McLuhan och Tiktok

Från SvD den 25 juli i år. En sociolog och mediaforskare, Andreas Schellewald, intervjuas om den populära medieappen Tiktok:

– Sekunden du öppnar Tiktok är du igång. Det är inte som You-tube där du måste göra ett aktivt val, utan du slängs in i en slumpvis händelse från någonstans i världen. Som att appen lever sitt eget liv, säger han.

Schellewald menar att det finns ett narrativ i innehållet på Tiktok som inte finns på någon annan plattform, historier utan en början – men också utan ett slut.– Tiktok skapar ett flöde av en massa händelser. Kort sagt: det finns inget slut på en historia på Tiktok utan varje ny video öppnar upp ett nytt moment.

Varför är detta intressant? Jag Tiktokar inte själv, har inte ens sett den. Men här finns ändå något intressant, nämligen "historier utan en början – men också utan ett slut". Det är ett resonemang som jag tycker mig känna igen från förra årtusendet. Marshall McLuhan är namnet att lägga på minnet. Han levde 1911-1980, och dog oturligt nog kort innan vår värld på allvar så att säga åkte ut på nätet. Men redan några årtionden tidigare hade han börjat fundera över vad de nya elektroniska media och datamaskiner (på hans tid var de ännu stora som radhus) kunde innebära för mänskligheten.

Med tryckerikonsten i Europa på 1400-talet kom enligt McLuhan den moderna industriella serieproduktionen som sedan under några hundra år dominerade. Produktion har början och slut, med delprocesser i en logisk ordning. Det har han skrivit om i böckerna Media och Gutenberggalaxen. Tryckeriet, och sedan allsköns industrier med serieproduktion i given ordning, kom sedan att påverka hur hela samhället kom att tänka sig själv. ("Hela" är ju väldigt generellt och grovt, men vi kan väl åtminstone säga att tendensen gick åt det hållet?)

Men ju mer elektriciteten kom in i samhället, desto större blev möjligheterna att bryta upp den gamla produktionsordningen. "Databandet ersätter det löpande bandet" skrev han. Elektriciteten i olika tillämpningar blev det media som gjorde samhället nytt, och ändrade hur människorna tänkte. De tidiga människorna påverkades, i tanken och kroppsligt, av en pinne eller en sten att arbeta den närmsta omgivningen med. Dagens människa skickar ut sitt centrala nervsystem i globala elektroniska nätverk, och det sker inte utan att människan själv förändras.

I huvudsakligen muntliga, mest utomeuropeiska, kulturer såg McLuhan ett annat förhållningssätt än det seriella. Detta icke industriella kanske kan definieras som "historier utan en början – men också utan ett slut". Och något annat intressant: han såg dessa kulturer som bättre anpassade till det nya elektroniska mediala landskapet, till "den globala byn", där allt stod i kontakt med allt omedelbart! (Ja, jag spetsar kanske till min tolkning lite, men redan McLuhan stod ju för rätt tillspetsade tolkningar - som dock inte var så tokiga!)

Nu idag får vi höra att Mr. Trump vill förbjuda Tiktok i USA. Han har blivit Tik-tokig kanske man kan säga. Kineserna kan tänkas spionera på småtjejer som dansar, folk som visar roliga kattfilmer, etc!  Hur som helst, detta tycks vara ännu ett exempel på hur USA inte hänger med längre. Eller att dess åldrande ledare och ineffektiva näringsliv inte gör det. Undrar om legioner av Tiktokiga USAmerikanska småflickor i lägre tonåren nu med bestämd röst kommer att upplysa sina föräldrar om att de bör passa sig jäkligt noga för att rösta på Mr. Trump! De har sugits upp av de globala elektroniska nätverken, och där vill de stanna kvar! Undrar om urgamla mossiga trettioåringar i Silicon Valley förstår det?

(Det är var lite allmänna funderingar. Inom den kommunistiska rörelsen var Friedrich Engels en pionjär i tänkandet om detta, i artikeln "Arbetets roll i apans förvandling till människa". Sedan har det inte hänt så mycket bland just kommunister vad jag vet. De har väl haft andra problem att lösa. När man tänker efter så hade Marx tidigare än Engels synpunkter på hur tekniken i samhällets bas, den som gör att vi kan leva våra liv som vi gör, också slår igenom överallt: vetenskap, kultur, lagar, politik etc. Tekniska förändringar ger nya möjligheter och nytt tänkande, och så småningom helt förändrade samhällen med nya människor.)

Bibel-torka?

Att avindustrialiseringen av gamla industriländer, och flytt av produktionen till nya industriländer, orsakar en del problem är ju känt. En sak som kanske inte har nämnts så mycket på senare tid, men som är viktig, är att när produktion flyttas, så kan även andra saker flyttas - nämligen forskning och utveckling (F&U), alltså aktiviteter som ligger före fabriksaktiviteterna. Generellt är det nog så att F&U mår bäst om det kan bedrivas i närheten av och i samråd med dem som skall tillverka produkterna. Det byggs nya kunskapsbaser i nya industriländer, och den kunskapen kommer så småningom bli stark nog för att tävla internationellt.

Men ibland blir problemen nästan komiska. Jag fick för en tid sedan syn på det här klagomålet: Det avindustrialiserade USA kan inte längre trycka biblar åt sig själv. USA måste importera från Kina, eftersom kinesernas kvalitet är alldeles utmärkt. Fast nu blir det ju lite jobbigt, med tullar och handelskrig och sådant. De bibeltörstande massorna får inte sina böcker som förr. Illa. Artikeln jag hänvisar till ger fler exempel från andra branscher. 

Den förundrade iakttagaren frågar sig måhända var alla de gamla biblar som väl kan antas finnas i det tok-kristna USA har tagit vägen. Måste det till nya hela tiden? Slänger folk sin gamla bibel när de läst den, och sen kommer på att det vore kul med en ny?

En lite allvarligare fundering: om vi går efter Marshall McLuhans historieskrivning var tryckeri à la Gutenberg det första exemplet på industriell serieproduktion. Om inte USA:s tryckerier klarar konkurrensen från Kina i den mest klassiska industriella produktionen tyder det på att landet verkligen är på väg utför.

Ersättningen för äldre typer av serieproduktion (om vi fortfarande följer McLuhans funderingar) ligger i flexibel datorstyrd och specialinriktad produktion. Men det verkar som Kina redan håller på att gå om där, med robotar och AI, så utsikterna för USA ser fortfarande rätt dåliga ut. USAmerikanerna får väl sätta sig och tumma biblarna och kanske hitta något tröstens ord.

Tekniken, människan och samhällsomvälvningarna

Jag lovade halvhjärtat att komma igen med kommentarer till artiklarna av bloggaren The Saker som jag översatte för en tid sedan (här är den första, här den andra), där det frågades hur det står till med kommunismens utsikter att leva vidare. Min första väldigt korta kommentar kom här. Nu börjar jag utveckla tankarna i längre format. Den här gången blev det väldigt långt. Jag kommer nog inte att nämna The Saker själv så mycket, men vi kan säga att jag med grund i klassisk marxism hävdar att det är i de mest utvecklade staterna, där kapitalismen håller på att köra huvudet i väggen, som utsikterna för systemskifte är som bäst. Och det verkar inte vara hans synpunkt.

Det är bättre att samarbeta än att slåss

Klipp från en understreckar i SvD som frågar "Är vi tillräckligt smarta för artificiell intelligens?"

Vi har idag lyckats ta fram mjukvara som kan utföra en mängd olika uppgifter bättre än människor: schack, vissa medicinska bedömningar, bilkörning – allt detta kan idag utföras med hjälp av specialiserade tillämpningar av artificiell intelligens. Samtidigt är denna intelligens låst till sina uppgifter. En mjukvara som kör bil kan inte automatiskt spela schack, och vice versa. Jakten på en generell artificiell intelligens är jakten på en mer mänsklig intelligens som också förmår skifta mellan olika uppgiftsdomäner. Det är egentligen ett artificiellt, hypersnabbt lärande – en intelligens i rörelse.

Anta nu att vi lyckas med detta – vad skulle det betyda, och vilka frågor måste vi då besvara? Tegmark [svensk-amerikansk kosmolog som forskar i artificiell intelligens] menar att denna diskussion inte bara är intressant utan helt enkelt nödvändig för oss att ta tag i. Den förändring som en sådan teknisk landvinning skulle innebära är så omvälvande att den kräver att vi tänker om på alla möjliga olika områden: ekonomi, politik, juridik, forskning, medicin – de flesta av samhällets beståndsdelar förändras i grunden när, eller om, detta sker.

Frågan är inte ny. Insikten att ny teknologi kan påverka hela samhället har funnits i över 150 år. När Marshall McLuhan skrev Media i början av 1960-talet frågade han: vad gör teknologin med oss? Varje tekniskt framsteg, från en enkel pinne att förlänga armen till telefonen att förlänga hörseln, och allt däremellan från stenyxor till tryckpressar och datamaskiner, påverkar det mänskliga psyket och samhället. Han menade att vi måste vara medvetna om konsekvenserna och inte bara tanklöst dras med i de nya möjligheter som det elektroniska samhället skapar när elektriska kommunikationssystem förenar vårt enskilda centrala nervsystem till ett globalt sammanhållet system - "den globala byn".

Och naturligtvis var Marx ute ännu tidigare med förståelsen att samhällets produktiva grundval slår igenom på alla nivåer. 1847 skrev han i Filosofins elände:

De sociala förhållandena är intimt förknippade med produktivkrafterna. I och med förvärvandet av nya produktivkrafter förändrar människorna sitt produktionssätt och med förändringen av produktionssättet, av sättet att vinna sitt livsuppehälle, förändrar de alla sina samhälleliga förhållanden. Handkvarnen ger ett samhälle med feodalherrar, ångkvarnen ett med industrikapitalister.

Om jag föregår ett resonemang som jag kanske kommer med längre fram så skulle eventuellt den sista meningen kunna kompletteras sålunda:

Handkvarnen ger ett samhälle med feodalherrar, ångkvarnen ett med industrikapitalister, den elektrifierade datorstyrda kvarnen kommunism.

- Usch, kallt om magen att stå här och försöka fånga lax! Kan ingen uppfinna en app så man kan sitta på stranden med mobilen och försöka få firrarna att hoppa upp där i stället?

1859 kom Marx igen, i förordet till Till kritiken av den politiska ekonomin. Det är ett stycke som varje person som vågar kalla sig socialist bör känna till.

I sitt livs samhälleliga produktion träder människorna i bestämda, nödvändiga, av deras vilja oberoende förhållanden, produktionsförhållanden, som motsvarar en bestämd utvecklingsgrad av deras materiella produktivkrafter. Summan av dessa produktionsförhållanden bildar samhällets ekonomiska struktur, den reella bas, på vilken en juridisk och politisk överbyggnad reser sig och vilken motsvaras av bestämda former av det samhälleliga medvetandet.

Det materiella livets produktionssätt är bestämmande för den sociala, politiska och andliga livsprocessen överhuvudtaget. Det är inte människornas medvetande som bestämmer deras vara utan tvärtom deras samhälleliga vara som bestämmer deras medvetande.

På ett visst stadium av sin utveckling råkar samhällets materiella produktivkrafter i motsättning till de rådande produktionsförhållandena, eller, vad som bara är ett juridiskt uttryck för detta, med de egendomsförhållanden, inom vilka dessa produktivkrafter hittills rört sig. Från att ha varit utvecklingsformer för produktivkrafterna förvandlas dessa förhållanden till fjättrar för desamma. Då inträder en period av social revolution.

Med förändrandet av den ekonomiska grundvalen genomgår hela den oerhörda överbyggnaden en mer eller mindre snabb omvälvning. Då man betraktar sådana omvälvningar måste man ständigt skilja mellan den materiella omvälvningen i de ekonomiska produktionsbetingelserna, vilken kan naturvetenskapligt exakt konstateras, och de juridiska, politiska, religiösa, konstnärliga eller filosofiska, kort sagt ideologiska former, i vilka människorna blir medvetna om denna konflikt och utkämpar den.

Lika litet som man bedömer en individ efter det, som han tänker om sig själv, lika litet kan man bedöma en sådan omvälvningsepok efter dess medvetande. Man måste tvärtom förklara detta medvetande ur det materiella livets motsägelser, ur den konflikt som råder mellan de samhälleliga produktivkrafterna och produktionsförhållandena.

En samhällsformation går aldrig under, innan alla produktivkrafter utvecklats för vilka den har tillräckligt spelrum, och nya, högre produktionsförhållanden uppträder aldrig, förrän deras materiella existensbetingelser mognat i det gamla samhällets eget sköte. Därför ställer sig mänskligheten alltid blott sådana uppgifter, som den kan lösa, ty närmare betraktat skall det ständigt visa sig, att själva uppgiften endast uppkommer, där de materiella betingelserna för dess lösande redan är förhanden eller åtminstone befinner sig i processen av sitt vardande.

I stora drag kan asiatiskt, antikt, feodalt och modernt borgerligt produktionssätt betecknas som progressiva epoker av den ekonomiska samhällsformationen. De borgerliga produktionsförhållandena är den samhälleliga produktionsprocessens sista antagonistiska form, antagonistisk inte i betydelsen av individuell antagonism utan en antagonism, som uppkommer ur individernas samhälleliga levnadsbetingelser, men de produktivkrafter, som utvecklas i det borgerliga samhällets sköte, skapar samtidigt de materiella betingelserna för lösandet av denna antagonism. Med denna samhällsformation slutar därför det mänskliga samhällets förhistoria.

Här finns underlag för hur många och långa diskussioner som helst, åtminstone om man anser att de grundläggande idéerna är giltiga. Man skulle kunna ta det näst sista stycket, konkretisera en del, och förklara varför utvecklingen från Ryska revolutionen och fram till Sovjets avveckling såg ut som den gjorde.

Men man skulle också kunna försöka spana framåt och lägga in den existerande vetenskapligt-tekniska revolutionen (som ju innefattar datorer och artificiell intelligens) i modellen och se hur den jagar systemet över dess nuvarande gränser genom att driva fram nya "bestämda former av det samhälleliga medvetandet". Hur detta medvetande ser ut är en annan historia. Även om nya teknikers genombrott framtvingar samhällelig omorganisering kan de nya formerna bli väldigt olika. Man kan ju hoppas på en frihetsrevolution, men det kan bli betydligt otäckare varianter också.

Lästips: för rätt många år sedan skrev jag en bloggpost med streckkod och morotspåse i huvudrollen. Den behandlar litegrann om tekniken bakom planekonomi, oavsett samhällssystem. Samt visa på hur morgondagens möjligen kommunistiska samhälle baseras på de "materiella existensbetingelser [som] mognat i det gamla samhällets eget sköte".

Goda nyheter för transhumanister?

Saxat från en större artikel i Svenska Dagbladet, "Kan artificiell intelligens göra oss övermänskliga?":

Harari varnar för att medicinens främsta uppgift tycks bli att uppgradera de redan rika och vackra. Inte bota de fattiga och sjuka. Helt enkelt för att vi lever i en postindustriell tid där det inte längre är ekonomiskt rationellt för eliten att värna massornas hälsa. Han ser en ny kast av övermänniskor växa fram med hjälp av AI och algoritmer. Han ser dem överge sina liberala rötter. Han ser dem behandla de vanliga, icke-uppdaterade människorna ungefär som 1800-talets européer behandlade afrikanerna. Som vildar. Som slavar. Som ickemänniskor.
Det kommer inte att ske i morgon. Uppgraderingarna kommer att implementeras gradvis. Men steg för steg kommer de utvalda att bli ett med maskinerna. Omvandlingsprocessen pågår redan, förklarar Harari: ”Varje dag låter miljontals människor sin smartphone få lite större makt över deras liv eller prövar ett nytt och mer effektivt läkemedel. I sin strävan efter hälsa, lycka och makt kommer människor undan för undan att förändra först en av sina egenskaper och sedan en till och en till, tills de inte längre är människor.” 

Men som redan Hobbes påtalade för bortåt 350 år sedan kan de små och fattiga bli starka genom att enas och ge sig på storpamparna. Detta även om den typ av industrialism som gjorde att eliten på olika sätt måste värna om massornas hälsa försvinner. 

Det är klart att transhumanister tycker det är bra om människor inte längre är människor och slipper en massa tråkiga livsproblem. Vi andra är nog lite mer fundersamma. Och redan i början av 1960-talet varnade Marshall McLuhan för att vi via elektronikens ökande inflytande på våra liv kan glida in i en situation som kan bli väldigt farlig om vi inte förstår vad som pågår. 

Mänskligheten vandrar en osäker stig med okänt slut

Pengar

Dessa rävar har ingen särskild koppling till något annat i detta blogginlägg. Jag bara undrar: om man inte bara har en, utan två rävar bakom örat (eller en bakom varje öra), är man extra listig då?

Här följer ett  citat från Marshall McLuhan. Detta publicerades första gången 1964, när datamaskinerna ännu var stora som hus (små hus, visserligen, men i alla fall) i hans berömda Media. Det är från kapitlet 'Pengar - den fattiges kreditkort':

Idag äventyrar elektrotekniken själva penningbegreppet, i och med att den nya dynamiken för sambanden människor emellan skiftar över från fragmenterade media som det tryckta ordet till alltomfattande massmedia som telegrafen.

Gamle Marshall var något på spåren, en utveckling som formligen skenat de senaste årtiondena. När telegrafen kom i större skala på 1840-talet kunde man börja 'telegrafera' pengar i ställer för att lägga dem på posten med förhoppning om att de skulle nå mottagaren så småningom. Nu kunde 'pengar' skickas med ljusets hastighet i stället för med posttågets, diligensens eller postbåtens hastighet. I Sverige blev det möjligt 1853 när den första telegraflinjen öppnades mellan Stockholm och Uppsala. Undrar om telegrafi ännu används någonstans idag? Den tekniken måste väl vara i stort sett död?

Hur är det idag: pengar är siffror som någon skriver in i ett konto i en datafil, och sedan kan dessa siffror blixtsnabbt skickas över hela Jorden. 1853 garanterades deras värde av guld eller silver. Idag finns ingen garanti alls. Samtidigt använder gemene man mindre och mindre av det  vi normalt tänker på som pengar (sedlar och mynt). Våra pengar ligger i en svårbegriplig cyberrymd där ettor och nollor valsar runt i näten mellan olika datorer. Vad innebär det för vår förståelse av pengar, av 'penningbegreppet'? Pengarna börjar bli lika handfasta som spöken eller hägringar. Tiggaren som samlar enkronor i sin pappmugg utanför en butik börjar se ut som en varelse från en annan tid - kanske därför reaktionerna från olika håll blir så häftiga? Vi är moderna. Men så kommer dessa urtidsvarelser av en sort som knappt synts i Sverige sedan början av 1900-talet (och på den tiden kunde man ännu sätta tiggare i fängelse). Samtidigt växer en generation upp som tar persondatorn och mobiltelefonen för givet, och ser ett plastkort i stället för mynt och sedlar som det naturliga sättet att betala. Det måste slå igenom någonstans i deras tänkande.

Klasser och socialt stillastående

Förvirrad klassfiende?

Å ena sidan är det ju så att ett nytt vapen eller en ny teknik kastar sin hotande skugga över alla som inte har den. När alla disponerar samma tekniska hjälpmedel, vidtar å andra sidan en frenetisk tävlan på likriktningens och jämlikhetens grund, mot vilket privilegierade klasser och kaster i det förflutna ej sällan har satt in sina samhällsbevarande strävanden. Ty kast- och klassinstitutioner är tekniska anordningar som syftar till att bromsa utvecklingen och som tenderar att ge upphov till sådant socialt stillastående som karakteriserar det stamorienterade samhället. (Marshall Mc Luhan, Media, Pocky 2001, sid. 397-398.)

Råkade hitta detta när jag bläddrade efter något annat i Media. Återkommer när jag hittar det jag egentligen letade efter.

Vad vet man om framtiden egentligen?

DN publicerar ett debattinlägg om 'Sakernas internet'. Det gäller att hänga med tycker författarna, för nu rusar tåget med ny fantastisk teknik iväg, möjligheterna är enorma och konkurrensens vassa armbågar måste vässas! (Riktigt så uttrycker de sig inte, men det verkar åt det hållet i alla fall.) Nåväl, alla möjliga tekniska prylar kopplas upp och kopplas samman via finurlig elektronik, med eller utan människor inblandade, och då får vi ett internet för 'sakerna'. (Har för mig att sådana idéer var i svang redan på nittiotalet när nätet knappt kommit igång, med tänkande kylskåp och liknande - då blev det ingen hit men man kanske var för tidigt ute?) (Och här en intressant bloggpost som kommenterar debattinlägget.)

Redan i dag har vi kopplat upp många miljarder enheter. Alla våra mobiler är uppkopplade. Snart kommer våra bilar att vara uppkopplade. Elmätarna i våra hus är uppkopplade. Alla våra spelkonsoler är uppkopplade. Alla enheter i en fabrik, inklusive verktyg, kommer att vara uppkopplade så att vi alltid vet var och i vilket tillstånd saker befinner sig. Posten följer alla paket genom transportsystemet. Sensorer läser av vattenkvaliteten på våra badplatser. Alla parkeringsplatser i en stad är uppkopplade. Bullernivån på de stora gatorna i Stockholm mäts. Vi vet till och med hur mycket choklad, läsk och chips som finns i automaten på pendeltågs­stationen och kan fylla på när det behövs.

Kan det tänkas att människor med medicinska problem kommer att bära en elektronisk manick (kanske liknande ett armbandsur) som dessutom skickar ut en blockeringssignal ifall de försöker köpa hälsofarliga produkter ur den där automaten? Uppkopplingen gäller ju även mätning av medicinska data, vilket kan vara intressant exempelvis för folk diabetes. Annars är ju det där med uppkopplade fabriksenheter intressant när man diskuterar planekonomi och översikt över vad som produceras hur och när och i vilka kvantiteter. Det blir CAD/CAM drivet till max. (Computer Aided Design/Computer Aided Manufacturing).

För några dagar sedan fick jag syn på en annan artikel som också behandlade framtiden. Hade man satt normalsvensk kvällstidningsrubrik på den kunde det ha varit i stil med 'Svenske Nick varnar för mänsklighetens undergång'. Där är tonen alltså mindre positiv än i den först nämnda artikeln. Det finns rejäla hot,en del av dem är inbyggda i nya tekniker som används mer och mer.- 'Svenske Nick' heter för övrigt Bostrom (Boström) och är direktör för Future of Humanity Institute i Oxford.

Vad Nick B. och forskarna i Oxford är oroliga för är att ny teknologi blir 'som ett dödligt vapen i händerna på ett barn'. Av intresse för just den här bloggposten är varningarna för oavsedda följder av alltmer utvecklad maskinintelligens. Hur kommer 'artificiell intelligens' att samverka med yttervärlden? Kommer den att fatta om den uppträder skadligt? Det får man väga mot att denna konstgjorda intelligens blir (eller kanske i viss mån redan är) ett kraftfullt redskap inom industri, medicin, jordbruk eller hantering av ekonomin.

I debattartikeln i DN ser man problem men inriktar sig på möjligheterna. Hos oxfordgänget är det andra sidan som dominerar. Vem har rätt, vem har den bästa kristallkulan? - Eller om man nöjer sig med att i Keynes' anda säga att det är bättre att ha ungefär rätt än att ha exakt fel (var det inte så han uttryckte sig?). En som kanske får 'ungefär rätt' är Marshall McLuhan som skrev om elektronikens inverkan på människan redan i början av sextiotalet, när datamaskinerna ännu var stora som hus. Han förutsåg att när människorna alltmer knyts samman i globala elektroniska nätverk betyder det att delar av vårt centrala nervsystem kommer att hamna utanför oss själva. Det kan bli en mycket krisartad upplevelse för individer och samhällen. Kanske vi ser det redan idag om vi betraktar världen? Alla som går omkring med en liten låda i handflatan och tittar på den stup i kvarten ...?

Och bakom McLuhan finns ju Marx som pekade på hur människorna skapar sitt liv på olika tekniska nivåer, och hur det skapandet slår igenom hur hela samhällsstrukturen ser ut. Gubbarna hade 'ungefär rätt', men hur framtiden verkligen kommer att se ut ... tja, vi får väl vänta och se. Tekniskt paradis, totalkrasch, eller något annat?

'Media' femtio år!

Det har gått 50 år från 1964 till idag. Och därmed kan exempelvis femtioårsminnet av en av förra århundradets viktigaste böcker firas: Media av Marshall McLuhan. Jag har skrivit om boken och dess författare tidigare och lär göra det igen. Det väsentliga är dock insikten om att tekniken inte är något neutralt, att den gör saker med de människor som använder tekniken - och det måste vi vara medvetna om för att undvika svåra samhällskriser. Det var en insikt som Marx hade publicerat över hundra år tidigare. McLuhan förde den vidare in i radioåldern och den tidiga TV- och datoråldern. Är du som enskild människa, men via elektroniska nätverk förbunden med hela världen, fortfarande en enskild människa? Förut fanns det ofta betänketid, ett 'före' och ett 'efter', men i det elektroniska nervsystemet sker allting samtidig, utan början eller slut. Är vi mentalt redo för det?

Illustrationer till McLuhans tankar kommer nästan dagligen. Som den här artikeln i DN, om förhållandet mellan "spektakelkulturen" (som ju bygger på alltmer elektronik) och skolresultaten.

Afrikansk cyber-punk (!?)

Fick ett par länktips av trogne läsaren Karl och tänkte att de kan vara värda att lyfta upp så att de blir synbara ordentligt:

Den här afrikanska sidan, samt en svenskspråkig sida med en från fransyska språket översatt artikel om afrikansk science fiction.

Jag var på ett möte om miljö en gång där en afrikan ställde frågan varför inte Afrika skulle kunna ha en rymdindustri i framtiden, i stället för att bara vara råvarukoloni och avstjälpningsplats för västerländskt skräp? Och det är ju en bra fråga.

En annan bra fråga är om Marshall McLuhan hade rätt när han trodde att elektroniska media har lättare att slå igenom i kulturer där det muntliga är starkare än i det gamla västerlandet där vi fortfarande domineras av tryckpressen och maskinkulturen med dess serieproduktion. Delar av Afrika (och en del andra områden i Tredje världen) kan ju tänkas gå nästan direkt från traditionellt jordbruk till högteknologi. Inte så att det traditionella jordbruket försvinner, utan att det finns i bakgrunden för den lokal anslutningen till den elektroniska världsomspännande kulturen. Och då kommer givetvis en del av det traditionella att åka ut på det nervsystem som omspänner hela världen. Varför inte kalla det 'kulturberikning' för att riktigt reta alla sverigedemokrater?

Det som kan röra till processen är dels svårartade klimatförändringar, sammanbrott i kontinentens mega-städer, samt lokala krig och konflikter samt inblandning utifrån. Det finns ju ett viss hot om att Afrika kan bli skådeplats för indirekta uppgörelser mellan USA och Kina.

Wigforss nr. 6. Wigge och Polanyi.

Följande citat kommer från Wigforss' Socialism i vår tid, sid. 103.

Hela den moderna ekonomiska utvecklingen i kapitalistiska
former har brutit ut den ekonomiska organisationen som en
särskild del av samhällslivet, undandragen de moraliska normer,
som i övrigt ansågs vara önskvärda rättesnören för mänskornas
samliv. Inom denna del kunde man ohejdat följa
principen att var och en får taga vara på sig själv, sträva efter
största möjliga förmåner, detta närmast uttryckt i pengar och
vinst, eftersom det gemensamma intresset, det man väl kunde
kalla samhällsintresset, skyddades av prismekanismen på en
fri marknad. Det är onödigt att här diskutera i vad mån denna
föreställning om den fria konkurrensens förmåga att tvinga
den enskildes intressen samman med det allmännas skulle
svara mot verkligheten, när ett otal individer utgör de konkurrerande
enheterna. Konstruktionen bryter samman, när
väldiga organisationer söker tillämpa iden att de inte har
anledning att fråga efter annat än vad de kan ta ut för sina
medlemmar ur ett givet marknadsläge.

Jag reagerade direkt på den första meningen, fram till kommat. Det låter väldigt likt en idé som framfördes av ungersk-amerikanen Karl Polanyi i en bok 1944, The great transformation. Jag har den i svensk översättning, betitlad Den stora utmaningen.

Polanyi var inte marxist, men det känns som om hans tankar väl glider in i en marxistisk modell för samhällsutveckling. Vidare verkar han vara en föregångare till den idag aktuelle antropologen David Graeber (vars böcker jag inte läst) och som liksom Polanyi avvisar tanken om att 'marknaden' alltid har funnits. Det som ses som självklart i nationalekonomiska läroböcker idag är baserat på missförstånd hos äldre tänkare som Adam Smith. Den marknad vi känner är ett undantag i historien. Smiths eviga köpande och säljande 'economic man' är i själva verket ett modernt påfund. - Detta leder mig till reflexionen att om man vill förstå ekonomi så gäller det att förstå antropologi, alltså hur människor fungerar under olika perioder och förhållanden. Och det tycks Polanyi ha gjort.

Vi kan i Wigforss-citatet se när Adam Smiths 'osynliga hand' inte fungerar. När Smith såg en sluten ekonomi där de flesta var enkla hantverkare och bönder, och där inkomster och utgifter gick jämnt upp utan att resurserna koncentrerades på allt färre händer, kunde man tänka sig att ekonomin var självreglerande. En 'osynlig hand' ordnade så att alla fick sin rimliga andel. Men när "väldiga organisationer" uppträder bryter systemet samman.

Polanyi skriver (sid. 70 i Arkivs upplaga från 2002) om hur ...

... marknadens kontroll av det ekonomiska systemet får förkrossande konsekvenser för hela samhällsorganisationen: den innebär helt enkelt att samhället styrs som ett bihang till marknaden. I stället för att ekonomin är inbäddad i de sociala relationerna är de sociala relationerna inbäddade i det ekonomiska systemet.

Det är nog så att den här inbäddningen strider mot hur människor helst vill ha det för att må bra. Och därmed får vi samhällen som i sin helhet inte mår särskilt bra. Liberaler må tro att det är någon sorts obevekliga ekonomiska lagar som driver fram den här utvecklingen. Polanyi pekade på politiska beslut. Men han resonerar också om maskinernas betydelse för ekonomins organisering (och därmed får vi en anknytning till Marshall McLuhans diskussioner om utvecklingen från tryckpressens uppfinnande och framåt i tiden).

Marx skulle väl ha pekat på sin tes i Kommunistiska Manifestet, att "bourgeoisin skapar sig en värld efter sitt eget beläte". Den skapar, baserat på industrisystemet, en värld som är anpassad efter de egna behoven av ständigt expanderande marknader, ständigt uppdrivna vinster. Men världen är ändligt, kanske kapitalisterna nu märker det genom allt svårare systemkriser. Det blir nödvändigt att återföra ekonomin till vad den har varit, den skall vara en tjänare, inte en herre.

Föregående inlägg i denna Wigforss-serie finns här.

Cyber- och andra krig - några reflexioner

Marshall McLuhan är ständigt aktuell. Det var inte länge sedan jag körde det här citatet på bloggen, men nu tar vi det igen:

När nu den elektriska hastigheten styr det industriella och sociala livet, blir explosioner i form av kraschartade kriser någonting fullt normalt. Å andra sidan blir "krig" av gammaldags modell lika outförbara som att hoppa hage med grävmaskiner. ...
Borta är den militära organisationens tungrodda former. Små expertteam har efterträtt gårdagens medborgarhärar i ännu snabbare takt än vad som var fallet vid omorganiseringen av industrin. [Marshall McLuhan Media, Pocky 2001 (originalet kom 1964), sid. 408.]

Och detta med anledning av en understreckare i Svenskan. Rubriken hävdar att "Morgondagens krig utspelar sig i cyberrymden" vilket stämmer under vissa förutsättningar. En uppenbar förutsättning är att båda sidorna inriktar sig på cyberkrigföring. Men vad händer om cyberkrigaren möter en lätt utrustad och högt motiverad motståndare som kämpar på hemmaplan utan att använda så mycket elektronik? Det kan vara motståndsmän i Afghanistan med automatvapen. Det kan vara indiska gerillamän och -kvinnor ute i djunglerna, ibland inte utrustade med mer än pilbågar, hemmagjorda gevär och enkla vägbomber. De är inte high-tech, men de har en annan viktig tillgång: stöd av övrig lokalbefolkning. (Jodå, den indiska gerillan har häftigare vapen och modern elektronik också i sin armé, men dess milisförband är på den enklare nivån.) Det kan vara upproriska människomassor i framtiden mega-städer, i krig många gånger värre än vad vi sett i Gaza.

En annan aspekt med cyberkrigföring är vad vi kan kalla för lärandekurva. Kriget pågår ju redan, och när ena sidan har något hyss för sig kan den andra utnyttja det. Antag att ett land skickar datavirus för att förstöra industriell utrustning i ett annat land. Kortsiktigt är det en motgång för den drabbade, men långsiktigt kan mycket väl något annat hända. Viruset kan analyseras, kanske utvecklas till en ännu giftigare variant, och skickas tillbaka till avsändaren vid något känsligt tillfälle. Att skicka ut virus på nätet är jäkligt dumt för man vet aldrig var det tar vägen. Man får förmoda att Iran, Ryssland och Kina har minst lika smarta datamänniskor som USA och Israel.

Jag gissar att det också pågår ett 'lärande' i Syrien nu också, med en massa elektronisk krigföring, avlyssning, störningar, falska meddelande etc., fram och tillbaka. Och där är inte bara USA/NATO/Israel/Gulfstaterna inblandade mot ett ensamt Syrien, utan man kan nog gissa att Ryssland och Kina samt Iran hjälper till på den syriska sidan. Här är en farlig situation där stormakterna står mot varandra, men utan att direkt skjuta på varandra. Däremot undersöker de vad motståndaren kan göra, och vad man själv kan göra för att slå tillbaka. Så tolkar jag läget i alla fall. Och trots angriparnas enorma övermakt är nyckelfaktorn även här vad det syriska folkets flertal anser. Vill det kämpa kommer nog ingen cyberkrigföring i världen att kunna rädda de splittrade skarorna av Falska Syriska Armén och islamistgrupperna. Den syriska armén är ju faktiskt en 'medborgarhär' i och med att den bygger på värnpliktiga trupper, och dessutom förstärks den nu av hemvärnsgrupper.

Dessutom lär den syriska krigsmakten ha tillgång till drönare vilket också betyder en uppgradering av den militära förmågan. För någon tid sedan var en (kanske iranskproducerad?) drönare på en flygtur in över Israel. Det visar hur lärandet ganska snabbt kan ändra maktbalansen. Det tekniska gapet fylls igen. Och det kan göra situationen väldigt farlig under en tid. En makt som känner att den håller på att tappa greppet kan få för sig att göra ett desperat slag, inte med cybervapen utan med riktiga bomber.

Kapitalismkritik från höger

För den som tänker enligt den marxska traditionen är saken inte så svår: den grundläggande teknologiska nivån kommer även att starkt påverka hur det dominerande tänkandet i samhället utformas. När samhället går från en teknologisk fas till en annan kommer det att inverka på den vetenskapliga och kulturella debatten.

Utan att uttalat ha använt en marxistisk modell är det ungefär vad Marshall McLuhan också förespråkade. Han visade på boktryckarkonsten som en seriell process som blev förebilden för industriell serieproduktion. Den skapade en viss sorts tänkande som kom att dominera i västerlandet under några hundra år. Men så kom datamaskinerna och det elektroniska samhället och ställde mycket på huvudet. Som han skrev: Det löpande bandet ersattes av databandet. (Ja, detta var för länge sedan när datamaskiner var jättestora och fick sina data från jättestora rullar med magnetband.)

För att sammanfatta: den industriella modellen med sin förutsebarhet och förutbestämdhet (moment C följer på moment B som följer på moment A) ersätts av en betydligt rörigare modell där många processer löper parallellt, griper in i varandra, utvecklas mer slumpmässigt. Men innan detta modellskifte inträdde var det ingen slump att ...

... tankesmedjan Rand (research and development) corporation, ett barn av det kalla krigets militärindustriella komplex, på 50-talet skapade ett monster – en ny version av filosofen John Stuart Mills homo economicus.

Notera det där med industriellt och 50-talet. Det var under den rationella seriella industriproduktionens glansålder. Fabrikerna var fulla av arbetare som utförde noggrannt beskrivna arbetsmoment enligt arbetskorten, och det hela styrdes av jättelika hierarkiska organisationer.

Citatet finns i en kulturartikel i Svenskan som diskuterar kritik mot kapitalismen från höger. Dessutom kommer den från Tyskland. Kan man gissa att den är en uttryck för den 'sociala kapitalism' som sägs känneteckna kontinentaleuropa, till skillnad från den anglosaxiska råkapitalismen?

Ännu så länge härskar homo economicus, 'the economic man', inom nationalekonomins huvudfåra, men den är under attack. En svensk ekonom som tillhör angriparna är Lars P Syll (blogg här). World Economics Association är en internationell gruppering som också hårt angriper den härskande nationalekonomin.

Kritikerna anser att teorin om en individ som alltid styrs av 'rationella förväntningar' helt enkelt inte stämmer med normalt mänskligt beteende. Gör vi vid varje beslut en iskallt logisk kalkyl hur mycket vi kommer att tjäna på olika alternativ? Det är tvivelaktigt. I så fall är matematiska spelteorier av ganska litet värde för att förstå hur folk i gemen agerar i en riktig värld, utanför spel-labbet. (Jag vill inte avfärda spelteorier helt, men de bör betraktas med visst misstroende, särskilt om de spelande är USAmerikanska ekonomistudenter med konstiga ideer.) Det är mer troligt att vi tar oss fram på ett ungefärligt sätt i tillvaron, ofta faktiskt går emot de egna intressena, inte bryr oss om att räkna så noga, tar det som verkar hyggligt bra, etc.

Men åter till artikeln, och kritikern som heter Schirrmacher. Han hävdar att etnologer, litteraturvetare och kulturskribenter har den mest relevanta kritiken av kapitalismen, inte ekonomer eller samhällsvetare. Etnologer (menar han kanske antropologer?) och kulturfolket är "vana att betrakta påstådda sakförhållanden och det som anses vara givna fakta som berättelse." Det där låter lite skumt och postmodernistiskt, eller också hänger jag bara upp mig på termen "berättelse".

Hur som helst, etnologer med flera ser på samhället som en mänsklig skapelse och inte som något som lyder under naturlagar, säger Schirrmacher. Ekonomerna kommer fortfarande dragande med sin overkliga kalkyleringsmaskin till människa.

Jag tror man kan säga att antalet komponenter i ett samhälle är så många, och så trassligt förbundna med varandra och ibland så svåra att förutsäga, att man inte kan se motsvarigheter till exakta naturlagar i samhället. Däremot kan man ju se mer eller mindre starka tendenser. När Karl Marx kläckte idén om "lagen om profitkvotens fallande tendens" framgår det ganska klart att han kunde ha gjort det enklare genom att helt enkelt släppa lagen, och i stället skriva "profitkvotens fallande tendens". "Berättelsen om profitkvotens fallande tendens" låter däremot ganska töntigt.


Här finns den ursprungliga tyska artikel, en recension i Süddeutsche Zeitung. Där står det bland annat:

Man muss den Kapitalismus auch zu "lesen" verstehen.

Man måste också förstå att "läsa" kapitalismen. Och det är ju svårt att säga emot. Försökte stava mig igenom högtyskan, och där finns fler intressanta reflexioner än vad som fick plats i referatet i Svenskan. Ta det där med skillnaden mellan information och vetande. Ett samhälle där information behandlas som en vara behöver inte vara ett samhälle med högt vetande. För information i sig behöver inte betyda att man vet så mycket. Inte förrän de olika småbitarna sätts samman till förståeliga kunskaper på högre nivå blir de vetande.

Det kan vara så att vetandet, eller om man kallar det 'bildning' trängs tillbaka när allt större mängder obearbetad information strömmar runt i samhället. Även vänsterradikala personer suckar över att 'den bildade borgerligheten' numera i stort sett verkar vara utdöd. Och därmed kan vi se en orsak varför även ett fåtal personer från den borgerliga sidan kan vara mycket kritiska till dagens kapitalism. Det gamla bildningsidealet faller samman när media skenbart öser ut mer och mer nyheter, fast det i själva verket är en soppa som ofta gör tillvaron mer obegriplig än vad den borde vara.

På tal om det, och obildade muppar. Från en understreckare i Svenskan hämtar jag denna intressanta upplysning:

Vissa av mina studenter blir genuint förvånade när jag berättar att Sverige och Finland utgjorde en stat före 1809.

Denne skribent har alltså drabbats av studenter, personer som lyckats trassla sig genom skolan från ettan och upp till gymnasiets avgångsklass, utan att ha lyckats uppfatta att Sverige och Finland var samma land under sexhundra år! Frågar man dem om något pop-kulturellt skit från USA får man förmodligen veta allt! Detta kanske säger en del om förhållandet mellan information och vetande?

Nomad eller trasproletär?

Som någon vaken läsare kanske märkt är jag inne i poesisvängen då och då. Det här är något i poesiform som nedtecknades av mig för länge sedan i norra Lappland.

Avresa;
alltid denna existensiella brytpunkt
Dalripan gnäggar åt grubbel
Forsen behåller tonläge, tonhöjd
medan vinden petar förstrött
bland de små björkarnas blad 

Avresa; världsnomad. Nomad? Nomaden "strövar" inte, "letar" inte. Nomaden har sina fasta mål och fasta värden, de finns ingraverade i nomadhjärnans koordinatsystem. Nomaden söker det kända, för det ger säkerhet, följer de osynliga rötter som förenar mark och människa. 

Bara själens trasproletär kastar bort allt, kastar bort sig själv, i ett meningslöst "sökande efter "något". "Något" är ändå alltid någon annanstans.

Marshall McLuhan, som jag brukar puffa för ibland, pekar någonstans i Media på hur det nomadiserande livet och konservatism hänger samman. Det kan vara rimligt. Ett liv som består av en ändlös rad av förflyttningar mellan ett antal fasta punkter, samtidigt som marginalen för att överleva inte alltid är så stor, torde inbjuda till försiktigt tänkande. Den urbane trasproletären lever ett annat liv. Och steget från urban medelklass till urban trasproletär behöver inte vara så stort.

Lästips om McLuhan

Då och då brukar jag puffa för den gamle kanadensiske professorn Marshall McLuhan på den här bloggen. Klicka på taggen "Marshall McLuhan" nedan så kommer det upp några stycken. Läste nyss en nätartikel av den engelske bloggar Richard Seymour som tar upp en del av förhållandet mellan McLuhan och Marx, lämpligt nog betitlad Marxism and McLuhan. Jag håller med Seymour om att McLuhan har en massa nyttiga insikter att förmedla, och att de dessvärre i hög grad förbisetts av vänstern.

McL verkar vara försjunken i djupa tankar!

Seymour förresten, undrar om inte hans medlemsskap i trotskistiska Socialist Workers Party hänger ganska löst nu? Han och en del andra har offentligen satt sig upp mot partiledningen i en skandal som skakar om partiet nu. Men partiledningen har hittills hållit emot alla krav på att ledningen skall dra några djupare konsekvenser av detta (exempelvis avgå och att en extra kongress inkallas). Den anklagas för fördröjningsteknik och att plocka motståndarna en efter en. För att vara trotskister som ofta skäller på stalinistisk byråkrati måste man säga att de använder den där byråkratin ganska bra själva! - Det kan vara så att Seymour är en alldeles för intelligent och tänkande kille för att platsa i en sektliknade grupp av SWP:s typ, och då gör det ju ingenting om han åker ut.

Grävskopor, försvar militärt och civilt, regionsplanering ...

Det verkar vara anledning att åter plocka upp ett citat från Marshal McLuhan som jag hade med på bloggen för ett tag sedan.

När nu den elektriska hastigheten styr det industriella och sociala livet, blir explosioner i form av kraschartade kriser någonting fullt normalt. Å andra sidan blir "krig" av gammaldags modell lika outförbara som att hoppa hage med grävmaskiner. ...

Borta är den militära organisationens tungrodda former. Små expertteam har efterträtt gårdagens medborgarhärdar i ännu snabbare takt än vad som var fallet vid omorganiseringen av industrin. [Marshall McLuhan Media, Pocky 2001 (originalet kom 1964), sid. 408.]

Jag kan inte siffrorna, men antalsmässigt tror jag inte dagens svenska krigsmakt skiljer sig så mycket från vad som fanns i den indelta svenska armén på 1800-talet. Då hade ändå napoleonkrigen visat vilken maktfaktor den massinkallade medborgararmén kan utgöra. Nu är det små yrkesförband som gäller igen, det är inte läge att hoppa hage med grävmaskiner.

Om man ger de här gubbarna varsin automatbössa blir de mer i takt med tiden.

Jag tror det här kan kopplas samman med stadsbygge. Planeringen av hur exempelvis Mälarregionen skall se ut är en viktig del av försvaret mot alla sorters katastrofer, vare sig de orsakas av naturen eller människor. Att pressa in ett stort antal människor i ett område som dessutom hyser flera institutioner av betydelse för hela landet är inte bra. För fienden kommer inte att hoppa hage med grävskopor, det blir inga massinvasioner. Ur just den synvinkeln spelar det mindre roll att den gamla värnpliktsarmén är borta (men det finns andra som gör att den bör saknas). Fienden kommer att göra små ingrepp med små styrkor på lämpliga ställen. Det behövs nog inte mycket sådant för att Stockholm skall vara utslaget, utan el, vatten, livsmedel etc. Sådant är svårt att skydda sig emot.

Ja, människor flyttar till Stockholm. Vad som behövs är nybygge av en jäkla massa hyreslägenheter, men de bör ligga i nya centra, eller att man förtätar en del förorter. (Ja, hyreslägenheter. Den privata skuldsättningen är också ett nationellt hot och måste ned, och då är det dumt att fylla på med nya bolåneslavar.) Regionen måste bestå av mindre enheter som är relativt självständiga vad det gäller grundläggande samhällsfunktioner och kan tåla åtminstone några dagars kris.  Jag antar att det är ett jobb för kulturgeografer, arkitekter och andra samhällsplanerare att tala om ungefär var den optimala storleken ligger för sådana enheter. Även om det kommer en jätteöversvämning som lägger delar av Stockholms innerstad under vatten skall inte det medföra att hela regionen bryter samman. Samma sak om några filurer spränger kraftledningar eller angriper livsmedelsförråd.

År 2000 i december var staden faktiskt bara någon decimeter från den där jätteöversvämningen. Riddarfjärden var på väg upp på kajen utanför tunnelbanan vid Gamla stan. Hade det kommit hård blåst västerifrån hade vattnet åkt ner i tunnelbanan och kanske även andra hålrum i berget. Kulvertar med elledningar, elcentraler, optisk fiber och annat var hotade. Ibland undrar jag vad som skulle hända vid en relativt måttlig översvämning här vid Mälarens utlopp, ifall högvattnet åtföljdes av en köldknäpp så allt frös till is.

Den största militära risken för Sverige är om några dårfinkar (som inte lärt sig läxan från "Lilla ofreden" 1741 när ett militärt nedgånget Sverige skulle föra krig mot Ryssland) försöker provocera vår store granne på andra sidan Östersjön. Skulle Moskva då svara något surt utbröte väl ett hysteriskt skri om att vi genast måste med i NATO, varpå naturligtvis riskerna för Sverige att dras med i något otrevligt omedelbart ökar ännu mer. Bästa försvaret är strikt neutralitet, se till att de militära förband vi har hålls hemma och bara deltar i fredsbevarande FN-uppdrag i utlandet, att någon form av värnplikt återinförs (militär men kanske först och främst civil), samt att landet byggs för att kunna klara kriser bättre.

Jag undrar: för rätt många år sedan påstods det att det inte finns kvar några kvarnar för att mala mjöl norr om Dalälven. Stämmer det? I så fall är det ju typiskt en sak att fixa till ur försvarssynpunkt, vare sig det strider mot någon kapitalistisk lönsamhetsprincip eller ej! - Jag tittade på en satellitkarta över nedre Dalälven. Det verkar finnas kanske ett tjog broar, men en del ser rätt små ut. Hur många broar måste slås ut innan vägkommunikationen mellan Norrland och Mälarregionen i praktiken är utslagen?

Militärt hot kan man göra en del mot genom att föra en konsekvent fredspolitik. Med naturkatastrofer är det värre, men man kan åtminstone försöka förbereda sig - vare sig det gäller att ha lite konserver hemma i skafferiet eller att järnvägen har tillräckligt med snöplogningskapacitet så att tågen kan komma fram, eller att en svår epidemi utbryter, eller att Mälaren hoppar över sina bräddar ... Jag skulle tro att mycket av detta i själva verket fanns med i det gamla kallakrigs-civilförsvaret, men nu har fått förfalla i den heliga marknadens (eller vad som nu är heligt numera) namn.

"Krisen djupnar för fordonssektorn"

Krisen djupnar för
fordonssektorn

Krisen i Europa tycks sprida sig snabbt. 

31kommenterar

Bilförsäljning fortsätter minska

BILSTATISTIK

Sverige faller djupare än övriga EU.6

kommenterar

• NYA MODELLER Ford hoppas gasa sig ur Europakrisen
• 
  
• 
  
Ovan ett par rubriker från Svenskan. 
• 
  Det här ser ut som kris, verkligen. Enligt den översta artikeln rasar  lastbilsförsäljningen i Europa, och det är ju ett typiskt kris-fenomen. Sämre tider, färre transporter av gods och människor. I de nedkrisade länderna i södra Europa köper folk inte så många personbilar heller. Att personbilstillverkningen i Sverige är på väg ut, som det verkar, är bara en detalj i en större branschkris. Dessutom säger nedre artikeln att personbilsförsäljningen minskat kraftigt även i Sverige. 
• 
  
• Krisen hänger samman både med konjunkturer och stordriftsfördelar, men man får anta att den hotande oljebristen också gör sitt till. Inte så att oljan tar slut, men den blir allt dyrare. Och i bakgrunden kan man skymta andra, mer långsiktiga förändringar i det ekonomiska systemet och dess tekniska bas som gör att fordonsindustrin inte går bra. En massövergång till elbilar eller andra mycket moderna lösningar kan stoppas av att det helt enkelt blir brist på en del sällsynta jordartsmetaller som används i elektroniken. 
• 
  
• 
   

  

  Saab på väg att återförenas med naturen?

Vi har ju den där allmänna förändringen av samhället som sammanhänger med elektronik och datorisering. Då är det bäst att se efter vad Marshall McLuhan skrev - jo, så här:

Det är egendomligt att vi i vår progressiva tid, när förändringen har blivit den enda konstanten i våra liv, aldrig frågar oss: "Är bilen här för att stanna?" Svaret är självfallet nej. I elektricitetsåldern ur själva hjulet urmodigt ... Att hjulet är urmodigt betyder inte att det, liksom förut handskrift och typografi, kommer att få övergå till en anspråkslösare roll inom kulturen.

...
... bilen har totalt modellerat om alla de utrymmen som förenat människorna och som skiljer dem åt. Och den kommer att fortsätta med det i tio år till eller så, men då kommer nog tiden att vara mogen för den elektroniska efterträdaren att göra entré. (Media, Pocky 2001, sid.  252, 258)

Det här skrevs i början av sextiotalet, så vi får lägga till ytterligare några tiotal år  för att det skall gå ihop. Men det händer saker, fast utanför den ordinarie bilindustrin. Redan år 2010 nämnde jag här i bloggen en helt datorstyrd bil, utvecklad av Google. Hur ser framtiden ut? - Datorstyrda förarlösa transportsystem kanske är det som det handlar om. Redan bor mer än hälften av Jordens befolkning i städer, och vad än vissa kineser kanske tror så kan inte vartenda hushåll ha en egen bil. Däremot kommer behovet av andra smarta lösningar att vara enormt om inte jättestäderna skall bryta samman. I Bangkok har det väl redan skett. Bättre offentliga kommunikationer och en moderniserad version av den gamla trampcykeln, det är väl vad som behövs.

Grävskopor och krig

Inga vidare hag-hoppare

När nu den elektriska hastigheten styr det industriella och sociala livet, blir explosioner i form av kraschartade kriser någonting fullt normalt. Å andra sidan blir "krig" av gammaldags modell lika outförbara som att hoppa hage med grävmaskiner. ...

Borta är den militära organisationens tungrodda former. Små expertteam har efterträtt gårdagens medborgarhärdar i ännu snabbare takt än vad som var fallet vid omorganiseringen av industrin.

Sålunda skrev Marshall McLuhan i Media som kom ut 1964, citatet är från svenska pocketutgåvan 2001, sid. 408.

Den förnumstige må fnysa och påpeka att just när denna bok kom ut så blev också sammandrabbningen mellan "medborgarhärar" från USA och dess allierade och lydstater  å ena sidan, och de indokinesiska folkarméerna allt våldsammare. Miljonarméer var i fält.

Men han såg tendensen, tolkade tecknen åt rätt håll. De gamla jättearméernas var redan förbi. På 1960-talet antogs svenska värnpliktsarmén slå tillbaka en invasion av Normandie-1945-typ, trots att den militära tekniken hunnit utvecklas en hel del redan då. Hur det svenska försvaret ser ut idag vet vi. Hur blir det i morgon? Blir det bara cyber-krig för hela slanten, eller blir det tvunget att återupprätta någon sorts mass-styrkor för att försvara demokrati exempelvis? För som vi vet är ju demokrati inte något oomtvistat - speciellt inte om vi ser till hur en demokrati faktiskt kan fungera och ta hand om folket önskemål och behov, och vilken avsky sådant väcker i vissa kretsar.

Ta exemplet Venezuela. Nu vann ju Hugo Chávez presidentposten igen rätt komfortabelt, med nära tio procentenheters marginal, men det torde inte avskräcka inre och yttre fiender som vill återföra landet till den imperialistiska fållan. Därför behövs det inte bara ytterligare sociala reformer, kamp mot korruption och kriminalitet etc., utan också ett väpnat och medvetet folk som kan stå emot sabotageförsök från "små expertteam". Fixar Hugo det? USA kommer inte att landsätta en flotta grävmaskiner för att störta demokratin i Venezuela, men det kan ju handla om "små expertteam"!

Två kalla

För några dagar sedan hade jag ett inlägg vars bakgrund var en promenad över Katarina kyrkogård i Stockholm och upptäckten att ett antal kända namn var begravna där. Poeten Stig Sjödin som jag skrev om då ser jag positivt på. Här är två som jag uppfattar som mer kalla även om det kan förvåna en del: Anna Lindh och Cornelis Vreeswijk.

Ovan Anna Lindhs gravsten, nedan minnesmärket på trappan till Medborgarhuset vid Medborgarplatsen. Den övre bilden tagen i sommar, den nedre för två år sedan. Måste erkänna att jag inte såg monumentet förrän någon uppmärksammade mig på att det faktiskt fanns något där. Det var där Lindh höll sitt sista tal i offentligheten.

Jag kan ha fel, men när jag såg intervjuer med Anna Lindh där hon lutade sig fram och pratade engagerat som om det rörde något hon verkligen kände djupt och personligt för ... så fick jag en känsla av att det inte var så. Att det var avancerat skådespeleri av en som varit med i politiken länge och lärt sig knepen. Att hon skulle kunna prata om vad som helst på samma skenbart personliga sätt. Det skulle vara varmt - på mig kändes det kallt.

Och Cornelis? Den varme, medkännande, socialt engagerade trubaduren med mästerlig hantering av språket ...? - Jadå, språket har jag inga problem med. Däremot sades det av personer i hans närhet (minns inte detaljer, det var radiointervjuer) att han hade andra sidor också. Dryghet, arrogans kanske det handlade om, minns inte. Det var kanske dessa sidor som på något vis störde mig med en utstrålning som inte artisteriet helt kunde dölja. Och jag antar att för de flesta spelar det ingen roll. Cornelis slog igenom när jag var i mellersta tonåren. Tror inte jag kände något då, men känsligheten kanske ökar med åren?

Kanske köldstrålningen från de här inte hade stört mig om den inte dolts under ett lager otäta varma filtar. Möjligen kan det ha att göra med att det elektroniska samhället förändrar reglerna för hur vi uppfattar folk och kräver att de skall vara - gamle McLuhan tänkte åt det hållet. I ett förelektroniskt samhälle kan det ha varit lättare att inför den breda allmänheten agera dubbelt som dold skitstövel och öppet som kramdocka. När elektroniken gör att människorna kryper närmre varandra är det inte lika lätt längre. Det inre kan läcka ut och avslöja sin existens.

Inget märkvärdigt, men vardagligt och viktigt

Det här är en bild som jag hade på bloggen för drygt två år sedan, klippt från SL:s hemsida. Här kommer ett par bilder jag tagit själv de senaste dagarna:

Nu har tekniken med QR-kod (står för Quick Response - snabbsvar) utvecklats en bit till. Man kan inte bara få information om bussarna i närheten av hållplatsen där man står och väntar. Med hjälp av de där koderna och mobiltelefonen kan man numera få filmer uppspelade i mobilen. Och det finns en massa andra tillämpningar där QR-kod kan användas, och de blir fler och fler.

Det är naturligtvis inget märkligt för den som kan det här. En utveckling av tekniken att distribuera reklam, eller vilka rörliga bilder som helst. Svårare än så är det inte. (Tekniskt begriper jag inte hur det fungerar, men det är en annan historia.) Men är det inte i själva verket pusselbitar i en mycket större och oerhört viktigare bild - en som man bör lägga märke till?

I dag, efter mer än ett sekel av elektroteknik, har vi sträckt ut själva det centrala nervsystemet till att famna hela jorden, Vi nalkas nu raskt slutfasen i människornas utbyggning av sig själva, när medvetandet själv kan fås att fungera på teknisk väg, och då själva den skapande kunskapsprocessen kommer att vidgas kollektivt och sammanhållande till hela mänskligheten ... (Media, 1964)

Ett citat från Marshall McLuhan, den kanadensiske professorn som tänkte djupt om kommunikation och det elektroniska samhällets betydelse redan i början av 1960-talet. Det här är en process som pågått sedan förmänniskornas tid: då sträckte apmänniskan sig utanför sig själv genom att använda en pinne att gräva i marken efter ätbarheter. Idag handlar det om att våra hjärnor sträcks alltmer utanför oss själva (min till din, genom att du läser och funderar något om vad jag skriver, exempelvis). Andra bilden ovan visar att någon har gjort en våldsfilm med en massa halvtaskiga skådisar och försöker påverka folk att se den genom att distribuera förhandstittar. För några år sedan hade det varit märkligt, nu är det vardag.

Varför intressera sig för vardagens teknik och möjligheter? - Ett skäl är att dessa också påverkar framtiden redan idag. Det finns ett begrepp som kallas 'spårberoende'. Man ger sig iväg åt ett håll, och efter ett tag är man fast på den vägen. Det blir svårt och kostsamt att byta spår. (Det moderna samhällets bilberoende är kanske ett bra exempel, eller byggen av kärnkraftverk. - Det går att bryta sig loss, men då krävs förmodligen hotfulla kriser för att tvinga igenom beslut om det.)

Men just detta vardagliga spår bör intressera människor som önskar radikala förändringar i samhället. Vill man påverka vägvalet bör man veta hur vägen ser ut. För när man vill peka på att förändringar inte bara är önskvärda utan möjliga, då är det inte framtidens tänkbara teknik man skall peka på, utan den teknik som faktiskt finns idag. Den påverkar alltfler aspekter av våra liv, den är hotfull men den är också löftesgivande.

Se gärna också det här om QR som jag skrev tidigare i år, när fenomenet beskrevs i Konsum Stockholms nyhetsblad. Och så naturligtvis mitt klassiska inlägg om morotspåsen, streckkoden och socialismen!

Varför är detta så ointressant för de flesta som kallar sig socialister och liknande i Sverige, medan några värdelösa ryskor får dem att gå i spinn? Länkar till den såväl den oredigerade som redigerade versionen av spektaklet i kyrkan finns på den här bloggen, som annars ofta har intressant information om Syrien.

En automat - betyder det något?

Den här varuautomaten fotograferade jag vid Gullmarsplan för några dagar sedan. Jag fick syn på den där gula dosan och undrade vad det handlade om - själv handlar jag aldrig i automater, men man kan ju vara nyfiken i alla fall. Nåväl, för den som vill köpa något går det bra att dra sina konto/kreditkort där, eller man kan använda telefonen för att kommunicera med automaten.

"Än sen då?" kanske någon säger. "Det är ett sätt att köpa choklad och sånt bara." Och snävt tänkt är det ju rätt. Men om vi tänker bredare... . Jag vet inte hur systemet fungerar, men man kan ju gissa: någon köper en grej via kort eller telefon och det sker uppdateringar i ett eller flera ekonomisystem någonstans så att betalning kan ske. Några ettor och nollor flyttas från ett konto till ett annat. Personen äter upp chokladkakan och så tror vi att historien är slut.

Men vi är inte färdiga ännu. Förmodligen skickas uppgifter via datanät till någon instans som är ansvarig för logistiken också, och när så är lämpligt kommer det en signal från datorprogrammet om att automaten måste fyllas på med nya varor. I det läget får vi göra ett av de sällsynta mänskliga ingripandena här: någon får komma med nya varor och fylla på i facken.

Men lagret som skickar påfyllnaden måste själv ha påfyllnad, och därför torde det finnas datorer som meddelar en grossist eller självaste fabriken om att det måste fram nya leveranser. Fabriken kan vara i Sverige men lika gärna utomlands, men det spelar ingen roll - datorerna kan spruta ut beställningar, orderbekräftelser, leveransdokument, tulldokument etc. i önskade mängder utan att blanda in människor. Fabriken måste i sin tur lägga beställningar till olika underleverantörer. Eftersom datorerna kan prata direkt med varandra behövs inte så mycket papper på transaktionerna, uppgifterna ligger i dataminnen (förhoppningsvis ordentligt säkra och säkerhetskopierade). Teoretiskt kan hela produktionsprocessen vara styrd av datorer, naturligtvis inklusive maskinerna i chokladkakefabriken.

Om det nu var en chokladkaka som såldes så skulle man faktiskt kunna tänka sig en serie dataoperationer som går från den där automaten vid Gullmarsplan och ända ner till en by i Ghana där man odlar kakaon som är själva grunden för produkten. Den slutar vid en underårig överutnyttjad kakaoplockare som, utan att veta om det, är sammankopplad via globala elektroniska nätverk till en chokladkakeätare i trakterna av Gullmarsplan i Stockholm. Transaktionerna sker med ljusets hastighet och detta bär med sig oerhörda revolutionära omvälvningar. För att citera Marshall McLuhan:

Den elektriska hastigheten fordrar organisk strukturering av hela den globala ekonomin, i lika hög grad som den gryende mekaniseringen i det tryckta ordets och det förbättrade vägnätets form ledde till att man allmänt antog den nationella enhetens princip. ... När nu den elektriska hastigheten styr det industriella och sociala livet, blir explosioner i form av kraschartade kriser någonting fullt normalt.

Det är detta som gör en byte av samhällssystem både möjlig och nödvändig. Men berätta det för en vänsterpartist, och du riskerar att möta en person som med uppspärrade förvirrade ögon kvider: "Men jag är ju humanist ..." Urrrk!