Visar inlägg med etikett Deckare. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Deckare. Visa alla inlägg

lördag 3 juli 2010

I Stieg Larssons kölvatten


Observera den skumma blicken ur ögonvrån, det skenbart oskyldiga närmandet till glaset ... korvmåsar har jag hört talas om, alltså sådana som knycker korvarna från intet ont anande ute-ätare i Kungsan i Stockholm, men ölmåsar ...?

Bilden har inget med inlägget i övrigt att göra, annat än att somliga gillar att dricka en öl utomhus när det är sommar, och många läser även deckare när det är sommar och semester. Då kan meddelas från USAmerika att det märkliga hänt att deras konsumtion av utländska deckare (alltså sådana som kommer från den verkliga världen) har svällt rejält.

Detta har skett i kölvattnet av Stieg Larssons böcker som säljer bra därborta. Han har så att säga fungerat som dörröppnare. Själv läste jag bara den sista i hans trilogi när den gick som följetång i DN och fick mest intrycket av Pippi Långstrump i våldsåldern, men vem säger att min smak är den avgörande? Hur som haver, Larssons framgångar har gjort att förlagen i USA börjat jaga kriminalförfattare och deras alster över hela världen. Det måste vara en överraskning för många USAmerikaner att det finns en värld därute ...

måndag 16 juli 2007

Bra brittisk deckare

Kriminalaren "Foyle's war" på ettan är rätt bra tycker jag, bättre än mycket annat i deckarstil som går på TV. Vad det gäller vissa serier från USA känns det som de tekniska detaljerna har tagit över - de är bättre på att bygga modeller av lik i varierande grad av förruttnelse än trovärdiga historier. "Ju mer långsökt desto bättre" verkar parollen vara.

Engelsmännen är bra på rekvisita samt har bra skådisar, men jag har en känsla av att även där håller man på att spåra ur. De där pajsarna i Midsomer har jag spolat (har man överhuvud någon manusförfattare värd namnet kvar?) och gamla miss Maple borde väl pensioneras bort från dessa knasiga pusselhistorier som mest verkar vara en ursäkt för att visa trivsamma gamla engelska miljöer. Det finns några serier som jag inte sett, och några fler som jag (tyvärr) sett också, med tjatiga seriemördare, men Foyle håller stilen. För den historiskt intresserade är det värt att notera att det hela utspelas i ett England som just då hade så gott som förlorat kriget. 1941 - utsparkat från det kontinentala Europa samtidigt som japanerna glufsade i sig de engelska besittningarna i Fjärran Östern. Och alla på hemmaplan var sannerligen inte fläckfria patrioter. Svartabörsare och andra skumma kriminella, agentverksamhet, rivalitet mellan olika grupper i brittiska underrättelse- och sabotageorganisationer ...