Jag har inte så långt att gå till Långholmen i Stockholm där sverigedemokraterna hade sitt vanliga vårmöte denna lördag, så det var ingen större ansträngning att gå dit och kolla läget. Anlände en stund innan Åkesson skulle tala och slog ett varv runt mötesplatsen, den lilla friluftsteatern ovanför varvet. Noterade en zigenerska som plockade burkar och flaskor i papperskorgar utan att någon verkade reagera på det.
Det var intervjuer med partiföreträdare från riksdagsgruppen. Här Bieler till vänster och Bylund till höger, och en intervjuare vars namn jag inte vet i mitten. Mötet gjordes tillgängligare i och med att man hade inte mindre än två storbildsskärmar till tjänst för de som var en bit från scenen.
Ärligt talat lyssnade jag inte så mycket på intervjuerna. Här är nummer två av paren, till vänster en man vars namn jag glömt, och så Kronlid i mitten. Där pratades det en del om kyrkovalet senare i år. Tyckte Kronlid sa något att om man inte accepterade jungfrufödsel så platsade man inte i den svenska kyrkan. Undrar om det är en majoritetssynpunkt bland de kyrkliga massorna numera?
En lustig illustration hade man - parollen var Från (S)venska kyrkan till Svenska kyrkan. Fast jag undrar hur många sd-are som har så djupa teologiska kunskaper så att de kan avgöra hur kyrkan skall se ut för att motsvara sina traditioner i stället för socialdemokratiska traditioner? Tja, bara man slipper en ny biskop Angermannius som gör räder över landet för att banka in den rätta tron i heretiker får man väl vara glad!
Kolla, här har vi burk- och flasksamlerskan igen! Det var uppenbarligen inga problem för henne att traska runt bland sverigevännerna. Jag såg till och med folk som stack åt henne urdruckna flaskor.
Men äntligen kommer huvudattraktionen! Vi ser honom till vänster, till höger, och (om vi tittar efter lite extra) så står han ju där i mitten på scenen också.
Massornas entusiasm inför ordförande Åkesson var påtaglig. Det kan ju bero av att han är en god och medryckande talare. Nu hade han ju en lång lista på saker som är dåliga i Sverige, men en utanförstående iakttagare kan nog peka på en hel del svåra problem i partiet som han inte talade om. Till exempel brist på dugligt folk till olika befattningar, centralstyrning, byråkratisering, nepotism, osäker politik, med mera.
Ibland fick publiken se sig själv på storbildsskärmarna också. Det brukar uppskattas (så kallad returinformation: jag är där och får se att jag är där, vilket jag ju redan vet).
Polisen uppskattade att det var ungefär 1200 personer på mötet. Om man vet hur stället ser ut och kan tolka den här bilden så torde det åtminstone framgå att teaterområdet var fullspikat. Under den dryga timmen jag var där kunde inga störningar noteras vad jag såg. Den kända "tårt-tanten" kanske var upptagen på annat håll idag?
Notera den här grafiska symbolismen (samma fanns på scenens bakre vägg): ett litet sd blir större och större och tränger till slut ut över ramen. Och vad väntar där?
