Har USA gjort bort sig (igen)?

Det här är ett referat av en del intressanta punkter i en artikel från bloggaren The Saker.


Men först en sidoanmärkning: både hos The Saker och Russian Insider tycker jag det verkar ha blivit fler artiklar som kritiserar ”judarna” eller till och med ”juden” på senaste tiden. Det låter otrevligt och skadar den allmänna trovärdigheten.




Nu över till referatet. Artikeln bygger på följande: USA:s finansdepartement har lagt upp en lista på företag och personer i Ryssland som möjligen skulle kunna utsättas för sanktioner. Ett hot alltså.  Saker spinner vidare på det.

Den verkligt farliga oppositionen mot Putin kommer inte från folket. Folkets stöd ligger mellan 60 och drygt 80 procent. Även oppositionen i Duman (riksdagen) är försiktig med att kritisera Putin för att inte tappa stöd från folket. Den verkliga oppositionen mot Putin finns inom eliten (inklusive presidentens administration och regeringen) och inom storfinansen. Saker kallar dem ”Atlantiska integrationister”, alltså personer som vill se Ryssland som en jämlik och helt integrerad partner i de USA-kontrollerade internationella finans- och säkerhetsorganisationerna.


De som stödjer Putin kallar Saker ”Eurasiska suveränister”. Dessa ser Rysslands framtid i syd, öst och nord. De vill dra bort Ryssland från de ”anglozionistiska” [jag gillar inte uttrycket] strukturerna inom säkerhet och finans men i stället bidra till en multipolär värld, i samarbete med länder som Kina och övriga BRICS.


Listan över möjliga sanktionshotade personer och företag gör ingen skillnad mellan dessa två grupper vilket är en rejäl blunder. Suveränisterna har inte bankkonton i väst (det är opatriotiskt), till skillnad från integrationisterna som ju inte är beroende av folkligt stöd. Men i och med att USA:s finansdepartement hotar med sanktioner mot alla (inklusive familjer, släktingar eller anknutna företag) är det just integrationisterna som riskerar att drabbas hårdast av ett genomförande. Det kommer också att störa samarbete mellan ryska företag och EU. Resultat: motsättningarna mellan EU och USA ökar. Kort sagt: en dum och självdestruktiv politik från USA:s sida.


Ryska analytiker har olika tankar om vad detta betyder. Saker grupperar:


1. ”En örfil för Ryssland”


Enda avsikten är att förolämpa och förödmjuka Ryssland genom att hävda att alla ledande ryssar är gangsters.


2. ”Det är bara inrikespolitik i USA”


Sanktionshotet har inget med Ryssland att göra, det är ett påhitt från USA-demokraterna. Trump svarar med medvetet ineffektiva aktioner som verkar anti-ryska men som saboterar demokraternas försök att verkligen förstöra förbindelserna med Ryssland.


3. ”Trump är vår man”


Inte så att Trump är rysk agent, men i grunden är han vän till Ryssland och hjälper i själva verket Ryssland och Putin medan USA skadas. Åtgärderna hjälper Ryssland exempelvis genom att skrämma ryska oligarker att föra tillbaka sina tillgångar till Ryssland.


4. ”Vårt folk angrips”


Denna grupp bryr sig inte så mycket om vad USA gör, bara att ryssar är angripna och Kreml bör vedergälla.


5. ”Klåpardokument gjort av rådlösa idioter”


Trumpadministrationen och kongressen består av idioter som inte har en aning om vad de gör men som bara vill ta politiska beslut för att försöka bevisa att de ännu räknas. Putin själv kanske tillhör denna grupp, han kallade detta senaste dokument ”komplett dumhet”.


Saker själv tror på en kombination av dessa grupper, men att den sista har mycket som talar för sig. Imperiet styrs av dumma, okunniga ideologer som lever i en värld fullständigt avskiljd från verkligheten.


Men hotet kan vara till stor hjälp för Putin inför kommande presidentval. Hans ställning stärks i och med känslan av att Ryssland är under attack. Oligarkerna i utlandet måste ta sig till det enda ställe där deras tillgångar är säkra – i Ryssland.


En slutsats som Saker drar är att USA:s åtgärder för att isolera Ryssland visserligen kortsiktigt var skadliga, men långsiktigt har gett Putin stort stöd och gjort att Ryssland kunnat omorientera handel och intern ekonomi. Genom den nya listan på möjliga sanktioner har USA skadat integrationisterna – och därmed sina bästa vänner i Ryssland! Suveränisterna är de som vinner kampen mot integrationisterna. Saker väntar sig inga grandiosa motåtgärder från Ryssland, utan ett tålmodigt långsiktigt tänkande i asiatisk stil. Utan stöd från Ryssland kommer USA ändå inte att kunna göra något viktigt på den här planeten, Ryssland är villigt att samarbeta, men vägrar motparten blir det värst för USA. En märklig företeelse är att ett antal höga representanter för ryska underrättelsetjänster nyligen har besökt USA!


Sakers slutsats är att Imperiets viktigaste exportvara är munväder. Vad man har att komma med är tomt prat och tomma hot. Den härskande eliten är splittrad, och när en djupgående kris inträffar kommer de olika grupperna att vända sig mot varandra. En ny grupp tar så småningom över, eller också kollapsar hela systemet. Det första hände när Putin, stödd av säkerhetstjänsten, tog över efter Jeltsin. Detta kan också hända i USA. Saker tycker att man skall hålla ögonen på vad militären gör.


Saker tror att det vi nu bevittnar är ett ”anglozionistiskt” Stalingrad som sker inför vår åsyn. Det skulle vara ett steg mot Imperiets sammanbrott – och det kan gå fort.