Personlighet?

Do animals have personalities? https://t.co/ggNplKr08Z @NTNU @forskningno #animals @indy100 pic.twitter.com/Q5xLZgfAu7

— ScienceNordic.com (@ScienceNordic) 26 september 2017

- Den jäkel som säjer att jag inte har nån personlighet åker på en fet dj-a propp!

Tack för att vi fick leva vidare

Nyheter kommer att Stanislav Petrov är död - den sovjetiske överstelöjtnanten som 1983 antog att ett larm om inkommande missiler från USA mot Sovjet var falskt, och därmed gjorde att vi slapp det tredje (och väl sista för mänskligheten) världskriget. Hade han meddelat Kreml att "nu är det skarpt läge" hade både dina och mina framtidsutsikter sett väldigt dåliga ut. Men han tog ett annat beslut, och vi fick leva vidare.

En detalj fångade min uppmärksamhet: de missiler som det sovjetiska radarsystemet trodde var på ingång antogs komma från USA. Det gav en viss betänketid, raketerna måste ju åka runt halva Jorden. Hur mycket sådan betänketid finns kvar idag när NATO (= USA) flyttat sina positioner allt närmre gränserna till Ryssland? Detta inkluderar Sveriges position som genom Löfvenregimens (och några föregångares) märkliga försvars-, säkerhets- och utrikespolitik gjort att läget helt enkelt är farligt. Säkerhetspolitik? Sätt ett O före så är det klarare vad det handlar om. Osäkerhetspolitik.

Hur som helst: vila i frid och mottag vår tacksamhet, överstelöjtnant Petrov!

Hovstallet ...

... får väl skicka ut en stallknekt och mocka skiten då!

Liten översättning: EU-migranter = tiggare från Balkan.

Det måste vara trevligt för det fina mångkulturella folket på Östermalm med dessa nya bekantskaper på gatorna. - Men den svenske fosterlandsvännen måste fråga: "Varför måste fylla, skrän och pinkande på gatan överlåtas till utlänningar, det kan väl vilka rejäla svenskar som helst klara av!"

Madde? Jaha? Ett så kallat kungabarn. För den som tycker att det är fel att kalla ynglingar på 20-25 år barn så kan det vara värt att påminna sig om att nuvarande konungens avkomma har kallats 'barn' ända upp i trettioårsåldern. Barnsliga kanske, men inte är de barn (jag utgår från att de inte är omyndigförklarade). Det är alltså svenska monarkister som har förstört språket så att ordet 'barn' nära nog tillintetgjorts. Idag kan 'barn' tydligen betyda fruntimmer i konstig hatt och på väg mot medelåldern (se bilden på löpsedeln), eller tjugofemårig afghan med skäggstubb, stålhård blick och granithaka. Inte en liten figur på en meter eller mindre som på vardagarna ofta påträffas i någon lägre årsklass i skolan.

Tveksamt galna politiker och genealogi

Det har varit dåligt med uppdateringar av bloggen på senaste tiden. Möjligen kan det bero av att det finns för mycket att skriva om, och jag vill helst ha lite eftertanke i det jag skriver. En del tycker det är rimligt att förklara världens kriser med att politiker X eller Y (eller både X och Y) är galna. Det förefaller mig slappt och intetsägande. Om Trump och/eller Kim vore knäppa i roten borde det märkas konstiga ryck och avvikelser i berörda länders politik. Men som det ser ut fortsätter båda länderna att tuffa på som tidigare: Korea går uppåt och blir starkare, USA rutschar alltmer utför.

De excentriska dragen i USA beror inte av att Trump är galen - det är det politiska systemet som är galet, med system i galenskapen. Medan det tycks som Trump inte har mycket makt gentemot de verkliga makthavarna i USA (den så kallade djupa staten) så är det oklart hur mycket makt som ligger hos Kim respektive de äldre gentlemännen i hans närmsta omgivning. Men även om Kim och Trump verkligen vore galna finns det bakomliggande strukturer som gör att länderna fortsätter längs sina egna logiska och konsekventa riktlinjer.

I stället för att djupgräva i världens politik, ekonomi och kultur och blogga om detta har jag djupgrävt i min egen genealogiska bakgrund. En perifer familj bodde i ett ställe som fortfarande heter Rumpebo, i Östergötland. Det kan man konstatera efter en titt på Lantmäteriets kartor på nätet. En avlägsen släkting blev torpederad och dog i Nordsjön 1917, en försvann när hans skepp gick under i Kinesiska sjön 1919, en hette Igor (född 1858), ett par flickor fick heta Vetsera efter österrikiske tronföljarens hålldam (han & hon dödades vid Mayerlingdramat), en del undrar man över hur de överlevde med stora familjer när familjeförsörjaren försvann, etc etc. Somliga åkte långt i världen, andra verkar knappt ha varit utanför hemsocknen. Man kan följa med samhällsutvecklingen: det kommer plötsligt småskollärarinnor, elektriker, chaufförer, konsumföreståndare, ånghammarreglerare ...

Det kan vara bra att veta vem ens farfars mormor var. Det kan ge perspektiv på tillvaron. Min hette Katarina Gradén och blev inte långlivad, levde 1814-1860 i Grangärde, Dalarna. Under den tiden hann hon föda nio barn. Tre dog som små. En osades ihjäl i en kolmila när han var tjugoett. Fem bildade egna familjer. Jag har hittat en hel del av Katarinas efterkommande (inklusive mig själv, eftersom hon alltså är farfars mormor), men det återstår en del folk att gräva upp. Det är faktiskt roligare än tjafset om "galna" politiker.

Vänd NATO ryggen!

Otacksamme Per

Antag att en (förmodligen före detta, vid det här laget) kompis hjälpt SvD-ledarskribenten Per Gudmundsson att flytta någon gång: burit kartonger, släpat tunga möbler nästan en hel dag trots att han egentligen skulle behöva vara hemma och ta hand om en sjukling. Och så har kompisen hjälpt Per när denne var i behov av snabba kontanter, genom att låna ut en tusenlapp.

Nu behövde kompisen själv hjälp vid en flytt, och ville få tillbaka tusenlappen. Men icke! Per slår ifrån sig:

Du pratar som en femåring!

Om detta verkar konstigt, gå till den ledare i Svenska Dagbladet som publiceras idag, och där Nordeas flytt till Finland kommenteras. Här ser vi hur Per resonerar.

Nu när flyttplanerna förverkligas finns inte tillstymmelse till självkritik. Tvärtom försöker regeringen påskina att Sverige är ett paradis för företag och att ledningen för Nordea är dåligt informerad och otacksam. ”Här har vi en bank som två gånger har fått rejäl hjälp. Hela förutsättningen för att banken finns är svenska skattebetalare och tacken för det är: nu flyttar vi huvudkontoret”, sade statsminister Stefan Löfven i går. 

Regeringen har bara suttit tre år, men beter sig redan som en femåring. Löfven och Andersson borde växa upp.

Om detta är ett resonemang med intellektuella anspråk är det när nog obegripligt. Om regeringen "bara suttit tre år", borde den då bete sig som en treåring, inte en femåring? Och finns gamla hederliga dygder av typen 'göra rätt för sig och inte snylta på andra' inte kvar i den liberala tankevärlden? Det kanske bara var gamla tokskallar inom gamla högern och vänstern som tänkte så? Handlar det nu bara om att sno åt sig så mycket man kan, och sedan räcka lång näsa åt de dumskallar som lät det ske? (Tips på svar: "ja".)

Nå, en förväxt finansiell sektor är rena giftpillret för den reala ekonomin, så varsågod Finland: Nordea kan ni ta hand om!

Äntligen

"Äntligen" kan säkert invånarna i den östsyriska staden Deir Ezzor (en av otaliga sätten att stava denna stad vid Eufrat) säga när den syriska armén nu nått fram och brutit en tre års lång belägring. (Tyskarnas belägring av Leninggrad varade ju också tre år - kan man säga att båda förtjänar hedersbeteckningen "hjältestad"?)

Jag antar att de vanliga surpupporna kommer att fortsätta att vara sura: när islamisterna tvingades ge upp östra Aleppo fick vi ju höra att "Aleppo fallit", inte att östra Aleppo befriats. Jag har sett bilder från ett nattligt Deir Ezzor där folk dansar på gatorna. De slapp få islamistgalningarna som härskare, fast det ett tag såg riktigt illa ut tidigare i år när belägrarna fick direkt flygstöd av USA. Men det är lokalbefolkningens synpunkt, var och en har ju rätt till sin sanning, och tycker någon annan att krig är fred och slaveri är frihet så får den väl tycka det. Fast det behöver ju inte andra ta på allvar.

Men nu är frågan hur länge detta krig skall fortsätta. De delar av Syrien som kontrolleras av IS huggs upp i mindre delar som elimineras en efter en. Moralen bland IS-folket torde sjunka som en sten kastad i Marianergraven och det är bara att hoppas att de 'svenskar' som befinner sig bland islamisterna inte slipper därifrån med livet i behåll och kommer tillbaka hit. Andra grupper är isolerade i Idlib-provinsen mot gränsen till Turkiet och ägnar sig, vad jag förstår, rätt mycket energi åt att slåss med varandra. Deras framtidsutsikter ser hur som helst rätt dystra ut när omvärldens intresse för och stöd till deras lilla jihad-projekt raskt sjunker. Och de politiker i väst som mässat om att "Assad måste bort" försvinner själva, en efter en.

Enda anledningen till att någon skulle försöka dra ut på kriget kan väl vara att kineserna uttalat att Syrien skall vara en viktig terminal i deras nya sidenväg. Samma sak omnämns när det nu är oroligheter i Burma. Gamla motsättningar mellan muslimer och buddhister eldas på för att försvåra bygget av stora kinesiska anläggningar just i området där motsättningarna är mycket akuta. Detta är intressant: den kinesiska ekonomiska ångvälten är så mäktig att motståndarna mest verkar ha våld att tillgripa som motmedel.

Vi kan dock räkna med att när jättekontrakten för att återuppbygga Syrien skall skrivas på är det liten chans att de som hejat på jihadisterna kommer att få vara med. Och i det gänget - de som med utpräglad dålig smak kallade sig "Syriens vänner" - finns väl Sverige med också? Kommer något politiskt ansvar att utkrävas för den usla svenska syrienpolitiken? - Knappast.