 |
| Dessa rävar har ingen särskild koppling till något annat i detta blogginlägg. Jag bara undrar: om man inte bara har en, utan två rävar bakom örat (eller en bakom varje öra), är man extra listig då? |
Här följer ett citat från Marshall McLuhan. Detta publicerades första gången 1964, när datamaskinerna ännu var stora som hus (små hus, visserligen, men i alla fall) i hans berömda Media. Det är från kapitlet 'Pengar - den fattiges kreditkort':
Idag äventyrar elektrotekniken själva penningbegreppet, i och med att den nya dynamiken för sambanden människor emellan skiftar över från fragmenterade media som det tryckta ordet till alltomfattande massmedia som telegrafen.
Gamle Marshall var något på spåren, en utveckling som formligen skenat de senaste årtiondena. När telegrafen kom i större skala på 1840-talet kunde man börja 'telegrafera' pengar i ställer för att lägga dem på posten med förhoppning om att de skulle nå mottagaren så småningom. Nu kunde 'pengar' skickas med ljusets hastighet i stället för med posttågets, diligensens eller postbåtens hastighet. I Sverige blev det möjligt 1853 när den första telegraflinjen öppnades mellan Stockholm och Uppsala. Undrar om telegrafi ännu används någonstans idag? Den tekniken måste väl vara i stort sett död?
Hur är det idag: pengar är siffror som någon skriver in i ett konto i en datafil, och sedan kan dessa siffror blixtsnabbt skickas över hela Jorden. 1853 garanterades deras värde av guld eller silver. Idag finns ingen garanti alls. Samtidigt använder gemene man mindre och mindre av det vi normalt tänker på som pengar (sedlar och mynt). Våra pengar ligger i en svårbegriplig cyberrymd där ettor och nollor valsar runt i näten mellan olika datorer. Vad innebär det för vår förståelse av pengar, av 'penningbegreppet'? Pengarna börjar bli lika handfasta som spöken eller hägringar. Tiggaren som samlar enkronor i sin pappmugg utanför en butik börjar se ut som en varelse från en annan tid - kanske därför reaktionerna från olika håll blir så häftiga? Vi är moderna. Men så kommer dessa urtidsvarelser av en sort som knappt synts i Sverige sedan början av 1900-talet (och på den tiden kunde man ännu sätta tiggare i fängelse). Samtidigt växer en generation upp som tar persondatorn och mobiltelefonen för givet, och ser ett plastkort i stället för mynt och sedlar som det naturliga sättet att betala. Det måste slå igenom någonstans i deras tänkande.
4 kommentarer:
Knut Wicksell föreslog på sin tid att man borde gå över till ett kontantlöst samhälle, där Centralbanken skulle sköta alla transaktioner människor emellan. Då var hans tanke att man skulle slippa binda upp pengar mot guld, en vara som skulle kunna användas i bättre syften än att slösas bort på pengar (elektronik och tandläkarguld kommer upp som tillämpningsområden. Men det kan ju finnas fler exempel på vad guld kan brukas till).
Tyvärr har vi i Sverige glömt bort stockholmsskolan. När jag läste nationalekonomi på grundnivå i Uppsala gällde det att all kurslitteratur var på (amerikansk) engelska och exemplen var i princip tagna från de senaste 40 åren (och från USA). Några alternativa teorier gavs ej. Att de inte hade exempel från Sverige kan man inte lasta en amerikansk kursbok för givet att de skriver för sin publik, men nog kan svenska institutioner bättre än att låta sig ned till enbart detta.
Antar att nutida ekonomistuderanden tror att Klas Eklund är vad vi har i ekonomiväg i Sverige. Möjligen stöter de på Ohlin och Heckscher om de läser utrikeshandelsteori, men annars är det dåligt med insikten i våra stolta traditioner. Cassel, Wicksell, Myrdal m.fl. har bara försvunnit.
Den där garantin 1853 var i realiteten inte ett dugg bättre än den vi idag har, snarare sämre då den aldrig hålls.
Kan man få styrande att fatta att gårdagens och dagens kreditpengar är till för att återinvesteras i realekonomin, i stort som litet, och inte till för att hamstra och lägga på hög, så garanteras också dess värde.
Det är den korkade önskedrömmen, att få bibehålla värden långt in i framtiden, utan involvering av det som skapar reala resurser, dvs mänskligt arbete, som spökar gång efter gång.
Pengar är ett smörjmedel, om inget snurrar är det värdelöst.
Pengar bygger på förtroende. Kan du inbilla någon att du är rik så gäller det som pengar, och går att köpa för. Om du är staten eller en bank kan du också betala när det kommer en påstötning, alltså har det fungerat.
Pengar skiljer sig i det fallet inte ett dugg från t.ex. politiskt förtroende, som också fungerar om man kan inbilla någon något, t.ex. att man kan storma bastiljen. Kan man inbilla tillräckligt många har det fungerat.
Jämförelsen är relevant, eftersom pengar är politik, dvs makt över en arbetsinsats. Har du pengar kan du låta människor arbeta för dig - vare sig det handlar om att göra ett par byxor åt dig eller storma bastiljen åt dig.
Skicka en kommentar