MLM - tredje fasen?

Det här är en uppföljning på något jag skrev i mitt inlägg på första maj, men det handlar inte om anarkisterna/syndikalisterna som kommer travande här ovan ...

...eller  inte ens att SL:s spärrar inte ser ut så här längre, så den här fåniga "planka"flaggan är omodern.

Nej, jag skrev följande: "Har just läst en intressant bok om utvecklingen Marx-Lenin-Mao - kanske återkommer om den." Och nu gör jag det. Boken heter Continuity and Rapture och är skriven av något så sällsynt som en äkta maoistisk filosof: Josh Moufawad-Paul, doktor i filosofi i Toronto, Kanada. För den som blir förskräckt och tänker på "perukommunisternas" trista texter i samband med maoism vill jag påpeka att det här är betydligt öppnare och spänstigare, och inte så knepigt att läsa. Det handlar om att komma längre i utvecklingen än såväl Marx&Engels som herrn i gröna kostymen ovan, Vladimir Iljitj Lenin.

Jag förkortar författaren till JMP nedan, och hans teori är MLM.

Några viktiga punkter enligt JMP:

1. Filosofin kommer efter praktiken. Filosofens uppgift är att förklara vad som hänt och skapa begrepp som beskriver händelserna. Den maoistiske filosofen tar fram det väsentliga ur rörelsens praktik.

2. De tre -ismerna, marxism, leninism, maoism, har skapats ur tre stora revolutioner: Pariskommunen, ryska revolutionen, kinesiska revolutionen. Även om varje stadium har namn efter en person så betyder -ismen att det är det hållbara som sparas i personens teori och praktik, och det icke-hållbara lyfts bort. Varje ord av Marx är inte heligt, men vissa delar ingår i ett universellt tillämpbart teoribygge och blir då del av en -ism.

3. Boktiteln syftar på att teorin, för att kunna utvecklas, måste både hålla fast vid och vid behov bryta med tidigare versioner. (Tänk på evolutionsteorin: även om den grundlades av Darwin och en del av hans principer fortfarande håller, så har darwinismen idag genom vetenskaplig praktik avlägsnat sig långt från ursprunget.) Även om klasskamp driver samhället framåt så ser kampen inte likadan ut idag som i Paris 1871, exempelvis. Nya praktiker och teorier krävs i en värld som förändras.

4. För att MLM skall kunna skapas och vidmakthållas, samt utvecklas, fordras att teorin i sig är öppen för utveckling och kritik. JMP anser att MLM faktisk är möjlig att testa i praktiken, vilken skulle göra den till en vetenskap. Revolutionerna och folkkrigen skulle vara det praktiska provet, och detta inleddes med de peruanska kommunisternas uppror och att de utropade sig till maoister i slutet av 1980-talet. Därmed övergavs den tidigare termen 'Mao Tsetungs tänkande'. JMP är dock kritisk mot hur peruanerna utvecklades, med överdriven militarism och personkult.

Tror inte JMP skulle gilla den här bilden. Här har vi Marx, min favorit Engels, Lenin, Stalin och Mao. Men så har något pundhuvud klämt dit "ordförande Gonzalo" som sjätte man.

5. JMP skriver att maoismen ännu inte uttömt sina möjligheter, den är ett nytt fält att erövra, praktiskt och teoretiskt. Att därför klämma till med nya -ismer som 'Gonzalos tänkande' i Peru eller 'Prachandavägen' i Nepal är fel och för tidigt. Indierna och filippinarna, och en del andra partier som också bedriver kamp enligt maoistiska normer har inte gått i den fällan. Detta till skillnad mot superdogmatiska trotskister som ännu vill gå den leninistiska vägen med elitparti och väpnat uppror i Petrograd - men som inte lyckats genomföra en enda revolution.

6. Uttömt sina möjligheter har däremot den gamla marxismen, och även leninismen. Efter perioder av stora framgångar har de nått vägs ände. De utvecklas inte längre. Det är därför en brytning är nödvändig för att faktiskt kunna föra deras rörelser vidare. En första våg i den brytningen var de anti-revisionistiska partierna och grupperna som uppstod världen runt på 1960-1970-talen, men som sedan vittrade bort. (KFML i Sverige är ett exempel.) Maoismen företräder en ny brytning på en högre nivå enligt JMP.

På bilden ovan ser vi KP:s och nya/nygamla SKP:s gemensamma demonstration vandra bort. Följer man JMP:s schema så representerar SKP väl närmast leninismen, medan KP är en anti-revisionistisk grupp som glidit tillbaka i leninism. Frågan är om de vandrar bort definitivt, eller om de kan gripa tag i de öppningar som finns i teori och praktik, leva vidare och utvecklas. Det är faktiskt folk i exempelvis SKP och KP som borde läsa den här boken. Inte för att övertygas om att bli maoister i morgon, men åtminstone för att få en del saker att fundera på. Bland annat mycket som jag inte nämnt i den här korta överblicken.

Det här är mer acceptabel uppställning för MLM-are tror jag.

Jag har varit sparsam med omdömen och reflexioner i det här inlägget. Kanske återkommer med sådana framöver.