Visar inlägg med etikett Ladusvala. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ladusvala. Visa alla inlägg

tisdag 1 januari 2008

Ödslig vinterdag och blomstrande kunskapsfält


Kan man tro att detta ödsliga fält, omgivet av kala träd, tillhör Kgl. Djurgården i Stockholm? - Det ÄR Djurgården, som det såg ut vid halvtiotiden, nyårsdagens morgon. Tomt, snöblandat regn, glasögon och kikare beckade igen av snö och imma och det var med andra ord inte de bästa villkoren för fågelskådning på årets första dag. (God fortsättning, förresten!) Fåglarna verkade inte heller tycka att vädret var så kul, så det var inte mycket annat att göra än att åka hem, hänga klädespersedlarna på tork, och göra lunch.

Nu ältas det i årskrönikor vad som hände 2007, och spågubbar och -gummor försöker lista ut vad som skall hända 2008. Det kan jag tala om gratis: En massa otrevliga saker. Folk kommer att dödas eller lemlästas, svältas ut, misshandlas, förföljas, beljugas. Utsikten att världen skall bli ett bättre ställe att leva i kommer inte att bli bättre detta år - hoppas att jag har fel.

Vad behövs för att förbättra världen då? En sak är KUNSKAPER, exempelvis sådana kunskaper som produceras av flitiga människor i den lärda världen, forskare på universitet och liknande. Och där händer intressanta saker när det gäller att få ut kunskaperna till resten av mänskligheten.

Bloggaren Lennart i USA skriver att universitet i USA börjar lägga ut kurser gratis på nätet (man får ofta nyheter snabbare och i ett djupare sammanhang om man läser honom jämfört med Dagens Nyheter, för övrigt). Berömda Massachusets Institute of Technology, MIT, ligger i täten, men fler verkar vara på gång. Läs hans senaste bloggpost i ämnet: "Den nya amerikanska revolutionen: allt fler amerikanska universitet lägger ut kurser på webben". Som gammal skeptiker vet jag inte om jag ser det som en ny revolution, men det är i alla fall en spännande utveckling. Ett revolutionärt inslag, kanske. "Information wants to be free - hallelujah"!

Här i Sverige är Biology and Politics inne på samma ämne, i ett inlägg om den vetenskapliga tidskriften PLoS ONE. Det speciella med den (förutom att den innehåller knepiga artiklar i biologiska ämnen) är att den är "open access". Du måste inte hitta ett universitetsbibliotek som prenumererar på den för att kunna läsa artiklarna, eller koppla upp dig mot en betaldatabas. Det räcker om du kan koppla upp dig till tidningens sajt via dator för att kostnadsfritt kunna läsa artiklarna. Förkortningen PLoS står för övrigt för Public Library of Science. Här finns adressen.

Med "open access" kan även fattiga studenter i Malawi eller Bolivia få tillgång till högklassig artiklar i olika ämnen. Vad det kan betyda för spridning av kunskaper över världen behöver man inte vara en Einstein för att räkna ut.

Den här bloggaren tar också till revolution som omdöme om "open access" och hans slutkläm är detta:

Den vetenskapliga kunskapen kan inte - och bör inte - kunna "ägas" av några stora företag eller eller mäktiga privatägda vetenskapliga förlag. Den vetenskapliga kunskapen tillhör hela mänskligheten - precis som luften vi andas, och som våra andra naturtillgångar också borde göra. Ytterst sett är detta en demokrati- och ägandefråga, och därmed en socialistisk vision, som utmanar privategendomens makt och kapitalismen.

Om man funderar över långsiktiga trender så finns det dels en kommersialisering av forskarvärlden. Pengar blir allt viktigare, företagskultur expanderar på bekostnad av forskarkultur (däribland friheten att utbyta data och idéer). Å andra sidan finns företeelserna som beskrivits ovan, där kunskaper gratis görs tillgängliga för alla som kan nå och förstå dem. Vilken sida kommer att vinna? Det handlar i grunden om demokrati. I början av 1900-talet samarbetade socialister och liberaler för att kämpa för demokrati i Sverige. Kan man tänka sig en upprepning av det samarbetet hundra år senare?

För att avsluta med det ödsliga fältet på Djurgården igen: förra gången jag gick förbi där var ett ekipage med häst och vagn ute och körde, antagligen från hovstallet. Och om mindre än ett halvår skall man kunna stå där och se hur blixtsnabba ladusvalor pilar fram över frodigt grönt gräs, kanske höra någon gröngöling ropa uppe bland träden, se backarna bort mot Valdemarsudde fyllas av blommor ... suck ... . Och kan vi tänka oss att kunskapen i en ny fri värld skall vara lika ögonfägnande som kommande vitsippsbackar?

onsdag 22 augusti 2007

Se upp - snart drar de bort


Se upp, exempelvis mot de här luftledningarna, som jag gjorde i Tyresta by igår förmiddag. Där sitter ladusvalor och småskvallrar och tar det lugnt. Men - igen! - se upp! Snart stoppar de magen full med mat som enda packning för första dagsetappen och så drar de iväg. Rätt vad det är så är sädesärlorna också borta. Det var nog ett par veckor sedan tornseglarna slutade jaga fram över Söder ...

Trots vackert väder var Tyrestaskogen nästan dystert tyst igår när jag promenerade där med min syster och systerdotter. Några talgoxar och hackspettar bråkade litegrann vid något tillfälle, annars var det mycket lugnt.

Ja, det börjar kännas litegrann av höst i luften och inte vet jag vad man kan göra åt det. Putsa på en höst- och vinterdepression kanske, eller glatt notera att det nog inte är mer än 6-7 månader kvar innan år 2008 års flyttfåglar börja komma åter till Stockholm!

måndag 14 maj 2007

Två svalor då?

"En svala gör ingen sommar" säger ordspråket. Men igår såg jag åtminstone två ladusvalor vid Ågesta gård. Sedan var det några svalor som jagade över Magelungen. De fick nog jobba för sina insekter.

Den senaste veckan har en näktergal hållit konsert i Skinnarviksringen, en chokladbrun krabat som tittat fram några gånger men annars mest varit gömd i lövverket (exempelvis av härligt blommande häggar). Någon skönsångare är näktergalningen knappast, men kan vara hemlandstoner, exempelvis för tullförvaltaren i August Strindbergs Trefaldighetsnatten. Jag tycker att han fick till det bra, August!


TULLFÖRVALTARN
Det sämsta kommer till sist, och narren skramlar med skallran,
För det barnet som grät. Att skratta förlänger livet.
Alltså min fåglalåt som jag hört i min barndom i Skåne.
Där min vagga har stått, och visan jag lärt av min dadda.

Näktergalens Sång.
Ih, ih, ih, ih, ih! Var de' vi? De' var vi!
Vi var de'! quoj, oj, oj, oj, oj, oj!
Titta, lullan, lull-lull-lull-lull-lull _ Var de' vi?
Ihih! Titta! lullan! Den girar, arrrrrrrrrrr-itz!
Lull-lull-lull-lull-lull-lull! Var de' di? Titta!
Sir'u, sir'u, sir'u, sir'u?
Dadda! _ Dadda! sjätt, sjätt, sjätt, sjätt _ sir'u, sir'u?
Nappen; napp, app, app, app, app, app!
Hvit, vit, vit, vit, vit, vit, sir'u lillan?
Tut, tut, tut, tut, tut, tut, sat'n, sat'n, sat'n si!
Lip, lip, lip, lip, lip, lip, ih!
Så, så, så, nä, nä, nä, Sa', sa', sa' sa' nå!
Ji, jih, guh, guh, guh, guh, gu'hjälp, dadda aitsch!