Månätande titan

På tal om månförmörkelsen för några dagar sedan skrev jag om den fornnordiska tron att förmörkelserna berodde av att vargar försökte äta upp solen och månen. Av en slump fick jag fram boken Sutta Nipata. Buddhistiska ballader och lärodikter ur bokhyllan, och där får vi den indiska versionen. Hos dem handlar det om en titan vid namn Rahu som med jämna mellanrum sväljer månen och därmed orsakar månförmörkelser. Jag ser också att ett gammalt fint namn på Indien är "Rosäppelön". Det låter poetiskt.

Månförmörkelse

Månförmörkelse kan uppstå om en gentleman med flyende hårfäste tar på sig en hatt eller mössa. Den kan också uppstå i naturen när Jorden skymmer solljusets väg till Månen, vilket hände igår kväll.

I Snorres Edda kan man läsa om vargarna som jagar solen och månen och försöker svälja dem. Igår lyckades de sätta tänderna i Månen, men jag antar bara tillfälligt - det har ju varit månförmörkelser förr här i trakten, men Tunglet har kommit åter!

Vidstående bild visar hur man på fri hand med digitalkamera mitt i natten kan ta bilder som nästan inte visar någonting. Men det är Månen när förmörkelsen är nästan total, och man kan ana cirkelformen. I min handkikare framträdde även den förmörkade Månen tydligt. Från att ha varit som ett lysande fat med vit mjölk blev den gradvis mer som ett fat med grå rågmjölsgröt, något lite rödfärgad som av lingonsylt. Fåglar reagerar på solförmörkelser, men är det några djur som bryr sig om att Månen tappar stinget ett tag? Vid halvelvatiden på kvällen, just när förmörkelsen började, var det ett gäng kråkor som väsnades, men sedan blev det tyst.