Städer under belägring - den militära urbanismen

Man kan gå på föreläsning utan att ens resa sig från soffan därhemma. I själva verket kan man ligga kvar på soffan och lyssna exempelvis på föreläsningar från London School of Economics, LSE. Man kan ladda ner dem som ljudfiler eller som både bild och ljud härifrån. Via arkitekturbloggen Arbetsbok fick jag tips om en LSE-föreläsning från 7 juni i år där ämnet var Cities Under Siege och föreläsaren hette Stephen Graham. Här behandlas bland annat hur militariseringen genom en bumerangeffekt återvänder från västs krig i Tredje världen och alltmer infiltrerar våra egna storstäder. (Det kanske inte är det första återvändandet: någon påpekade att 1900-talets folkmord i Europa hade förberetts tidigare genom folkmorden ute i kolonierna.)

Alltmer militariserade poliskårer och militärer som spelar poliser, allt mer tekniska prylar för att övervaka folk och slå ner dissidenter, allt mer "säkerhet" - detta är den militära urbanismen. De drönarflygplan som åker omkring och spanar i Tredje världen är välkända, men nu börjar de dyka upp över städer i väst. Det som USAmerikanska och israeliska krigsmakter håller på med i Palestina eller Irak kopieras och tas tillbaka till hemländerna. Och som av en händelse råkade jag få syn på den här artikeln alldeles nyss.

Inte världens bästa bild, men jag tog den 29 april 2006. Alltså: är detta vår stadskulturella framtid?

För tre år sedan skrev jag på bloggen om "det nya hundraårskriget" där det främst handlade om tänkta framtida krig i de växande jättestäderna i Syd. Över hälften av Jordens befolkning bor ju redan i städer, och kanske den processen fortsätter. Men det militärindustriella komplexet jagar efter nya och utökade marknader, och de finns här hemma. Allt som ser ut som demokrati riskerar att krossas i den utvecklingen, där det formellt handlar om att öka vår "säkerhet". För vi hotas ju av livsfarliga extremister som smyger sig in överallt och kan slå till när som helst ...

När denna oroande utveckling påpekas kommer det - säkert som amen i kyrkan - fram figurer som yrar om att de minsann inte har något emot ökade kontroller bara det ger mer säkerhet. Man kan nästan undra om de är betalda av militärindustrin. Var det inte Ben Franklin som hävdade att om vi ger upp vår frihet för att få säkerhet kommer vi att förlora såväl frihet som säkerhet.

Berör detta Sverige, Stockholm? Lyckligtvis befinner vi oss i en utkant, men genomslag finns även här. Redan på 1800-talet planerades här breda och raka gator (efter franskt mönster) som skulle göra det svårare att bygga barrikader och lättare att skjuta med artilleri även i staden. Att alltfler övervakningskameror kommer upp är en sak, eller att poliserna ser ut som svarta robotar. Förut kunde man vandra längs Stadsgårdens kaj hela vägen från Slussen och ut till Söders yttersta udde, men delar av kajen är numera avstängd. Det är något EU-direktiv tror jag. Ruskiga terrorister skulle ju kunna komma på tanken att spränga finlandsfärjorna i luften.

En del kanske känner sig säkrare, men på mig gör fler kontroller och fler skumma typer i uniform att jag känner mig osäkrare. Kom ihåg när det verkligen var en terroristattack i Sverige: Jugoslaviens ambassadör mördades och sedan blev ett flygplan kapat. Visserligen väckte det uppmärksamhet, men inte hysteriska utbrott. Det var innan flygpassagerare behandlades som om de vore kriminella. Numera behöver inget hända, det blir hysteriska utbrott i alla fall - detta verkar vara ett inslag i den nya militära urbanismen. Härska och splittra genom skrämsel och panik. Och den taktiken är farlig. Rätt vad det är så har vi militäriserade poliser eller militärer som skjuter på gatorna om vi inte ser upp och försöker få stopp åtminstone lokalt.