Jag har läst en bok: Schlaug "Vad ska vi ha samhället till?"

Den här boken skulle man kunna skriva mycket om. Men jag säger bara: Läs den om du är intresserad av alternativ i politiken och hur man kan/bör organisera samhället! Nästan varenda sida innehåller intressanta synpunkter och observationer, serverade med inlevelse. Är Schlaug förbannad så talar han om att han är förbannad. Ibland får jag en känsla av att han klipper till hårdare än vad ens de flesta som kallar sig socialister vågar göra idag (kan ju bero av att han är helt politiskt obunden sedan han ombads lämna ett alltmer förborgerligat Miljöparti, men ändå ...).

Det handlar alltså om Birger Schlaug, Vad ska vi ha samhället till?, Verbal förlag 2020.

Efter att ha uttryckt mig så positivt kan jag slänga in några klagomål. Dels att Schlaug utbrister i konjunkturmässig klagan över "Putin". Någon sida går väl åt till det. Men om inte Putin hållit i rodret så gott det går, vem hade då gjort det? Det fanns ju andra namn i slutet av 1990-talet, och en del av dem var väl inte så roliga om man säger så. Varför inte köra med hypotesen att Putin skött riket ganska bra med tanke på omständigheterna, om man nu tycker borgerligt liberala politiker är acceptabla? - Och ingripandet mot jihadisterna i  Syrien är värt oerhört mycket, hur mycket det nu gnälls om det.

Kort mellanspel, med simmande älg i Ångermanälven. Klippt från "slow television".

Ett misstänkt faktafel tänkte jag hacka lite på. På sid. 272 skriver Schlaug om den så kallade Alternativrörelsen som fanns 1981 när Miljöpartiet bildades. Denna kännetecknades av en massa fina saker: större tilltro till människor än stat och kapital, självtillit, delaktig demokrati, kooperativ, stor frihet för individen ... Sammanfattningsvis  "Mer tro på Peter Kropotkin än på Karl Marx." Och där följer hänvisning till fotnot 235 som säger "Peter Kropotkin (1882-1921), av marxister ofta kallad utopisk socialist och av Marx kraftigt begabbad."

Hade Kropotkin varit född 1882 så hade överlappningen mot Marx varit kort - Marx dog 1883. Men Kropotkin föddes 1842 och bodde tidvis i England. Detta innebär dock inte någon polemik från Marx sida. Jag vet inte hur effektiv sökmaskinen är, men har inte hittat att Marx skrivit något alls om Kropotkin. Och jag misstänker att det inte är Kropotkin det rör sig om, utan en annan och äldre ryss:  Bakunin. Marx och denne herre var ordentligt i luven på varandra, vilket inte var så underligt. Jag tror inte alla "alternativare" i Sverige skulle ha gillat Bakunins tilltag med illa organiserade upprorsförsök på olika håll, försök som tämligen omgående oskadliggjordes av de makthavande och skadade folk i onödan. Marx gjorde det definitivt inte.Marxister och anarkister gick dåligt ihop.

Kropotkin var däremot en mer sympatisk figur, och kan ses som pionjär vad det gällde miljöarbete och diskussion om hur människan fungerar som samarbetande varelse. Hans Åkrar, fabriker och verkstäder i morgondagens samhälle är fortfarande läsvärd. (Han tappade fattningen 1914 och blev patriot, men det är en annan historia.)

"Tiden för eftertanke blir allt kortare. Långa tankar blir bristvara." (sid. 104) Bara ett exempel på hur Schlaug kort kan få till en stor sak att tänka på.

Jag antar att boken var färdigskriven redan förra året, och helt klart innan senaste epidemin slog ut på allvar. Ett sympatiskt drag hos Schlaug är att han verkar fatta att det finns en underklass som har det svårt att få det dagliga att gå ihop. Och då kan det gå så här:

Hur lätt är det för den som är beroende av varje tillfälligt påhugg att stanna hemma vid tuberkulos eller som smittad under en epidemi eller pandemi? (sid. 96)

Just det - pandemi. En skribent som Mikael Nyberg fattar det här direkt (hade lite synpunkter på hans bok här). Det bildas ett allt större skikt av människor som är beroende av att när som helst kallas in till jobb, och som knappast har råd att neka även om de inte mår bra - och därmed kan ta med sig ett otäckt virus till åldringsboendet.

Jag tänkte på Nyberg direkt när jag läste detta (sid. 24) om Per Bolund, miljöpartist, som 2014 uttalade sin vision:

När jag kommer nerför trappan står min frukostpåse utanför ytterdörren som vanligt ... Jag öppnar tvättpåsen som kom från tvätteriet igår kväll och tar fram en struken skjorta och ett par byxor. Samtidigt skickar jag en tacksamhetens tanke till min stilguide, han lyckas alltid köpa in rätt kombination plagg för att skapa en klädstil jag trivs med ... ett enkelt och smidigt liv baserat på mängder av tjänster. ... läxhjälpen tar hand om barnen även i kväll.

Vad i h-e är detta? Schlaug fattar att det är "den nya tidens arbetare, gärna i form av prekariat" som levererar tjänster till de bättre bemedlade. Bolund tycks inte begripa det, och den officiella "vänstern" i Sverige har inte mycket synpunkter på detta. Kanske beror av att dess ledare nog kan räknas till medelklassen som inte behöver solka ner sig med springjobb.

Hur som helst: en mycket läsvärd bok!