Sanktioner hjälper ekonomiskt samarbete i Korea?

Handelskrig och  sanktioner är ju populära numera. Mest är det USA som är i farten, men av någon anledning så har nu Japan gett sig på Sydkorea. Om de officiella motiveringarna för japanska exportbegränsningar mot Korea är de riktiga, eller om det handlar om något annat, är svårt att avgöra för en fjärran betraktare. Handlar det om att känsliga komponenter som Korea köper för sin elektronikindustri vandrar vidare till norra Korea? Är det i själva verket den starka sydkoreanska industrin som skrämmer japanerna, och som de försöker få stopp på? - Det kan ju vara både-och.

Men sanktioner och handelsbegränsningar kan få andra verkningar än vad som avsetts. Om land A försöker skada land B genom att stoppa vissa leveranser kan B möta det genom att skapa sin egen tillverkning, och/eller skaffa andra leverantörer. Högsta ledningen i södra Korea verkar tänka i ytterligare en riktning: närmare samarbete på hela koreanska halvön. Det framgår av intressanta yttranden från Sydkoreas president Moon Jae-in när han nyligen talade med sina närmsta medarbetare. Enligt AP sade han bland annat:

“The advantage Japan’s economy has over us is the size of its (overall) economy and domestic market. If the South and North could create a peace economy through economic cooperation, we can catch up with Japan’s superiority in one burst,” Moon said during the meeting at Seoul’s presidential Blue House.
“Japan absolutely cannot prevent our economy from taking a leap. Rather, (Japan) will serve as a stimulant that strengthens our determination to become an economic power,” he said.

Möjligen kan den här processen underlättas av att storskurken (USA) för närvarande är ganska upptagen med röran i Persiska viken och därmed inte hinner titta så mycket på vad koreanerna håller på med. Och den koreanska nationalismen skall nog inte underskattas. I det här läget kan ordförande Kim i norr antagligen luta sig lugnt tillbaka, skjuta av någon raket då och då, men i övrigt låta det märkliga utlandet röra till det så att den koreanska återföreningen blir ett alltmer trovärdigt alternativ - och med den födelsen av en ny stormakt i östra Asien. Moskva och Beijing torde hålla Korea under nära observation också.