fredag 20 juli 2018

Angående Kina och imperialism


En urangruva i Namibia, en av Kinas största investeringar i Afrika - ger den några ledtrådar om Kinas eventuella imperialism?

Kina äger 90 procent av gruvan (resten innehas av den namibiska staten). Den förväntas öka Namibias BNP med fem procent och öka exporten (vart?) med 20 procent. Namibia förväntas bli världens tredje största exportör av uranmalm.

Man kan väl lugnt utgå ifrån att det är kineserna som har det största inflytandet här, men möjligen kan de kompensera det genom ett snyggare uppträdande än de tyskar, engelsmän och sydafrikaner som tidigare koloniserat Namibia. Ur afrikansk synpunkt kan det utgöra en stor skillnad. Men imperialism ser det ju ändå ut som. Främsta medlet är kapitalexport, men det finns redan viss kinesisk militär närvaro i Afrika. Någon som har avvikande åsikt?


4 kommentarer:

martin sa...

Ja, nu är världen lite som den är. Förr ville vi gärna att relation med andra länder skulle innefatta politisk harmonisering mellan länderna, den idén håller väl snart på att falla lite på skam, även om den haft ett uppsving på sistone. Det är ju lite olika principer som hamnar i kollisionskurs, det är antiimperialism mot internationalism, det är "arbetarens frigörelse måste vara dess eget verk" mot "arbetare i alla länder förenen eder".

Så jag började fråga etiopier jag stötte på i min vardag om det där med imperialismen. Etiopierna har ju verkligen haft relation med alla, så jag frågade vilken imperialism som de upplevde som bäst när de bodde i Etiopien. Kinesisk, Sovjetisk eller USA-imperialismen? Svaret var att kineserna var bäst. Men varför sade personerna detta? Så jag grävde lite mer. Visade sig att USA och Sovjet nöjde sig inte med enbart det materiella, USA ville exportera sin kultur och köra den ned i halsen på etiopierna vilket var störande, det var lite samma med Sovjet, de ville gärna pusha sin samhällsorganisering och nöjde sig inte med att köpa malm eller jordbruksprodukter. Medan kineserna är mer fokuserade på det materiella och försöker inte pusha andra agendor. Visst pushar de andra agendor, men mer subtilt än de andra två som härjat i Etiopien.

Den där joint-venture principen med staten är ju en fin kinesisk NEP-deal. Men när de inte har samma fördelning i dessa joint-venture projekt i andra länder som andra får i desa land, så ökar man sitt inflytande dramatiskt i internationella sammanhang och extrapolerar man så kommer de dominera mer utanför kinas gränser än inom dem.

Det kan låta hemskt med 90:10 till kinesernas fördel. Men låt oss ställa det i relation till västvärldens imperialister. Hur mycket äger Etiopien, Sudan och Somalia i Lundin petroleums olika projekt? Hur stort ägande för landet i fråga erbjuder BP, Exxon, Chevron osv i sina utvinningsprojekt i Afrika? 10% är tillräckligt för att staten skall kunna hindra huvudägaren från att göra exakt vad som helst med egendomen. 10 % är tillräckligt för att staten skall få en inblick i och styrelsepost i bolaget. Säg mig vilka andra imperialister som erbjuder det.

Björn Nilsson sa...

Jag vet inte vilken tolkning som är den bästa. Är det imperialism i Hobsons och Lenins mening, någon ny version, eller inte imperialism alls? Det finns ju optimister som Roland Boer (bloggen Stalin's Moustasche på min blogglista) som tycker att det går en rak linje från Mao till dagens kinesiska politik. Andra dömer ut den helt som kapitalistisk. Mao sade någon gång, på tal om Sovjet, ungefär att om revisionisterna tar makten så betyder det att fascisterna tar makten. Kanske han hade rätt?

Hur som helst, kineserna investerar tungt på olika håll i Afrika. Nu är självaste Xi Jinping på resa där och pratar förmodligen ännu mer investeringar och kanske andra projekt. Att utbilda afrikaner är också ett bra sätt att få inflytande och vänner. Militärt finns Kina i en del länder i form av FN-trupper och bygger en bas i Djibouti. Det kan ju vara ett bra sätt att bekanta sig med området om andra militära behov uppstår - som att ta itu med USA/NATO-styrkor som opererar i många länder.

Som dina etiopier visar så kan ju afrikanerna se Kinas inflytande som ett mindre ont än vad de gamla kolonialisterna och imperialisterna hade för sig. Lokalt kan läget vara annorlunda: har för mig att kinesiska oljeanläggningar i Etiopien har attackerats av lokala grupper.

martin sa...

Ja, att fråga folk som kommer från Addis abeba om imperialismens härjningar är ju som att fråga en Stockholmare om gruvföretagens framfart i Norrland.

Kör man NEP som jag anser att Kina kör (och hela resten av världen) så blir ju imperialism och internationalism samma sak. Vi ser ju hur det är när NEP-män blir styv i korken, hur de fått alla partier att släppa krav på att NEP-männen slutar suga ut välfärden till exempel. V höll emot ett tag, men har sedan 2014 urholkat kravet. Är det likadant i Kina? Har NEP-männen blivit styv i korken och gör anspråk på makten, eller vet de sin plats och att de är redskap för revolutionen?

Björn Nilsson sa...

Det är nog folk ute på landet som ser "landgrabbing", hänsynslös råvaruexploatering, folkförflyttningar, monokulturodlingar etc från den tråkiga sidan. Politiker och byråkrater inne i storstaden ser nog mer inkomster, fina jobb, avancemang etc. Och det är ju de som förhandlar med kineserna.

Skulle NEP-männen vara kinesiska affärsmän som tillåts agera, eller partiet som tillåter dem agera? Den saken är svårt att se klart, även om marxismen-leninismen inte direkt är synbar i ex.vis Xinhuas flöde av nyheter. Fast då kan man ju tro att Xinhua anpassar sig till en kapitalistisk omvärld och håller ml-politiken för sig själv för att inte skrämmas. Fast jag tycker den förklaringen låter långsökt.