Kolla in i hjärnan!

Hjärnforskning är i ropet nu, med jätteprojekt i USA och EU. Snart kommer väl någon och suckar om 'hjärnhajpen' och att det bara är trams. En undring: kan det vara en tillfällighet att dessa jätteprojekt inträffar i makter som är på nedgång? Undrar om kineserna eller ryssarna gör något motsvarande?

Hur som helst: det är spännande med den genomskinliga hjärnan. Jag fattar inte alls som sägs i filmen, men det är roligt med rörliga bilder. "Wow, där är nåt som rör på sej - kan det vara en tanke!!!"

Korkat barn - konservativ vuxen?

Kanske har jag sett en notis om det i någon svensk tidning, men nu stötte jag på en artikel av engelsmannen George Monbiot som i sin tur grundas på en forskningsrapport i psykologi som man hittar här. Min egen rubrik är tillspetsad, men den säger ungefär vad det handlar om. Grundat på data om 15.874 personer i Storbritannien tror forskarna sig ha kommit fram det intressanta sambandet att om en människa har låg intelligens som barn är sannolikheten stor att denne kommer att vara konservativ som vuxen. Har man dålig kognitiv förmåga som barn - jag antar att det ungefär betyder "har svårt att fatta vad man upplever" - så ökar därmed möjligheten att man som vuxen kommer att omfatta auktoritära, rasistiska, "hårda tag" etc. idéer. Forskarna preciserar konservativ som social-konservativ, vilket kan vara intressant om man tänker på att sverigedemokraterna säger sig vilja bli ett socialkonservativt parti.

Det finns en hel del intressanta reflexioner man kan göra av forskningsartikeln. Det här avsnittet fick mig att tänka på primatforskning som jag skrivit om tidigare ibland på bloggen:

Studies have shown that individuals with lower levels of general intelligence (g) are less trusting of other people, less sensitive to interpersonal cues, and less accurate in deciphering other people’s behaviors and intentions ...

Med tanke på att tillit till andra människor och förståelse för hur andra tänker och reagerar (kallas TOM, Theory of Mind) anses viktiga för att människan över huvud taget skall kunna fungera i grupp och verkligen bli människa, är de här bristerna allvarliga för samhällets utveckling och umgänget mellan dess medlemmar.

Svårigheterna blir inte mindre om/när man stöter på individer som av någon anledning inte anses tillhöra den egna gruppen. Om lägre allmän intelligens medför att man har svårt att sortera upp tillvaron, trots att man måste göra det för att klara sig, ligger fördomar nära till hands. I stället för att se en oerhört mångsidig värld tillgriper man grovt tillyxade mallar både för folk man gillar och folk man inte gillar. Ibland kan följderna av det bli väldigt otäcka.

Den här otäcka bilden har jag kommenterat tidigare. Barn som behandlas illa som små kan få sämre hjärnutveckling. Man kan undra hur de blir som vuxna? Rädda och konservativa kanske?

Undrar: kan man fixa det här med ett piller? Det vore väl en stor grej för läkemedelsindustrin: Progressiv-pillret gör dig till tolerant framtidsmänniska!  Nå, det finns ju mycket annat som spelar in också. Forskarna skriver om förklaringar till fördomar:

Of course, prejudice cannot be explained solely by intelligence, ideology, or intergroup contact. Prejudice has complex origins, including personal factors, such as ignorance and a lack of empathy ..., and social factors, such as resource competition and intergroup hierarchies ... Yet some factors, such as the ability to adopt alternative perspectives, might be driven by mental capacity, given that contact with out-groups is mentally demanding ...

Jag tror inte "dum i huvve'"-argumentet är det bästa att ta fram när man vill bemöta individer som omfattar fobier eller vanföreställningar om vad som händer i samhället och hur samhällsproblem skall bemötas. Jag antar att ju sämre samhället i stort fungerar desto lättare blir det för fördomar och inskränkthet att utveckla sig oavsett hur det ser ut i skallen på enskilda människor. Framväxten av reaktionära rörelser av ibland fascistisk typ i Europa på senare år beror förmodligen mindre på kognitiv förmåga hos barn men mer på att kapitalismen håller på att krisa sig sönder och samman. Då är det samhället snarare än individerna som behöver terapi.

Notiser och tankar om hjärnforskning

För ett tag sedan skrev jag en lite snaskig bloggpost om folk "med huvet på skaft", om stenåldersmänniskor i Motala som fått sina huvuden uppsatta på stänger i en våtmark. Ett intressant tillägg kan göras från Ting & Tankar: vid närmare studier har ett sensationellt fynd gjorts:

...i en av skallarna hittades en klump organiskt material som orsakade stort intresse. .... Forskarlaget anser sig ha hittat tydliga spår av proteiner som vanligen bara förekommer i just hjärnan.

Det betyder att arkeologerna har hittat en närmare 8000 år gammal hjärna. Svindlande!

Jag håller med. Detta är åldermässigt vassare än en 700-årig hjärna från ett barn som återfunnits vid utgrävningar i Frankrike. En del uppgifter finns bland annat här. Däremot kanske det går att plocka ut mer data ur den mumifierade barnhjärnan, den uppges vara i gott skick.

Detta uppges vara den bevarade hjärnan av ett 1½ års barn, 700 år gammal och förmodligen packad med information för dagens vetenskapare! 

Men vad folk tänkte lär man inte få fram ur de här klumparna av gammalt material. För det krävs nog en levande och aktiv hjärna, exempelvis om man med hjärnskanning vill läsa minnen. Spontant låter det otäckt, skall Storebror skåda in i våra minnen och lista ut vad vi har haft för oss? Nej, säger en forskare:

Experiments like this are now routinely referred to as 'mind reading' in the mass media, but are nothing of the sort. This particular study, and others like it, involve using specially designed computer algorithms to distinguish between a very limited number of known activity patterns. Our memories are of course infinitely more diverse than those of the short film clips used here. They enable us to perform mental time travel, to recollect not only what we had for breakfast yesterday but also childhood events that took place decades ago. True 'free recall' would involve asking participants to recollect any real life event, and it is unlikely that brain scanning techniques could ever be used to determine what memory was being recollected in such a situation, even with the inevitable technological advances.

Med andra ord antas hjärnscanning inte kunna plocka fram minnen hur som helst även om tekniken förbättras. Jag nämnde den obligatoriska oron för att det här kan missbrukas, men man skulle ju kunna tänka sig det omvända: att man skulle kunna framkalla minnen ur hjärnor som drabbats av skador eller förändringar på grund av sjukdomar eller ålder, och kanske återställa delar av det som annars verkar ha gått förlorat. Kanske att återskapa minnet av att den okände person man har i närheten är maken/makan sedan många år som heter ... .

Det finns mycket att säga om hjärnan och dess förhållande till omgivningen. Jag hittade en artikel här som riktigt skriker "Marshall McLuhan" eller "Friedrich Engels" när den hänvisar till forskning som visar hur föremål som vi använder - exempelvis datamusen - blir en del av oss själva och får oss att utvecklas kroppsligt och mentalt. Som när McLuhan beskriver hur vårt centrala nervsystem i det elektroniska samhället skickas ut över hela världen.

The thing that does the thinking is bigger than your biological body ... You’re so tightly coupled to the tools you use that they’re literally part of you as a thinking, behaving thing.

Originalrapporten finns här, och den är lite krångligare att läsa. Kanske inte så konstigt, eftersom den bland annat grundar sig på tankar hos den knepige tyske tänkaren Martin Heidegger. Den verkar handla om att när tingen vi brukar fungerar som de skall så märker vi dem egentligen inte. De blir en förlängning av oss själva och vi tänker genom dem. Fungerar de inte måste vi däremot fundera på deras existens och då blir de åtskiljda från oss, blir till egna objekt. Kan man säga samma sak om en lem eller sinnesorgan hos människan som inte fungerar som avsett? Normalt ägnar jag inte mina ben några djupare tankar, men skulle det hända något med dem som gör att jag får svårt att gå kommer jag ju att uppmärksamma dem betydligt mer.

Bilden kommer från en artikel om att teknologi är det som gör oss mänskliga. Där refereras en tänkare inom ingenjörsvetenskap, Francis Evans:

His idea is that technology isn’t just something outside ourselves, it’s an innate part of human nature, like sex, sleeping or eating, and that its been a major driving force in evolution. Tool using, along with language and bipedalism, is essentially what makes us human. The complicated theories used to explain why we first stood up are largely unnecessary. Our hands simply became too useful for holding tools to waste them on walking. 

Här kunde man ju lägga till en referens Engels' artikel Arbetets andel i apans förvandling till människa! Det är klassiska idéer, framsprungna ur Darwins forskningar, och uppenbarligen håller de ännu.

Lägger man ihop en stark hjärnkapacitet med lite andra saker får man en explosiv blandning: Early Humans Used Brain Power, Innovation and Teamwork to Dominate the Planet. Det finns många arter som kan göra mer eller mindre tillfälliga verktyg, de kan samarbeta och breda ut sig, men människan har genom kombinationen av ett antal egenskaper lyckats utarbeta en egen väg till framgång (eller undergång, med tanke på att vår hjärna har svårt att jobba rationellt med vissa typer av problem ibland).

Sett ur den synvinkeln är det kanske logiskt att så många människor vänt ryggen åt vetenskap och teknologi. Vi vet att tekniken har medfört förskräckliga saker, att den gör oss beroende av krafter som ligger utanför oss själva - men vi kan ju också som de klassiska socialisterna/kommunisterna se den tekniska och vetenskapliga utvecklingen som vägen från nödvändighetens till frihetens rike. Om det verkligen blir en frihetsrörelse hänger på saker som pågår i miljarder människors hjärnor varje dag. Beroende är vi ju hur som helst - ingen människa är en ö.

Jag kommer nog att läsa mer artiklar och återkomma om det här!

Bärbara kattöron och sinnestillstånd

Enligt sensationsbladet Svenskan så har forskare skapat en tankeläsningsmaskin. Med hjälp av rätt gammal teknik som tidigare använts för annat så kan man lista ut ord som en försöksperson tänker. Går man närmare ursprunget till artikelns uppgifter så får man veta att träffsäkerheten verkligen inte är hundra procent. Snarare omkring femtio. Ett sammandrag finns hos bloggen Neuroanthropology  där man dessutom på slutet får extra bonus i form av en reklamfilm för ännu en underbar japansk uppfinning: bärbara kattöron som avläser och uttrycker ditt sinnestillstånd. Se den!

Annars verkar tekniken vara användbar för att med hjärnkraft styra robotarmar (antar att man menar exempelvis proteser i det här sammanhanget) samt att analysera det mänskliga språket. Intressant är att hjärnan jobbar på olika sätt med ord som vi uttalar respektive ord som vi bara tänker. Undrar vad det blir för resultat om man gör liknande mätningar på en chimpans eller en delfin?

I slutet av bloggposten hos Neuroanthropology finns ytterligare länkar som för oss ännu närmre ursprunget till den här forskningen. Som så ofta ser man goda och onda sidor här, och att en av finansiärerna är den illa beryktade USAmerikanska armén är ju ingen positiv PR direkt, å andra sidan är möjligheterna till att lindra olika typer av sjukdomar och handikapp stora och välkomna. Det är väl som jag brukar säga: det här borde vänstern intressera sig för, men den är väl mest inriktad på gayparader och särartsfrågor. Och då blir det militärer, reaktionärer och månglare som tar över.

Inkomst och minne

Här är en bloggpost med konstiga hjärnbilder igen, i samma tradition som den från i onsdags.

Pratar man inte om folk som inte har alla hästar inne i stallet (eller var det 'hagen') när de har svårt att fatta? Fast här handlar det om hippocampus - sjöhäst - som en del av den mänskliga hjärnan kallas. Och stämmer det som man hävdar i en PLoS-artikel om förhållande mellan ekonomiskt status och minnesutveckling hos barn så är det här inget att skämta om.

Stimulans från omgivningen, hur föräldrarna beter sig, samt mängd och typ av stress som ett barn upplever påverkar hjärna och uppförande säger forskarna. Fattigdom kan tänkas inverka genom att barn som lever i sådana miljöer ofta drabbas av kraftig stress och får sämre stimulans från omgivningen. I den här studien av forskare i USA har man studerat förbindelsen mellan socioekonomiskt status och hippocampus. Hippocampus är en region i hjärnan som är inblandad i lärande och minne och som man vet påverkas av stress. Vad forskarna funnit är att barn med lägre inkomstbakgrund ( = fattiga föräldrar/vårdnadshavare) har mindre täthet av grå materia i hippocampus. Det där med "små grå celler" kanske inte är ett så dumt uttryck? Att ha böcker hemma och läsa för barnen verkar dock vara bra.

Att ren svält är skadlig för hjärnans utveckling hos barn har varit känt länge men här verkar forskningen ha tagit ytterligare ett steg och länkat hushållets inkomst till barnets utveckling vad det gäller vissa centra i hjärnan med avseende på olika inkomstgrupper. Kanske resultatet har påverkats av att USA är ett land som kan bjuda på rejäl fattigdom, med stora grupper som lever på matkuponger och faktiskt upplever närapå svält i vardagen. I Sverige tror jag inte vi har kommit dit - inte ännu, i alla fall. Men det gäller att vara vaksam.    För att spetsa till det: skall goda inkomster hos föräldrar vara ett villkor för att deras barn skall tillåtas få en bra utvecklad hjärna och därmed en hoppfull framtid?

PS. Tipset om PLoS-artikeln hittade jag här, med ytterligare synpunkter i ämnet. DS

Mänskor behöver mänskor

Det här är en riktig läskig bild, en bild av en läskig verklighet. Jag såg den först på en antropologi-hemida, hamnade hos USA:s hälsovårdsdepartement, och där finns ytterligare hänvisningar. Vad bilden visar är vad som händer med småbarn som får dålig näring och inga stimulerande kontakter med omgivningen, i stil med de rumänska barnhemsbarnen som det talades om för en del år sedan. Hjärnutvecklingen stannar av, vilket man kan fotografera med någon sorts hjärnröntgen.

Att hunger i barndomen kan få hjärnan att utvecklas sämre visste jag redan, men att leva i en miljö där hjärnan inte får något positivt att arbeta med är tydligen också synnerligen skadligt inte bara för tankarna utan för hur själva hjärnan som organ kan växa. Man kanske kan uttrycka det som att människor behöver människor, och inte vilka människor som helst. För att hjälpa fram nya positiva människor torde det behövas redan befintliga positiva människor. Nu är ju det rumänska fallet rätt extremt, där fattigdom och vanvård kombinerades nära nog maximalt, och dåliga materiella förhållanden kan ofta uppvägas av att människorna ändå är trevliga att ha att göra med. Men ändå kan man misstänka att den samlade hjärnkapaciteten på den här planeten hålls tillbaka genom olika sorters usla förhållanden.

En annan bloggpost på samma antropologiblogg har länkar åt olika håll, bland annat till en undersökning FN:s barnorganisation UNICEF som tittar närmare på barnfattigdom i rika länder. Nederländerna är det land som klarar sig bäst, medan Sverige ligger som god tvåa när man lägger samman olika faktorer. Värstingar på listan är i flera fall de två anglosaxarna, England och USA. Och man kan misstänka att uppväxt i materiellt inte så rika men intellektuellt fattiga hem inte hjälper till vad det gäller att skapa bra människor och därmed en bra framtid. Angående USA anser en psykolog att det som tidigare var utkantsfenomen nu blivit normalt:

Characteristics that used to be limited to a subset of the population from neglect and abuse are becoming mainstream. Too many children are arriving at school with poor social skills, poor emotion regulation, and habits that do not promote prosocial behaviors or life success.

Den moraliska kompassen håller på att försvinna. Och det gäller nog inte bara därborta: hur ofta hände det för femtio år sedan i Sverige att elever i yngre tonåren slog ner lärare? Jag läste för ett tag sedan i en lärartidning om en kvinnlig lärare som blivit rejält misshandlad för att hon försökt skilja ett par bråkande elever åt, och tydligen utlöst ett raseriutbrott när hon råkat komma åt den enes mössa. Den var tydligen helig för honom. Hur blir man på det sättet? Hur blir det så att allt fler människor tycks sakna hämningar och förståelse för vad de håller på med, och vad som händer med andra människor? Vad blir det av dem när de växer upp? Legoknektar i våra nya krig, fängelsekunder, börsmäklare, eller vad?

Jag har tidigare skrivit en del i bloggen om förhållandet mellan människan och den teknik som gjort henne just till människa. Det kanske finns anledning att intressera sig mer för de mänskliga relationer som gör oss till bättre eller sämre samhällsmedlemmar också.  Och det är inte svårt att se de politiska kopplingarna: mellan skål och vägg lär många kapitalister erkänna att "det här är ju inte så bra, i själva verket rent förskräckligt". Men kommer de att dra några slutsater om hur deras egen verksamhet påverkar dessa förhållanden. Man kan undra vad den "sparsamhet" till kapitalets fromma som nu påbjuds i många länder, och som kommer att drabba fattiga familjer hårt, kommer att få för återverkningar om några tiotal år?