Som utrustad med lite språklig fantasi kan man ju ändra ett ord här, och få det hela till att "Framtiden slutar i klassrummet". För hur är det numera? För en del år sedan talades om "livslångt lärande". Är det lika angeläget längre? Man kan tänka sig att en del människor i yrken som kräver stora kunskaper och som samtidigt har en kunskapsbas som ständigt utvecklas (medicin och datateknik är två grenar som ligger nära till hands) kan få glädjen av ofta återkommande fortbildning. Den sortens människor, som sitter på lönsamma kunskaper, är arbetskraftsköparen beredda att satsas på så att deras funktion som värdeskapande arbetskraft består. Men för stora grupper behövs inte så omfattande utbildning att de på grund av den kan bli oundgängliga som individer - faller en ifrån står det tio man med liknande kvalifikationer på gatan utanför och söker jobb. Vad har de för nytta av "livslångt lärande" när det ändå bara slutar i en tillvaro där man är en slit-och-slängvara som kan behandlas godtyckligt?
En gång gjorde folkskolan att en växande industri fick tillgång till mängder av människor med grundläggande färdigheter i att läsa, skriva och räkna. Den där massuppställningen av nya arbetare behövs inte längre, det räcker med mindre grupper av specialister. Och det gäller även utbildning på högre nivåer. Den kapitalistiska ekonomin behöver snäva grupper av specialutbildade människor, möjligen kan de "växa på jobbet" och få en del utbildning internt, men skulle de inte platsa är det bara att plocka in en ny specialist och kasta ut den gamla.
Samtidigt som industrisamhället sjunker samman ökar visserligen behovet på tjänstesidan, men även där rationaliseras det ju, och slutresultatet blir man kan "spara" genom att skära ner på skolutbildning. Det där kan man dölja genom att prata om att "alla behöver inte ha högskoleutbildning", men jag skulle tro att om björklundarna får härja ett tag till blir det nog inte bara högskola utan också gymnasium som är onödigt för underklassen. Vad det gäller överklassen och de högre medelskikten kommer de ändå att se till att ungdomarna tar sig igenom skolorna, även de som är lite klena å huvudets vägnar.
Framtiden i klassrummet kanske slutar i åttan eller nian för ett växande antal ungdomar från underklassfamiljer och underklassområden. Vad händer med dem sedan? En del kan väl skickas vidare som lärlingar. Lärlingssystem rätt skött kan vara bra när man skall komma in i ett yrke från grunden, men här finns ju misstanken om att det också gäller att skaffa fram lite billig arbetskraft och dölja lite arbetslöshet för en tid. Det man kan befara är att det återskapas en underklass som reserv av arbetskraft för billiga jobb, och vad ligger det för framtid i det? Man kan ana att inte bara industrisamhället utan samhället som sådan faller sönder någonstans mellan privatskolorna och underklassens förorter. Underklassens barn är inte dummare än att de förstår att framtiden tar slut och den stora dörren smälls igen i deras nyllen just när livet skall börja. Staten och kapitalet säger i princip till de här människorna: "Ni behövs inte, och i den mån ni behövs så ska det vara till jävligt låg betalning." Man får hoppas att den insikten inte tar den kriminella vägen utan omvandlas till ordentliga politiska krav.
