Nästa bild tog jag själv 2009, på Flemingsbergs station en bit söder om Stockholm. Nu vet jag inte definitivt vad som dolde sig bakom metallkåpan, men jag gissar att det är järnvägstelefoni. T-et tyder på det. LME-märket finns ovanför klottret.
Nu börjar jag fundera om inte firman hade ett bolag som sålde järnvägssignaler också. Är inte säker på det, och mina böcker med bolagets historia är långt bak i bokhyllorna, men det kan vara så. Under en tid tillverkade man kulsprutor i en källare också, det var under andra världskriget.
Vad lär man sig av det sista exemplet? Kanske att produktion av det ena eller andra kan verka som väldigt fixerat: en bilfabrik tillverkar bilar, en telefonifabrik telefonväxlar, ett bränneri brännvin etc. Men när det krisar till sig visar det sig att produktion kan ställas om nära nog på nolltid efter behov. Var det inte ett brännvinsbränneri som i stället började pytsa ut handsprit (är väl inte drickbar?) nyligen?
Bil- och telefonifabriken kan förmodligen raskt använda sina resurser i folk och utrustning i att göra andra saker inom fordons- och elektroniksektorn, bara någon högre makt ryter till och pekar med hela handen. Var det inte brist, eller nästan brist på respiratorer ett tag, för att ta ett exempel? Räknar man in underleverantörerna till de stora fabrikerna finns det en oerhörd kapacitet att utnyttja om så krävs. (Nå, då får man förutsätta inhemsk produktion, ligger leverantörerna i Kina kan det kanske bli lite knepigare om det blir kris i logistikkedjorna.)
4 kommentarer:
I Tranås finns Stiga som specialiserat sig på pingpongprodukter och gräsklippare. Undrar om det finns synergieffekter... Men jag tror de gjort en hel del annat också genom åren vid behov. Nokia tillverkade gummistövlar en gång i tiden har jag hört. Jag antar att 3-d printers kommer att göra det allt lättare för företag att diversifiera verksamheten...
"På min tid" hade LME både snickeri och tryckeri, måleri, och naturligtvis en massa verkstäder som bockade plåt, gjorde små metallmanicker, kabeltillverkning, etc etc. Plus diverse andra verksamheter som åkte ut för att de inte tillhörde "kärnverksamheten". Ett tag höll man på med persondatorer och kontorsmöbler - "det nya papperslösa (ha!) kontoret". Med kompetent ledning på alla nivåer bör det inte vara så svårt att driva även en kraftigt diversifierad verksamhet, men det var ju det där med "kärnverksamheten" som blev så populär när gossarna i blanka kostymer tog över.
Undrar om inte Nokias stöveltillverkning ännu finns kvar, betydligt pålitligare än äventyret inom telefonin.
Kajsa Ekis Ekman har skrivit om just detta:
https://www.vansterpartiet.se/varfor-var-beredskap-inte-ar-god/
Ja, "vi hade ..." - och sedan hade vi inte längre. Suck. Tack för tipset.
Skicka en kommentar