Clézio, inte Clezio

Jag stavade fel igår. Han heter inte le Clezio, han heter le Clézio. Notera accenten över e-et som gör att det just uttalas e i stället för u (om man råkar tala franska). Nobelpengarna snodde han mitt framför näsa på mig lik förbaskat. Jag har fortfarande inte "hunnit" läsa något av mannen i fråga, men som tjänst för sådana som mig finns en kort sammanfattning i Aftonbladets kultur idag av en av hans böcker. Det är bra, det är dagspressen som folkbildning och -upplysare! Mer koncentrerat och rakt på saken än till och med Illustrerade klassiker!

Inte jag i år heller ... !

Inte jag i år heller ... ! Blåst som vanligt. Nu lyssnar jag på radion och väntar på att Horatius Engdahl skall träda ut och berätta ... blir det någon jag ens hört talas om? Strax, strax, jag bara vet att en fin skönande som jag återigen kommer att förbigås ... fnys! fnys!

... J M le Clezio ...

Minns inte om jag läst något av killen, men jag känner igen namnet i alla fall.