Därför trivs vi (kanske) bäst i öppna landskap

För några dagar sedan nät-bladade jag i en indisk tidning och fann något intressant på deras vetenskapssidor: man har (återigen) kommit fram till att människans föregångare levde på den afrikanska savannen. Det fanns en hänvisning till Nature där man kan se en sammanfattning, och samma historia har jag sett på ytterligare några ställen, bland annat här och här.

En föregångare till oss var Australopithecus afarensis ("Den sydliga apan från Afar") som levde i Östafrika. Verkar rena nudistlägret

Jag skrev "återigen", för jag tror att just savann-alternativet i Afrika är det vanliga bland teorier vad det gäller ursprunget för människans föregångare, hominiderna som började gå upprätt och så småningom använda enkla redskap. Ibland har havsstränder föreslagits vilket också kan vara rimligt. Täta skogar, öknar och höga berg kan man dock räkna bort, det måste ha varit en terräng med lättåtkomlig föda och som uppmuntrade vissa fyrbenta varelser att konsekvent börja gå på bakbenen. Och då passar öppna landskap med enstaka träd bra. Det som nu hänt är att man har listat ut hur terrängen omkring fynd av hominider såg ut när de levde, och kommit fram till att det var slätter med få träd. Det nya är inte öppenheten i sig, utan att savannerna fanns ett par miljoner år tidigare än vad man tidigare trodde. Det innebär att våra föregångare kunde börja gå på bakbenen på grässlätter redan för över fyra miljoner år sedan, inte två som man trott tidigare.

"Jag trivs bääääst i öppna landskap ..." men gärna med ett träd här och där som man raskt kan klättra upp i om det kommer en arg noshörning stormande!

Jag vet inte om man kan dra några slutsatser om varför en del av dessa varelser utvecklades till människor och andra förblev apor, men kan det ha att göra med att aporna i högre grad höll sig kvar i skogen? En tvåbent varelse med viss hjärnkapacitet helt enkelt fick större stimulans och utmaningar på de öppna vidderna? - Ingen aning.

Det finns folk (har glömt vem/vilka det är) som har hävdat att många av oss gillar den här typen av öppna landskap just därför att våra rötter finns där. Skulle verkligen savannen som idealhem ha inpräntats långt bak i en oföränderlig del av vår hjärna och sedan ha överförts genom årtusenden och årmiljoner? - Det låter otroligt, men kanske ...?

När vi ändå är inne på förfäder för väldigt länge sedan så kan vi nämna den här föregångaren till nutidens stora apor, Ugandapithecus major (betyder väl ungefär "Den stora apan från Uganda"). Den levde för 20 miljoner år sedan och hade hjärna som en babian, så det var väl ingen smartskalle direkt.

En del av Ugandapithecus-skallen