måndag 9 juli 2018

Det märks att det går riktigt dåligt för ...

... de så kallade rebellerna i Syrien när artiklar av den här typen dyker upp i pressen.

Nu går kriget förhoppningsvis äntligen mot sitt slut, åtminstone i större delen av landet. I söder rasar "rebellernas" motstånd samman när de inte får internationell hjälp längre. De centrala områdena i Syrien verkar i stort sett ha rensats. Det blir dags för återuppbyggnad, och att flyktingarna kan återvända till sina hem. Man kan misstänka att en strategi som angriparna hade var att så långt det gick tömma Syrien på folk - utan människor bygger man inte ett fungerande land. Fanns den strategin så har den misslyckats. Bortåt en miljon syrier som befinner sig i Libanon börjar röra sig hemåt. För det splittrade och ständigt krigshotade lilla Libanon måste det vara en lättnad.

Men då slår en dam som uppges ha varit civilingenjör i Homs, Syrien, larm. Detta är inte alls bra får vi veta i artikeln! En ny våg av flyktingar kan utlösas, nu mot Europa! (Skall detta tas som ett hot?) Och "regimen" i Syrien är så elak.

Det finns dock saker som får mig att undra över damens motiv och inriktning av kritiken. Den här meningen ser kanske oskyldig ut:

Tusentals internflyktingar som nyligen har lämnat Ghouta, Homs och andra områden och tagit sig till Idlib och den omgivande landsbygden lider nöd. 
Men de som har skeppats i busskolonner från nämnda ställen, och även östra Aleppo, är ju islamister som givit upp men som har givits fri lejd för att man enkelt vill bli av med dem från dessa områden. Alternativet hade varit att försöka förinta dem, och därmed orsaka ännu större förstörelse (det är ju ett evigt klagomål över "regimens" och ryssarnas flygbombningar). Nu finns de i Idlib, och där kan islamistgängen fördriva tiden med att skjuta på varandra och plåga civilbefolkningen. Det mest oroande för vår del är väl om de försöker smita över gränsen till Turkiet och sedan vidare mot Europa. Men när hjälpkranen till dessa grupper stängs av kommer de förmodligen att försvinna fort, de har som det verkar inget större stöd inne i Syrien.

En annan märklig uppgift:

Regimen kräver också att män mellan 18 och 42 år som återvänder ska betala en avgift på motsvarande 8000 US dollar för att slippa tjänstgöra i syriska armén.

 "Män mellan 18 och 42 år" kan också gissningsvis kortare kallas "desertörer". De kunde ha kämpat mot islamistinvasionen som goda syrier. De gjorde det inte. Borde de inte på något sätt betala av den skulden? Freedom is not for free, frihet är inte gratis, hörde jag i en låt för många år sedan. Att regeringen tar sig en titt på vissa återvändare är i övrigt inte konstigt om man har en aning om vad en del personer tagit sig för under detta krig. Rått uttryckt är det bättre att vissa extremister försvinner i en syrisk fängelsehåla än dyker upp någonstans i Europa.

Det finns fler konstigheter i artikeln, men jag nöjer mig med detta - samt hoppas att återuppbyggnaden av detta så fruktansvärt och orättvist härjade land kommer igång med det snaraste!

4 kommentarer:

martin sa...

För många handlar det väl om "vidare HEM till Europa".

Björn Nilsson sa...

Ja, om man tänker på uslingarna som åkt från europeiska länder för att vara med IS-grupper i Syrien så kanske de får akut "hemlängtan" när kalifatet inte vill materialisera sig.

Anonym sa...

I Sverige får dessa IS-"hemvändare" hjälp till arbete, bostad och behandling för sitt trauma att ha mördat och terroriserat befolkningen i Syrien. Men Sverige styrs av dumskallarnas kompani vilket ju blir än mer tydligt när det gäller silkesvantar på för islamist-terrorister. Tyvärr så talar inte fulmedia om sanningen för folk vad som egentligen händer i Syrien för det skulle vara dödsstöten för Nato-anslutning, EU och den vansinniga invandringspolitiken i Sverige.

Benny

Björn Nilsson sa...

Nåja, om det finns hållbara bevis (som att de filmat sig själva när de mördar folk) går det ju att åtala och fälla dem. Men generellt vore det bäst om den sortens människor inte släpptes in i Sverige igen. De har ju knappast varit anpassade till det svenska samhället tidigare, så "återanpassning" verkar vara en hopplös uppgift.