Jag gjorde den här reflexionen: inom industrin har mätandet lett till kraftigt stegrad produktivitet. Genom att detaljstudera olika arbeten har man kunnat ta bort dödtider, effektivisera, rationalisera. Färre har kunnat producera mer. Även den administrativa apparaten för att styra produktionen har skurits ned kraftigt. Med NPM verkar det vara tvärtom: den tid som skulle ägnas till att undervisa, bota sjuka eller jaga bovar trycks undan till förmån för improduktivt mätande och rapporterande. Det blir mindre tid för det svårmätbara men så viktiga goda omdömet. Riktigt arbete ersätts av att skriva rapporter. Ännu ett steg in i kontrollsamhället (där alltmer övervakas men ändå fungerar sämre, av någon anledning). Sedan kan ju den rationaliseringsintresserade fråga om alla dessa rapporter och mätningar används till något?
Att tillverka grävskopor eller glasspinnar i fabriker är inte samma sak som offentliga tjänster. Men när ekonomer kommer in utifrån, med kanske en ganska dimmig bild av hur det ser ut i såväl industri som offentliga tjänster, kan resultatet bli konstigt:
... försöken att utforma kommuner, landsting och polisdistrikt som företagskoncerner har inte resulterat i bättre utbildning, vård eller polisarbete. Tvärtom präglas verksamheterna i dag av en större administrativ överbyggnad än tidigare. Verksamheter styrs av statistik. Att mäta klokt, att värdera och utveckla är förstås rätt. Problemet är när det inte sker med professionens medverkan från början. Utvärderingen har kidnappats av administratörer och ekonomer. Tilliten till det professionella ansvaret har ersatts av kontrollsystem som riskerat att sätta den professionella etiken ur spel och som hotar den grundläggande mänskliga kvaliteten i verksamheterna.
Det yttersta ansvaret ligger inte hos ekonomerna, de är inhyrda knektar som gör jobb som bestäms från de politiska nivåerna. I och för sig kan det nog vara idé att titta på vad de nämnda "administratörerna" är för ena figurer, kanske de är med i den kabal som levererar underlag till politikerna? Men nu riktar de fackliga organisationerna in sig på politikerna:
Därför bjuder nu Läkarförbundet, Lärarnas riksförbund och Polisförbundet in regering och opposition till samtal om hur vi kan återupprätta professionernas roll i styrning och ledning av offentlig verksamhet. Vilka nödvändiga steg behövs för en god och effektiv samhällsstyrning?
Eftersom regering och opposition till stora delar varit ense om att NPM är bra kan man fråga sig vad resultatet kan bli av eventuella samtal. Men på tal om "nödvändiga steg" så kanske "demokrati" är bra att ta till? Det är ju inte bara inom de här verksamhetsområdena som "professionernas roll" behöver ses över - ta fallet med de nu strejkande busschaufförerna - men professionen arbetar inte i ett tomrum. Eftersom det handlar om storskaliga tjänster är det ju verkligen inte ett tomrum, utan utvecklingen av yrkesrollen sker i samröre med mängder av andra människor. Och då kommer den demokratiska aspekten in. Vare sig vi talar om väljare eller brukare så är de många fler än politiker, ekonomer och administratörer (även om NPM leder till övertung byråkrati, som det verkar).
Förresten, om man talar om minskat inflytande för ekonomerna och deras modeller betyder det ju inte att vetenskapliga studier av yrkeslivet skall minska. Studierna behöver öka. Varför inte slå ett slag för antropologerna? - Det är ju människor det handlar om, antropologer studerar människan ur olika synvinklar! Hur vore det att återuppliva Arbetslivsinstitutet som regeringen mördade för några år sedan?
