Det har varit dåligt med uppdateringar av bloggen på senaste tiden. Möjligen kan det bero av att det finns för mycket att skriva om, och jag vill helst ha lite eftertanke i det jag skriver. En del tycker det är rimligt att förklara världens kriser med att politiker X eller Y (eller både X och Y) är galna. Det förefaller mig slappt och intetsägande. Om Trump och/eller Kim vore knäppa i roten borde det märkas konstiga ryck och avvikelser i berörda länders politik. Men som det ser ut fortsätter båda länderna att tuffa på som tidigare: Korea går uppåt och blir starkare, USA rutschar alltmer utför.
De excentriska dragen i USA beror inte av att Trump är galen - det är det politiska systemet som är galet, med system i galenskapen. Medan det tycks som Trump inte har mycket makt gentemot de verkliga makthavarna i USA (den så kallade djupa staten) så är det oklart hur mycket makt som ligger hos Kim respektive de äldre gentlemännen i hans närmsta omgivning. Men även om Kim och Trump verkligen vore galna finns det bakomliggande strukturer som gör att länderna fortsätter längs sina egna logiska och konsekventa riktlinjer.
I stället för att djupgräva i världens politik, ekonomi och kultur och blogga om detta har jag djupgrävt i min egen genealogiska bakgrund. En perifer familj bodde i ett ställe som fortfarande heter Rumpebo, i Östergötland. Det kan man konstatera efter en titt på Lantmäteriets kartor på nätet. En avlägsen släkting blev torpederad och dog i Nordsjön 1917, en försvann när hans skepp gick under i Kinesiska sjön 1919, en hette Igor (född 1858), ett par flickor fick heta Vetsera efter österrikiske tronföljarens hålldam (han & hon dödades vid Mayerlingdramat), en del undrar man över hur de överlevde med stora familjer när familjeförsörjaren försvann, etc etc. Somliga åkte långt i världen, andra verkar knappt ha varit utanför hemsocknen. Man kan följa med samhällsutvecklingen: det kommer plötsligt småskollärarinnor, elektriker, chaufförer, konsumföreståndare, ånghammarreglerare ...
Det kan vara bra att veta vem ens farfars mormor var. Det kan ge perspektiv på tillvaron. Min hette Katarina Gradén och blev inte långlivad, levde 1814-1860 i Grangärde, Dalarna. Under den tiden hann hon föda nio barn. Tre dog som små. En osades ihjäl i en kolmila när han var tjugoett. Fem bildade egna familjer. Jag har hittat en hel del av Katarinas efterkommande (inklusive mig själv, eftersom hon alltså är farfars mormor), men det återstår en del folk att gräva upp. Det är faktiskt roligare än tjafset om "galna" politiker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar