Vänd NATO ryggen!

Första maj 1979 - nu i färg!

Serien av förstamajbilder från tiden 1976 till 1980 närmar sig de sista åren. Nu är vi framme vid 1979, och i stället för grådaskiga svartvita bilder blir det ett år i färg. (1980 är vi tillbaka i det grådaskiga.) Följande bilder är diabilder. Jag körde aldrig med diabildsprojektor. Däremot fanns det någon teknik där man med hjälp av skumma kemikalier, någon särskild sorts papper och lite andra grejor kunde göra papperskopior av diabilder. Jag höll på med sådant ett tag. Men bilderna nedan kommer direkt från dia-originalen.

Nu hette demonstrationen Enhet - Solidaritet 1979 och gick som föregående år från Sergels torg till Kungsträdgården. Ännu var det god uppslutning, men det fanns nog en känsla av att rörelsen inte hade samma kraft som tidigare. Flera anledningar fanns. En var att den befrielsekamper och länder i Tredje världen som tidigare tjänat som inspiration inte verkade lika bra längre. Mao hade dött, Kina och Vietnam utkämpat ett gränskrig, Vietnam hade invaderat Kambodja. Gamla riktmärken höll inte längre. Samt att en massa andra saker hände som vänsterfolket fick svårt att förstå och hantera. Men det kanske jag diskuterar någon annan gång.

Här har vi det direkt: "Vietnam ut ur Kampuchea!" Andra hade precis motsatt åsikt. Fast inte i denna demonstration.

Ett exempel på dåtidens finurliga banderollkonst.

Här slåss röda khmerer mot vietnamesiska angripare. Det skulle de fortsätta med länge.

Kan man hoppas på att banderollen i mitten finns sparad någonstans? Den skulle behövas igen!

Mycket folk på "Plattan"

Demonstrationstågets tät har kommit upp på Drottninggatan, med Åhlénsvaruhuset till höger.  Banderoll och svenska flaggor framför den röda fanborgen.

Hur tusan orkade den där killen bära en jättestor flagga (Nordkoreas) på en jättelång stång? Var det inspirationen från Kim Il-sungs juche-ideologi som gav jättekrafter?

Nu är demonstrationen någonstans på Kungsgatan, tror jag. Intressant paroll: redan vid den här tiden var det krafter igång som ville ha yrkes- i stället för värnpliktsarmé. Andra ansåg att den allmänna värnplikten faktiskt hade en stor demokratisk betydelse, och dessutom kunde hålla Sverige utanför onödiga konflikter.

Här ser man "Demokratiska Kampucheas" statsvapen. En rykande fabrik i bakgrunden, bevattningskanaler (och kanske ett kraftverk?) i förgrunden. Och vi har kommit fram till Kungsan.

Sista bild: ett par företrädare för Demokratiska Kampuchea på stora scenen.

Första maj 1978, samling på "Plattan"

Då samlar vi oss, exempelvis i försvar av demokratiska fri- och rättigheter. På den tiden kunde väl få tänka sig att något som dagens övervakningssamhälle kunde uppstå, och möjliggöras via våra demokratiska (?) politiker. Övervakning - det var väl något hemskt som de hemska öststaterna höll på med, där man inte fick säga vad man ville, etc etc!

Reallöneskydd? - Ja, de här åren var inflation ett besvärligt problem för många. Det ser vi på nästa bild också.

Har man fasta inkomster av typ pension eller studielån kan galopperande inflation vara ett bekymmer.

 

Ett ganska blygsamt krav: barnstugearbetare vill ha minst reallöneskydd, alltså åtminstone oförändrad lön räknad i köpkraft.

 

I början av 1900-talet var det "kamp mot Nick Carter-litteraturen" som det gällde. Men det kom ju nya generationer av slaskförfattare att klämma åt.

Efter läxan från Ådalen 1931 hölls militären borta från polisiära uppgifter under många år (samtidigt som socialdemokraterna helt ohistoriskt ockuperade minnet av skotten i Ådalen), men jag tror att det var mot slutet av 1960-talet som insättande av trupp mot strejkande och demonstranter åter började smygas in i lagstiftningen. Den här banderollen kan ju för övrigt ses som ett humoristiskt utslag av populärkultur i politiken. "Knasen" och hans kompisar vägrar att skjuta på Kronblom, Tjalle tvärvigg, Bellman, med flera.

En annan aktuell fråga mot slutet av 1970-talet var löntagarfonder. Ett förslag från LO som först svaldes av de flesta, men sedan kom reaktioner både från borgerligheten och verkstadsgolven. Motiveringarna var olika, somliga trodde att det handlade om socialism medan andra helt enkelt inte ville ge mer makt till maktfullkomliga pampar.

Hyresrätterna var ännu dominerande, bostadsrätter en liten sak. Men hyrorna gick upp medan Hyresgästföreningen gjorde ... ja, vad då?

AMU: arbetsmarknadsutbildning. Det var väl bättre än Fas3 åtminstone. Redan i slutet av 1960-talet kom en smärre arbetslöshetsperiod, och in på sjuttiotalet spred sig insikten om att det kunde bli arbetslöshet även i Sverige. "Guldåren" höll på att ta slut. Eller de kanske redan var slut, fast det inte märktes så mycket.

På den tiden fanns det varv i Stockholm som kunde ta hand om stora fartyg. Finnboda var ett av dem. Tydligen var det kris på varvet 1978.

Här kan man återknyta till plakat och banderoller lite högre upp: studenter hade svårt att klara sig på de studielån som då fanns.

Någon vill rädda cirkuskonsten.

Jag trodde att dansen var erkänd som konstform redan, men kanske det fanns tvivel om det. Jag tror att sista raden på plakatet är "en egen scen".

Ständigt aktuell paroll - och prosionisternas utbrott är väl också ständigt aktuella

Jag tror att texten på banderollen mitt i bilden skall vara "Long live EPRP", Ethiopian People's Revolutionary Party. Det var rörigt i nordöstra Afrika (även på den tiden), med Somalia och Etiopien som bytte sida i konflikten mellan supermakterna. Dessutom förekom inbördesstrider, och Eritrea som var på väg att bryta sig ut ur Etiopien. En del av de inblandade grupperna påstod sig vara marxist-leninister och hade därmed en given plats i denna demonstration.

På tal om Afrika: notera de afrikanska tjejerna (?) med afrofrisyrer längst till höger. Möjligen är de eritreaner. I alla fall syns en eritreansk banderoll lite längre bak.