Äntligen

"Äntligen" kan säkert invånarna i den östsyriska staden Deir Ezzor (en av otaliga sätten att stava denna stad vid Eufrat) säga när den syriska armén nu nått fram och brutit en tre års lång belägring. (Tyskarnas belägring av Leninggrad varade ju också tre år - kan man säga att båda förtjänar hedersbeteckningen "hjältestad"?)

Jag antar att de vanliga surpupporna kommer att fortsätta att vara sura: när islamisterna tvingades ge upp östra Aleppo fick vi ju höra att "Aleppo fallit", inte att östra Aleppo befriats. Jag har sett bilder från ett nattligt Deir Ezzor där folk dansar på gatorna. De slapp få islamistgalningarna som härskare, fast det ett tag såg riktigt illa ut tidigare i år när belägrarna fick direkt flygstöd av USA. Men det är lokalbefolkningens synpunkt, var och en har ju rätt till sin sanning, och tycker någon annan att krig är fred och slaveri är frihet så får den väl tycka det. Fast det behöver ju inte andra ta på allvar.

Men nu är frågan hur länge detta krig skall fortsätta. De delar av Syrien som kontrolleras av IS huggs upp i mindre delar som elimineras en efter en. Moralen bland IS-folket torde sjunka som en sten kastad i Marianergraven och det är bara att hoppas att de 'svenskar' som befinner sig bland islamisterna inte slipper därifrån med livet i behåll och kommer tillbaka hit. Andra grupper är isolerade i Idlib-provinsen mot gränsen till Turkiet och ägnar sig, vad jag förstår, rätt mycket energi åt att slåss med varandra. Deras framtidsutsikter ser hur som helst rätt dystra ut när omvärldens intresse för och stöd till deras lilla jihad-projekt raskt sjunker. Och de politiker i väst som mässat om att "Assad måste bort" försvinner själva, en efter en.

Enda anledningen till att någon skulle försöka dra ut på kriget kan väl vara att kineserna uttalat att Syrien skall vara en viktig terminal i deras nya sidenväg. Samma sak omnämns när det nu är oroligheter i Burma. Gamla motsättningar mellan muslimer och buddhister eldas på för att försvåra bygget av stora kinesiska anläggningar just i området där motsättningarna är mycket akuta. Detta är intressant: den kinesiska ekonomiska ångvälten är så mäktig att motståndarna mest verkar ha våld att tillgripa som motmedel.

Vi kan dock räkna med att när jättekontrakten för att återuppbygga Syrien skall skrivas på är det liten chans att de som hejat på jihadisterna kommer att få vara med. Och i det gänget - de som med utpräglad dålig smak kallade sig "Syriens vänner" - finns väl Sverige med också? Kommer något politiskt ansvar att utkrävas för den usla svenska syrienpolitiken? - Knappast.