... är det väl nationaldag alla dagar? Att Sverige fick en nationaldag ungefär samtidigt som eliten pytsade in landet i EU bör väl ge upphov till reflexioner - hur fosterlandsvänliga är landets överhet egentligen? Men överheten och folket är ju inte samma sak.
 |
| Äppelblom i vårt land - alltid lika vacker! |
För dagens slabbiga "vänster" är det här en sak man inte klarar av att hantera. Hemsk med nationalism, det är väl rent av rasism!? - Jag minns vänstern omkring 1970, den var i stor utsträckning inspirerad av de stora nationella befrielsestriderna runt om i världen, samt strävan att hålla undan Sverige från ett hotande tredje världskrig och från europeiska elitprojekt. Kampen i Sverige var en del av en världsomspännande kamp, men här var det vår kamp, på egna villkor. Omkring 1970 var det ännu en lycklig tid när ingen Mona Sahlin påstod att svenskarna inte hade någon kultur annat än löjliga "små grodorna" (jämfört med kurderna då, som hade riktig kultur!) - ja, sådana grodor hade ännu inte hoppat ur ledande politikers munnar.
De internationella erfarenheterna säger oss att de stora framgångarna för nationella befrielserörelser och länder som valt sin egen väg utanför imperialismens kontroll nås när socialister och patrioter går ihop. I Sverige, ett imperialistiskt land, är den enheten svårare, och den underlättas inte av att delar av "vänstern" uppträder rent negativt och överlämnar patriotismen till folk på högerkanten.
 |
| Lätta vänliga sommarmoln över före detta folkhemmet |
Det finns en möjlighet att allt går åt helvete, helt enkelt genom gammelsvensk lathet, dumhet, feghet, falskhet, slapp-liberalism där nästan vad som helst tolereras. Under större delen av sin historia var Sverige en fattig utkant. Sedan kom hundra år av uppgång på många områden. Nu kanske det är slut med det, och landet glider ner i en tröstlös stagnation, då och då avbruten av några skottsalvor eller en explosion.
Jag var och satt några blommor vid en gravplats för några dagar sedan. Det finns många lappar där med detta utseende:
Familjer, släkter, verkar dö ut. Ingen känns längre vid de äldres gravplatser. Ja, en del släkter kan verkligen ha försvunnit, dött ut eller utvandrat. Men jag undrar hur många gravar som "upphör" därför att dagens yngre helt enkelt ger fan i dem?
På den här väggen såg jag många röda "upphört"-lappar, men också en hel del vita där man ännu sökte gravrättsinnehavare.
Ett folk som ger f-n i sina gravar kan möjligen vara på utdöende. Gravarna är ju faktiskt en länk bakåt i vår historia, till människor som gör att vi är vad vi är idag.
Ja, det var väl några dystra tankar, men jag avslutar med ytterligare några bilder från ett sommarvackert land.
 |
| Det var lustiga molnformationer den dagen i början av juni ... |
 |
| ... och små molntussar gled fram över äppelträdet i Sverige. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar