kunna gå att hitta lösningar genom att de inblandade på ett fredligt sätt pratar med varandra och kommer överens. Normalt bör motsättningar inom arbetarklassen vara av den typen, såvida inte ...

... vi får en otrevlig förändring så att en ganska obetydligt motsättning kan växa och bli destruktiv, explosiv. Här har vi de kvantitativa och kvalitativa förändringarna. Det finns en motsättning (som mellan protestantiska och katolska arbetare på Nordirland) som är ganska liten i början. Men så växer den genom agitation allt mer, motviljan och ilskan växer kanske först i små steg tills det sker en häftig kvalitativ förändring: icke-antagonismen slår om till antagonism, och folk börjar bokstavligen slå ihjäl varandra i stället för att bara skrika skällsord åt varandra.

Eller om man tar svenska arbetare som blir alltmer kritiska mot stor invandring driven av politiker och aktivister utan att arbetarna själva får säga vad de tycker - där kan en tyst opinion växa under lång tid utan att det märks i officiella media (eller bara avfärdas och hånas), men plötsligt bryter missnöjet igenom. De etablerade politikerna har inte full kontroll över LO längre. Ännu så länge kan detta kanaliseras genom hur folk röstar, men det finns också grupper som är redo för hårdare tag.

Peru-maoisterna i Malmö vet i alla fall vad de anser! Bilden härifrån.

Låt oss se på förslagen, och så ger jag några synpunkter som ingen människa utom möjligen jag själv tar på allvar:

Folket mot SD?
Först måste vi veta vad som avses med "folket".  Jag kunde naturligtvis ha frågat, men chansar på att det avser en modernare version av det folk som stod mot monopolkapitalet, om vi pratar marxist-leninistiska från 1970-talet. Idag skulle man kunna prata om "en-procenten" som står emot alla andra, alltså arbetarklass, småföretagare och andra grupper som inte tillhör de extremt rika och mäktiga.

Eftersom SD har ett så stort genomslag numera så är "folket mot SD" inte rimligt. Stora delar av folket ingår ju i SD-sfären på grund av vänsterns vettlösa politik. Ledningen för SD är ju något annat än partiets mer eller mindre sympatiska sympatisörer, men om jag formulerar det så här: bara för att X är otrevlig behöver man inte rösta på Y som är en idiot. Alltså: finns det arbetarfiender i SD så är det inget argument för att rösta på arbetarfiender inom andra partier.

Om SD skulle bli ena sidan i en huvudmotsättning förutsätter nog det att partiet lyckas införa diktatur och sedan stöter sig med nästan hela folket.

Undrar om fackbossarna ställer upp på det här? - Är tveksam till det. En del av dem kan väl närmast ses som representanter för bourgeoisin. Det är nog ingen tillfällighet att förslag att inskränka strejkrätten kommer under en tid när det inte är så mycket strejker. Då törs man sticka fram nosen och tafsa på strejkrätten - arbetarna verkar ju passiva!


Folket mot regeringens och näringslivets välfärdsförsämringar?
Här har vi faktiskt en version av den grundläggande motsättningen: folket mot monopolkapitalet och dess regering. Den finns vare sig det är val eller inte, den är antagonistisk. Den löser man inte genom att rösta, utan genom att avlägsna monopolkapitalet. Den motsättningen måste ständigt bevakas. Nu står möjligen nästa stora gris ... förlåt, kris skall det vara ... för dörren och kapitalet kommer att utnyttja sina politiker för att i största möjliga mån låta folket betala notan.

Folket mot EU?
Om man inte bryr sig om kapitalets nationalitet, utan bara ser på motsättningen mellan arbete och kapital så är detta en grundläggande motsättning. Folket i EU mot kapitalet i EU. Och inte hjälper det att rösta här heller. Omröstningen där vi tack och lov slapp euron är ett undantag, men EU-parlamentet som positiv kraft kan vi glömma. Möjligen kan det användas som avstjälpningsplats för avdankade nationella politiker.

Folket mot Nato?
Det är inte en huvudmotsättning just nu, inte grundläggande heller även om NATO är ett förbund av kapitalistiska stater som ibland bär sig våldsamt åt. Om däremot NATO skulle uppträda aggressivt just mot Sverige kan det bli en huvudmotsättning. Likaså om NATO försöker dra oss in i krigiska förvecklingar med Ryssland. I det sista fallet är det mycket allvarligt och gör att det mesta andra måste stå åt sidan. (Om det skulle bli en folkomröstning om NATO, vilket nog NATO-politikerna i Sverige försöker undvika, kan det faktiskt vara idé att rösta - jämför euro-omröstningen.)

Slutfundering:
Frågan om vi skall rösta kommer väl före frågan vad man i så fall skall rösta på. Om alla realistiska alternativ (sådana som kan få platser i de parlamentariska församlingarna) är kass är det ju meningslöst att rösta. Jo, man kan ju lämna en blankröst eller ogiltig valsedel om det känns motigt att överhuvud taget inte rösta. Rösträtten är ju inte en gåva från överheten, utan något som folket fått kämpa sig till. Ett lågt valdeltagande kan åtminstone störa valets legitimitet, fast jag tror att politikerna inte bryr sig om det så mycket. Och jag gissar att häftiga reaktioner ute bland folket dag ut och dag in smäller högre - så det hörs in i Riksdagen - än några röstsedlar vart fjärde år.

lördag 28 juli 2018

Sega fruntimmer!


Nematoder, även kända som rundmaskar, är ena små gynnare som är svåra att se (tiondelar av millimeter), samtidigt som de verkar finnas nästan överallt. Inte nog med det: i nordöstra Sibirien har riktigt gamla exemplar hittats, och några av dem visar tecken till att leva! Det rör sig om ett par mask-fruntimmer som legat nedfrysta i 32 000 respektive 41 700 år men som tinat upp och börjat röra på sig och äta. Sega gamla tanter!

Jag kollade lite på nätet, och nematoder används som skadedjursbekämpare i trädgårdar. De skall tydligen vara vänliga (utom då mot skadedjuren), men tänk om man hittat en sort som tycker riktigt illa om människor, och som legat i årtusenden och bara väntat på hämndens timme för någon gammal oförrätt! Bra ämne för en billig skräckhistoria!

För 32000 år sedan låg isen tjock över vad som nu är Stockholm. Och det skulle den göra i 24 000 år till innan det blev en havsvik här i stället. Har ett minne av att jag läst om 30 000 år gamla blomfrön i Ryssland (eventuellt av backtrav) som fåtts att ge upphov till nya blommor, men hittar inte igen uppgiften nu. Undrar om mammutar åt de där blommorna?

Hur som helst: vissa livsformer är imponerande sega! Kanske något att tänka på vid framtida expeditioner ut i rymden? Hellre skicka robotar och ett gäng superhärdiga rundmaskar än några bräckliga människor!

fredag 27 juli 2018

Jag har länge, uppenbarligen förgäves, påpekat ...

... att om man klassas som världens äldsta man/kvinna, så har man väldigt dåliga framtidsutsikter! Att folk aldrig lär sig!


torsdag 26 juli 2018

Faran i att överdriva

De nog inte helt pålitliga USAmerikanerna påstår att de eliminerat en grupp IS-folk som förberedde attentat i Saudiarabien, USA ... och Sverige. Det kan vara så, men jag tror det kan finnas källkritiska frågor här. Det är därför jag skriver "nog inte helt pålitliga".

Men slutet av en artikel  i Svenskan i detta ärende innehåller en intressant reflexion som jag funderat på länge, särskilt sedan hela regionen stängdes igen efter lastbilsattacken på Drottninggatan. En forskare som heter Aron Lund säger att:

... reaktionerna efter terrordådet i Stockholm förra året – som bland annat ledde till kraftiga politiska åtgärder – kan göra Sverige till ett lockande mål för IS. Han menar att vissa av reaktionerna från politiker, myndigheter och medier var överdrivna, vilket kan gynna terroristerna.
– Om de kunde skapa så mycket politisk- och medial röra med en relativt liten attack, vad skulle då hända om de lyckades spränga ett ännu större mål inför valet? Det skulle verkligen sätta snurr på svensk politik, vilket är vad de är ute efter, säger han

Just det, det visade sig att en väldigt liten och billig operation kunde få myndigheterna att lägga ner all kollektivtrafik i en region med bortåt ett par miljoner människor. (Fast jag tror att den lilla färjan över Riddarfjärden gick hela tiden, någon kanske missade att den kunde vara full av jihadister?) Är detta vettigt? Bör man säga till terrorister, eller deras bakom-ridån-uppdragsgivare, att "säger ni bara "bu"" så blir vi skrämda från vettet och springer som yra höns?

onsdag 25 juli 2018

Som man känner sig


Det är väl ungefär så här som man känner sig i den tryckande värmen. Jag har några saker som ligger halvskrivna för bloggen, men har svårt att få någon energi att fullborda dem. Å andra sidan (det finns ju alltid ursäkter!) så antar jag att väldigt få har lust att läsa dem just för att det är så förbaskat varmt så att man inte har lust att göra något särskilt. Särskilt inte att läsa mer eller mindre dystra blogginlägg.

Men det kommer väl svalare tider någon gång ...

lördag 21 juli 2018

Äntligen!

En morgon med regn - det var inte igår precis! Men jag skulle gärna dela med mig av nederbörden till alla ställen där det brinner, och torra fält över hela landet, och sinande vattenmagasin, grundvatten och brunnar!



fredag 20 juli 2018

Smådriftsfördelar

Svenskans Tove Lifvendahl har varit på Gotland och pratat med några bönder som sitter illa till i torkan:

De återkommer till 1992, året som SMHI betecknar som ”det kanske svåraste fallet av försommartorka i vårt land under de senaste 100 åren”. Sedan dess har emellertid mycket förändrats, men trots att produktiviteten har ökat och tekniken utvecklats, tycks sårbarheten större i dag.

– Varje gård var igång då, man hade kanske 20 kor i ladugården som man kunde klara med att släppa in på en skogsbit och hämta en balvagn med hö hos grannen. Sedan dess har det skett sammanslagningar och rationaliseringar, så nu är det 150 kor i ett stall och lika många ungdjur. Med den mängden kan man inte ligga på marginaler så att man klarar torrår, förklarar Rolf.
Vi känner ju till termen "stordriftsfördelar". Stora enheter kan drivas mer rationellt, med lägre styckkostnader för att få ut en slutprodukt. Uppenbarligen finns det dock tillfällen när man snarare bör se till "smådriftsfördelar". Kanske detta är särskilt allvarligt i en bransch som ser till att vi har mat på bordet.

Nu gäller det inte bara att små och mellanstora jordbruk slås ut, det är även koncentrationen inom vidareförädlingen som är tveksam. Ju färre slakterier, kvarnar, mejerier etc., desto sårbarare blir livsmedelsförsörjningen. Men ekonomerna har ju bestämt att lokala mejerier inte är lönsamma, och vem kan säga emot det ... tills det blir kris?! Dock, när det väl blir kris är det i senaste laget för att vidta åtgärder. Blir det ett uppvaknande nu då? Kommer insikten slå igenom att, vad än EU säger, så måste Sverige ha en fungerande självförsörjning i hela kedjan från producent till konsument? Det kommer att kosta en del, och det betyder att en del marknadsfriheter åker över bord. Möjligen kan en liberal ekonom säga att det ändå är billigare att bara svälta ihjäl, men det känns inte som ett bra argument. Man skojar inte med "modernäringen" hur som helst.





Angående Kina och imperialism


En urangruva i Namibia, en av Kinas största investeringar i Afrika - ger den några ledtrådar om Kinas eventuella imperialism?

Kina äger 90 procent av gruvan (resten innehas av den namibiska staten). Den förväntas öka Namibias BNP med fem procent och öka exporten (vart?) med 20 procent. Namibia förväntas bli världens tredje största exportör av uranmalm.

Man kan väl lugnt utgå ifrån att det är kineserna som har det största inflytandet här, men möjligen kan de kompensera det genom ett snyggare uppträdande än de tyskar, engelsmän och sydafrikaner som tidigare koloniserat Namibia. Ur afrikansk synpunkt kan det utgöra en stor skillnad. Men imperialism ser det ju ändå ut som. Främsta medlet är kapitalexport, men det finns redan viss kinesisk militär närvaro i Afrika. Någon som har avvikande åsikt?


torsdag 19 juli 2018

Spridda tankar om Myrdal (grattis!), fosterlandet, etc

Idag fyller Jan Myrdal år igen. Det har han gjort sedan 19 juli 1927. En gammal man med oöverträffade erfarenheter och kunskaper, och som inte är rädd att säga ifrån. Det gör att han naturligtvis är avskydd av den lumpen-vänster (om än med akademiska meriter ibland) som, för att tala med gamle ordföranden Mao "pissar och skiter på folket" - detta på tal om en storpamp i Kina på 1950-talet.

Häromdagen damp ett nummer av Clarté ned i brevlådan. De försöker värva tillbaka tidigare prenumeranter. Nja, det får nog vänta. Deras aktiviteter vad det gäller Myrdal är inte så snygga, så där borde rejäl självkritik publiceras. Eller åtminstone någon notering om att Myrdal är gammal nog att själv avgöra var han vill ha sina artiklar publicerade utan att fråga kidsen om lov, och att ett världskrig (som vi var nära ett tag och som ännu är en möjlighet) är något av det värsta som kan hända.



En referenspunkt som Myrdal gissningsvis skulle uppskatta (men inte lumpen-kidsen) är Bibeln. På tal om migrationsdebatten och dess ibland mer absurda uttryck kom jag att tänka på ett av de tio budorden. Så här säger Bibel 2000,  2 Mos 20:12:

Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.
 I 1917 års översättning heter det:

Hedra din fader och din moder, för att du må länge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig.
Och därmed lär väl budskapet vara klart. Jag funderade på tolkningen av det här. En variant skulle vara att "din far och mor" är det samhälle som skapat dig under många generationer. Det måste du vara aktsam om, annars finns det en stor risk att du förlorar det - och dessutom utan att vinna något annat. Man kan också uttrycka det som att det inte är bra att såga av den gren man sitter på, eller rötterna som håller trädet uppe. För då kanske "Gud", som kan tolkas som globalisterna, Hegels världsande eller någon annan företeelse, ger landet till någon annan.

Utan att gå för djupt in i detta kan man säga att globalister, liberaler, flyktingaktivister och liknande inte bör tillåtas hantera sågar i närheten av det träd vi sitter i.  För oss etniska svenskar finns inget annat träd att sitta i. Gör vi fel kommer ingen att rädda oss. Överklassen må betrakta fosterlandet som något man kan uträtta sina naturbehov på, men för den absoluta folkmajoriteten är inställningen en annan. Hoppas jag.

Som bilaga lägger jag till en kommentar som jag publicerade till den här bloggposten. Det handlade om kritik mot sverigedemokraterna. Det finns mycket att kritisera i detta parti. Men en kritik som är uppenbart osaklig kommer inte att fungera annat än på de redan frälsta. De andra kanske inte säger så mycket, men när/om de lägger sin röst i höst ..?

Läs gärna hela bloggposten och tänk lite själv. Och här är vad jag skrev som kommentar. Undrar om inte min notering om lokal identitet (skånske Björn Söder) är rätt ovanlig i diskussionerna. Själv är jag rätt klar över mina rötter. Bieler som nämns är alltså Paula Bieler - svensk medborgare, men kanske också polack/jude?
SD tävlar med liberalerna om att vara Sveriges mest ”Israelvänliga” parti. Det är kanske lite svårt att få ihop med SD:s nazistiska rötter även om den israeliska regimen i praktiken kanske är av åtminstone liknande skrot och korn?

Några nuvarande och tidigare ledare i partiet har ”judiska rötter” (bröderna Ekeroth, Bieler). Har någon kollat med ex.vis Bieler hur hon själv ser på sin identitet vid sidan av medborgarskapet?

Frågan om stora projekt (vindkraft, gruvor) skärps inom det samiska området i Sverige. Skall samerna ha rätt till dessa områden i kraft av att vara urfolk med egen identitet, eller skall de förklaras som vilka svenskar som helst och därmed inte ha dessa rättigheter? Då kanske vi kan hålla med de turkar som hävdar att det inte finns några kurder, bara ”bergsturkar”?

Kan exempelvis Söders inställning hänga samman med att han är från en landsdel med ganska stark egen identitet och då kan förstå att andra tänker åt samma håll, medan ett stockholmsliberalt gytter av diverse lösa individer från olika håll inte har samma kulturella ryggrad utan lydigt hoppar när globalkapitalet ropar ”hoppa”?


tisdag 17 juli 2018

Kineserna kommer!


Vi kan läsa mera här:

Sweden was the largest European destination for Chinese investment in H1 [första halvåret] this year, followed by Britain, Germany and France.
...
"Real economy" sectors such as automobiles, health and biotech, and consumer products and services became top recipients of Chinese OFDI [direktinvesteringar i utlandet] in both regions [Europa och Nordamerika]. The real estate and hospitality sector lost top spot but still remains largely attractive to Chinese capital.

Vad jag har inhämtat så har den kinesiska regeringen stramat upp vad kinesiska kapitalister har för sig i utlandet. Det är inte längre fritt fram att köpa fotbollslag och liknande trams, utan det är riktiga produktiva sektorer man inriktar sig på.

måndag 16 juli 2018

Det är alltid läge att bränna en bil

Hittade just denna kommentar till de kravaller som utbröt när Frankrike kickat in sista vinnarmålet i VM:

Jag gör en fri översättning:

Sociologi om "unga" som kommer från "utanförskapsområden":
vrede      glädje
tristess    seger i världskuppen

Vad skall man säga? - För den sanne kravallartisten är varje dag en möjlighet! Det finns alltid en ursäkt för att tutta på en bil eller slå in lite skyltfönster.

Undrar om det är barnbarnen till de algerier som kom till Frankrike på 1950-1960-talet som arbetsinvandrare som nu är i gång? Notera den algeriska flaggan bredvid den franska. Det är svårt att komma ifrån det koloniala arvet.

måndag 9 juli 2018

Det märks att det går riktigt dåligt för ...

... de så kallade rebellerna i Syrien när artiklar av den här typen dyker upp i pressen.

Nu går kriget förhoppningsvis äntligen mot sitt slut, åtminstone i större delen av landet. I söder rasar "rebellernas" motstånd samman när de inte får internationell hjälp längre. De centrala områdena i Syrien verkar i stort sett ha rensats. Det blir dags för återuppbyggnad, och att flyktingarna kan återvända till sina hem. Man kan misstänka att en strategi som angriparna hade var att så långt det gick tömma Syrien på folk - utan människor bygger man inte ett fungerande land. Fanns den strategin så har den misslyckats. Bortåt en miljon syrier som befinner sig i Libanon börjar röra sig hemåt. För det splittrade och ständigt krigshotade lilla Libanon måste det vara en lättnad.

Men då slår en dam som uppges ha varit civilingenjör i Homs, Syrien, larm. Detta är inte alls bra får vi veta i artikeln! En ny våg av flyktingar kan utlösas, nu mot Europa! (Skall detta tas som ett hot?) Och "regimen" i Syrien är så elak.

Det finns dock saker som får mig att undra över damens motiv och inriktning av kritiken. Den här meningen ser kanske oskyldig ut:

Tusentals internflyktingar som nyligen har lämnat Ghouta, Homs och andra områden och tagit sig till Idlib och den omgivande landsbygden lider nöd. 
Men de som har skeppats i busskolonner från nämnda ställen, och även östra Aleppo, är ju islamister som givit upp men som har givits fri lejd för att man enkelt vill bli av med dem från dessa områden. Alternativet hade varit att försöka förinta dem, och därmed orsaka ännu större förstörelse (det är ju ett evigt klagomål över "regimens" och ryssarnas flygbombningar). Nu finns de i Idlib, och där kan islamistgängen fördriva tiden med att skjuta på varandra och plåga civilbefolkningen. Det mest oroande för vår del är väl om de försöker smita över gränsen till Turkiet och sedan vidare mot Europa. Men när hjälpkranen till dessa grupper stängs av kommer de förmodligen att försvinna fort, de har som det verkar inget större stöd inne i Syrien.

En annan märklig uppgift:

Regimen kräver också att män mellan 18 och 42 år som återvänder ska betala en avgift på motsvarande 8000 US dollar för att slippa tjänstgöra i syriska armén.

 "Män mellan 18 och 42 år" kan också gissningsvis kortare kallas "desertörer". De kunde ha kämpat mot islamistinvasionen som goda syrier. De gjorde det inte. Borde de inte på något sätt betala av den skulden? Freedom is not for free, frihet är inte gratis, hörde jag i en låt för många år sedan. Att regeringen tar sig en titt på vissa återvändare är i övrigt inte konstigt om man har en aning om vad en del personer tagit sig för under detta krig. Rått uttryckt är det bättre att vissa extremister försvinner i en syrisk fängelsehåla än dyker upp någonstans i Europa.

Det finns fler konstigheter i artikeln, men jag nöjer mig med detta - samt hoppas att återuppbyggnaden av detta så fruktansvärt och orättvist härjade land kommer igång med det snaraste!

torsdag 5 juli 2018

Blir det fyrverkeristopp därborta?




Det vore ju lustigt om USAmerikanerna inte hade några fyrverkeripjäser att smälla av nästa självständighetsdag på grund av handelskrig mot Kina! Görs inte patrioternas ivrigt viftade flaggor också i Kina förresten?

tisdag 3 juli 2018

Blir det världskrig i höst?

Den här bilden tog jag någon gång under senare delen av 1970-talet, jag tycker det ser ut som det skulle vara i Sergelarkaden. Mannen med plakatet kommer tydligen från Opinionspartiet, en liten grupp på den yttre högerflygeln. (Eller hur man nu skall definiera grupper och personer som är mer eller mindre i linje med nazisternas uppfattning om världen.) På plakatet frågas om det blir världskrig i höst. Förr var det vanligt att börja krig på höstkanten, när höstskörden var bärgad och det fanns resurser för att kriga ett tag innan förråden tog slut.

Hur som haver - samma fråga kunde ha ställts sommaren 1914. Fast då kanske inte så många förstod att det när som helst kunde hända något som fick stormakterna att flyga på varandras strupar. Samt att ett nytt Europa skulle bli följden.

Sommaren 1939 var det mer uppenbart att storkriget inte var långt borta. Det kom, och Europa stuvades åter om.

Ända sedan första Gulfkriget mot Irak på 1990-talet tycker jag att det känts som upptakten till ett nytt stormaktskrig. Jämför med år 1900: då hade ett antal stormakter från tre kontinenter gått samman för att spöa upp Kina i samband med Boxarupproret och belägringen av de utländska ambassaderna i Peking. Några ideologiska motsättningar fanns knappast mellan stormakterna år 1900. De var alla mer eller mindre kapitalistiska stater som 14 år senare brakade samman om intressesfärer och kolonier. Det var också en internationell koalition som angrep Irak 1990 i en stor bestraffningsaktion efter irakiernas ockupation av Kuweit. Men jag undrade hur länge den enigheten skulle hålla. Svaret verkar vara att så snart Ryssland kände sig starkt nog att hävda egna intressen sprack enigheten. När krigen började i det sönderfallande Jugoslavien var Ryssland ännu inte starkt nog att stödja sina lokala vänner effektivt. I dag ser vi i Syrien vad ett effektivt ryskt stöd betyder för att sätta käppar i hjulen för USA:s och dess allierades framstötar.

Situationen idag påminner alltså en del om 1914: det är knappast ideologi som gör att ett antal stater står emot varandra och gör hotfulla poser. Det är makt, intressesfärer, resurser kampen handlar om. Möjligen kan man säga att globalism står emot nationalism, men i grunden verkar det ändå vara kapitalistiska processer som fortgår och driver världen mot en ny möjlig konflikt. Fönstret håller på att stängas för det globalistiska världsherraväldet, företrädarna för ett multipolärt internationellt system blir starkare, en enda gnista kan tända en stor brand. Undrar vad herrar Trump och Putin kommer att säga till varandra i Helsingfors senare i månaden?

Men vilka är dagens motsvarighet till bolsjevikerna som kunde förvandla kriget till seger för revolutionen?

torsdag 28 juni 2018

När man funderar över "svenskhet"

Notera:

Sjukhus. Bråk. Grupperingar.

I dessa dagar pratas det om svenskhet. Vad är en svensk? Får man överhuvud taget prata om vad det är att vara svensk, och vem som är det, utan att någon meddelar att det leder till ett förintelseläger någonstans? (Jo, alla vet ju att det inte leder till några läger någonstans, möjligen till förvar för några som skall förpassas ur landet, men har man brist på argument så ...)

Här har vi ett fenomen som inte varit känt i Sverige tidigare. Visserligen har galningar, fyllon och narkomaner ställt till oreda på sjukhus ibland, men de har då inte anlänt i mängd - "grupperingar". Det har varit en och en, personer med personliga problem. Svenskar stormar inte sjukhusens akutmottagningar gruppvis, slåss, hotar personal etc. Det är inte svenskt att göra så. Skall vi då ändå utdela svenskhetsdiplom till människor som uppträder på det sättet?

Från den som förstår skillnaden mellan medborgarskap och etnicitet, och att det traditionellt finns flera etniska grupper med medborgarskap i detta land, kanske denna invändning kommer: "Men det är ju inte bara etniska svenskar som inte slåss gruppvis på sjukhusen, de andra erkända minoriteterna gör det ju inte heller! Så det kan ju inte vara särskilt svenskt att inte samla ihop ett gäng och slåss på närmaste akut."

Det stämmer. Men eftersom svenskar inte gör så (vare sig de är födda etniska svenskar eller medborgarsvenskar), så är det osvenskt att göra så om man är i Sverige. De som utbrister om något vad som helst att "det är så härligt osvenskt" bör nog fundera på vad de i själva verket önskar sig.

I själva verket är det väl o-europeiskt att slåss på sjukhus. Jag har i alla fall inte hört att sådant förekommer på annat håll i vår världsdel. Problemen kommer längre bortifrån. Fast där slåss man väl normalt inte heller på sjukhusen heller? Men just i Sverige blir problemet något för svenskar att ta hand om. Och jag tror inte akutmottagningsslagskämparna blir svenskar även om de råkar ha svenskt medborgarskap. Medborgarskapet är en administrativ notering. Den säger inget om den registrerades personlighet. Personligheten beror av flera bakgrundsfaktorer som man kan kalla etnicitet, kultur, social miljö etc. Detta innefattar en mentalitet där skrik, hot och handgripligheter är accepterad inom gruppen.

Vi svenskar (alltså vi som vill erkänna oss som svenska medborgare och "av svensk stam" som för min egen del kan kallas "nordisk") kan väl sträcka på ryggen, hänvisa till mycket fint i vår bakgrund, avvisa de som fjäskar för det utländska, och kräva att sjukhuspugilisterna inte tillåts besudla vårt land med sina upptåg?

Handskakning

Kul bild. Jag undrar om båda herrarna för säkerhets skull räknade sina fingrar när handskakningen var över. Den som bör vara mest besvärad i det här sammanhanget är väl Bolton. Undrar vad Trump har honom till egentligen? Handlar det om att se till att man har farliga motståndare i närheten så att man kan kontrollera vad de har för sig? Frågan kvarstår: har Trump någon riktig plan, som väl åtminstone en del trumpister tror, eller improviserar han sig fram genom världspolitiken? Och vilken roll spelar krigsentusiasmen Bolton i den stora planen eller de ryckiga improvisationerna?

Putin ser lite klurig ut, och i bakgrunden verkar Shojgu lite frånvarande medan Lavrov möjligen kniper ihop munnen för att inte börja skratta.


onsdag 27 juni 2018

Går Vitryssland och Ryssland ihop?

Jag undrar hur realistiska dessa uppgifter är. Putin har varit hos Lukasjenko i Minsk och möjligen har de två presidenterna kommit överens om något. En del människor tror att det handlar om att de två staterna slås ihop.

Vitryssland är ju inte jättestort, men har viss betydelse ändå. De två staternas militärer har haft manövrer tillsammans. Samtidigt skulle nog de mer aggressiva elementen i NATO vilja ordna till något (en "färgrevolution" kanske?) så att trupper och kärnvapen skulle kunna flyttas närmare Moskva.

Nu har alltså Ryssland och Vitryssland militärt samarbete, men antagligen skulle den militära planeringen förenklas en del med bara en politisk och militär ledning. Hela gränsområdet mellan de tre baltiska staterna skulle ha Ryssland på östra sidan om gränslinjen, och Litauen skulle bli nästan inringat av ryskt territorium, med bara ett kort gränsavsnitt mot Polen. Hela Ukrainas nordgräns skulle också ligga mot Ryssland.

Rysslands nuvarande västgräns i gult, en eventuell framflyttning i Vitryssland rödmarkerad.


Intressant, men som sagt: har man övertolkat något som Lukasjenko sagt, eller är det verkligen ändringar på gång?

måndag 25 juni 2018

Tecken i tiden?

Jag passerade baksidan av Kanslihuset i Stockholm i förmiddags. Detta måste ju vara en av de mer centrala regeringsbyggnaderna. Men hur kommer det sig att fasaden ser så risig ut? Kan man se det som en symbol för någonting, exempelvis att Sverige inte är i vidare god form just nu?

En del vill nog hävda att Sverige är på toppen (vilket stämmer), men är man på toppen och tror att det kommer att vara för evigt så kommer det snart att börja gå utför. Putsen rasar från de förut så fina fasaderna. Och hur ser det ut innanför väggarna? Förfallet äter sig inåt och utåt. Fisken ruttnar från huvudet. Den som sjunger på morgonkvist hamnar i hökrumpan före kvällen. Etc etc.

Att det överhuvud taget förekommer löpsedlar med det här budskapet är också ett tecken på att något är i olag:


Läs också det här, och fundera på varför en del äldreboenden har omvandlats till boenden som inte är avsedda för äldre:

Kommunernas äldreboenden utvecklas mot terminalvård. Var femte som flyttar in dör inom en månad. Mellan 2000 och 2014 försvann 30.000 platser (33 procent på kommunernas äldreboenden,  så kallat särskilt boende, SÄBO. Även kommunernas hemtjänst har dragits ned. Vårdtiderna för de äldsta, svårt sjuka och handikappade, som till slut fått en plats på SÄBO har blivit allt kortare. De äldre som beviljas SÄBO kommer in allt senare, och i allt sämre skick.

söndag 24 juni 2018

Dåligt uppsatta plåtar i Liljeholmen?

Den 16 maj publicerade jag den här bilden från ett hus i nybyggda området nära nya Årstabron. Röda mattan ute för bostadsrättsköp-aspiranter!

De senaste dagarna har synts tecken på att det kanske bör åtgärdas en del på huset, och i synnerhet fasaden. Denna består av stora plåtar, och här är några som tydligen inte riktigt sitter fast. Och det låter ju otäckt ifall stora plåtar plötsligt skulle åka iväg och kanske slå ner i huvudet på folk på marken.

Bilden är tagen från gångbanan på nya Årstabron, plåtarna ser ut att vara säkrade med rejäla ribbor av trä.

Så där såg det inte ut - träribbor, och några små gulaktiga pluggar (?) - när fasaden byggdes. Jag har bilder på det också. Men först ytterligare en bild på något som verkar vara en provisorisk förstärkning av en dåligt fäst plåt:

De här plåtarna sitter ganska nära marken, men det vore ju tråkigt ändå om de ramlade ner på någon av alla de som rör sig nedanför: joggare, barnvagnsekipage, flanörer, cyklister etc.

Men jag har ju bilder från när de här plåtarna sattes upp i september 2017. Här kan vi se lite av arbetet.
Det var några gubbar som jobbade på höjbara plattformar, och så måste det ha funnits ytterligare minst en man till i närheten som skötte den stora kranen till höger.

Plåtarna släpps ned till montörerna ...

... och det ser ut som plåtarna hängs upp på någon sorts nabbar.

Och nu sitter en plåt på plats ordentligt (hoppas vi!).

Så här spännande (?) ser väggen ut när den är "färdigplåtad".

lördag 23 juni 2018

Bara socialismen kan lösa ...

Det här är min översättning av ett inlägg på den norska sajten Tjen Folket. Först deras text, och sedan några egna noteringar nedan.

Gängkriminalitet kallas ”svenska tillståndet” och används som kriminalitet annars både till att sälja tidningar och till röstfiske. Det är många absurda påståenden som cirkulerar. Så länge kapitalismen har existerat har det existerat gängkriminalitet. Vi finner den på alla kontinenter och i alla länder. Mest mytomspunnen är den italienska maffian som växte fram samtidigt som högkonjunkturen i kapitalistisk sitrusproduktion på Sicilien. Men man har karteller och triader och enprocent-MC-klubbar och rysk maffia, och alla slags varianter med samma innehåll: kriminalitet som lönande affärer och som ett band med en egen kultur.


Källan till kriminaliteten av denna typ är dubbelt kapitalistisk. För det första krävs en penningekonomi som både skapar möjligheter och efterfrågan efter de kriminella varorna, om det är knark eller prostitution eller svartarbete. För det andra krävs det fotsoldater som måste rekryteras först och främst från ytterkantsområden, från samhällets periferi, från marginaliserade som ser detta som en möjlighet att fort bli rik – eller åtminstone tjäna ihop till livets uppehälle. Det är förhållanden man finner i alla kapitalistiska länder.


Det går inte att avlägsna marginalisering eller fattigdom i ett system som grundar sig på utsugning. Kapitalismens själva kretslopp kräver fattigdom och marginalisering. Och de enorma penningsummorna kommer hur som helst att motivera även bättre ställda till att ta en risk. De som tror att detta kommer från Sverige eller från rapmusik (som Arbeiderpartiets clown Jan Bøhler verkar tro) kommer att få stora problem att förklara de kinesiska triaderna eller japansk yakutza eller Colombias karteller. Kriminella miljöer, oavsett kultur, vet att utnyttja lokala särkulturer eller att bygga sin egen kultur för att rekrytera och binda samman miljön.


Polisen kan givetvis krossa enskilda gäng, men den kan inte avlägsna problemet – inte inom detta system. Och de som betalar räkningen är som vanligt proletariatet. Det är de som är bosatta i stadsdelar där de kriminella rekryterar och har sina uppgörelser. Och även många av de ungdomar som lockas av kamratskap eller snabba pengar blir i verkligheten ofta de största förlorarna i denna cyniska och farliga bransch.


Lösningen är socialistisk planekonomi, arbete åt alla, avskaffande av penningekonomin och fullständigt avskaffande av knarkhandel och kriminella nätverk. Detta är möjligt i en arbetarstat, men inte i det kapitalistiska systemet. Det enda de kan uppnå är att begränsa det något under enstaka perioder, och maktlöst slå ut med händerna under andra. Det hänger på andra krafter att lösa problemet i framtiden!

Mina reflexioner:
  • Intressant att grov gängkriminalitet kallas "svenska tillståndet". På supersvenska sajter som Samhällsnytt brukar man gruva sig över det. Själv tycker jag det är lite fånigt - är man supersvensk så bryr man väl sig inte om vad konstiga norrmän säger?
  • Resonemanget att den enda lösningen på diverse samhällsproblem är socialism känns igen sedan gammalt. Och jag tror att det är rimligt. När det gäller kriminalitet som bedrivs ungefär som kapitalistisk affärsverksamhet så lär den fortsätta så länge kapitalismens affärsmetoder finns kvar. Stryps möjligheterna till vinster dör affärerna. Om övre medelklassens fina ungar slutar köpa knark av trasproletärerna i grann-gettot kommer verksamheten att avslutas. Förbindelserna mellan så kallade utanförskapsområdens brottslighet och samhället utanför kan vara intressanta att granska.
  • Det som skiljer normal affärsverksamhet från kriminell sådan är att den förstnämnda är laglig. Men man får hålla ögonen på gråzoner där legala företag börjar slira med vad man håller på med (slarvig hantering av farliga produkter, anlitande av svart arbetskraft etc), samt att stora företag kan påverka lagstiftningen så att handlingar som kanske borde vara brottsliga (samhällsfarlig verksamhet av banker exempelvis) ändå är tillåtna.
  • Inlägget koncentrerar sig på gäng som arbetar kommersiellt. En massa annan brottslighet kommer att fortleva oavsett system (att spöa upp någon på grund av dåligt ölsinne exempelvis) eftersom det är mekanismer som finns i människan oavsett samhällssystem som utlöser olämpliga handlingar. Sedan finns det ju samlingar av brottslingar som mer är som nätverk än som gäng. När det skall göras en kupp så kallas några utförare in, men i övrigt har de inte mycket med varandra att göra.
  • Tjen Folket är en liten maoistisk grupp i Norge. Möjligen kan den ses som efterföljare till det betydligt större AKP(ml) som fanns från 1970-talet och några årtionden framåt, men jag vet inte hur starkt arvet skulle vara. AKP(ml):s gamle ordförande Pål Steigan är mycket aktiv på nätet, och han gillar inte Tjen Folket. Jag tror misstron är ömsesidig.
Ett exempel från 1901 på icke-gängrelaterad och förmodligen systemoberoende brottslighet:


fredag 22 juni 2018

Nildeltat och därmed hela Egypten hotas

Kartan och en del av uppgifterna i texten kommer härifrån


Vi kanske tycker att det är en massa problem i Sverige. Men det är värre på annat håll. Kartan ovan visar Nilens delta ut i Medelhavet. Där ute finns alltså det blå havet. Om dess nivå stiger så kommer enorma områden av Nildeltat antingen försvinna under vattnet, eller så kommer jorden att påverkas så mycket av saltvatten att den blir obrukbar. Vid en höjning av en meter så är de ljusblå områdena översvämmade eller oanvändbara för jordbruk. Kvalitén på grundvattnet kommer att försämras och miljoner människor måste flytta. Egyptens försörjningsläge kommer att försämras, med lägre skördar av bland annat majs och vete. I ett land som mest består av öken är det svårt att kompensera på andra ställen.

Nu sker detta inte från den ena dagen till den andra, men när allt fler bitar av Antarktis enorma istäcken bryts loss och smälter ute i oceanerna så kommer havsnivån att höjas.

Många tänkbara framtida konflikter (och en del som redan är i gång) handlar om vatten. Utan Nilen är Egypten ingenting. Egyptierna oroar sig för resultatet av dammbyggen i Etiopien. Kommer Nilens flöde att påverkas? Kommer det fruktbara slammet som floden för med sig att minska? En kombination av höjd havsnivå och sämre tillflöde via Nilen till deltat kommer bara att göra problemen värre. Risken finns att någon anser att våld är den mest praktiska lösningen.

En trevlig midsommar tillönskas er alla ...

... med undantag för en och annan filur som jag inte gillar.


onsdag 20 juni 2018

tisdag 19 juni 2018

Gåva till SD och AfS

Allas vår Jimmie kan gnugga händerna. Maskingevärsgangsters är bra valarbetare och röstvärvare!


Sverigedemokraterna, Alternativ för Sverige, och liknande grupper lär tacka och ta emot: Tre döda och tre skadade (hittills, kanske någon eller några av de skadade kolar av definitivt) efter senaste skjutningen i Malmö.

Medan gammelpartiernas politiker måhända säger att "massmord på gatan inte är okej" så kan ju de nya grupperingarna säga "vad var det vi sa!"

Om man betraktar dessa individer som skjuter fullkomligt hänsynslöst omkring sig som "främlingar" skäms jag inte för att vara "främlingsfientlig".

Är dessa personer (för att anknyta till en aktuell debatt) att betrakta som "svenskar"? - Nej, det är de inte.

Är det svenska samhällets plikt att försöka rehabilitera dessa individer som bemannar de kriminella grupperingarna? - Nej, det är det inte. Att rehabilitera svenskar som spårat ur, men som ändå någorlunda begriper hur detta land fungerar, kan vara värt försöket. Att kämpa med personer som föraktar oss, som aldrig tänker anpassa sig, det är meningslöst, det är slöseri med resurser som kan användas bättre, det är en förolämpning mot alla hederliga människor. Och därför är den här masskjutningen i Malmö ännu en gåva till SD, AfS, med flera.

måndag 18 juni 2018

Elände: nu vet kineserna hur det är ställt här också!




Sveriges Radio skriver: "Polisen har också förstärkt säkerheten vid akuten på Skånes universitetssjukhus i Malmö." ... vilket tyder på att det inte var något drängslagsmål mellan vanliga skånepågar, utan andra figurer som var i farten. Naturligtvis diskuteras saken redan på Flashback.

Begriper inte detta, men det kan vara viktigt


Detta är alltså näst intill obegripligt för mig, men det kan vara viktigt. En artikel om just kvantneurala nätverk (heter det så på svenska?) kan vara till hjälp. Fast inte så mycket för mig, även om jag anar kopplingen mellan (möjligen biologiska) neurala system och supersnabba kvantdatorer som skall klara av inlärning. Spännande, samtidigt som man undrar hur det här grejorna kommer att användas när de väl börjar fungera i reguljär drift.

Man undrar: vad händer med den mänskliga intelligensen när alltmer av minne och tankearbete, analyser och synteser förs över till externa apparater? Blir det en teknologiskt orsakad mental krasch för människorna, ungefär som McLuhan varnade för förra årtusendet när datorerna var stora som radhus och kunde klara av de fyra räknesätten om de fick tugga på hålkorten ett tag?

torsdag 14 juni 2018

Vad tycker (syd)koreanerna?

I allt prat om Korea verkar det som om en av de viktigaste parterna - folket i södra Korea - i stort sett glöms bort i västliga media.

Nu har det varit lokalval i Sydkorea, och det visade sig bli en storseger för president Moons parti. Fredspolitiken har brett folkligt stöd. Högern har förlorat stort.

Det är viktigt. Den som misstänker att koreanerna i syd kan ha andra åsikter och prioriteringar än vad som dikteras från Washington (eller kanske från någon svensk medieredaktion) har rätt. Sydkorea driver en egen politik, försiktigt och med stor diplomatisk finess verkar det, och det blir en process som yttre krafter får svårt att ändra. Att Ryssland och Kina opererar i bakgrunden som stöd stärker fredslinjen. Men en sydkoreansk regering som arbetar i linje med vad folkflertalet anser är riktigt är nyckelfaktorn.


tisdag 12 juni 2018

Slut på hotfulla militära manövrer?

Om det här verkligen genomförs, och USA:s och Sydkoreas militärövningar alldeles vid Nordkoreas gräns upphör, är det ett viktigt steg framåt för att sänka spänningen i Korea. Givetvis förutsatt att USA inte hittar på något annat. Man kan ju undra vad Trumps "säkerhetspolitiske rådgivare" Bolton, mannen som ständigt vill ha nya krig, säger till sin chef?

Norra Korea backas upp av Ryssland och kanske främst Kina, två stater med såväl ekonomiska som militära muskler. Koreanerna har också sådana muskler, och vad man kan vänta är att en mängd initiativ tas vad det gäller ekonomiskt och kulturellt samarbete på koreanska halvön. Och ju mer de två staterna knyts ihop (bland annat genom järnvägar från norr till syd, hopkopplade med de ryska och kinesiska järnvägarna) desto svårare blir det förmodligen för en utomstående part att ställa till bråk. - Men osvuret är bäst. Trump kan hitta på något annat i morgon, eller hans motståndare hemma kan ställa till med något som får förhandlingarna att spåra ur. Och vad säger japanerna, är ett enat Korea något de vill se? Det blir ju en riktig regional stormakt om koreanerna slår ihop sina resurser. Sydkoreas president Moon måste hålla ett öga på högergrupper på hemmaplan. Möjligen kan "den lille raketmannen" Kim ta det lugnt och lita på att basen hemma inte lägger krokben för honom. Men det vet man ju inte säkert heller. Det är bara att hoppas att koreanerna får sin fred och återförening.



Koreansk krona


De här bilderna tog jag för några veckor sedan på Östasiatiska museet i Stockholm. Man hade fina kronor i Korea för 1500 år sedan!

Att verket (en replik av det ovärderliga originalet) donerats till museet av Folkrepubliken Korea visar att ansvariga koreanska politiker har en betydligt mindre vårdslös attityd till historien än somliga svenska (som man väl får kalla oansvariga politiker då).

Fast tittar man närmare på anslaget är givaren mer oklar: svenska texten säger alltså Folkrepubliken Korea, alltså det som officiellt heter Demokratiska Folkrepubliken Korea och i vardagligt tal är Nordkorea. Den engelska texten säger Republic of Korea, vilket är Sydkorea. Men får de koreanska politikerna i söder och norr jobba på så kanske den här tveksamheten blir historia, och donationen kan sägas komma från Korea!

Hur som helst, det verkar ha varit Koreas dag i Singapore.

söndag 10 juni 2018

"En mobbare som klår upp sitt eget gäng ...

... eftersom deras tidigare offer har blivit för stora." Ett lustigt klipp från Moon of Alabama, med avseende på det senaste G7-mötet i Kanada där Trump väl trampade på alla tår han kunde:

The 'west' has lost in Eurasia.

The U.S. is reduced to a schoolyard bully who beats up his gang members because their former victims have grown too big.

Trump is off to Singapore to meet Kim Yong-un. Unlike Trump North Korea's supreme leader will be well prepared. It is likely that he will run rings around Trump during the negotiations. If Trump tries to bully him like he bullies his 'allies', Kim will pack up and leave. Unlike the U.S. 'allies' he has no need to bow to Trump. China and Russia have his back. They are now the powers that can lead the world.

The 'west' is past. The future is in the east.

Ja, man kan ju undra hur mycket mer USA:s vänner 😄 tål av herr Trumps märkligheter. Men för den som önskar en påskyndad ny världsordning är det bara bra när han rör till det. (Sedan kan man ju fråga sig hur mycket bättre kommande världsordning blir, men går det att få slut på USA:s eviga krig och påhopp på andra är det ett gott steg framåt.) Och det skall bli intressant att få veta vad resultatet blir av Trumps möte med "the little rocket man".

PS. Carl Bildt verkar alltmer förtvivlad över tingens ordning. DS

Den här åkergrodan stötte jag på häromdagen. Verkar som den sitter och grunnar över vad resultatet av mötet Trump-Kim kan medföra?

lördag 9 juni 2018

Undvik skojare

Den ömklige mannen till vänster anklagar andra länder, inklusive Kanada som företräds av den ömklige mannen till höger, för att på något sätt plundra USA. "The kettle call the pot black", eller hur man nu säger på engelska språket.

onsdag 6 juni 2018

Hurra för Sverige!

Nu är det nationaldag. Det är ett påhitt som kommit samtidigt som Sverige som självständig stat avvecklas alltmer. Man kan strunta i saken, eller kanske i stället kräva att nationen tas mer på allvar än vad De Höga Herrarna har tänkt sig. Om inte vi tar hand om Sverige kommer någon annan att göra det - utan att fråga vad vi tycker om saken. Alltså bör vi just kräva detta, att vi själva skall ta hand om det här landet.

Eurostat, EU:s statistiska enhet, brukar twittra ut lite data om berört medlemsland när det har nationaldag, och samma gäller givetvis för Sverige:




Men stämningen är inte så god, trots att Sverige ännu ligger bra till i olika avseenden. "Olust råder i landet" som Strindberg skrev någon gång. Man anar att det knakar i samhällsbygget, och att många  som antas leda landet egentligen inte vill oss väl. Främlingsfientlighet växer, men är det inte också så att främlingars fientlighet mot Sverige växer? Vad säger att folk är bra bara för att de är främlingar och har oklar identitet?


Den här affischen sitter på min gata på Söder i Stockholm. Jag misstänker att även här kommer en och annan missnöjd medborgare att fylla på med "stenkastarveckan", "upploppsveckan", "rånarveckan", "knarklangarveckan", etc etc. Landet splittras, det finns ställen som kanske knappt kan ses som svenska längre, och när vänstern har släppt den nationella frågan tar andra krafter hand om den. Slafsiga vänstertomtar/världsmedborgare med trasiga byxor ersätts av prydliga unga män i kostym och egna uppslag om hur problemen skall lösas.

Men, låt oss i stället tänka på att det är just nu som Sverige är som vackrast. Längst i söder kanske mycket redan blommat över, långt i norr har blomningen knappt börjat, men hos oss 'i mitten' så blommar ännu syréner och nyponrosor. Äppelblommen har fallit av, men årets äppelskörd kan redan ses i form av små gröna knölar. Samma sak med körsbärsträden. Jag går kanske ut i skogen i morgon och tittar hur det är med liljekonvaljerna.

Och kom ihåg: Om inte vi tar hand om Sverige kommer någon annan att göra det - utan att fråga vad vi tycker om saken.


måndag 4 juni 2018

Nej, inte polacker! - Eller?

Migration diskuteras hett dessa dagar. En del tycker att det är bäst att folk som kommer hit är ganska lika oss (och omvänt: ju mer olika, desto olämpligare är att de kommer hit - tänk på integrationen!). Då ger oss följande diagram från World Values Survey kanske vägledning.

För att göra det enkelt: ju längre upp till höger ett land befinner sig, desto mer sekulärt och individualistiskt är dess folk. Å andra sidan: ju längre ned och till vänster, desto mer religiöst och mindre individualistiskt. Vi noterar att Sverige är det extrema landet vad det gäller icke-religiösa individualister. Undersökarna har grupperat oss i fältet "Protestant Europe", där vi har en del likartade men inte lika extrema grannar. Ur integrationssynpunkt är det människor från dessa länder som kan antas samarbeta bäst. Antagligen kan balter och östasiater ("Confucian") också fungera rätt bra, de är inte så hemfallna till religiös iver även om de är mindre lagda för individualism. "English speaking" går ju också bra eftersom svenskar är världsbäst på engelska.

Men det finns en stor granne som avviker ganska rejält. Polen. Detta stora land hamnar inte ens i "Catholic Europe" som man skulle kunna tro, utan på gränsen mellan "African-Islamic" och "Latin America". Betyder det att polacker som vill flytta till Sverige bör mötas med kalla handen, eller kan det vara så att diagrammet inte täcker upp för alla viktiga aspekter för hur folk kan anpassa sig till varandra? Jag kan inte påminna mig att jag hört några större klagomål på just polacker, i alla fall inte jämfört med en del andra från den afrikansk-islamiska och latinamerikanska zonen. Så även om diagrammet ger en del tips om möjlig integration och samarbete tror jag man får tänka även på andra parametrar.

Tidsdokument - moderater i LO protesterar!

När jag tittade igenom gamla bilder jag tog på 1970-talet hittade jag den här:


Vet inte säkert vilket år det var, men det kan vara inför valet 1976. Det var i en annan värld kan man säga, och stora LO sågs fortfarande som solitt socialdemokratiskt. De flesta LO-medlemmar röstade inte på borgerliga partier, men det fanns sådana också - trots att de var kollektivanslutna till det socialdemokratiska partiet. Jag skulle tro att många av dem låg lågt och inte sade ifrån, för att slippa konfrontationer med de socialdemokratiska styrespersonerna i fackföreningarna. Men det började hända saker.

Den vanliga proceduren i denna partianslutning var något som normalt uppfattas som omvänt: i stället för att LO-medlemmar kunde gå med i socialdemokraterna om de kände för det så måste de reservera sig mot medlemskap. Alltså säga ifrån: "Jag vill inte vara med." Om man inte personligen reserverade sig så var man med! Och då satt ju socialdemokraterna med listor på möjligt oppositionella personer. - Vem fick de uppgifterna, vad skulle de användas till? - Det måste ju ha varit en oroande fråga för den som eventuellt ville säga nej till medlemskap i socialdemokraterna, även om man var positivt inställd till fackligt medlemskap.

Två principer krockade: fackföreningen som del av en större partiapparat, respektive fackföreningen som en organisation för alla arbetande inom en specifik grupp, där alla som inte direkt motarbetar facket kan vara med. I en del länder löser man det genom att ha fack på olika grund, som katolska, socialistiska, kommunistiska eller något annat. Dock inte i våra nordliga länder. Här är det ett fack som gäller. I Sverige rådde på LO-sidan kollektivanslutning till socialdemokraterna, och det höll partiet och de partikontrollerade fackliga ledarna envetet fast vid trots att det blev allt mer ohållbart. Ännu kunde protesterna sopas undan, tystas, med hänvisning till "facklig-politisk samverkan" - men inte så länge till. Hållbarheten i upplägget framstod ju klart när kollektivanslutningen till slut upphörde och medlemsantalet i partiet raskt krympte. De tvångsanslutna "röstade med fötterna".

Den där kanske 40 år gamla affischen ger en ledtråd till vad som hände. Tiderna förändrades, alla svenskar var sannerligen inte till vänster, inte ens bland arbetarna i LO. På ytan såg det ut så, men i folkhemmets mer undanskymda skrymslen kunde nya rörelser skönjas. Och nu har LO och socialdemokraterna spelat bort inte bara "facklig-politisk samverkan" utan också sina möjligheter att vara en kraft för framtiden.

söndag 3 juni 2018

fredag 1 juni 2018

Den drömmande förrädaren

En person som känner det före detta liket Babtjenko skriver bland annat detta i Aftonbladet:

Han drömde om att återvända till Ryssland i en Natostridsvagn som del av en ockupationsstyrka.

Med andra ord drömde killen om att bli landsförrädare. Jag skulle tro att stora delar av Rysslands befolkning ännu är ganska känsliga vad det gäller utlänningar som anländer i stridsvagnar, inklusive ryska medhjälpare.

Att vara oppositionell, "regimkritiker", är en sak. Rätt skött kan det kallas "demokrati". Att önska det egna landets undergång och ockupation av främmande makt är något helt annat. Quislingar kallades de som var inne på den linjen under andra världskriget, med major Vidkun Quisling i Norge som den främste representanten.

När "väst" hyllar den här sortens människor (för några år sedan var det en kines som hyllades - han ville att Kina skulle ockuperas av "väst" under några hundra år om jag minns rätt) innebär det bara att klyftan mellan "dom" och "vi" bara blir större. "Väst" stödjer ju personer som är agenter för fienden, som vill ockupera oss! (Och den tanken kan ju inte sägas vara dum.)

torsdag 31 maj 2018

En försvinner, två frågetecken kvar

I ett inlägg för några år sedan nämnde jag att möjligen hela fyra nordiska bosättningar, eller åtminstone ställen där nordbor haft något för sig, kan ha hittats i Kanada. Det fanns den helt säkra i nordligaste Newfoundland, ytterligare två osäkra på denna ö, samt en uppe i Arktis. Den helt säkra bosättningen, L'anse aux meadows, är markerat med ett stort rött X. De osäkra är markerade med små röda frågetecken.


Det som hänt nu är att grundligare utredningar gjort att det nedersta frågetecknet försvinner helt och hållet. Tanken var att nordbor varit vid Point Rosee på sydvästra Newfoundland och utvunnit myrmalm, men detta har inte kunnat bekräftats utan har kunnat avfärdats.

Återstår alltså en säker och två frågetecken. Vid det andra frågetecknet på Newfoundland (Sop's arm på östkusten) kan det ha rört sig om jaktexpeditioner, men i den mån det finns exempelvis fångstgropar kanske det är andra än skandinaver som gjort dem.

En sak att tänka på är att den bekräftade bosättningen på Newfoundland inte varade så länge och inte innehöll så många människor. Dess möjligheter att expandera till nya områden bör ha varit rätt liten. I den mån de var ute och spanade i nya områden kan de inte ha lämnat några större synbara spår efter sig. Själv tror jag lite mer på spåren längre i norr, på Baffin island. De är senare än vikingatiden och skulle kunna ha varit en bas för handel där grönlänningar hämtade upp lyxvaror för vidaretransport till Europa.

Ingen hjälp

Varför får han ingen hjälp? "Flera svenska medborgare hindras att resa hem av turkiska myndigheter" står det, men någonstans i det finstilta senare framkommer det vad som är problemet: dubbelt medborgarskap!

Som medborgare i ett land bör åtminstone ideellt staten där ge dig 100% stöd och hjälp om du  råkar i svårigheter utomlands. Hur blir det om du är medborgare i två stater då? Blir det 200% stöd och hjälp, eller devalveras hela upplägget så nästan inget finns kvar i skarpt läge?

Det finns specialfall som Iran, som inte tillåter sina medborgare att byta medborgarskap. Som jag ser det skulle detta kunna vara en förhandlingspunkt mellan Europa och Iran i samband med kampen mot USA:s nya sanktionsregim. "Vi fixar till lite grejor med sanktionerna, och ni släpper det där med medborgarskap ..."

Dubbelt medborgarskap är ett otyg. Mot vilken stat är den dubble medborgaren lojal, det är ju också en fråga man kan ställa sig. Och i praktiken verkar det alltså som om skyddet, de svenska myndigheternas förmåga (och kanske vilja) att ställa upp för den här sortens människor ganska raskt sjunker i botten.

onsdag 30 maj 2018

Ibland blir det lite förvirrat ...

... som omkring slutet av Aftonblads-Hanssons analys (?) av vad som hände med en avhoppad rysk journalist i Ukraina:

Slutsatsen av den här historien kan ju vara att det är rimligt att Ryssland tvärnekar om både det ena och det andra. "Det-är-Putins-fel"-journalistiken borde få det lite besvärligare framöver.

Vi kan väl, för nöjes skull, ta inledningen på Hanssons artikel också:


Än finns inga bevis för saken. Ändå är det svårt att inte tro att mordet på den regimkritiske ryske journalisten Arkadij Babtjenko är en del i Rysslands krigföring både mot regimkritiker och Ukraina. Kreml skickar en signal att ingen går säker samtidigt som man destabiliserar en granne man är i krig med.
Ja, längre ner i texten håller Hansson det öppet att det kan vara andra som (inte) mördade Babtjenko, men det verkar vara sekundärt när han vevar igång mot Ryssland, Kreml, Putin. Fy på dem!

Själv säger jag bara 😁