 |
| Själva plattan - utgiven på en lågprisserie i slutet av 90-talet. Tack för att den inte kostade så mycket i alla fall! |
Att inte höras, att inte nå fram - det måste väl vara ett öde för en tonsättare? Nu har jag åter försökt med en CD med två verk av Ferdinand Thieriot (1838-1919 - trots namnet tysk) som jag köpte för länge sedan. Då och då tar jag fram den ur hyllan, stoppar in den i spelaren och tänker att "nu ska jag minsann lyssna". Men det fungerar inte. Det är en massa toner men de rinner bara förbi, jag glömmer att lyssna, går någon annanstans och gör något annat än att lyssna. Det finns ingenting som gör något intryck i strilet av ljud. Inget fångar uppmärksamhet eller fantasi. Nja, jo, på något ställe låter det faktiskt som man tänker börja spela Livet i finnskogarna, men det försvinner snabbt. - Nej, bäste herr Thieriot, jag beklagar men jag hör er inte.
Tillåt mig tillägga att en av musikhistoriens tråkigaste och mest överskattade musikstycken måste vara Ravels Bolero! Hörs - men blir inte roligare för det!
