Det finns ju en ohygglig språkbarriär mot vårt södra grannland Tyskland (av någon anledning talar de tyska i första hand, inte engelska) och därmed är vi avskurna från mycket information därifrån. Därför misstänker jag att många betraktar Tyskland som icke existerande.
Men jag har stavat mig igenom ett par aktuella texter på
tyska vänsterpartiets, die Linke, hemsida. I Tyskland har man samma fråga som i Sverige, nämligen om och hur vänstern och socialdemokraterna SPD skall samarbeta. Dock är frågan definitivt mer laddad i Tyskland, av historiska och personliga skäl. Om socialister och andra missnöjda inom svenska SAP gick över till V i stor skala skulle man nog grina illa bland kvarvarande socialdemokrater, och det är ju bland annat det som skedde i Tyskland. Skall missnöjda personer lämna socialdemokraterna men komma tillbaka under annan partibeteckning och samarbeta i olika parlamentariska församlingar? Det kan vara en psykologisk nöt att knäcka.
Sedan finns ju en djupare historia som går tillbaka till Tysklands delning under det kalla kriget, och egentligen kan man dra splittringens rötter tillbaka till Första världskrigets utbrott. die Linke hör till den tradition som var emot kriget medan SPD var ingick i den majoritet som drog i fält för kejsare och Vaterland. Men det är vänstern som kan hylla den kanske största tyska socialisten under 1900-talet som sin - Rosa Luxemburg. Mellan Rosa Luxemburg och dagens situation finns DDR-tiden och det stelbenta och sovjetberoende SED. Men nya generationer kommer till, och de struntar förmodligen i allt högre grad i gammal bråte från historien. Nu är det dagens och morgondagens frågor det gäller.
I exempelvis Berlin har die Linke och SPD samregerat med kanske hygglig framgång i alla fall. Men i gamla Västtyskland tar det emot hårt för socialdemokraterna att gå samman med vänstern, man slår bakut och tror kanske att det löser sig med tiden. Det gör det nog inte utan vissa ändringar i mentaliteten hos de socialdemokratiska ledarna. Och med vind i seglen behöver vänstern inte finna sig i tillmälen eller att få en dörr smälld i ansiktet. Behandlas man dåligt behöver man inte ge SPD-fraktionerna i olika delstatsparlament något stöd. Tiden får visa om det är en god taktik.
"Vi är inte SPD:s bollkallar" säger
en ledare för die Linke. "Den som smädar oss före valen kan inte sedan bli vår partner". (Min egen kanske inte helt exakta översättning.) I
en intervju (tysk radio tror jag) med partiordföranden Lothar Bisky säger han att vänstern är i en situation där den växer. Att partiet ligger över femprocentspärren i västra Tyskland oroar socialdemokraterna och de andra partierna. Det har fått dem att åtminstone verbalt upptäcka de sociala frågorna. Men denna nya situation i det politiska landskapet verkar uppfattas som ett skändande av den heliga Graal av de gamla partierna.
Ja, de gamla insuttna partibossarna i väst får sina cirklar rubbade ... och lika bra är väl det om man gillar en vital demokrati.
