Dags att välja sida?

Från Sveriges Radio idag:

EU uttrycker stark oro över utvecklingen i Kina och Hongkong. Men några direkta åtgärder, som sanktioner, är inte aktuella, enligt EU:s utrikeschef Josep Borrell.

– Jag tror inte sanktioner kommer lösa de problem vi har med Kina, sa utrikeschefen Josep Borrell efter dagens möte med EU:s utrikesministrar.

Huvudpunkten på agendan var Kina, och beslutet att införa säkerhetslagar i Hongkong. Detta innebär, enligt kritiker, slutet för stadens självstyre.

Sveriges utrikesminister Ann Linde var den enda som väckte frågan om sanktioner.

– Det var på EU-nämndens anmodan som jag tog upp sanktioner som en åtgärd, säger hon.

Det skedde alltså motvilligt efter att en majoritet i Riksdagens EU-nämnd begärt att Sverige skulle driva på för sanktioner, vilket Socialdemokraterna och Miljöpartiet röstade emot.

Den officiella svenska utrikespolitiken verkar vara att skälla som f-n åt vissa håll, och gnälla fogligt åt andra. Duktig vovve! Hur som helst kommer kineserna inte att ge efter för krav på att de skall backa när det gäller nationella säkerhetsfrågor. Hongkong är en del av Kina - om än med speciell status - och opiumkriget tog slut för länge sedan.

Resten av det här inlägget innehåller delar av en text som kopierats från Pål Steigans blogg.

EUs utenrikssjef Josep Borrell sa på en konferanse med tyske ambassadører at det USA-ledede verdenssystemet blir erstattet med det asiatiske århundret og at dette skjer mens vi ser på.
Borrell sa:

«Vi lever i en lederløs verden der Asia vil bli stadig viktigere – økonomisk, sikkerhetsmessig og teknologisk. Analytikere har lenge snakket om slutten på et USA-ledet system og framveksten av et asiatisk århundre. Dette skjer nå foran øynene våre.«

Borrell mente at koronakrisa kan vise seg å være vendepunktet som inroduserer det asiatiske århundret.

Forut for dette hadde Borrell klaget over EUs kritiske situasjon. Han nevnte finanskrisa, eurokrisa og migrasjonskrisa. Men nå står vi overfor ei enda større krisa, sa EUs utenrikssjef: EUs eksistensielle krise.

Borrell mener at det ikke rekker med en fransk-tysk avtale, og samtisdig er unionen så splittet i mange spørsmål at man ikke lykkes med å finne felles løsninger.

Han sa at det haster med å skape en felles EU-strategi i en verden som ikke lenegr er dominert av USA. Det krever nye løsninger i forholdet til Russland. Dette handler ikke minst om EUs og Tysklands behov for å kjøpe russisk gass.

Men først og fremst handlet det om forholdet til Kina. Rivaliseringa mellom USA og Kina øker, sa Borrell, og EU kan bli presset til å velge side. Han oppfordrer derfor til en mer «robust strategi» overfor Kina der EU opptrer som en blokk og handler samlet.

Talen til Borrell avslører EUs svakheter i dag. Han har rett i at EU er i ei eksistensiell krise. Unionen er alt annet enn forent, og den har lenge latt seg overkjøre av USA, ikke minst når det gjelder forholdet til Russland og Kina. Det blir enda mer kritisk i en verden der USAs økonomiske posisjon er vesentlig svekket, og tegner til å bli enda svakere bare i 2020, samtidig som Kina og resten av Asia forsterker sine posisjoner.
...
Det økonomiske tyngdepunktet i verden er ikke lenger i Vesten. Det har flyttet til Asia, og der kommer det til å forbli. Det kan være tungt å svelge i Washington, Paris og Berlin, men dette er den nye virkeligheten.

Och hur tungt/lätt är det att svälja denna geopolitiska tyngdpunktsförskjutning i Stockholm? Att i stället för att gnälla & skälla fråga sig hur Sverige bäst manövrerar på den nya världsscenen, utan vare sig krypa för eller vara aggressiv mot andra stater?

Kinas första satellit 50 år

Det här 50-årsminnet skedde igår. Ursäkta missen från min sida. Men jag minns i alla fall att den kvällen 1970 rattade jag på en gammal radio som kunde ta in kortvåg, fick in Radio Peking på engelska, och där berättade man stolt om att Kina skickat upp sin första satellit i omloppsbana. Kina var nu med i 'rymdklubben'. För några dagar sedan såg jag att landet nu planerar för att skicka rymdfarkoster till Mars.

April 24, 2020 marks 50 years since the successful launch of Dongfanghong-1, China's first man-made satellite, making China the fifth country in the world to do so. Here are some key facts about the out-of-this-world project pic.twitter.com/xptgvv1ST3

— China Xinhua News (@XHNews) April 25, 2020

Funderingar om produktionsflytt. Kina i drömläge?

En tumregel inom tillverkande industri var - och är fortfarande, antar jag - att det är bra att ha konstruktion och tillverkning nära varandra. Det är bra om de konstruerande ingenjörerna kan kila ner på verkstaden, diskutera med verkstadsfolket, och se hur tillverkningen av deras manicker fungerar i praktiken. Då kan förmodligen en hel del problem undanröjas innan tvivelaktiga produkter skickas ut i världen.

Teoretiskt skulle detta i dagens läge inte spela så stor roll. Konstruktion kan sitta i ett land, tillverkningen ske i ett annat väldigt långt borta. Nu går det ju att kommunicera blixtsnabbt mellan ritkontor och verkstad via nätet.

Praktiskt är detta ändå problematiskt. Om tillverkningen flyttar till fabriker i utlandet kommer nästa logiska steg vara att delar av konstruktionen följer med dit. Kanske inte den mest strategiska och känsliga delen, men enklare saker. Och de i utlandet kommer att lära sig och bygga sin egen kunskap, bygga sin egen tekniska utveckling.

I SvD:s ekonomibilaga den 20/4 2020 har "Europas bilprofessor" tysken Ferdinand Dudenhöffer fått ge sin syn på flytt av bilproduktion till Kina. Och det fick mig att fundera lite längre än ovan.

Vad "bilprofessorn" säger är att Kina utvecklats, från massmarknad för tyska, japanska och amerikanska biltillverkare, till en globalt ledande tillverkare. Ingen biltillverkare har råd att ignorera Kina. Samtidigt driver elektrifieringen utvecklingen. Kina har ett teknologiskt försprång vad det gäller digital övervakning, artificiell intelligens, utvärdering av stora datamängder, kommunikation i realtid mellan fordon, självkörande teknik, smart trafikreglering etc. Alltså saker som krävs i moderna fordon. Detta är framtidsteknologier som Kinas regering är beredd att satsa enormt på. Finansiella medel finns och forskningen är världsledande, säger professorn.

Detta är något annat än att flytta tillverkningen av enkel plastpryl från ett gammalt industriland till ett u-land. Det är flytt av avancerad produktion till en producent i ett annat land som är ännu mer avancerad. Vad kommer det att innebära? Kommer Europa att följa med i lyftet, eller sjunka ner i tröstlös självömkan för att kineserna är så förbaskat duktiga? Grunden för en vital kapitalism ligger i produktion av grejor, kineserna klarar av det medan Europa sjunker ner i finansoperationernas träsk. Är lösningen återindustrialisering, eller något annat?

För några hundra år sedan stod Kina för en stor del av världens produktion, men kraschade under 1800-talet. Nu är Kina tillbaka i stor stil, världen blir åter multipolär med Kina som en av de tyngsta polerna. När kineserna tar in produktion från de gamla industriländerna och piffar upp den med sin modernaste teknologi blir det åka av (i nya bilar och annat)! Det stora hotet mot Kina (och Europa i förlängningen) är väl om USA får ett psykotiskt utbrott och försöker sig på en global masskjutning.

***

Lästips med viss anknytning till ovanstående: Jan Wiklund skriver att "östasiater är duktigare än oss, med skäl". Och så får vi veta lite om skälen.

Medan enskilda EU-stater tjuvhåller ...

... på sjukvårdsmateriel för sig själva finns det andra som gör på annat sätt:

L'Union fait la force -- Unity Makes Strength.
300,000 donated masks from China arrive in Belgium in an effort to help the European country fight #COVID19 https://t.co/U6bmrjfPBM pic.twitter.com/PajOZMlP5G

— China Xinhua News (@XHNews) March 16, 2020

L'Union fait la force - Eendracht maakt macht. "Enighet ger styrka" är budskapet på franska och flamländska från Kina på leveransen till Belgien. Det kan ju vara en glirning till EU-stater som har svårt att hjälpas åt, eller stora USA som väl knappt hjälper alls.

Det går ju att fnysa åt det här: bara propaganda! Och naturligtvis är det också propaganda, men där den bästa propagandan är sann. Kina verkar ha fått grepp på epidemin och hjälper nu andra länder. Det är ju sant, även om det kan finnas andra överväganden i bakgrunden.

En del länder har svårt att få tag på medicin. De är blockerade av USA och dess drängar. I detta avslöjas hur låg moralen är i "väst". Officiellt kan det larmas om hur synd det är om stackars förtryckta människor i länder X, Y, Z ... men några mediciner skall de jävlarna inte få!

Och så finns det saker man kan (lite trött) skratta åt. Brasilien ber att få tillbaka de kubanska läkarna som man körde ut när Bolsoneros gäng tog makten:

Brazil: Jair Bolsonaro's Minister of Health says Cuban doctors will be re-hired to battle the coronavirus. They got the boot back when Bolsonaro came into power on no rational basis. #COVID19 https://t.co/bT57UEZChl

— Camila (@camilateleSUR) March 16, 2020

När det behövs hjälp ...

Det var ju en ruskig ebola-epidemi i Västafrika för några år sedan. Kuba skickade läkare som hjälp (vilket ju låter rätt rimligt när det är en sjukdom som härjar). USA skickade militärer.

Som den alerte läsaren kanske känner till pågår just nu en stor internationell epidemi, en pandemi, och läget är rätt tryckt på sina håll. Mängder av människor är sjuka, resurserna ansträngs och kanske inte ens räcker till. Då är det bra om någon vill hoppa in och hjälpa till. En aktuellt fall är Italien, där hela landet satts i karantän.

Varför har just Italien drabbats? Jag har sett uppgifter om att mängder av kineser arbetar i Italien, bland annat i landet berömda läderindustri. Fråga mig inte om arbetsvillkor, om en del är där illegalt, etc., men man kan ju fundera ... hur som helst kan vi ha förklaringen där till att just norra Italien tidigt blev ett centrum för smittan. Men då borde det ligga mängder av kineser på italienska sjukhus, och jag vet inte om det stämmer.

Men, som sagt, när det behövs hjälp så kan det finnas hjälpare. Pål Steigan skriver på sin blogg att Kina och Kuba gripit in och skickat hjälp till Italien. Steigan sitter för övrigt själv fast i Italien, i den etruskiska staden Tolfa, på grund av den landsomfattande karantänen.

Steigan skriver:

Italia er det landet utenfor Kina som har flest påviste tilfeller av koronaviruset Covid19, og landet er stengt som under en militær unntakstilstand. Men Italia får håndslag fra Kina og Cuba mens landets angivelige allierte har lite å vise for seg.
Andre EU-land klamrer seg fast til maskene sine – og deler ikke med noen. Italia har et akutt behov for masker. Så Beijing sendte et Air China-fly til Italia med 2.300 store kasser fulle av masker.

På papperet har man citerat den gamle romaren Seneca: "Vi är vågor i samma hav, blad på samma träd, blommor på samma äng." När jag tittar närmare ser jag att det hela är undertecknat Xiaomi vilket verkar extra sympatiskt. Nyligen måste jag byta telefon eftersom den gamla inte längre var i form, och då köpte jag just en Xiaomi (den har så bra kameror att den egentligen är mer kamera än telefon för mig). - Åter till Pål:

Kina sendte også en omfattende humanitær sending til Iran med 8 fly fra MAHAN AIR – et flyselskap som er under de meget strenge sanksjoner fra USAs side. USAs sanksjoner mot medisinsk utstyr er de facto å drepe mennesker – noe som øker antallet Covid-19 dødsfall i Iran.

"Vi är samman med er - heja Italien!" står det på kartongerna med hjälpmaterial. Forza Italia hette ju den gamle skumraskpolitikern Berlusconis parti, men här handlar det om hederligare saker. Åter till Pål:

Også Cuba sender solidarisk støtte til Italia. Landet har sendt pakker med Interferon Alpha 2B, som er et legemiddel som etter erfaringene virker mot koronaviruset. Både Cuba og Kina har sendt leger og annet medisinsk personell til Italia for å hjelpe landet gjennom koronakrisa. 

Ja, som ordspråket lyder: I nöden prövas vännen!

I slutet av artikeln nämns också en ny folkrörelse i Italien: när människorna nu är mer eller mindre instängda i sina hem kan man åtminstone gå ut på balkongen (om man har en sådan) och leverera lite musik - kanske tillsammans med grannen eller någon i huset på andra sidan gatan. Eftersom det är italienare i farten kan det nog bli en del bel canto. Jag såg någon film om det, men hittar inte igen den.

Bibel-torka?

Att avindustrialiseringen av gamla industriländer, och flytt av produktionen till nya industriländer, orsakar en del problem är ju känt. En sak som kanske inte har nämnts så mycket på senare tid, men som är viktig, är att när produktion flyttas, så kan även andra saker flyttas - nämligen forskning och utveckling (F&U), alltså aktiviteter som ligger före fabriksaktiviteterna. Generellt är det nog så att F&U mår bäst om det kan bedrivas i närheten av och i samråd med dem som skall tillverka produkterna. Det byggs nya kunskapsbaser i nya industriländer, och den kunskapen kommer så småningom bli stark nog för att tävla internationellt.

Men ibland blir problemen nästan komiska. Jag fick för en tid sedan syn på det här klagomålet: Det avindustrialiserade USA kan inte längre trycka biblar åt sig själv. USA måste importera från Kina, eftersom kinesernas kvalitet är alldeles utmärkt. Fast nu blir det ju lite jobbigt, med tullar och handelskrig och sådant. De bibeltörstande massorna får inte sina böcker som förr. Illa. Artikeln jag hänvisar till ger fler exempel från andra branscher. 

Den förundrade iakttagaren frågar sig måhända var alla de gamla biblar som väl kan antas finnas i det tok-kristna USA har tagit vägen. Måste det till nya hela tiden? Slänger folk sin gamla bibel när de läst den, och sen kommer på att det vore kul med en ny?

En lite allvarligare fundering: om vi går efter Marshall McLuhans historieskrivning var tryckeri à la Gutenberg det första exemplet på industriell serieproduktion. Om inte USA:s tryckerier klarar konkurrensen från Kina i den mest klassiska industriella produktionen tyder det på att landet verkligen är på väg utför.

Ersättningen för äldre typer av serieproduktion (om vi fortfarande följer McLuhans funderingar) ligger i flexibel datorstyrd och specialinriktad produktion. Men det verkar som Kina redan håller på att gå om där, med robotar och AI, så utsikterna för USA ser fortfarande rätt dåliga ut. USAmerikanerna får väl sätta sig och tumma biblarna och kanske hitta något tröstens ord.

Kinesisk syn på demokratisk socialism

Mot bakgrund av Sanders framgångar i USA:s politik har frågan om 'demokratisk socialism' kommit upp på dagordningen. Ur svensk synpunkt är det lustigt, i och med att socialdemokraterna som en gång just slog sig för bröstet som 'demokratiska socialister', inte känns vid beteckningen längre. Särskilt inte det där med 'socialister'. Hu!

Här är en kinesisk uppfattning om vad demokratisk socialism är. Den är från 2009, och det framgår ganska klart att det var en trend som var på gång i Kina vid den tiden, och som kändes viktig för partiet att slå tillbaka. Följande kommer från Roland Boers blogg, där han citerar en kinesisk akademisk publikation.

Under de senaste åren, och särskilt inför KKP:s [Kinas kommunistiska parti] 17:e nationella kongressen, har trenden med demokratiskt socialistiskt tänkande ökat.

För att hjälpa människor att förstå essensen av demokratisk socialism publicerade en grupp marxistiska forskare och experter, inklusive Xu Chongwen, Zhou Xincheng, Zhang Quanling och Zheng Keyang, artiklar om denna fråga. De enades om att demokratisk socialism är en reformistisk trend av kapitalismen som gynnar mångfalden som dess vägledande ideologi, förnekar marxismens ledande ställning, kräver privatiseringar i det ekonomiska systemet och förnekar det offentliga ägandets dominerande ställning.

När det gäller det politiska systemet förespråkar demokratisk socialism ett flerpartisystem och parlamentarisk demokrati och förnekar kommunistpartiets ledning och proletär diktatur. Som det ultimata målet gynnar demokratisk socialism kapitalistisk reformism, förnekar kapitalismens historiska icke-varaktighet och det historiskt oundvikliga att det mänskliga samhället så småningom kommer att utvecklas till socialism och kommunism. Forskarnas artiklar betonade det faktum att socialism med kinesiska egenskaper kombinerar Kinas nationella förhållanden med tiden och en ny form av vetenskaplig socialism. Varje felaktig tolkning av den socialistiska vägen med kinesiska egenskaper som en demokratisk socialistisk väg är grundlös och i grunden fel.

Just den svenska socialdemokratin var väl lite 'egen', med en rätt kraftig vänsterliberal profil under en period. Men sedan några årtionden kan väl partiet gott sägas motsvara kinesernas beskrivning av ett demokratiskt-socialistiskt parti.

Asien och Kina tar ledningen

Det finns något som heter World Intellectual Property Organization. Det handlar om patent, varumärken och liknande, och sammanställning av statistik.

Vad säger WIPO om Asiens prestationer 2018:

For the first time, Asia accounts for two-thirds of patent, trademark and industrial designfiling activity

"Asien" här innefattar också andra storfräsare som Sydkorea, Japan och Indien. Asien kommer! Men hur är det med Kina och patenten:

In 2018, China received nearly half of all patent applications in the world

Finns det siffror på det? Kineserna själva måste ju suga på den här goda karamellen och berätta hur god den är! Jodå, här är uppgifter saxade från kinesiska Folkets Dagblad:

Last year the number of patent applications in China totaled 1.54 million, accounting for almost half of the global total, according to a report released by the World Intellectual Property Organization.

The number of patent applications in the United States stood at 597,141, ranking second globally. It represented a 1.6 percent decline from the previous year, which also marked the first drop in 10 years. The US was followed by Japan (313,567) and South Korea (209,992).

In general, last year global innovators filed 3.3 million patent applications ...

Det där med patent är ju intressant (fast det framgår att siffrorna inte gäller patent, utan patentansökningar). Särskilt om man anser att kineserna stjäl ihop sina tekniska kunskaper. Det går inte ihop. Jag misstänker att det är ganska svårt att ta patent på kunskaper, metoder etc. som andra redan har patenterat. Den rimliga slutsatsen är att kineserna är kluriga vetenskapare, uppfinnare och konstruktörer. Det är ju inte första gången i världshistorien som Kina ligger i framkanten, och det efterblivna Kina får nog ses som en historisk parentes.

Att resonera om vetenskaplig och teknisk utveckling historiskt och i nutid är inget främmande för de kinesiska ledarna. Aktuella exempel kan man hämta från Xi Jinpings tal. De har utgivits i ett par volymer under den engelska titeln The governance of China, och jag håller på att läsa igenom volym två. Ettan var slutsåld när jag försökte beställa, men tvåan innehåller en del intressanta saker i alla fall.

(Vad den inte innehåller, så långt jag läst hittills och förmodligen inte i fortsättningen heller, är några diskussioner om klasskamp. Gamle ordföranden Mao hävdade att klasskamp var nyckellänken, och där torde han ha viss - men inte fullständig - uppbackning från Marx och andra klassiker, men nye ordföranden Xi för en annan diskussion. Samtidigt utgår jag ifrån att inget som står i denna bok inte är godkänt av kollegorna i högsta ledningen - det här är partiets ståndpunkter som återges.

Slut på utvikningen. Innan vi går vidare: en blick på klassisk kinesisk teknik! Kör igång filmen så blir det snurr på grejorna!)

Amazing water wheels in China pic.twitter.com/JNJVnzl3Ov

— China Xinhua News (@XHNews) February 7, 2020

Om man skall studera utvecklingen av kinesisk teknik och vetenskap får man börja långt bort i historien. I ett tal som Xi höll 2016 säger han att av 300 viktiga uppfinningar och upptäckter som gjordes före 1500-talet så var 173 kinesiska. Talet är "A Deeper Understanding of the New Development Concepts" och "innovationsdriven utveckling". Om detta säger Xi bland annat om historien:

China has the motivation and the skills required for successful innovation. China's development ... can be attributed to its scientific inventions and innovation Ancient China's achievements in astronomy, calendar, mathematics, agriculture, medicine and geography were remarkable. These inventions were closely related to economic activity, providing forceful support to the development of agriculture and the craft industries. 

Och så fortsätter han om vår tid, med blicken framåt:

Nowadays, social and economic development throughout the world relies more on theoretical, institutional, scientific, and cultural innovation, while new competetive edges are to be gained through the capacity for innovation. ...

Despite being the world's second largest, China's economy is obese and weak. Indadequate capacity for innovation is its Achille's heel. Innovation-driven growth has become the pressing demand for China's development. Therefore I stress repeatedly that innovation is development; innovation is the future.

Den kinesiska "Jadekaninen" skuttar (nja?) iväg på Månen

Att Kina så att säga är tillbaka på spåret vad det gäller vetenskap och teknik finns det fler bevis för än spåren i Månens grus och sand som "Jadekaninen" gör. Och det är ingen tillfällighet, och inget nytt, såvida man inte ser Kinas nedgång och elände från början av 1800-talet och fram till mitten av 1900-talet som normalt. I och med att Folkrepubliken Kina bildades 1949 kunde man börja städa upp och tänka på utveckling av vetenskapen igen. I början kunde det inte gå så fort - resurser och kunskaper fattades. Men grunden lades under Maos tid, och det är därifrån som utvecklingen skenat iväg, ibland ikapp och till och med förbi de gamla industristaterna i väst. USA darrar: Om kinesiska mobiltelefoner och telefonnät vore dåliga fanns det väl knappt någon orsak att försöka döda dem med sanktioner?

Om vetenskap säger Xi (i talet "Build China into a World Leader in Science and Technology", 2016)) bland annat:

Science and technology are the bedrock upon which a country relies for its strength, enterprises for success, and people for a better life. Great scientific and technological capacity is a must if we are to make China strong and improve our lives. ...

History shows that the countries that realized modernization by making the best use of the scientific and technological revolution were all strong in science and technology, and those that became world leaders by making the best of the revolution all possessed cutting-edge technologies in key fields.

Praktiskt tillämpning av kvantfysiken kan ju tas som ett exempel, med kvantdatorer och -kommunikation. Där ligger kineserna bra till.

(En avslutande reflexion inom parentes: Under Maos tid nämndes idealet "röd och expert", alltså personer som både hade en lämplig politisk åskådning och kunde sitt jobb. Problemet verkade vara att under vissa perioder så skedde en förskjutning, så att "expert" förminskades kraftigt i förhållande till "röd". Det torde ha skadat arbetet för vetenskap och teknologi under perioder av Kulturrevolutionen - samtidigt som Kina då bland annat sköt upp sin första satellit. Bilden är alltså inte entydig. Av Xis resonemang kan man se att partiets ledande roll inskärps gång efter gång, men däremot är det suddigare hur "rött" partiet verkligen är.)

En avslutande reflexion, del två. Ta en titt på det här trevliga huset, beläget på Kungsholmen i Stockholm, fotot tog jag för ungefär ett år sedan:

Vad har det med Kina, vetenskap eller teknologi att göra? - Så här är det: huset är den så kallade Triewalds malmgård. Mårten Triewald var igång under tidigt 1700-tal, och på 1720-talet var han i England och ägnade sig åt vad som i våra dagar kallas industrispionage. Han införskaffade uppgifter om hur man bygger ångmaskiner, som då var ganska nymodiga historier. I slutet av 1720-talet byggdes en sådan efter Triewalds uppgifter för att pumpa vatten ur Dannemoragruvorna i norra Uppland. Men försöket varade bara några år, ångmaskinen höll inte måttet och var sämre än äldre sorters teknik för pumpning. Sedan hände inte mycket mer på ångmaskinfronten förrän Stockholm fick en stor ångbåtsflotta hundra år senare.

Lärdomar: kunskaper om teknik kan flyttas på olika sätt. För att överföringen skall vara effektiv måste mottagaren förstå hur tekniken fungerar och hur den bäst används. Mottagaren måste också ha förmåga att göra modifieringar, att efter behov göra förbättringar och kanske till och med låta den ursprungliga tekniken bli bas för någon helt ny tillämpning. Det är detta som kineserna nu verkar bemästra allt bättre, alltmedan de gamla industriländerna sjunker ner i ett allt sorgligare gnäll, alternativt försöker sätta så många krokben som möjligt för kineserna. Att kineserna försöker hämta in nyttiga teknikdata är inte konstigare än att amerikanerna gör det, och det ser väl numera närmast ut som om kineserna ändå klarar sig rätt bra på egen hand. Med amerikanerna kan man fråga sig hur det är, när de försöker dammsuga hela jordens kommunikationsnät för att hitta något matnyttigt, och inte alls hänger med i 5G-konkurrensen. )

(En ännu senare reflexion: Sverige har varit framstående inom vetenskap och teknologi, och är det fortfarande. Det är ju vi, finnarna och Kina som har 5G-tekniken. Men det känns som om detta håller på att glida bort på grund av ointresserade politiker och ointresserat folk. Har vi något att lära oss av den kinesiska andan?)

Epidemier är inte bra

Om man översätter detta till nu-svenska så säger väl president Xi ungefär att "det är inte okej med epidemier".Extra otur i oturen är väl att det här slår till när Kina skulle ha sitt stora nyårsfirande.

Check out this special edition on the official app of Xinhua to see #WhatPresidentXiSays on the prevention and control of the outbreak of pneumonia caused by the novel coronavirus. pic.twitter.com/yRteu76LuR

— China Xinhua News (@XHNews) January 25, 2020

Kina + Israel, vad händer?

Lite under radarn har förbindelserna mellan Israel och Kina utvecklats mycket under senare år. En artikel från nyhetsbyrån Nya Kina (Xinhua) ger några uppgifter som verkar ganska uppseendeväckande: Kina är Israels största handelspartner i Asien och Israels näst största handelspartner i världen.

Man kan undra om det bara handlar om affärer, eller om det finns andra överväganden inblandade. Kinas jätteprojekt med "belt and road" utvecklar sig genom Asien och kanske Israel kan bli delaktig. Eftersom landet ligger vid Medelhavet är hamnkapacitet viktigt, och 2021 kommer kineserna att ta över hamnen i Haifa. Det är en sak. - Om kineserna tar över hamnen i Haifa blir amrisarna sura och vill kanske inte låta sin medelhavsflotta gå in där. Men som någon iranier påpekade förra året så är USA:s hangarfartyg snarare att se som 'mål' än som 'hot', och det kanske vore billigast för USA att skrota dem.

En annan sak är hur den israeliska ledningen i stort ser på framtiden. De tidiga zionisterna kunde utnyttja engelsmännen som stöd, under en kort period var Sovjetunionen viktig som hjälpare, men sedan har det under lång tid var USA som stått för det viktigaste stödet. Men nu är USA på nedgång, och såväl Kina som Ryssland stärker sina positioner i västra Asien under de pågående kriserna. Det är kriser där Israel varit inblandade (som i Libanon och Syrien) men där israelerna får allt svårare att agera. Är Israel längre en makt som kan agera efter eget gottfinnande, eller har man förvandlats från 'hot' till 'mål'? (Mål för libanesiskt eller iranskt raketbombardemang alltså.)

Om krig inte längre är ett vettigt alternativ får man hitta på något annat, exempelvis att återigen byta skyddsmakt för att försöka fortsätta sitt projekt. Men då är ju frågan om Moskva och pappa Peking kan ha starkare synpunkter på hur israelerna beter sig än de ständigt undergivna amerikanerna.

Både Moskva och Peking har visat sig bra på att bygga relationer med de flesta, även tidigare fientliga, härskare i Västasien, så det här kan bli intressant framöver. Ibland känns det som en viss arbetsdelning: Ryssland sköter en del tunga militära bitar, medan kineserna tar hand om ekonomin. Medan kriget mal på i östra Ukraina, gissningsvis med en del ryskt stöd, investerar kineserna glatt i resten av landet och verkar ha goda kontakter med Kiev. I Syrien bombar ryssarna bort väst- och israelstödda islamister medan kineserna jobbar med sina sidenvägar. Det blir mycket för de politiska planerarna i Jerusalem att fundera över.

Tecken i tiden

CEO of Rolls-Royce, luxury car manufacturer, sees "good future" in Chinese market https://t.co/LIGIqwxBpS pic.twitter.com/0icTCnruO1

— China Xinhua News (@XHNews) January 9, 2020

Ge'rom på nöten bara!

Det här är Ulf. Han har fått veta hur det ligger till med Kina. Hör bara vad han berättar, enligt stor intervju i Svenska Dagbladet idag 2 januari:

Det var en amerikan ["vem"?, frågar den nyfikne, men det får vi inte veta] som sa till mig att ytterst är det bara maktspråk som de har respekt för. Därför får man aldrig darra på manschetten när de hotar oss.

Man kan ju få intrycket av att Uffe den tuffe vill skicka vår krigsmakt för att ge kinesiska folkets befrielsearmé en rejäl läxa så att Xi och gänget inte mopsar upp sig igen. Men senare i intervjun försöker han slingra sig iväg till något där USA och EU ger sig på Kina i någon sorts handelskrig.  Eller sanktioner. Eller vad det nu handlar om, eftersom man ändå antas fortsätta handla. Så egentligen vill väl Uffe den tuffe stå långt bak i mobbarflocken och skrika, inte gå fram i första ledet och ta några verkliga risker.

Kina är en tung internationell investerare numera, och blir tyngre både i ekonomi och andra samhällsgrenar. USA går åt andra hållet. Jag undrar hur entusiastiskt EU är för deltagande i USA:s försök att strypa Kina samtidigt som USA hotar EU med handelskrig och stör europeisk energiförsörjning för att själv få sälja sina dyrare produkter.

Förr hette det väl "ideella organisationer", numer NGO. Problemet med en del av dem är att de inte bara jobbar med humanitära projekt, utan att de har blivit ombud för USA. Naturligtvis vill Uffe den tuffe att NGO:er ska få stöka omkring efter eget (= USA:s) godtycke även i Kina och förmodligen också i andra länder som USA vill omstörta. Men varför inte vända på resonemanget och säga att de där organisationerna bör granskas extra noga, och uppträder de skumt är det helt rätt att sätta ner foten bestämt (utan att darra på manschetterna!). Islamistiska uighurer har bedrivit terror i Syrien, gissningsvis med avsikten att åka hem igen och fortsätta i västra Kina (där som av en händelse en viktig länk av den nya "sidenvägen" går fram - vem är intresserad av att förstöra den?) och då torde det vara lämpligt att de kinesiska myndigheterna ingriper för att få stopp på terrorn.

I Kina går kineserna med långa bamburör
och fångar missionärerna och steker dem i smör ...

... så lät en svensk revyvisa från tidigt 1900-tal, strax efter det stora Boxarupproret i Kina. Kolonialmakterna invaderade, plundrade och förnedrade Kina med missionärer och kanonbåtar. Kineserna började slå tillbaka. Idag behöver man inte längre steka missionärerna i smör. Kina har starkare medel till hands, och inte lär de backa inför brutala angripare längre. Undrar om de ens noterar Uffe den tuffe, annat än med någon notis i en diplomatisk rapport hem till Beijing?

En väldig massa pengar

Följande meddelades via nyhetsbyrån Nya Kina för ett par dagar sedan:

BEIJING, Dec. 7 (Xinhua) -- China's foreign exchange reserves came in at 3.0956 trillion U.S. dollars at the end of November, official data showed Saturday. The amount increased by 22.9 billion dollars, or 0.7 percent from the beginning of 2019, according to the State Administration of Foreign Exchange.

Det där med biljoner, triljoner etc. är lite rörigt, speciellt som man inte har samma termer överallt. Men 'trillion' i meddelandet ovan torde betyda 'tusen miljarder'. 1 000 000 000 000 eller 10^12 (= 10 upphöjt till 12, hoppas jag fick det rätt nu!)

Vid månadsskiftet november/december skulle alltså Folkrepubliken Kina ha en valutareserv värd 3 095 600 000 000 US-dollar. Jag antar att siffran omfattar alla valutor man har, inte bara US-dollar. Några svenska kronor har man väl i en låda någonstans. Med dagens kurs mot USD skulle den kinesiska valutareserven vara värd nära 29,4 triljoner. Det finns resurser att ta till när kineserna investerar och köper sig fram längs världens 'sidenvägar'!

Kanske Kinas ekonomer och politiker funderar på hur snabbt man kan göra sig av med just dollarposten i valutareserven, ifall USA:s ekonomi (och valuta) som somliga tror kraschar ganska snart. Det vore väl bäst att köpa användbara grejor för dollarn i stället för att ha den liggande. Dessutom försöker ju kineserna styra över den internationella handeln till andra valutor, och ju mer framgångsrikt det är desto mindre blir efterfrågan på $.

Kraft från ovan?

Wang Li, en kinesiskt forskare, säger:

Vi hoppas kunna stärka internationellt samarbete och göra vetenskapliga och teknologiska genombrott så att mänskligheten snart kan uppnå drömmen om obegränsad ren energi. 

Vad handlar det om? - Jo, tankar som är rätt gamla vid det här laget. Redan 1941 framförde den gamle science fiction-författaren Isac Asimov tanken på att hämta solenergi direkt från rymden. Senare förslag har kommit, men det har väl varit mest prat och lite verkstad.

Men nu sätter kineserna igång, och då kan man kanske räkna med mer handfasta resultat. Enligt planerna skall det år 2035 finnas en anläggning uppe i rymden som fångar upp solenergi och med laser skickar ner den till Jorden. Det låter fascinerande, men också lite läskigt - det gäller att energin som strålas ner verkligen hamnar på rätt ställe och inte skenar iväg okontrollerbart.

Fördelen kunde bland annat vara att Kina kunde stänga alla sina kolkraftverk (och kolgruvor där folk dör i mängder av olyckor), vilket är bra för Jordens atmosfär. Om obegränsad tillgång till energi är helt bra vet jag inte, det kan finnas problem där också. Men om ökad elektrifiering kunde få bort den vidriga luften från somliga områden, som i indiska storstäder, vore mycket vunnet vad det gäller hälsa och miljö.

Kina satsar i Grekland

Här har jag försökt ge en artikel på Pål Steigans blogg svensk språkdräkt. Kinas president Xi är ju ute och reser igen, via Grekland till Brasilien för BRICS-möte, och Grekland kan utvecklas till Kinas brohuvud mot de europeiska marknaderna. Några intressanta uppgifter som förekommer är graden av kinesiskt ägande i stora europeiska hamnar. Sett i det sammanhanget verkar det kinesiska intresset för någon liten hamnmöjlighet på svenska västkusten inte så uppseendeväckande, men det projektet tror jag försvann i den allmänna hysterin.

En annan varning finns i slutet av artikeln: om grekerna är med på den här utvecklingen med allt tätare samarbete med Kina finns det inga möjligheter att få stopp på det - i alla fall inte med fredliga medel. Notera det sista. Fredliga. Det finns stora möjligheter för USA att ställa till nya kriser på Balkan genom att hetsa olika grupper mot varandra. När man halkar bakåt och inte hänger med i konkurrensen, men inte vill acceptera det, duger väl vilka tjuvknep som helst.

Xi Jinping i Pireus

Nu över till Pål S:

Kinas president Xi Jinping har besökt Grekland och hamnstaden Pireus, där Kina redan driver hamnen. Den kinesiske presidenten mottogs på röda mattan av den grekiske statsministern Kyriakos Mitsotakis, och de två understryker den stora strategiska betydelsen av förhållandet mellan de två länderna. För Grekland ger detta en högst efterlängtad möjlighet till att få näsan över vattnet efter ett årtionde av ekonomisk katastrof. För Kina är Grekland ingången till Europa, och bara första ledet i en mycket större strategi, det kända Belt and Road-initiativet, silkesvägsbältet.

The Guardians Helena Smith borstar dammet av sina klassiker när hon använder rubriken Xi Jinping kommer till grekerna bärande på gåvor. Detta anspelar på ett citat från Vergilius' verk Æniden och lyder där ”Lita inte på grekerna, även om de kommer med gåvor”, något som återigen naturligtvis anspelar på berättelsen om den trojanska hästen. Smith antyder alltså att Grekland kan komma att spela rollen som Kinas trojanska häst i Europa. Och det var ju det som USA:s utrikesminister Mike Pompeo menade då han i oktober 2019 varnade Grekland och andra mot ett avtal med Kina som var ”för bra för att vara sant”.

Det som Pompeo naturligtvis har rätt i är att Kina har mer omfattande avsikter än att driva handel. Kina främjar sina intressen genom ekonomiska avtal, som om det vore något nytt från stormakters sida. Men han missar också, eftersom han säger att det värsta med dessa avtal är att de leder till att Kinas partners hamnar i orimlig skuld.

Väst kan inte undervisa Grekland om skuld eftersom IMF, och EU har gjort landet till låneslav i mer än tio år. Det Kina erbjuder är handel, investeringar och arbetsplatser. Det är ett anbud Grekland har svårt att säga nej till, och det gör de inte heller.

Sexton avtal mellan Grekland och Kina undertecknades under besöket. Bland dessa fanns ytterligare investeringar i hamnen i Pireus, något som vill göra den till en allvarlig konkurrent till Rotterdam och Antwerpen som idag är Europas livligaste hamnar. (Inom parentes må man anmärka att Kina också äger 35% av hamnen i Rotterdam, 85% av hamnen i Brügge, 51% av hamnen i Valencia och 25% av hamnen i Marseille.) Det har ingåtts ömsesidiga handels- och investeringsavtal. Grekland räknar med att exportera mer olivolja, vin och andra jordbruksprodukter till Kina, däribland kiwifrukt (!). Det skall etableras samarbete inom medier, radio och civil luftfart. Det kommer att inrättas ett kontor för Bank of China i Aten, och Kina kommer att gå in i ett projekt för att bygga elförsörjning från fastlandsgrekland till Kreta. Den kinesiska kulturella och akademiska positionen i Grekland skall styrkas genom ett Konfuciusinstitut i universitetet i Thessalien. Kina skall också investera i ett 50MW solenergiprojekt i Grekland.

Xi Jinping tillfrågades om han var enig i att Grekland borde få tillbaka Parthenonskulpturerna från Brittish Museum, som britterna nekar att ge tillbaka, och han svarade: ”jag är inte bara enig, jag stödjer kravet fullt ut.”

Från Grekland är Kina redan igång med flera infrastrukturprojekt, och och inte minst järnvägar genom Balkan fram mot den stora tyska marknaden. Kina bygger höghastighetsjärnvägen mellan Belgrad och Budapest. De planlägger också en järnväg från Pireus och Aten via Skopje i Nordmakedonien till Belgrad, så att det blir en sammanhängande linje mellan Pireus och Budapest.
Xie Fuzhan, ordförande i Kinas akademi för samhällsvetenskaper, sa att ”förhållandet mellan Kina och Grekland kan betraktas som en modell för andra EU-länder”, och det är mycket sannolikt att han får rätt i det. Men kinesernas propagandafolk måste skärpa sig. Det är möjligt att det fungerar i Kina när de kallar Pireus för drakens huvud i Europa, i Europa fungerar det inte. Pompeo skulle kunna klippa det rätt in i sina tal utan att ändra ett ord.

Kina har världens näst största ekonomi, störst mätt i köpkraft. Under 2020-talet kommer den kinesiska ekonomin att passera USA också i nominella tal. Om Kina önskar att göra Grekland till brohuvud för silkesvägbältet och grekiska myndigheter önskar det, så finns det ingen makt i världen som kan hindra det – i varje fall inte med fredliga medel. Därmed blir Pireus Kinas port till Europa.

En bra väg i Lesotho

Kinas investeringar i Afrika diskuteras alltmer. En del är upprörda över att de stygga kineserna tar sig in överallt och bygger allt möjligt, kommer över naturresurser och annat (som de gamla kolonialisterna och imperialisterna gärna hade haft för sig själva). Här handlar det om en väg, och några klipp från vad Sveriges radio-korren Samuel Larsson skriver om en utfärd till Lesotho i södra Afrika. För att komma dit måste man åka genom Sydafrika, och där var det inte så bra med vägen, men när man lyckats ta sig upp till högplatån där Lesotho ligger så ...

Väl uppe på bergskammen fanns, förutom Lesothos passkontroll och Afrikas högst belägna pub, även några runda stenhyddor med grästak. ...

Där uppe i bergsöknen tog också den nya, fina asfalterade landsvägen vid. Bred och säker och slät. Räcken och varningsskyltar. Att köra bil till Lesotho var ett äventyr. Att köra bil i Lesotho visade sig vara en promenad i parken.

– China! ropade en herdepojke och gjorde tummen upp när han såg oss förvånat och lite fånigt glo bort längs vägen som försvann upp mot nästa bergspass. ...

Kina, ja. I Lesotho har Kina och Kinas pengar de senaste åren stöpt om landet precis som på många andra håll i Afrika. Skinande nya vägar, broar, hamnar, järnvägar och flygplatser poppar upp till synes överallt i Afrika. Nästan alla finansierade av kinesiska lån och alla en del av en sammanhållen kinesisk strategi att satsa på just fysisk infrastruktur i Afrika och övriga världen.

Det där finns det de som är kritiska till såklart. Vad är poängen med hundratals mil av nya svindyra vägar genom branta bergsbygder när folk inte har råd att ha en bil? Kunde inte de pengarna använts till mer människonära utveckling istället – sjukvård, skolor, vatten?

Lesotho är trots allt ett mycket fattigt land.

Jo, kanske. Eller finns det förhoppningar om att bättre infrastruktur bakvägen ska bidra till mänsklig utveckling. Jag avstår från att ha en åsikt, men kan återigen konstatera att det gamla upplevda sambandet mellan fattigt land och dålig infrastruktur inte lika självklart gäller längre.

Inte så konstigt. En av orsakerna till att fattiga länder kunnat resa sig ur fattigdomen är ju byggandet av vägar, järnvägar, kanaler, hamnar och andra anordningar som sorterar under samlingsbegreppet 'infrastruktur'. Samt naturligtvis bättre sjukvård, skolor, vatten, och mindre korruption.

Flinka robotar i Shanghai

Assembly of a vehicle in a blink of an eye: see high efficiency of spot welding robots during the 2nd #ImportExpo in Shanghai #CIIE https://t.co/sPRQ93bdwf pic.twitter.com/MnwBfHocN7

— China Xinhua News (@XHNews) November 6, 2019

 

Punktsvetsarrobotar jobbar så svetten lackar... nå, skulle ha lackat om de vore mänskliga knegare. Men nu är de ju robotar som behöver lite underhåll och ans då och då, men som knappast svettas.

Det här är på en industrimässa i Kina, så fabriksmiljön är väl inte så påträngande. Och jag tror inga människor syns till, även om det i den verkliga fabriken måste knalla omkring någon som kollar att allt är som det skall vara, att material körs fram och att färdigprodukten körs ut. Men den som tänker sig att kinesisk industri är lika med mängder av billiga manuellt arbetande människor bör nog framöver i stället tänka på mängder av förmodligen rätt billiga robotar. Om planen håller skall de sista resterna av extrem fattigdom vara eliminerade i Kina år 2020, fler rymdfarkoster skickas upp, och man kan säga att Kina lyfter på många plan, inklusive den industriella moderniseringen. Det märks ju nu över hela världen. Kina kan inte ignoreras eller ses över axeln längre.

Gamle ordföranden Mao sade på sin tid att "östanvinden är starkare än västanvinden". Eller för att ta citatet mer exakt (om nu Nils och Marika Holmbergs gamla översättning av "Maos lilla röda" är exakt). Så här sa Mao bland annat vid sitt Tal vid mötet med kommunistiska och arbetarpartier i Moskva (18 november 1957).

Det är min åsikt att det internationella läget nu har nått en ny vändpunkt. Det blåser i dag två vindar i världen, östanvinden och västan­vinden. Ett kinesiskt ordstäv säger, "Anting­en förhärskar östanvinden över västanvinden, eller västanvinden över östanvinden." Jag tror att läget i dag kännetecknas av att östan­vinden förhärskar över västanvinden. Det vill säga, att socialismens krafter har bli­vit förkrossande överlägsna imperialismens krafter.

Det är en annan värld och andra stater i öst idag, men vindarna fortsätter att blåsa från det hållet. Fast kanske inte som gamle ordföranden tänkt sig - fast ingen vet ju hur han skulle se på Xi Jinpings politik idag. De gamla imperialisterna är västanvinden, om man ser Kina som imperialistiskt (en knepig fråga - hur mycket av Lenins imperialistanalys är giltig idag?) så är den nya imperialistiska östanvinden den mäktigaste. Eller om det nu är "socialism med kinesiska förtecken" som blåser hårdast?

Bästa bilden?

Inför 70-årsdagen av Folkrepubliken Kinas utropande så har olika internationella personligheter gjort positiva uttalanden. Bland annat förre premiärministern i Storbritannien, herr Gordon Brown. Fast kunde inte nyhetsbyrån Nya Kina (Xinhua) ha hittat en lite vaknare bild av karln?

China's unparalleled progress in national development deserves a big celebration, said Gordon Brown, Britain's former prime minister. pic.twitter.com/YMXip8wJNm

— China Xinhua News (@XHNews) October 1, 2019

Grattis på födelsedagen!

Grattis på födelsedagen, Folkrepubliken Kina! (Du kan få komma tillbaka och gratulera mig när jag blir lika gammal som du, vilket inte dröjer så länge - vi är ju jämnåriga!).

Chinese President Xi Jinping calls for concerted efforts to achieve the two centenary goals and realize the Chinese Dream of national rejuvenation #PRC70Years #NewChina70Years #NationalDay https://t.co/vsCLEGR8Pj pic.twitter.com/TM34qgZiLq

— China Xinhua News (@XHNews) October 1, 2019

Kinesisk militär i Iran?

Hur är det med de där kinesiska militärerna som skall placeras i Iran som skydd för kinesiska projekt, i samband med det stora avtalet Kina-Iran om oljeutvinning och leveranser (som jag skrev om i föregående inlägg)? Jag har ju varit lite tveksam till denna historia med tanke på iraniernas tveksamheter att ha utländsk militär på eget territorium. Källan till uppgiften sägs vara "a senior source closely connected to Iran's petroleum ministry".

Och det handlar alltså om detta, och det inkluderar som det ser ut skydd för sjöfart i Persiska viken. Kinesiska fartyg har ju jagat pirater utanför Östafrika och har en bas i Djibouti, så helt obekant med området torde kinesiska flottan inte vara.

Among other benefits, Chinese companies will be given the first refusal to bid on any new, stalled or uncompleted oil and gasfield developments. Chinese firms will also have first refusal on opportunities to become involved with any and all petchems projects in Iran, including the provision of technology, systems, process ingredients and personnel required to complete such projects.

"This will include up to 5,000 Chinese security personnel on the ground in Iran to protect Chinese projects, and there will be additional personnel and material available to protect the eventual transit of oil, gas and petchems supply from Iran to China, where necessary, including through the Persian Gulf," says the Iranian source.

Det där med att kineserna har första tjing på nya och icke fullt igångsatta utvinningar av olja och gas måste sticka i ögonen på europeiska oljebolag som tvingats dra sig ur Iran. Det bör påverka Macrons försök att få med iranierna i det diplomatiska spelet igen eftersom just ett franskt bolag tvingades lämna ett jätteprojekt och kineserna tar över i stället. Rädda vad som räddas kan kan ju vara tanken.

Men det kan vara försent. Irans ekonomi riktas naturligtvis mot de stater som är villiga att samarbeta om handel och andra gemensamma intressen. De som har visat sig vara opålitliga handelspartners kommer nog inte att gynnas framöver när iranierna har andra partners.

En liten kontingent med kinesiska soldater och matroser kan bli grädden på moset genom att fungera som en snubbeltråd - för vem vågar angripa Iran om man riskerar att kineser kommer i skottlinjen? (Svaret på det skulle kunna vara terroristerna i MEK.) Fast jag sätter ändå ett frågetecken i kanten för militärhistorien tills vidare.