 |
| Detta är alltså inte Strindberg, utan ett porträtt av Carl Adolh Agardh från 1853 |
När jag tittar i Jonungs och Ståhlbergs Ekonomporträtt. Svenska ekonomer under 300 år (utgiven 1990) kan det konstateras att Agardh ännu anses läsvärd på grund av vissa frågor han behandlar! Dock kanske inte vad som följer just här.
»De råämnen», säger han [Agardh], »Sverige huvudsakligen har attSärskilt förtjust är jag i Agardhs tilltvålande av skrälingarna nedåt Valland: "... då södern förvekligas i vällukterna av sina orangelundar, vandrar nordbon under valven av sina bok- och ekskogar, fördjupad i allvarliga tankar eller hänförd av naturens skönhet." - Där satt den! Skulle dagens ömkliga nationalekonomer kunna göra en så skarpsinnig observation! Och jag tror att det som Agardh skrev hade viss påverkan på Strindbergs egna ekonomiska uppfattningar senare.
framdraga från naturens sköte, äro säd, trävaror och metaller.
De två senare finnas där i större förråd än i något annat land,
Och vad sädesproduktionen angår, så kan den, när alla odlings-
bara trakter blivit tagna i bruk, uppdrivas till lika höjd som
Danmark. Sverige kan således, medelst frambringandet av
dessa tre råämnen, skaffa sysselsättning åt en vida större folk-
mängd än om det skulle använda det däruti liggande kapitalet
till fabriker. Dessa tre produkter utgöra tillsammans icke blott
människosläktets viktigaste nödvändighetsvaror, utan även
villkoret för all civilisation. Utan säd, utan järn och utan byggnadsvirke,
skulle varje folk förfalla till det vilda naturtillståndet.
Norden har säd och södern har druvor. Södra Europa har
olivskogar med små stammar och gråa kronor, förbrända i so-
len; lombardpopplar med hopträngda grenar, som giva ingen
skugga, endast liknande solvisare på slättens tavla. Sverige har
sina evigt grönskande tall- och granskogar; och då södern för-
vekligas i vällukterna av sina orangelundar, vandrar nordbon
under valven av sina bok- och ekskogar, fördjupad i allvarliga
tankar eller hänförd av naturens skönhet. Överallt i södern
förjagas man om sommaren från de heta fälten in i husen.
Överallt i norden drives man från husen ut i den fria naturen.
När Amerika, Indien och Australien hava gruvor av silver
och guld och diamanter, bryter Sverige järn, den ädlaste av
alla metaller, ur sina gruvor, och den bästa kopparn i Europa.
Det arbete, som dessa råämnens frambringande fordrar,
måste ske genom människokraft. Det arbete, som fabrikationen
fordrar, måste ske huvudsakligast genom maskiner.
Det förra arbetet, eller det som råämnenas frambringande
kräver, är ett tungt och mödosamt, men tillika ett fritt arbete.
Arbetaren är därvid herre över sina rörelser; han kan stanna
när han behagar, han kan arbeta fort eller sakta efter behag,
han kan därvid samtala med sina kamrater, han kan tänka på
sin familj eller sina vänner, utan att detta hindrar hans arbete.
Kortligen, arbetaren i norden förlorar vid sitt arbete icke friheten
i sina rörelser, icke friheten i sina tankar, icke friheten i
sina känslor. Arbetet prövar hans krafter till det yttersta, men
det stärker dem; och då han gått ifrån sitt arbete är han, efter
slutad sömn, den följande dagen starkare än förut. Hans muskler
växa ut, hans bröst vidgar sig, hans kinder blomstra och
hans öga tager småningom överallt i norden himlens färg.
Under det männernas arbete i norden sålunda utföres i den
fria naturen, sommar och vinter, sysselsättas kvinnorna hemma
i stugan, icke vid ett vidhängande arbete, utan vid ett
oupphörligt omväxlande vid bestyret av ett hushåll, alltid åtföljt
av åtankan om personer, som äro kära för hjärtat och åt
vilkas trevnad hela detta sysslande är egentligen ägnat.
Om aftonen äro alla hushållets ledamöter samlade och förenade
uti stilla och vänliga känslor och under samtal, varuti
man vid den gnistrande brasan meddelar varandra de viktiga
händelser, som under frånvaron träffat vardera av husets ledamöter.
Se där det allmänna folkets eller arbetarens liv i norden.
Huru förbyter sig icke detta upplyftande skådespel av ett strävsamt
och arbetsamt folk, då vi flytta oss till de västra, industriella
länderna.
Där finna vi arbetarne i massa inneslutne inom fyra väggar,
halvklädda i kvav och förskämd luft, i dunster uppstigande
från de kokta, jäsande råämnena, eller under det dövande
slamret av maskinernas gnisslande och rasslande gång, utan
andra föremål att betrakta än de fuktiga väggarne och den
eviga, taktmässiga, våldsamma och oemotståndliga rörelsen av
maskinernas armar, som lyfta och sänka sig eller gå till höger
och vänster i en oföränderlig likhet.»
Om du känner för att läsa en annan lång och roande uppgörelse med modern nationalekonomi på engelska kan jag rekommendera det här aktstycket. Undrar om de officiellt godkända ekonomerna förstår vilka driftkuckun de blivit?
Citatet kommer från Samlade verk band 10, Svenska folket II, sid. 363-365.
Föregående i denna August-serie finns här.
