tisdag 17 juli 2018

Kineserna kommer!


Vi kan läsa mera här:

Sweden was the largest European destination for Chinese investment in H1 [första halvåret] this year, followed by Britain, Germany and France.
...
"Real economy" sectors such as automobiles, health and biotech, and consumer products and services became top recipients of Chinese OFDI [direktinvesteringar i utlandet] in both regions [Europa och Nordamerika]. The real estate and hospitality sector lost top spot but still remains largely attractive to Chinese capital.

Vad jag har inhämtat så har den kinesiska regeringen stramat upp vad kinesiska kapitalister har för sig i utlandet. Det är inte längre fritt fram att köpa fotbollslag och liknande trams, utan det är riktiga produktiva sektorer man inriktar sig på.

måndag 16 juli 2018

Det är alltid läge att bränna en bil

Hittade just denna kommentar till de kravaller som utbröt när Frankrike kickat in sista vinnarmålet i VM:

Jag gör en fri översättning:

Sociologi om "unga" som kommer från "utanförskapsområden":
vrede      glädje
tristess    seger i världskuppen

Vad skall man säga? - För den sanne kravallartisten är varje dag en möjlighet! Det finns alltid en ursäkt för att tutta på en bil eller slå in lite skyltfönster.

Undrar om det är barnbarnen till de algerier som kom till Frankrike på 1950-1960-talet som arbetsinvandrare som nu är i gång? Notera den algeriska flaggan bredvid den franska. Det är svårt att komma ifrån det koloniala arvet.

måndag 9 juli 2018

Det märks att det går riktigt dåligt för ...

... de så kallade rebellerna i Syrien när artiklar av den här typen dyker upp i pressen.

Nu går kriget förhoppningsvis äntligen mot sitt slut, åtminstone i större delen av landet. I söder rasar "rebellernas" motstånd samman när de inte får internationell hjälp längre. De centrala områdena i Syrien verkar i stort sett ha rensats. Det blir dags för återuppbyggnad, och att flyktingarna kan återvända till sina hem. Man kan misstänka att en strategi som angriparna hade var att så långt det gick tömma Syrien på folk - utan människor bygger man inte ett fungerande land. Fanns den strategin så har den misslyckats. Bortåt en miljon syrier som befinner sig i Libanon börjar röra sig hemåt. För det splittrade och ständigt krigshotade lilla Libanon måste det vara en lättnad.

Men då slår en dam som uppges ha varit civilingenjör i Homs, Syrien, larm. Detta är inte alls bra får vi veta i artikeln! En ny våg av flyktingar kan utlösas, nu mot Europa! (Skall detta tas som ett hot?) Och "regimen" i Syrien är så elak.

Det finns dock saker som får mig att undra över damens motiv och inriktning av kritiken. Den här meningen ser kanske oskyldig ut:

Tusentals internflyktingar som nyligen har lämnat Ghouta, Homs och andra områden och tagit sig till Idlib och den omgivande landsbygden lider nöd. 
Men de som har skeppats i busskolonner från nämnda ställen, och även östra Aleppo, är ju islamister som givit upp men som har givits fri lejd för att man enkelt vill bli av med dem från dessa områden. Alternativet hade varit att försöka förinta dem, och därmed orsaka ännu större förstörelse (det är ju ett evigt klagomål över "regimens" och ryssarnas flygbombningar). Nu finns de i Idlib, och där kan islamistgängen fördriva tiden med att skjuta på varandra och plåga civilbefolkningen. Det mest oroande för vår del är väl om de försöker smita över gränsen till Turkiet och sedan vidare mot Europa. Men när hjälpkranen till dessa grupper stängs av kommer de förmodligen att försvinna fort, de har som det verkar inget större stöd inne i Syrien.

En annan märklig uppgift:

Regimen kräver också att män mellan 18 och 42 år som återvänder ska betala en avgift på motsvarande 8000 US dollar för att slippa tjänstgöra i syriska armén.

 "Män mellan 18 och 42 år" kan också gissningsvis kortare kallas "desertörer". De kunde ha kämpat mot islamistinvasionen som goda syrier. De gjorde det inte. Borde de inte på något sätt betala av den skulden? Freedom is not for free, frihet är inte gratis, hörde jag i en låt för många år sedan. Att regeringen tar sig en titt på vissa återvändare är i övrigt inte konstigt om man har en aning om vad en del personer tagit sig för under detta krig. Rått uttryckt är det bättre att vissa extremister försvinner i en syrisk fängelsehåla än dyker upp någonstans i Europa.

Det finns fler konstigheter i artikeln, men jag nöjer mig med detta - samt hoppas att återuppbyggnaden av detta så fruktansvärt och orättvist härjade land kommer igång med det snaraste!

torsdag 5 juli 2018

Blir det fyrverkeristopp därborta?




Det vore ju lustigt om USAmerikanerna inte hade några fyrverkeripjäser att smälla av nästa självständighetsdag på grund av handelskrig mot Kina! Görs inte patrioternas ivrigt viftade flaggor också i Kina förresten?

tisdag 3 juli 2018

Blir det världskrig i höst?

Den här bilden tog jag någon gång under senare delen av 1970-talet, jag tycker det ser ut som det skulle vara i Sergelarkaden. Mannen med plakatet kommer tydligen från Opinionspartiet, en liten grupp på den yttre högerflygeln. (Eller hur man nu skall definiera grupper och personer som är mer eller mindre i linje med nazisternas uppfattning om världen.) På plakatet frågas om det blir världskrig i höst. Förr var det vanligt att börja krig på höstkanten, när höstskörden var bärgad och det fanns resurser för att kriga ett tag innan förråden tog slut.

Hur som haver - samma fråga kunde ha ställts sommaren 1914. Fast då kanske inte så många förstod att det när som helst kunde hända något som fick stormakterna att flyga på varandras strupar. Samt att ett nytt Europa skulle bli följden.

Sommaren 1939 var det mer uppenbart att storkriget inte var långt borta. Det kom, och Europa stuvades åter om.

Ända sedan första Gulfkriget mot Irak på 1990-talet tycker jag att det känts som upptakten till ett nytt stormaktskrig. Jämför med år 1900: då hade ett antal stormakter från tre kontinenter gått samman för att spöa upp Kina i samband med Boxarupproret och belägringen av de utländska ambassaderna i Peking. Några ideologiska motsättningar fanns knappast mellan stormakterna år 1900. De var alla mer eller mindre kapitalistiska stater som 14 år senare brakade samman om intressesfärer och kolonier. Det var också en internationell koalition som angrep Irak 1990 i en stor bestraffningsaktion efter irakiernas ockupation av Kuweit. Men jag undrade hur länge den enigheten skulle hålla. Svaret verkar vara att så snart Ryssland kände sig starkt nog att hävda egna intressen sprack enigheten. När krigen började i det sönderfallande Jugoslavien var Ryssland ännu inte starkt nog att stödja sina lokala vänner effektivt. I dag ser vi i Syrien vad ett effektivt ryskt stöd betyder för att sätta käppar i hjulen för USA:s och dess allierades framstötar.

Situationen idag påminner alltså en del om 1914: det är knappast ideologi som gör att ett antal stater står emot varandra och gör hotfulla poser. Det är makt, intressesfärer, resurser kampen handlar om. Möjligen kan man säga att globalism står emot nationalism, men i grunden verkar det ändå vara kapitalistiska processer som fortgår och driver världen mot en ny möjlig konflikt. Fönstret håller på att stängas för det globalistiska världsherraväldet, företrädarna för ett multipolärt internationellt system blir starkare, en enda gnista kan tända en stor brand. Undrar vad herrar Trump och Putin kommer att säga till varandra i Helsingfors senare i månaden?

Men vilka är dagens motsvarighet till bolsjevikerna som kunde förvandla kriget till seger för revolutionen?

torsdag 28 juni 2018

När man funderar över "svenskhet"

Notera:

Sjukhus. Bråk. Grupperingar.

I dessa dagar pratas det om svenskhet. Vad är en svensk? Får man överhuvud taget prata om vad det är att vara svensk, och vem som är det, utan att någon meddelar att det leder till ett förintelseläger någonstans? (Jo, alla vet ju att det inte leder till några läger någonstans, möjligen till förvar för några som skall förpassas ur landet, men har man brist på argument så ...)

Här har vi ett fenomen som inte varit känt i Sverige tidigare. Visserligen har galningar, fyllon och narkomaner ställt till oreda på sjukhus ibland, men de har då inte anlänt i mängd - "grupperingar". Det har varit en och en, personer med personliga problem. Svenskar stormar inte sjukhusens akutmottagningar gruppvis, slåss, hotar personal etc. Det är inte svenskt att göra så. Skall vi då ändå utdela svenskhetsdiplom till människor som uppträder på det sättet?

Från den som förstår skillnaden mellan medborgarskap och etnicitet, och att det traditionellt finns flera etniska grupper med medborgarskap i detta land, kanske denna invändning kommer: "Men det är ju inte bara etniska svenskar som inte slåss gruppvis på sjukhusen, de andra erkända minoriteterna gör det ju inte heller! Så det kan ju inte vara särskilt svenskt att inte samla ihop ett gäng och slåss på närmaste akut."

Det stämmer. Men eftersom svenskar inte gör så (vare sig de är födda etniska svenskar eller medborgarsvenskar), så är det osvenskt att göra så om man är i Sverige. De som utbrister om något vad som helst att "det är så härligt osvenskt" bör nog fundera på vad de i själva verket önskar sig.

I själva verket är det väl o-europeiskt att slåss på sjukhus. Jag har i alla fall inte hört att sådant förekommer på annat håll i vår världsdel. Problemen kommer längre bortifrån. Fast där slåss man väl normalt inte heller på sjukhusen heller? Men just i Sverige blir problemet något för svenskar att ta hand om. Och jag tror inte akutmottagningsslagskämparna blir svenskar även om de råkar ha svenskt medborgarskap. Medborgarskapet är en administrativ notering. Den säger inget om den registrerades personlighet. Personligheten beror av flera bakgrundsfaktorer som man kan kalla etnicitet, kultur, social miljö etc. Detta innefattar en mentalitet där skrik, hot och handgripligheter är accepterad inom gruppen.

Vi svenskar (alltså vi som vill erkänna oss som svenska medborgare och "av svensk stam" som för min egen del kan kallas "nordisk") kan väl sträcka på ryggen, hänvisa till mycket fint i vår bakgrund, avvisa de som fjäskar för det utländska, och kräva att sjukhuspugilisterna inte tillåts besudla vårt land med sina upptåg?

Handskakning

Kul bild. Jag undrar om båda herrarna för säkerhets skull räknade sina fingrar när handskakningen var över. Den som bör vara mest besvärad i det här sammanhanget är väl Bolton. Undrar vad Trump har honom till egentligen? Handlar det om att se till att man har farliga motståndare i närheten så att man kan kontrollera vad de har för sig? Frågan kvarstår: har Trump någon riktig plan, som väl åtminstone en del trumpister tror, eller improviserar han sig fram genom världspolitiken? Och vilken roll spelar krigsentusiasmen Bolton i den stora planen eller de ryckiga improvisationerna?

Putin ser lite klurig ut, och i bakgrunden verkar Shojgu lite frånvarande medan Lavrov möjligen kniper ihop munnen för att inte börja skratta.


onsdag 27 juni 2018

Går Vitryssland och Ryssland ihop?

Jag undrar hur realistiska dessa uppgifter är. Putin har varit hos Lukasjenko i Minsk och möjligen har de två presidenterna kommit överens om något. En del människor tror att det handlar om att de två staterna slås ihop.

Vitryssland är ju inte jättestort, men har viss betydelse ändå. De två staternas militärer har haft manövrer tillsammans. Samtidigt skulle nog de mer aggressiva elementen i NATO vilja ordna till något (en "färgrevolution" kanske?) så att trupper och kärnvapen skulle kunna flyttas närmare Moskva.

Nu har alltså Ryssland och Vitryssland militärt samarbete, men antagligen skulle den militära planeringen förenklas en del med bara en politisk och militär ledning. Hela gränsområdet mellan de tre baltiska staterna skulle ha Ryssland på östra sidan om gränslinjen, och Litauen skulle bli nästan inringat av ryskt territorium, med bara ett kort gränsavsnitt mot Polen. Hela Ukrainas nordgräns skulle också ligga mot Ryssland.

Rysslands nuvarande västgräns i gult, en eventuell framflyttning i Vitryssland rödmarkerad.


Intressant, men som sagt: har man övertolkat något som Lukasjenko sagt, eller är det verkligen ändringar på gång?

måndag 25 juni 2018

Tecken i tiden?

Jag passerade baksidan av Kanslihuset i Stockholm i förmiddags. Detta måste ju vara en av de mer centrala regeringsbyggnaderna. Men hur kommer det sig att fasaden ser så risig ut? Kan man se det som en symbol för någonting, exempelvis att Sverige inte är i vidare god form just nu?

En del vill nog hävda att Sverige är på toppen (vilket stämmer), men är man på toppen och tror att det kommer att vara för evigt så kommer det snart att börja gå utför. Putsen rasar från de förut så fina fasaderna. Och hur ser det ut innanför väggarna? Förfallet äter sig inåt och utåt. Fisken ruttnar från huvudet. Den som sjunger på morgonkvist hamnar i hökrumpan före kvällen. Etc etc.

Att det överhuvud taget förekommer löpsedlar med det här budskapet är också ett tecken på att något är i olag:


Läs också det här, och fundera på varför en del äldreboenden har omvandlats till boenden som inte är avsedda för äldre:

Kommunernas äldreboenden utvecklas mot terminalvård. Var femte som flyttar in dör inom en månad. Mellan 2000 och 2014 försvann 30.000 platser (33 procent på kommunernas äldreboenden,  så kallat särskilt boende, SÄBO. Även kommunernas hemtjänst har dragits ned. Vårdtiderna för de äldsta, svårt sjuka och handikappade, som till slut fått en plats på SÄBO har blivit allt kortare. De äldre som beviljas SÄBO kommer in allt senare, och i allt sämre skick.

söndag 24 juni 2018

Dåligt uppsatta plåtar i Liljeholmen?

Den 16 maj publicerade jag den här bilden från ett hus i nybyggda området nära nya Årstabron. Röda mattan ute för bostadsrättsköp-aspiranter!

De senaste dagarna har synts tecken på att det kanske bör åtgärdas en del på huset, och i synnerhet fasaden. Denna består av stora plåtar, och här är några som tydligen inte riktigt sitter fast. Och det låter ju otäckt ifall stora plåtar plötsligt skulle åka iväg och kanske slå ner i huvudet på folk på marken.

Bilden är tagen från gångbanan på nya Årstabron, plåtarna ser ut att vara säkrade med rejäla ribbor av trä.

Så där såg det inte ut - träribbor, och några små gulaktiga pluggar (?) - när fasaden byggdes. Jag har bilder på det också. Men först ytterligare en bild på något som verkar vara en provisorisk förstärkning av en dåligt fäst plåt:

De här plåtarna sitter ganska nära marken, men det vore ju tråkigt ändå om de ramlade ner på någon av alla de som rör sig nedanför: joggare, barnvagnsekipage, flanörer, cyklister etc.

Men jag har ju bilder från när de här plåtarna sattes upp i september 2017. Här kan vi se lite av arbetet.
Det var några gubbar som jobbade på höjbara plattformar, och så måste det ha funnits ytterligare minst en man till i närheten som skötte den stora kranen till höger.

Plåtarna släpps ned till montörerna ...

... och det ser ut som plåtarna hängs upp på någon sorts nabbar.

Och nu sitter en plåt på plats ordentligt (hoppas vi!).

Så här spännande (?) ser väggen ut när den är "färdigplåtad".

lördag 23 juni 2018

Bara socialismen kan lösa ...

Det här är min översättning av ett inlägg på den norska sajten Tjen Folket. Först deras text, och sedan några egna noteringar nedan.

Gängkriminalitet kallas ”svenska tillståndet” och används som kriminalitet annars både till att sälja tidningar och till röstfiske. Det är många absurda påståenden som cirkulerar. Så länge kapitalismen har existerat har det existerat gängkriminalitet. Vi finner den på alla kontinenter och i alla länder. Mest mytomspunnen är den italienska maffian som växte fram samtidigt som högkonjunkturen i kapitalistisk sitrusproduktion på Sicilien. Men man har karteller och triader och enprocent-MC-klubbar och rysk maffia, och alla slags varianter med samma innehåll: kriminalitet som lönande affärer och som ett band med en egen kultur.


Källan till kriminaliteten av denna typ är dubbelt kapitalistisk. För det första krävs en penningekonomi som både skapar möjligheter och efterfrågan efter de kriminella varorna, om det är knark eller prostitution eller svartarbete. För det andra krävs det fotsoldater som måste rekryteras först och främst från ytterkantsområden, från samhällets periferi, från marginaliserade som ser detta som en möjlighet att fort bli rik – eller åtminstone tjäna ihop till livets uppehälle. Det är förhållanden man finner i alla kapitalistiska länder.


Det går inte att avlägsna marginalisering eller fattigdom i ett system som grundar sig på utsugning. Kapitalismens själva kretslopp kräver fattigdom och marginalisering. Och de enorma penningsummorna kommer hur som helst att motivera även bättre ställda till att ta en risk. De som tror att detta kommer från Sverige eller från rapmusik (som Arbeiderpartiets clown Jan Bøhler verkar tro) kommer att få stora problem att förklara de kinesiska triaderna eller japansk yakutza eller Colombias karteller. Kriminella miljöer, oavsett kultur, vet att utnyttja lokala särkulturer eller att bygga sin egen kultur för att rekrytera och binda samman miljön.


Polisen kan givetvis krossa enskilda gäng, men den kan inte avlägsna problemet – inte inom detta system. Och de som betalar räkningen är som vanligt proletariatet. Det är de som är bosatta i stadsdelar där de kriminella rekryterar och har sina uppgörelser. Och även många av de ungdomar som lockas av kamratskap eller snabba pengar blir i verkligheten ofta de största förlorarna i denna cyniska och farliga bransch.


Lösningen är socialistisk planekonomi, arbete åt alla, avskaffande av penningekonomin och fullständigt avskaffande av knarkhandel och kriminella nätverk. Detta är möjligt i en arbetarstat, men inte i det kapitalistiska systemet. Det enda de kan uppnå är att begränsa det något under enstaka perioder, och maktlöst slå ut med händerna under andra. Det hänger på andra krafter att lösa problemet i framtiden!

Mina reflexioner:
  • Intressant att grov gängkriminalitet kallas "svenska tillståndet". På supersvenska sajter som Samhällsnytt brukar man gruva sig över det. Själv tycker jag det är lite fånigt - är man supersvensk så bryr man väl sig inte om vad konstiga norrmän säger?
  • Resonemanget att den enda lösningen på diverse samhällsproblem är socialism känns igen sedan gammalt. Och jag tror att det är rimligt. När det gäller kriminalitet som bedrivs ungefär som kapitalistisk affärsverksamhet så lär den fortsätta så länge kapitalismens affärsmetoder finns kvar. Stryps möjligheterna till vinster dör affärerna. Om övre medelklassens fina ungar slutar köpa knark av trasproletärerna i grann-gettot kommer verksamheten att avslutas. Förbindelserna mellan så kallade utanförskapsområdens brottslighet och samhället utanför kan vara intressanta att granska.
  • Det som skiljer normal affärsverksamhet från kriminell sådan är att den förstnämnda är laglig. Men man får hålla ögonen på gråzoner där legala företag börjar slira med vad man håller på med (slarvig hantering av farliga produkter, anlitande av svart arbetskraft etc), samt att stora företag kan påverka lagstiftningen så att handlingar som kanske borde vara brottsliga (samhällsfarlig verksamhet av banker exempelvis) ändå är tillåtna.
  • Inlägget koncentrerar sig på gäng som arbetar kommersiellt. En massa annan brottslighet kommer att fortleva oavsett system (att spöa upp någon på grund av dåligt ölsinne exempelvis) eftersom det är mekanismer som finns i människan oavsett samhällssystem som utlöser olämpliga handlingar. Sedan finns det ju samlingar av brottslingar som mer är som nätverk än som gäng. När det skall göras en kupp så kallas några utförare in, men i övrigt har de inte mycket med varandra att göra.
  • Tjen Folket är en liten maoistisk grupp i Norge. Möjligen kan den ses som efterföljare till det betydligt större AKP(ml) som fanns från 1970-talet och några årtionden framåt, men jag vet inte hur starkt arvet skulle vara. AKP(ml):s gamle ordförande Pål Steigan är mycket aktiv på nätet, och han gillar inte Tjen Folket. Jag tror misstron är ömsesidig.
Ett exempel från 1901 på icke-gängrelaterad och förmodligen systemoberoende brottslighet:


fredag 22 juni 2018

Nildeltat och därmed hela Egypten hotas

Kartan och en del av uppgifterna i texten kommer härifrån


Vi kanske tycker att det är en massa problem i Sverige. Men det är värre på annat håll. Kartan ovan visar Nilens delta ut i Medelhavet. Där ute finns alltså det blå havet. Om dess nivå stiger så kommer enorma områden av Nildeltat antingen försvinna under vattnet, eller så kommer jorden att påverkas så mycket av saltvatten att den blir obrukbar. Vid en höjning av en meter så är de ljusblå områdena översvämmade eller oanvändbara för jordbruk. Kvalitén på grundvattnet kommer att försämras och miljoner människor måste flytta. Egyptens försörjningsläge kommer att försämras, med lägre skördar av bland annat majs och vete. I ett land som mest består av öken är det svårt att kompensera på andra ställen.

Nu sker detta inte från den ena dagen till den andra, men när allt fler bitar av Antarktis enorma istäcken bryts loss och smälter ute i oceanerna så kommer havsnivån att höjas.

Många tänkbara framtida konflikter (och en del som redan är i gång) handlar om vatten. Utan Nilen är Egypten ingenting. Egyptierna oroar sig för resultatet av dammbyggen i Etiopien. Kommer Nilens flöde att påverkas? Kommer det fruktbara slammet som floden för med sig att minska? En kombination av höjd havsnivå och sämre tillflöde via Nilen till deltat kommer bara att göra problemen värre. Risken finns att någon anser att våld är den mest praktiska lösningen.

En trevlig midsommar tillönskas er alla ...

... med undantag för en och annan filur som jag inte gillar.


onsdag 20 juni 2018

tisdag 19 juni 2018

Gåva till SD och AfS

Allas vår Jimmie kan gnugga händerna. Maskingevärsgangsters är bra valarbetare och röstvärvare!


Sverigedemokraterna, Alternativ för Sverige, och liknande grupper lär tacka och ta emot: Tre döda och tre skadade (hittills, kanske någon eller några av de skadade kolar av definitivt) efter senaste skjutningen i Malmö.

Medan gammelpartiernas politiker måhända säger att "massmord på gatan inte är okej" så kan ju de nya grupperingarna säga "vad var det vi sa!"

Om man betraktar dessa individer som skjuter fullkomligt hänsynslöst omkring sig som "främlingar" skäms jag inte för att vara "främlingsfientlig".

Är dessa personer (för att anknyta till en aktuell debatt) att betrakta som "svenskar"? - Nej, det är de inte.

Är det svenska samhällets plikt att försöka rehabilitera dessa individer som bemannar de kriminella grupperingarna? - Nej, det är det inte. Att rehabilitera svenskar som spårat ur, men som ändå någorlunda begriper hur detta land fungerar, kan vara värt försöket. Att kämpa med personer som föraktar oss, som aldrig tänker anpassa sig, det är meningslöst, det är slöseri med resurser som kan användas bättre, det är en förolämpning mot alla hederliga människor. Och därför är den här masskjutningen i Malmö ännu en gåva till SD, AfS, med flera.

måndag 18 juni 2018

Elände: nu vet kineserna hur det är ställt här också!




Sveriges Radio skriver: "Polisen har också förstärkt säkerheten vid akuten på Skånes universitetssjukhus i Malmö." ... vilket tyder på att det inte var något drängslagsmål mellan vanliga skånepågar, utan andra figurer som var i farten. Naturligtvis diskuteras saken redan på Flashback.

Begriper inte detta, men det kan vara viktigt


Detta är alltså näst intill obegripligt för mig, men det kan vara viktigt. En artikel om just kvantneurala nätverk (heter det så på svenska?) kan vara till hjälp. Fast inte så mycket för mig, även om jag anar kopplingen mellan (möjligen biologiska) neurala system och supersnabba kvantdatorer som skall klara av inlärning. Spännande, samtidigt som man undrar hur det här grejorna kommer att användas när de väl börjar fungera i reguljär drift.

Man undrar: vad händer med den mänskliga intelligensen när alltmer av minne och tankearbete, analyser och synteser förs över till externa apparater? Blir det en teknologiskt orsakad mental krasch för människorna, ungefär som McLuhan varnade för förra årtusendet när datorerna var stora som radhus och kunde klara av de fyra räknesätten om de fick tugga på hålkorten ett tag?

torsdag 14 juni 2018

Vad tycker (syd)koreanerna?

I allt prat om Korea verkar det som om en av de viktigaste parterna - folket i södra Korea - i stort sett glöms bort i västliga media.

Nu har det varit lokalval i Sydkorea, och det visade sig bli en storseger för president Moons parti. Fredspolitiken har brett folkligt stöd. Högern har förlorat stort.

Det är viktigt. Den som misstänker att koreanerna i syd kan ha andra åsikter och prioriteringar än vad som dikteras från Washington (eller kanske från någon svensk medieredaktion) har rätt. Sydkorea driver en egen politik, försiktigt och med stor diplomatisk finess verkar det, och det blir en process som yttre krafter får svårt att ändra. Att Ryssland och Kina opererar i bakgrunden som stöd stärker fredslinjen. Men en sydkoreansk regering som arbetar i linje med vad folkflertalet anser är riktigt är nyckelfaktorn.


tisdag 12 juni 2018

Slut på hotfulla militära manövrer?

Om det här verkligen genomförs, och USA:s och Sydkoreas militärövningar alldeles vid Nordkoreas gräns upphör, är det ett viktigt steg framåt för att sänka spänningen i Korea. Givetvis förutsatt att USA inte hittar på något annat. Man kan ju undra vad Trumps "säkerhetspolitiske rådgivare" Bolton, mannen som ständigt vill ha nya krig, säger till sin chef?

Norra Korea backas upp av Ryssland och kanske främst Kina, två stater med såväl ekonomiska som militära muskler. Koreanerna har också sådana muskler, och vad man kan vänta är att en mängd initiativ tas vad det gäller ekonomiskt och kulturellt samarbete på koreanska halvön. Och ju mer de två staterna knyts ihop (bland annat genom järnvägar från norr till syd, hopkopplade med de ryska och kinesiska järnvägarna) desto svårare blir det förmodligen för en utomstående part att ställa till bråk. - Men osvuret är bäst. Trump kan hitta på något annat i morgon, eller hans motståndare hemma kan ställa till med något som får förhandlingarna att spåra ur. Och vad säger japanerna, är ett enat Korea något de vill se? Det blir ju en riktig regional stormakt om koreanerna slår ihop sina resurser. Sydkoreas president Moon måste hålla ett öga på högergrupper på hemmaplan. Möjligen kan "den lille raketmannen" Kim ta det lugnt och lita på att basen hemma inte lägger krokben för honom. Men det vet man ju inte säkert heller. Det är bara att hoppas att koreanerna får sin fred och återförening.



Koreansk krona


De här bilderna tog jag för några veckor sedan på Östasiatiska museet i Stockholm. Man hade fina kronor i Korea för 1500 år sedan!

Att verket (en replik av det ovärderliga originalet) donerats till museet av Folkrepubliken Korea visar att ansvariga koreanska politiker har en betydligt mindre vårdslös attityd till historien än somliga svenska (som man väl får kalla oansvariga politiker då).

Fast tittar man närmare på anslaget är givaren mer oklar: svenska texten säger alltså Folkrepubliken Korea, alltså det som officiellt heter Demokratiska Folkrepubliken Korea och i vardagligt tal är Nordkorea. Den engelska texten säger Republic of Korea, vilket är Sydkorea. Men får de koreanska politikerna i söder och norr jobba på så kanske den här tveksamheten blir historia, och donationen kan sägas komma från Korea!

Hur som helst, det verkar ha varit Koreas dag i Singapore.

söndag 10 juni 2018

"En mobbare som klår upp sitt eget gäng ...

... eftersom deras tidigare offer har blivit för stora." Ett lustigt klipp från Moon of Alabama, med avseende på det senaste G7-mötet i Kanada där Trump väl trampade på alla tår han kunde:

The 'west' has lost in Eurasia.

The U.S. is reduced to a schoolyard bully who beats up his gang members because their former victims have grown too big.

Trump is off to Singapore to meet Kim Yong-un. Unlike Trump North Korea's supreme leader will be well prepared. It is likely that he will run rings around Trump during the negotiations. If Trump tries to bully him like he bullies his 'allies', Kim will pack up and leave. Unlike the U.S. 'allies' he has no need to bow to Trump. China and Russia have his back. They are now the powers that can lead the world.

The 'west' is past. The future is in the east.

Ja, man kan ju undra hur mycket mer USA:s vänner 😄 tål av herr Trumps märkligheter. Men för den som önskar en påskyndad ny världsordning är det bara bra när han rör till det. (Sedan kan man ju fråga sig hur mycket bättre kommande världsordning blir, men går det att få slut på USA:s eviga krig och påhopp på andra är det ett gott steg framåt.) Och det skall bli intressant att få veta vad resultatet blir av Trumps möte med "the little rocket man".

PS. Carl Bildt verkar alltmer förtvivlad över tingens ordning. DS

Den här åkergrodan stötte jag på häromdagen. Verkar som den sitter och grunnar över vad resultatet av mötet Trump-Kim kan medföra?

lördag 9 juni 2018

Undvik skojare

Den ömklige mannen till vänster anklagar andra länder, inklusive Kanada som företräds av den ömklige mannen till höger, för att på något sätt plundra USA. "The kettle call the pot black", eller hur man nu säger på engelska språket.

onsdag 6 juni 2018

Hurra för Sverige!

Nu är det nationaldag. Det är ett påhitt som kommit samtidigt som Sverige som självständig stat avvecklas alltmer. Man kan strunta i saken, eller kanske i stället kräva att nationen tas mer på allvar än vad De Höga Herrarna har tänkt sig. Om inte vi tar hand om Sverige kommer någon annan att göra det - utan att fråga vad vi tycker om saken. Alltså bör vi just kräva detta, att vi själva skall ta hand om det här landet.

Eurostat, EU:s statistiska enhet, brukar twittra ut lite data om berört medlemsland när det har nationaldag, och samma gäller givetvis för Sverige:




Men stämningen är inte så god, trots att Sverige ännu ligger bra till i olika avseenden. "Olust råder i landet" som Strindberg skrev någon gång. Man anar att det knakar i samhällsbygget, och att många  som antas leda landet egentligen inte vill oss väl. Främlingsfientlighet växer, men är det inte också så att främlingars fientlighet mot Sverige växer? Vad säger att folk är bra bara för att de är främlingar och har oklar identitet?


Den här affischen sitter på min gata på Söder i Stockholm. Jag misstänker att även här kommer en och annan missnöjd medborgare att fylla på med "stenkastarveckan", "upploppsveckan", "rånarveckan", "knarklangarveckan", etc etc. Landet splittras, det finns ställen som kanske knappt kan ses som svenska längre, och när vänstern har släppt den nationella frågan tar andra krafter hand om den. Slafsiga vänstertomtar/världsmedborgare med trasiga byxor ersätts av prydliga unga män i kostym och egna uppslag om hur problemen skall lösas.

Men, låt oss i stället tänka på att det är just nu som Sverige är som vackrast. Längst i söder kanske mycket redan blommat över, långt i norr har blomningen knappt börjat, men hos oss 'i mitten' så blommar ännu syréner och nyponrosor. Äppelblommen har fallit av, men årets äppelskörd kan redan ses i form av små gröna knölar. Samma sak med körsbärsträden. Jag går kanske ut i skogen i morgon och tittar hur det är med liljekonvaljerna.

Och kom ihåg: Om inte vi tar hand om Sverige kommer någon annan att göra det - utan att fråga vad vi tycker om saken.


måndag 4 juni 2018

Nej, inte polacker! - Eller?

Migration diskuteras hett dessa dagar. En del tycker att det är bäst att folk som kommer hit är ganska lika oss (och omvänt: ju mer olika, desto olämpligare är att de kommer hit - tänk på integrationen!). Då ger oss följande diagram från World Values Survey kanske vägledning.

För att göra det enkelt: ju längre upp till höger ett land befinner sig, desto mer sekulärt och individualistiskt är dess folk. Å andra sidan: ju längre ned och till vänster, desto mer religiöst och mindre individualistiskt. Vi noterar att Sverige är det extrema landet vad det gäller icke-religiösa individualister. Undersökarna har grupperat oss i fältet "Protestant Europe", där vi har en del likartade men inte lika extrema grannar. Ur integrationssynpunkt är det människor från dessa länder som kan antas samarbeta bäst. Antagligen kan balter och östasiater ("Confucian") också fungera rätt bra, de är inte så hemfallna till religiös iver även om de är mindre lagda för individualism. "English speaking" går ju också bra eftersom svenskar är världsbäst på engelska.

Men det finns en stor granne som avviker ganska rejält. Polen. Detta stora land hamnar inte ens i "Catholic Europe" som man skulle kunna tro, utan på gränsen mellan "African-Islamic" och "Latin America". Betyder det att polacker som vill flytta till Sverige bör mötas med kalla handen, eller kan det vara så att diagrammet inte täcker upp för alla viktiga aspekter för hur folk kan anpassa sig till varandra? Jag kan inte påminna mig att jag hört några större klagomål på just polacker, i alla fall inte jämfört med en del andra från den afrikansk-islamiska och latinamerikanska zonen. Så även om diagrammet ger en del tips om möjlig integration och samarbete tror jag man får tänka även på andra parametrar.

Tidsdokument - moderater i LO protesterar!

När jag tittade igenom gamla bilder jag tog på 1970-talet hittade jag den här:


Vet inte säkert vilket år det var, men det kan vara inför valet 1976. Det var i en annan värld kan man säga, och stora LO sågs fortfarande som solitt socialdemokratiskt. De flesta LO-medlemmar röstade inte på borgerliga partier, men det fanns sådana också - trots att de var kollektivanslutna till det socialdemokratiska partiet. Jag skulle tro att många av dem låg lågt och inte sade ifrån, för att slippa konfrontationer med de socialdemokratiska styrespersonerna i fackföreningarna. Men det började hända saker.

Den vanliga proceduren i denna partianslutning var något som normalt uppfattas som omvänt: i stället för att LO-medlemmar kunde gå med i socialdemokraterna om de kände för det så måste de reservera sig mot medlemskap. Alltså säga ifrån: "Jag vill inte vara med." Om man inte personligen reserverade sig så var man med! Och då satt ju socialdemokraterna med listor på möjligt oppositionella personer. - Vem fick de uppgifterna, vad skulle de användas till? - Det måste ju ha varit en oroande fråga för den som eventuellt ville säga nej till medlemskap i socialdemokraterna, även om man var positivt inställd till fackligt medlemskap.

Två principer krockade: fackföreningen som del av en större partiapparat, respektive fackföreningen som en organisation för alla arbetande inom en specifik grupp, där alla som inte direkt motarbetar facket kan vara med. I en del länder löser man det genom att ha fack på olika grund, som katolska, socialistiska, kommunistiska eller något annat. Dock inte i våra nordliga länder. Här är det ett fack som gäller. I Sverige rådde på LO-sidan kollektivanslutning till socialdemokraterna, och det höll partiet och de partikontrollerade fackliga ledarna envetet fast vid trots att det blev allt mer ohållbart. Ännu kunde protesterna sopas undan, tystas, med hänvisning till "facklig-politisk samverkan" - men inte så länge till. Hållbarheten i upplägget framstod ju klart när kollektivanslutningen till slut upphörde och medlemsantalet i partiet raskt krympte. De tvångsanslutna "röstade med fötterna".

Den där kanske 40 år gamla affischen ger en ledtråd till vad som hände. Tiderna förändrades, alla svenskar var sannerligen inte till vänster, inte ens bland arbetarna i LO. På ytan såg det ut så, men i folkhemmets mer undanskymda skrymslen kunde nya rörelser skönjas. Och nu har LO och socialdemokraterna spelat bort inte bara "facklig-politisk samverkan" utan också sina möjligheter att vara en kraft för framtiden.

söndag 3 juni 2018

fredag 1 juni 2018

Den drömmande förrädaren

En person som känner det före detta liket Babtjenko skriver bland annat detta i Aftonbladet:

Han drömde om att återvända till Ryssland i en Natostridsvagn som del av en ockupationsstyrka.

Med andra ord drömde killen om att bli landsförrädare. Jag skulle tro att stora delar av Rysslands befolkning ännu är ganska känsliga vad det gäller utlänningar som anländer i stridsvagnar, inklusive ryska medhjälpare.

Att vara oppositionell, "regimkritiker", är en sak. Rätt skött kan det kallas "demokrati". Att önska det egna landets undergång och ockupation av främmande makt är något helt annat. Quislingar kallades de som var inne på den linjen under andra världskriget, med major Vidkun Quisling i Norge som den främste representanten.

När "väst" hyllar den här sortens människor (för några år sedan var det en kines som hyllades - han ville att Kina skulle ockuperas av "väst" under några hundra år om jag minns rätt) innebär det bara att klyftan mellan "dom" och "vi" bara blir större. "Väst" stödjer ju personer som är agenter för fienden, som vill ockupera oss! (Och den tanken kan ju inte sägas vara dum.)

torsdag 31 maj 2018

En försvinner, två frågetecken kvar

I ett inlägg för några år sedan nämnde jag att möjligen hela fyra nordiska bosättningar, eller åtminstone ställen där nordbor haft något för sig, kan ha hittats i Kanada. Det fanns den helt säkra i nordligaste Newfoundland, ytterligare två osäkra på denna ö, samt en uppe i Arktis. Den helt säkra bosättningen, L'anse aux meadows, är markerat med ett stort rött X. De osäkra är markerade med små röda frågetecken.


Det som hänt nu är att grundligare utredningar gjort att det nedersta frågetecknet försvinner helt och hållet. Tanken var att nordbor varit vid Point Rosee på sydvästra Newfoundland och utvunnit myrmalm, men detta har inte kunnat bekräftats utan har kunnat avfärdats.

Återstår alltså en säker och två frågetecken. Vid det andra frågetecknet på Newfoundland (Sop's arm på östkusten) kan det ha rört sig om jaktexpeditioner, men i den mån det finns exempelvis fångstgropar kanske det är andra än skandinaver som gjort dem.

En sak att tänka på är att den bekräftade bosättningen på Newfoundland inte varade så länge och inte innehöll så många människor. Dess möjligheter att expandera till nya områden bör ha varit rätt liten. I den mån de var ute och spanade i nya områden kan de inte ha lämnat några större synbara spår efter sig. Själv tror jag lite mer på spåren längre i norr, på Baffin island. De är senare än vikingatiden och skulle kunna ha varit en bas för handel där grönlänningar hämtade upp lyxvaror för vidaretransport till Europa.

Ingen hjälp

Varför får han ingen hjälp? "Flera svenska medborgare hindras att resa hem av turkiska myndigheter" står det, men någonstans i det finstilta senare framkommer det vad som är problemet: dubbelt medborgarskap!

Som medborgare i ett land bör åtminstone ideellt staten där ge dig 100% stöd och hjälp om du  råkar i svårigheter utomlands. Hur blir det om du är medborgare i två stater då? Blir det 200% stöd och hjälp, eller devalveras hela upplägget så nästan inget finns kvar i skarpt läge?

Det finns specialfall som Iran, som inte tillåter sina medborgare att byta medborgarskap. Som jag ser det skulle detta kunna vara en förhandlingspunkt mellan Europa och Iran i samband med kampen mot USA:s nya sanktionsregim. "Vi fixar till lite grejor med sanktionerna, och ni släpper det där med medborgarskap ..."

Dubbelt medborgarskap är ett otyg. Mot vilken stat är den dubble medborgaren lojal, det är ju också en fråga man kan ställa sig. Och i praktiken verkar det alltså som om skyddet, de svenska myndigheternas förmåga (och kanske vilja) att ställa upp för den här sortens människor ganska raskt sjunker i botten.

onsdag 30 maj 2018

Ibland blir det lite förvirrat ...

... som omkring slutet av Aftonblads-Hanssons analys (?) av vad som hände med en avhoppad rysk journalist i Ukraina:

Slutsatsen av den här historien kan ju vara att det är rimligt att Ryssland tvärnekar om både det ena och det andra. "Det-är-Putins-fel"-journalistiken borde få det lite besvärligare framöver.

Vi kan väl, för nöjes skull, ta inledningen på Hanssons artikel också:


Än finns inga bevis för saken. Ändå är det svårt att inte tro att mordet på den regimkritiske ryske journalisten Arkadij Babtjenko är en del i Rysslands krigföring både mot regimkritiker och Ukraina. Kreml skickar en signal att ingen går säker samtidigt som man destabiliserar en granne man är i krig med.
Ja, längre ner i texten håller Hansson det öppet att det kan vara andra som (inte) mördade Babtjenko, men det verkar vara sekundärt när han vevar igång mot Ryssland, Kreml, Putin. Fy på dem!

Själv säger jag bara 😁

söndag 27 maj 2018

Två glada grabbar. Har de lurat brallorna av Trump?


Jimmies nacke...

Jag förutskickade att det eventuellt kunde komma något tyngre inlägg om sverigedemokraternas vårmöte på Långholmen den femte maj. Om det följande är så tungt vet jag inte, men ...

... jag kom dit med en ny kamera som jag inte riktigt behärskade än, och så var plötsligt Jimmie Å. bara en meter från mig, och jag fumlade med kameran och fick inte till något förrän han nästan försvunnit - man kan möjligen se hans nacke på bilden ovan nedanför hakan på den skäggige mannen, jag gjorde en förstoring så det syns bättre nedan! Ja, ja, man kan ju inte lyckas jämt!


Så småningom syntes JÅ i alla fall bra när han eldade massorna från scenen. Något överraskande var att han i början av talet tog upp en lokal fråga, nämligen planerna på att hugga ner de sköna träden och ta bort båtbryggorna längs Pålsundskanalen för att få till bättre cykelbanor. Men det är tydligen något sverigedemokraterna just i Stockholm vill ha fram. Det är träden och båtarna på högra sidan i fotot nedan som riskerar att försvinna.


Så här såg det ut i vintras när solen höll på att försvinna bakom Västerbron, och isen låg. Jag tänkte att det kan ju vara bra att visa att ibland är det kala träd och inga båtar här, bara en trist vinter.


Här är ett flygfoto över området också. Det röda B:et är där bilden med banderollen togs, V:et är där vinterfotot togs:

Nu har Jimmies parti avancerat från en liten grupp utan framtidsutsikter, till ett av Sveriges största partier. Detta har skett trots en enorm motvind under många år. Ibland undrar jag om inte just motvindens karaktär har bidragit till det. De rättfärdiga har skrikit "rasist", "brun", "nazistiska rötter", och ibland inte bara nöjt sig med att skrika utan gjort värre saker. Kritikerna verkade länge tro att sd kunde bemötas på samma sätt som 1990-talets heil-brölande skinnskallar. Det har inte fungerat. Sd bara växer.

Ibland sägs det att "taket är snart nått", men när sd når upp till det taket lyfts det bara en bit. Polemiken, och ibland förföljelserna, har inte hjälpt - varför? De verkar snarare ha varit kontraproduktiva. En allt större del av det svenska proletariatet, som borde vara till vänster enligt kartan, har mer eller mindre öppet gått över till sd. Det förefaller som om dessa människor ser andra problem som viktiga än de som skriker "rasist". Möjligen ser det också otrevlig mobbning.

Samtidigt finns det ju kritiska frågor som kan ställas om sd, dess politik och organisation. Sd är inte ett proletärt parti, det kan antas driva vissa frågor som faktiskt inte är bra för folkets flertal (eftersom mycket av den påfyllning av sd-partifunktionärer som sker kan antas komma från moderaterna och de lär inte byta åsikt för att de byter parti), men det går inte fram. Kan det möjligen bero av att kritikerna själva inte upplevs som särskilt pålitliga, eller som folk som driver konstiga frågor som bara angår smågrupper? Kan det bero av att löften som tidigare utställts om den välgörande invandringen till Sverige inte har hållit?

Hur som helst, "skandaler" biter inte på sd. Teflonpartiet bara växer. Ibland kan man misstänka att "skandaler" fungerar som positiv reklam. Detta särskilt om de som larmar om "skandal" själva kanske inte uppfattas som särskilt bra personer medan sd-are ses som rätt normala med sina fel och brister. Som någon påpekade så är sd-are vanligen inte politiska broilers, utan har haft ett vanligt liv innan de kom in i politiken. - Det torde krävas att Åkesson kör kattungar i torktumlaren för att folk skall backa från sd. Det lär inte ske.

Man kan ju också hävda att sd ännu är organisatoriskt ganska svagt, med brist på kvalificerat folk, samt att en del företrädare kan avfärdas som kufar, karriärister, korrupta, eller fullständigt inkompetenta för politiska uppdrag.. Toppstyrning (= svag interndemokrati) och att particentret plundrar lokalorganisationerna är en annan sak. Att folk utesluts i mängder på ibland svaga grunder är en sak - men att olika normer verkar gälla för partiledningens kompisar respektive det vanliga fotfolket borde sticka många i ögonen.

Det som hjälper sd framåt verkar vara ett par saker: dels att man i politiken ligger relativt väl i förhållande till den så kallade verkligheten och de andra större partierna tvingas backa och anpassa sig på ett sent stadium när det inte verkar trovärdigt. Dels att partiet trots starkt uttalat migrationsmotstånd förefaller ganska vagt i en del andra frågor, som EU och NATO. Det innebär att sd kan få mängder av röster från människor som bara har en förhoppning om att det gamla motståndet mot EU och NATO skall hålla, med risk att sd-ledningen plötsligt kan byta fot för att kunna bilda allians med moderaterna. Man kanske kan lägga till att sd är mer lantligt än fina stockholmspartier, och rätt mycket folk bor ju ännu kvar på landsbygden.

Om de före detta proletära partierna ryckte upp sig skulle vi få se nacken på JÅ när han åker hem till Sölvesborg för att övergå till annan verksamhet. Detta kommer knappast att ske. De före detta proletära partierna fortsätter ner i avgrunden. Jimmie kan se framtiden an med ett stort smil. Riksdagspensionen är väl fixad även om han avgår efter valet?

lördag 26 maj 2018

Blir AI slutet för kapitalismen?


Feng Xiang, juridikprofessor vid Tsinghua-universitetet i Kina, har skrivit en artikel som hävdar att artificiell intelligens, AI, betyder slutet för kapitalismen. För den som funderat över hur teknologi kan förändra samhället är detta ingen överraskning (Marx skulle inte bli överraskad). Om detta är en verklig fingervisning om vart Kina är på väg så är det mycket intressant. Inte bara teori, utan handfasta verkliga åtgärder också!

Nedan följer en sammanfattning av professor Fengs artikel, och så har jag lagt in en del kommentarer. 

AI är den största utmaningen för dagens socio-ekonomiska system. Om AI kontrolleras av marknadskrafterna resulterar det oundvikligen i en superrik oligarki av datamiljardärer. Den skördar rikedomen som skapas av robotar som driver bort mänskligt arbete och skapar stor arbetslöshet.

[Min anm: För att komma undan problemet med massarbetslöshet förespråkar somliga medborgarlön, andra arbetsgaranti. Jag föredrar det senare alternativet.

Om massarbetslöshet sänker inkomstnivån i samhället bör det påverka de vinster som oligarkerna kan ta ut genom försäljning av varor och tjänster. I marxistisk ekonomi antas dessutom att det endast är levande arbete som kan skapa nya värden, och med mindre levande arbete i förhållande till hela det använda kapitalet kan vinstnivåerna därmed falla.]
Skatteflykt och trixande med användardata är exempel på dessa företags asociala metoder. De slipper undan eftersom det västliga juridiska systemet skyddar privata intressen över allt annat. I Kina finns det stora privatägda internetbolag som Alibaba och Tencent. Men till skillnad från i väst är de övervakade av staten och står inte över social kontroll.
[Min anm: I en artikel i Svenska Dagbladet 20180526 beskrivs den kinesiska modellen så här:  "Det som sedan har växt fram i Kina under de senaste 30 åren kan tyckas vara en ohämmad kapitalism i en diktatur som bara till namnet är kommunistisk. Men det är inte riktigt sant. Oavsett om vi talar med politiska experter, ekonomer eller företag så blir det uppenbart att kommunistpartiet också styr näringslivet, vid behov in i minsta detalj. På sätt och vis kan man säga att kommunism med kinesiska förtecken helt enkelt är socialism där det styrande partiet har  outsourcat driften av företagen på privata entreprenörer." 

Jag har sett olika redogörelser för det här, positiva och negativa. När partiet har celler i alla företag, och den centrala partiledningen styr med fast hand och slår hårt mot korruption och oönskade investeringar, verkar det dock som om staten har god kontroll över vad privatföretagen har för sig.]
Ju mer AI tränger in överallt, ju mindre förnuftigt är det att det förblir i privata händer och tjänar de få i stället för de många. Massarbetslösheten och kraven på allmän välfärd kommer att driva på för att socialisera AI. Marknaden fungerar någorlunda om arbete skapas för de flesta människor. Men när industrin bara skapar arbetslöshet genom att robotar tar över mer och mer finns det inget annat alternativ för staten än att gå in. När AI invaderar ekonomiskt och socialt liv kommer alla privata lagrelaterade frågor att bli offentliga. Det blir  nödvändigt att reglera privatföretag för att upprätthålla någon stabilitet i samhällen som skakas av oavbruten förändring. Denna historiska process är ett steg närmare en planerad marknadsekonomi.
[Min anm: Detta ligger nära Marx uppfattning om hur tekniska förändringar i samhällets bas driver på hur hela samhället utvecklas. De tekniska möjligheterna, i kombination med de problem de kan orsaka, kommer att driva fram nya sätt att organisera samhället. Det gamla sättet kommer att uppfattas som oförnuftigt, och då kommer det att "dåna i förnuftets krater" om inte ansvariga politiker reagerar och agerar.

Den nuvarande ledningen i Kina verkar vara inställd på att agera. Man får anta att professor Feng anser att att det här övertagandet, som alltså i praktiken redan har skett genom att staten kontrollerar privatföretagen, skall ske lugnt och städat. Ingen ny kulturrevolution alltså. Men hur blir det i länder där det snarare är privatföretagen som äger staten?]

Av samhälleliga välfärds- och säkerhetsskäl bör inte individer och privata bolag tillåtas att ha exklusiv tillgång till avancerad AI-teknologi.Om vi inte nationaliserar AI skulle vi kunna sjunka ner i en dystopi påminnande om den tidiga industrialismens misär.

[Min anm. Det finns alltså alternativa vägar som inte är så trevliga, kanske också i Kina som professorn måste varna för? "Socialism eller barbari!"]
Om staten kontrollerar marknaden, i stället för att den digitala kapitalismen kontrollerar staten, kommer de kommunistiska målen att vara uppnåeliga. Eftersom AI gör det möjligt att styra komplexa system genom att behandla stora mängder information i återkopplingsloopar finns det för första gången ett verkligt alternativ till marknadssignalerna som länge har berättigat laissezfaire-ideologin – och alla problem som kommer med den.
[Min anm: med "marknadssignaler" avses att de priser som konsumenterna är beredda att betala också bestämmer vad som kommer att produceras och säljas. Efterfrågan, inte behov, bestämmer. Någon gör ett köp, och det sänder marknadssignalen till producenten. Ett behov som inte kan betala för sig finns inte på den ordinarie marknaden i den liberala ekonomin. Möjligen finns det som välgörenhet vid sidan av.

"Looparna" som Feng skriver om är antagligen samma sak som beskrevs i termen av cybernetik, alltså styrteori, i mitten av 1900-talet när datorer var ganska nya. Ju bättre informationsbehandling, och naturligtvis ju bättre indata till datorerna, desto snabbare kommer det att gå att kunna reagera på förändringar i flödet mellan produktion och konsument och göra lämpliga justeringar.
Tillåt mig i detta sammanhang att påminna om min gamla klassiker om morotspåsen och streckkoden!]
 
Det som fattas här (artikeln är ju inte så lång och täcker egentligen bara problemet när datoriseringen slår ut folk) är lite mer tankar om hur systemet skall styras. Här får vi de tekniska möjligheterna, men hur skall behov definieras och värdesättas - och av vem? I ett kinesiskt sammanhang torde det ännu så länge vara Kinas Kommunistiska Parti, men då är frågan vilka som kontrollerar partiet idag och framöver. Det finns ju en del rikt affärsfolk även i partiet. Hur mycket inflytande kommer de att ha? Med en proletär klasståndpunkt skulle ju arbetarnas och de fattigare böndernas intressen alltid sättas först, men jag är inte säker på att den kinesiska ledningen har just den ståndpunkten alla dagar.

Generellt om det sorgliga ämnet "dagens vänster och tekniken" så avslutar jag med ett citat från min blogg, daterat 29 juli 2007:

Jag har FORTFARANDE väldigt svårt att förstå att inte vänstern hugger tag i frågor om robotteknik, bioteknologi, artificiell intelligens, nanoteknik (och andra grejor som jag inte förstår mig på) eftersom det här är verktygen som skulle kunna föra mänskligheten från "nödvändighetens till frihetens rike". Vore det kanske dags att låsa in ledarna för alla vänstergrupper någonstans och säga åt dem att de slipper inte ut förrän de kan beskriva principerna för en kvantdator och ange grunddragen i nanoteknologin, och sedan förklara hur det här kan länkas in i ett demokratiskt samhälle på oändligt mycket högre nivå än den liberala mischmasch vi har idag?
Jag minns med visst vemod den gång jag försökte prata med en ganska uppsatt dam i Vänsterpartiet om datorernas möjligheter. Hon stirrade på mig och utbrast: "Men jag är ju humanist!" - Tja, det var väl Marx också?

Tur att kineserna kanske gör något praktiskt i alla fall.

torsdag 24 maj 2018

Vad är viktigt i Sverige idag?

Det finns enstaka utländska läsare (svenskar i förskingringen kan man kalla dem) av den här bloggen. De kanske undrar vad som är det viktiga i den svenska politiska samhälleliga diskursen idag. Låt oss studera dagens löpsedlar för Stockholms kvällspress för att se om det finns några ledtrådar:


Så mycket mer än så här orkar jag inte meddela, p.g.a. rådande värmen ...

lördag 19 maj 2018

En Sverigebild

Ja, våren har glidit över till sommar. Ibland är det till och med varmt. Det blommar överallt. På en stängselstolpe sitter en liten kamrat som föredrar att fira sommaren hos oss. Det är trevligt. Det är nordisk, svensk, sommar!

fredag 18 maj 2018

Det har jag sett!

SVT har nyheten om insektsinvasionen som förbryllar experterna. Det tycker jag är en usel kvällstidningsrubrik, allrahelst som det sedan kommer en expert som talar om att det här är fjädermygg som brukar hålla på att bilda rökliknande formationer så här. Inget konstigt alltså.

På länken ovan finns också rörliga bilder av insekterna som bildar något som ser ut som rökpelare. Det var något jag också trodde när jag 9 maj var vid Säbysjön i Jakobsberg och såg en märklig rök som svängde fram och tillbaka, ibland verkade upplösa sig och ibland bli mer samlad. Först trodde jag det var något som brann på andra sidan sjön, eller eventuellt en tromb, men sedan var det klart att det var insekter som rörde sig.

Här är en bild jag tog vid det tillfället:


En sista intressant upplysning i SVT-artikeln är att om man har riktigt många fjädermygg till hands kan man pressa ihop dem och göra biffar av dem. Bra att veta ifall det skulle bli matbrist!

torsdag 17 maj 2018

Hur många dåd av den här typen tål Sverige?

Här är ett par klipp från Sveriges Radio, Radio Västerbotten. Ett mord, och dom har avkunnats. Vad som inte står här kan man hitta i en av de spretiga trådarna på Flashback. Nämligen att offret sparkades och stampades till döds. Synnerligen rå misshandel alltså. Vad som nu kommer fram även i "gammelmedia" är att mördaren har ett utvisningsbeslut på sig sedan tjugo år. Iranier. Medan polisen försökt få ut honom har sociala myndigheter hjälpt honom och därmed underlättat hans kamp för att hålla sig kvar i Sverige. Nu försvåras det ju av att det inte går att lasta av folk hur som helst i Iran, och vore jag ansvarig myndighetsperson i Iran skulle jag nog inte vilja ha tillbaka den här gossen, men betalar vi inte våra egna myndigheter för att de skall hitta på lösningar även på knepiga problem?

Om man nu räknar med offren för IKEA/Västerås-mördaren, samt lastbilsartisten på Drottninggatan, är antalet dödsoffer för personer med utvisningsbeslut 2+5+1=8 under bara några år. Kan man befara att det blir fler? Hur många brott över huvud taget begås av den här kategorin människor, sådana som fått sina asylansökningar avslagna eller helt enkelt bara håller sig dolda utan att ens låtsas att de har asylskäl?

Sedan är det ju inte så bra alla gånger ens med dem som har uppehållstillstånd: det var ju en sådan (afghan) som hjältemodigt lyckas ta livet av en säkert mycket farlig och aggressiv 89-årig kvinna utanför Skellefteå förra året. - Solidariteten med gamla tanter i Sverige verkar rätt begränsad, för jag tror att det bara var en liten notis i tidningen om ett dödsfall och sedan försvann rapporteringen. Inga protestmarscher, tända ljus, kärleksbombningar eller så. Folk på Flashback höll dock koll på den historien.


https://sverigesradio.se/vasterbotten/#

onsdag 16 maj 2018

Röda mattan

Jaha, här har man lagt ut röda mattan vid det östligaste huset ("Brohuset") som byggts i Liljeholmen i Stockholm. Det är placerat väldigt nära nya Årstabron, och torde därmed vara särskilt ägnat för människor som gillar att titta på tåg och höra tågrassel dygnet runt.


Röda mattan ute för nya bostadsspekulanter i ett läge där en massa luft redan pyst ur denna otäcka spekulationsmarknad och spekulanterna inte kommer som förr. När priserna inte längre automatiskt går upp är det inte så kul längre. Åtminstone inte om man är den typen som köper bostadsrätter på spekulation och räknar med att snart kunna sälja vidare och kamma in en nätt vinst.


Är detta månne en misslyckad spekulant som redan kollapsat?

tisdag 15 maj 2018

"I rök och damm"


Kung Karl den unge hjälte
han stod i rök och damm
diktade Esaias Tegnér under tidigt 1800-tal. I början av 1900-talet hävdade den gamle skämtaren August Strindberg att det inte var något märkligt att "stå i rök och damm". Det gjorde ju varenda stockholmare numera, i och med att den kommunala torrsopningen av gatorna införts!

Och så går vi ytterligare hundra år framåt i tiden, till igår i en kommun söder om Stockholm. Bilden är tagen mitt under flödande solsken, vilket faktiskt kan vara svårt att tro. På Strindbergs tid var det gubbar med kvast som rev upp dammet. Numera finns det rejäla maskiner som gör det. Jag gjorde en kringgående rörelse och undgick att försvinna i töcknet själv.

Sydafrikas röst post-apartheid




För anhängare av Israel bör det ha varit en ständig förargelse att Sydafrika efter apartheids fall har kritiserat Israel som just påminnande om den sydafrikanska apartheidstaten. Är det någon större skillnad mellan de "bantustans" som skapades i Sydafrika och de småområden i Palestina där palestinierna trängs ihop?

måndag 14 maj 2018

"En stor dag för Israel ..."




... eller 'business as usual'?




När apartheid i Sydafrika fälldes spelade de kubanska styrkorna i Angola en nyckelroll. Finns det liknande nyckelspelare i förhållande till Israel idag? Kanske de israeliska ledarna har en gnagande oro för att det faktiskt finns sådana krafter.

Spridda tankar

Somliga får tala, andra inte

Har du lagt märke till att folk på Krim, östukrainare, syrier inte hörs av så mycket? Deras röster verkar inte räknas, särskilt inte om de skulle rösta fel. Annars skulle ju krisen omkring Krim kunna lösas i en handvändning genom en ny internationellt övervakad folkomröstning. Vad östukrainarna skulle rösta om vet jag inte, Ryssland vill nog inte ha dessa områden, men oberoende eller någon slags federation med övriga Ukraina kanske kunde vara alternativ. Och syrierna kunde givetvis rösta för eller emot de politiska alternativ som finns. - Men vem är det som bestämmer vilka röster som får höras, respektive tystas eller ignoreras? Var finns demokratin i detta?


Trotskister i samlade organisationer

Varför kräver trotskister "tendensfrihet" för att gå ihop med andra partier eller grupper som påstår sig vara vänster? Räcker det inte med "interndemokrati", alltså att varje medlem har sin röst och rätt att tala? - Är "tendensfrihet" ett kodord för en fraktion som i ett känsligt läge kan misstänkas vilja spräcka partienheten under livligt larmande om "stalinism" och "byråkrati"?


Hur behandlas allierade?

En stormakt kan inte agera ensam utan behöver allierade. Men den växer sig väldigt mäktig, blir arrogant och rent av högfärdsgalen, och börjar behandla de förbundna illa. Jag tror redan den antika stormakten Aten gjorde det, och det slutade illa. Nu trampar USA på hur många tår som helst men räknar med att komma undan med det ändå - eller om man är så uppe i det blå att man inte inser vad som händer? (Tanken att Trump har en genial plan är jag skeptisk emot.) - Kommer detta att hålla, eller säger de allierade "tack och adjö", eller på ett diplomatiskt sätt meddelar "fuck off, bum!"?


(O)Trovärdiga invandringskritiker?

Hur kan man tro på folk som 1) är mycket kritisk mot den nuvarande invandringspolitiken i Sverige men som också 2) uttrycker sitt kraftiga stöd för Israel? Är man emot massinvandring, och dessutom av våldsam natur, borde väl Palestinas öde förskräcka? Vi kan på invandringskritiska sidor läsa om "sverigevänner", "danmarksvänner", "frankrikevänner" som är så bra ... men vad kallas palestinavänner då? Terrorister kanske? För att de bor på områden som invandrarna vill knycka, och för att de lever efter parollen "varje meddelande om att motståndet upphört är falskt"?