Ryssland rullar på

Vad politiker och ämbetsmän säger är en sak, likaså vad opinionsbildare tycker - och det kan skilja sig rätt mycket från vad investerare tänker och gör. Vad är den kapitalistiske investeraren intresserad av? - Vinst. Det är ju jakten på vinster som håller hela systemet igång. "Pengar luktar inte" påpekade en romersk kejsare. Så vad investeraren gör, är att försöka beräkna var insatta medel ger bästa avkastningen, givet vilka risker man är villig att ta.

Rubrik i Svenska Dagbladet idag 24/2 2020:

Trots hårda sanktioner går Rysslands ekonomi allt bättre - och stärker Putins ställning.

Det går ju naturligtvis inte att skriva om Ryssland utan att dra fram Putin. Den karln verkar finnas överallt. Men det finns andra saker som torde vara intressantare för investerare än vad den ryske presidenten har för sig idag. SvD citerar en analytiker:

Idag när global ekonomisk osäkerhet är det största hotet betraktas Ryssland, tack vare sin starka makroekonomi, av ett ökande antal investerare som en säker fristad.

"Stark makroekonomi" betyder att den ryska staten har gott om pengar. "Säker fristad" påminner väl om den gamla klyschan att "marknaden gillar inte osäkerhet". (Inte för sig själv alltså, alla andra kan gott få vara hur osäkra som helst, bara det inte stör vinstjakten.) Extrema marknadsliberaler hävdar också att "marknaden har alltid rätt", så ur den synpunkten kan väl marknadsliberalen inte kritisera att investerare placerar sina pengar i Ryssland. Detta även om politikerliberalen fäktar med armarna, hoppar upp och ner, och skriker "Puuuuutin, Puuuuuuuuutin ...!).

En avslutande fundering: om det är så att Ryssland klarar sig bra trots den ekonomiska krigföringen, vad kommer att hända om det är sanktionspolitiken i stället för Ryssland som på något sätt kraschar? Handel handlar om åtminstone två parter. Kommer tyskarna, och andra i EU som anser sig ha direkt ont av sanktionerna, kunna återvinna vilande marknader i Ryssland om handeln släpps fri igen, eller är dessa marknader intagna av andra leverantörer (ryska eller från vänskapligt sinnade länder)? Ryssland kan ju komma så lång i importsubstitution att man strunta i att ta tillbaka de gamla opålitliga leverantörerna.

Sanktionerna har gjort att Ryssland fått dels starta egen produktion av vad som tidigare importerats, dels börjat handla med andra som inte är med i sanktionskriget. En tanke är att efterverkningarna av sanktionerna kommer att leva kvar i vissa stater - men inte i Ryssland som från ett hyfsat gott läge kan gå till ett rejält ekonomiskt uppsving. Detta medan det arma Västeuropa gnällande släpar efter.