Häftig julkalender!

Jag har inte vetat tidigare hur det är med julkalendrar i utlandet, men de finns fick jag nyss veta, och följer man den här länken så kommer man till en där varje lucköppning leder fram till rent KOSMISKA visioner!

Just det, riktigt häftiga bilder läggs upp varje dag. Det är svårt att välja en favorit bland de hittills öppnade luckorna, men kanske den här ...

... eller den här, där man poetiskt kan säga att vintergator yr som snöflingor i den svarta rymden:

My GOODS - 13 miljarder år!

Klicka upp den här bilden i storformat och kolla in närbelägna (tja, någon miljard ljusår avlägsna) galaxer, och långt bort prickar som är ljuset från nybildade galaxer för bortåt 13 miljarder år sedan. De skall vara möjliga att se som svaga röda prickar. Då var universum inte så gammalt. Bilden ingår i ett galaxräknarprojekt som heter Great Observatories Origins Deep Survey (GOODS). Fler bilder och text finns på Hubbleteleskopets hemsida. Detta är häftigt!

R136 - en titt i stjärnornas barnkammare

Den som inte tycker att rymden är häftig är en tristnisse! De här bilderna från rymdteleskopet Hubble kan klickas upp till lite större format för lite större upplevelse!



Det här är en exponering som Hubble höll på med 20 till 27 oktober i år. Den visar en grupp unga stjärnor som "bara" är några miljoner år gamla. De kallas R136 och finns på 170 000 ljusårs avstånd i 30 Doradus-nebulosan i Stora Magellanska Molnet, en satellitgalax till vår Vintergata.

En del av dessa nya stjärnor är mer än hundra gånger större än vår sol. Men de blir inte långlivade. Vad man kan förvänta sig är en fyrverkeriserie om några miljoner år där många av dem exploderar och blir supernovor. Men ännu så länge är de i barnstadiet i något som kan kallas "stjärnornas barnkammare".

Universum är häftigt

Folk kan snacka vad de vill, men universum är häftiga grejor. Kolla in den här sidan med bilder från rymdteleskopet Hubble. Tio bilder finns där, och här är tre av dem:

Den här kallas "pistolstjärnan", vad det nu kan bero av. Det är en av de ljusstarkaste stjärnorna i vintergatan.

Och här har vi Monocerotis V838. Vad vi ser är moln av stoft runt en superjättestjärna. Jag tycker den på något sätt påminner om en jätteräka.

Och till slut Cygnus Loop Nebula, alltså en nebulosa i stjärnbilden Svanen. Det man ser är chockvågen efter en stjärnexplosion.

Vare sig man nu är intresserad av vetenskap, har öga för naturens former och färger, eller helt enkelt baxnar inför det oerhörda därute ... detta är bilder att begrunda!

PS. På tal om att universum är häftigt: här är en artikel om Jordens undergång som enligt någon förmodligen missförstådd mayansk kalender skall ske 21 december 2012. Jag säger bara: "Det vill jag se innan jag tror på!" DS

Kosmisk fjäril

Kosmisk fjäril - det låter som titel på en dikt eller diktsamling, kanske av någon poet som i Harry Martinssons efterföljd slungat sin diktarfantasi ut i den oändliga rymden. Oändlig rymd och oändlig skönhhet, åtminstone betraktad på håll, är det här enorma gasmolnet. Fjärilen kallas det, The Butterfly. Lätt att förstå varför. Gaser så heta så man inte fattar det, och de rusar fram i rymden i en oerhörd fart. Vissa vackra företeelser avnjuter man bäst på avstånd.

Rymdteleskopet Hubble har tagit bilden, och ytterligare rymdbilder finns här. Som den här som inte heller är så dum, 100 000 stjärnor inne i en stjärnhop. För mig ser det ut som "många kulörta lyktor" i tätt snöfall en vinternatt.

HD 189733b

Att koldioxid inte är en harmlös gas har vi lärt oss. Blir det för mycket av den blir det inte roligt för oss. Men nu har astronomer med hjälp av rymdteleskopet Hubble lyckats klura ut att det finns koldioxid (och koloxid) i atmosfären på en jätteplanet som svävar runt en sol 63 ljusår bort. Här finns mer detaljer.

Planeten är för het för liv, av Jupiters storlek, och har begåvats med det spännande namnet HD 189733b. Det här är första gången man funnit CO2 på planeter utanför vårt solsystem. För inte så många år sedan var det sensationellt att man kunde hitta planeter i andra solsystem, men astronomerna jobbar på och nu kan vi börja lära oss lite av vad de består av. Om man framåt hitta planeter som har koldioxid och andra nyttiga (i lagoma mängder!) ämnen i sina atmosfärer, och dessutom inte är extremt kalla eller varma, kan det bli verkligt intressant för sökandet efter liv bortom vår jord! - Spännande!

Det här är inte hur det garanterat ser ut, utan en tecknares bild av hur det skulle kunna se ut när planeten är på väg att försvinna bakom sin stjärna.

M13

Den klotformade stjärnhopen M13 fotograferad av rymdteleskopet Hubble. Mer än hundra tusen stjärnor i en stor gnistrande kula därute i rymden. Fascinerande! Mer upplysningar här.

Kolla in NGC 3224

Rymdteleskopet Hubble firar tioårsjubileum. Det står mer om det här. Bilden är från NGC 3224 som är ett område i rymden där nya stjärnor föds. Man kan göra en tur genom rymden, via ett antal sammanlänkade bilder, för att komma fram till området ovan. Om man fortsätter hit kan man gå ännu längre in i NGC 3224.

Fascinerande tycker jag. Man kan prata om saker som är "ute i rymden", men vi själva är ju faktiskt "ute i rymden". Allt som vi känner till finns någonstans i rymden. Vi går på ytan av ett klot som svävar runt i rymden. När Hubble svävar runt ovanför Jordens atmosfär och ger oss allt fler kunskaper och bilder tycker jag att känslan av förundran bara växer.

Nytt genombrott i planetforskning

Det här är någon slags rymdbalett av galaxparet Arp 87. Bilden är hämtad från rymdteleskopet Hubbles hemsida. Säga vad man vill om rymden, men den är fascinerande och faktiskt ganska stor! Med hjälp av teleskopet har man hittat metan och vattenånga i atmosfären till en jättestor planet på 67 ljusårs avstånd. Organiskt material med andra ord.

NASA's Hubble Space Telescope (HST) has made the first detection ever of an organic molecule in the atmosphere of a Jupiter-sized planet orbiting another star. This breakthrough is an important step in eventually identifying signs of life on a planet outside our solar system.

Jag har för mig att man tidigare lyckats identifiera en del organiska molekyler i gasmoln ute i rymden. Nu är man alltså på gång att dels hitta allt fler planetsystem runt andra stjärnor än solen, dels börjar man kunna spåra ämnen som är nödvändiga för liv där. Just den här planeten kanske är för nära sin sol för att kunna hysa något liv, men tidpunkten närmar sig när vi med rätt hög säkerhet kommer att kunna spåra häftigare grejor. Jag undrar om vi om några tiotal år faktiskt kommer att ha tekniska hjälpmedel för att detektera liv på planeter i rymden omkring oss? Det kommer ändå att vara den intressanta situationen att vi ser vad som hände för åtskilliga år sedan eftersom ingen information kan gå snabbare än ljuset, och att någon kommunikation med grannarna knappast kommer att vara möjlig.

Här är NASA:s hemsida medan jag ändå är i farten. Och en rymdsida till med anknytning till NASA och ESA (både USA:s och Europas rymdforskning alltså).

Med anledning av mitt föregående inlägg kan man ju låta fantasin flyga litegrann och undra hur mycket gemensamt människor, kantareller eller blåklockor eventuellt kan ha med livsformer som hittas på andra planeter? Finns det något grundläggande som faktiskt delas av alla livsformer? I så fall kan man ju fundera vidare på om den gamla teorin om panspermia, livsfrön som sprids genom rymden, kanske stämmer på något sätt.