(Abborren på bilden, ett foto jag tog
för några dagar sedan, är nog inte Abbe i den här historien.)
Abbe var en liten abborre som för inte
så länge sedan kläckts ur ett romkorn. Han (eller om vi
försiktigtvis säger 'hen') simmade omkring i Mälarens gröna
grumliga vatten och bekantade sig med det nya livet. Det fanns mycket
att se och lära!
Trots att det mesta såg bra ut var
Abbe inte riktigt nöjd. Kanske det kom från mötet med den
inställsamme men i grunden elake mörten Mårten. Mårten hade sagt
till Abbe att man kan bli vad man vill och att man själv får
bestämma vem och vad man vill vara om man inte trivs med vad man råkar vara. Man väljer sin egen nya identitet om inte den gamla
passar. Säger abborren ”jag är en tångruska” så måste alla
hålla med om det, för annars är de tångruskofobiska! Och nu
undrade Abbe om han verkligen ville vara en abborre.
Olyckligtvis kom denna olustkänsla att
bekräftas när Abbe kort därpå mötte en liten spigg.
- Hejsan abborren, pep spiggen.
- Jag är en tångruska, svarade Abbe
argt.
- Ääh, nä, men du ser ju ut som en
abborre …
- Vad!? Har jag inte rätt att välja
min egen identitet!?
För att understryka denna retoriska
fråga visade Abbe några vassa tänder.
- Jovisst, jovisst, ursäkta att jag
inte såg det, kved den lilla spiggen skrämt.
- Och nu är jag en jättestor mal som
simmar i Emån i Småland!
- Men … jaja, det är så klart att
du måste få välja själv … identitet … helt klart …
Efter denna triumf simmade Abbe glatt
vidare. Nu började han (hen?) känna sig på rätt plats i livet. Den lilla
spiggen mötte strax därpå några tusen av sina närmsta syskon och
kusiner, och berättade att han just ”mött en komplett idiot”.
Medan detta hände tornade något stort
upp framför Abbe: Jesper gädda.
- Hejsan abborren!
- Jag är ingen abborre, jag är en
tvåhundrakilos mal i de småländska vattensystemen!
Jesper verkade något undrande.
- Tvåhundra? Du verkar lite klen för
det. Och vi är ju i Mälaren, inte i Småland.
- Jag har rätt att definiera mig som
jag vill. Identitet! Och nu är jag en hiskeligt enorm blåval,
störst i hela havet!
- Oj, här går det snabbt i rollbytena
må man säga. Nå, vad sägs om lite valfläsk …
- Vad jag förstår inte …
Jesper log med hela sitt elaka gäddgap:
- Bara att det suger lite i
hungertarmen, och på blåvalar finns det ju gott om mat.
Och därmed försvann Abbe i Jespers
breda käft. Hans (ursäkta, 'hens') vidare öden i gäddans
tarmsystem besparar jag läsaren.
- Synd att abborrar ska vara så
jäkligt beniga, men köttet är ju gott, muttrade Jesper och simmade
hemåt.
5 kommentarer:
Är det en sann historia ;-)
/Skvitt
Varför har du ingen gillaknapp?
/Skvitt
Naturligtvis är det sant alltihop, jag såg ju 'borren' själv!
Gillaknapp? Finns det någon sådan? Trodde 'gilla' var något folk höll på med på Facebook.
Men nu har vi en ny identitetspolitik!
"Svenska värderingar" som (nästan) alla partier tjatar om.
Vad ska vi annars ha? Norska värderingar?
Om alla andra "får vara ..." men inte vi, hur kommer det då att gå för oss?
Skicka en kommentar