Inte ens hälften sant!?

Jag berättade för någon vecka sedan om NESS, gruppen som skall studera samhällsvetenskapliga obalanser. De ger ut ett nyhetsbrev och i det senaste berättades följande roliga (eller tragiska, välj själv!) episod. Bank of England hade en konferens om ekonom-utbildning. En talare hävdade att nationalekonomin kan bara anses som ett riktigt ämne om åtminstone 95 procent av det som står i läroböckerna är sant. Då frågade någon mötesdeltagarna om någon trodde att en 50 procent av det som står i böckerna är sant. - Ingen räckte upp handen! Det här rörde inte grundkurserna i nationalekonomi vad jag förstod, utan några nivåer högre upp.

Suck. Och det har man slösat bort tid på, böcker som till största delen är ren smörja! Borde inte många lärare inom nationalekonomin också fundera över vad de gjort med sitt liv? Eller kanske lärarna i nationalekonomi är som de där spåmännen i gamla Rom som någon gammal romare skrev om: de log i mjugg när de mötte varandra, de visste att det bara var skoj de höll på med!

Det är förstås väl djärvt att föreslå att 100 procent av vad som står i en lärobok bör vara sant, såvida det inte finns någon pedagogisk vinst med att skriva saker som inte stämmer?

Här är sidan med NESS' nyhetsbrev.