Det här är en riktig läskig bild, en bild av en läskig verklighet. Jag såg den först på en antropologi-hemida, hamnade hos USA:s hälsovårdsdepartement, och där finns ytterligare hänvisningar. Vad bilden visar är vad som händer med småbarn som får dålig näring och inga stimulerande kontakter med omgivningen, i stil med de rumänska barnhemsbarnen som det talades om för en del år sedan. Hjärnutvecklingen stannar av, vilket man kan fotografera med någon sorts hjärnröntgen.
Att hunger i barndomen kan få hjärnan att utvecklas sämre visste jag redan, men att leva i en miljö där hjärnan inte får något positivt att arbeta med är tydligen också synnerligen skadligt inte bara för tankarna utan för hur själva hjärnan som organ kan växa. Man kanske kan uttrycka det som att människor behöver människor, och inte vilka människor som helst. För att hjälpa fram nya positiva människor torde det behövas redan befintliga positiva människor. Nu är ju det rumänska fallet rätt extremt, där fattigdom och vanvård kombinerades nära nog maximalt, och dåliga materiella förhållanden kan ofta uppvägas av att människorna ändå är trevliga att ha att göra med. Men ändå kan man misstänka att den samlade hjärnkapaciteten på den här planeten hålls tillbaka genom olika sorters usla förhållanden.
En annan bloggpost på samma antropologiblogg har länkar åt olika håll, bland annat till en undersökning FN:s barnorganisation UNICEF som tittar närmare på barnfattigdom i rika länder. Nederländerna är det land som klarar sig bäst, medan Sverige ligger som god tvåa när man lägger samman olika faktorer. Värstingar på listan är i flera fall de två anglosaxarna, England och USA. Och man kan misstänka att uppväxt i materiellt inte så rika men intellektuellt fattiga hem inte hjälper till vad det gäller att skapa bra människor och därmed en bra framtid. Angående USA anser en psykolog att det som tidigare var utkantsfenomen nu blivit normalt:
Characteristics that used to be limited to a subset of the population from neglect and abuse are becoming mainstream. Too many children are arriving at school with poor social skills, poor emotion regulation, and habits that do not promote prosocial behaviors or life success.Den moraliska kompassen håller på att försvinna. Och det gäller nog inte bara därborta: hur ofta hände det för femtio år sedan i Sverige att elever i yngre tonåren slog ner lärare? Jag läste för ett tag sedan i en lärartidning om en kvinnlig lärare som blivit rejält misshandlad för att hon försökt skilja ett par bråkande elever åt, och tydligen utlöst ett raseriutbrott när hon råkat komma åt den enes mössa. Den var tydligen helig för honom. Hur blir man på det sättet? Hur blir det så att allt fler människor tycks sakna hämningar och förståelse för vad de håller på med, och vad som händer med andra människor? Vad blir det av dem när de växer upp? Legoknektar i våra nya krig, fängelsekunder, börsmäklare, eller vad?
Jag har tidigare skrivit en del i bloggen om förhållandet mellan människan och den teknik som gjort henne just till människa. Det kanske finns anledning att intressera sig mer för de mänskliga relationer som gör oss till bättre eller sämre samhällsmedlemmar också. Och det är inte svårt att se de politiska kopplingarna: mellan skål och vägg lär många kapitalister erkänna att "det här är ju inte så bra, i själva verket rent förskräckligt". Men kommer de att dra några slutsater om hur deras egen verksamhet påverkar dessa förhållanden. Man kan undra vad den "sparsamhet" till kapitalets fromma som nu påbjuds i många länder, och som kommer att drabba fattiga familjer hårt, kommer att få för återverkningar om några tiotal år?
