Hej, din gamla planta!

Undrar om du kände till det här? Jag gjorde det inte:

Livet på jorden kan spåras tillbaka ca 3.5 miljarder år då enkla bakterieformer uppstod. Djur, svampar och växter skilde sig åt i evolutionen för ca 650 miljoner år sedan. Det vill säga, växter och bakterier har haft en skild evolutionär utveckling under nästan 3 miljarder år medan växter och djur bara en femtedel av den tiden. Jag tror att många som inte är biologer blir överraskade av att veta att vi människor delar ungefär 50% av våra gener med växter och därför kan det vara på plats att lite förklara vad gener är och hur de förändras i evolutionen.

Bilden ovan kommer från det här inlägget på Forskarbloggen. Djur (och människor) och växter finns i cirkeln uppe till höger. Beskrivet på det sättet är steget från människa till nyponros inte så långt.

Syftet med artikeln är att vi skall få större perspektiv och bättre förståelse för genmanipulation. Är det OK att blanda gener från djur och växter? Om våra gener redan till stor del är gemensamma, kan man då anta att risken är mindre än vad man spontant känner inför den här forskningen? Forskning som ger sig på livets grunder kan ju kännas oroande, rent av skrämmande, särskilt om man inte har djupare kunskaper i biologi,

Hej, hej, är inte vi släkt på något sätt!?

Klonade grisar snällare mot miljön?

Dagens Nyheter har ett par utsända vid den USA:ska vetenskapsorganisationen AAAS kongress i Boston. Det kan bli intressanta rapporter framöver. Idag skrivs det en del om kloning av djur, ett ämne som i sanning är kontroversiellt. Det bör ju vara kontroversiellt också. Att ägna sig åt "naturlig" växt- och djurförädling är en sak. Som bekant kan det komma fram konstigheter där också, men man kan ändå inte korsa olika livsformer hur som helst. Men när forskare är inne och petar i själva arvsmassan ökar tvivlen - kommer det surt efter på något sätt? Att många genmanipulerade livsformer knappast överlever utanför laboratoriet är en sak, men om man får fram växter eller djur som är alldeles för bra på att överleva? Vad händer med den som äter genmanipulerade djur eller växter? Inget annat än att man blir mätt? - Det är den sortens frågor som inte bara kan viftas undan. Om forskare eller industri eller andra intressen schabblar till det finns ju en uppenbar risk att positiva möjligheter med gentekniken kan spelas bort.

En av de värsta miljöproblemen i dagens värld är faktiskt jordbruk och boskapsskötsel. Jens Holm och Toivo Jokkala skriver i Djurindustrin och klimatet:

Köttindustrin och djuruppfödningen bidrar med 18 procent av de totala utsläppen av växthusgaser. Det är faktiskt en större påverkan än den av världens samlade vägtransporter, konstaterade FAO.

Artikeln i Dagens Nyheter pekar på en möjlighet att genom genfifflande kanske bli av med en del av de där gasutsläppen. Det handlar om våra skära vänner med knorr:

Dessa grisar har fått ett extra enzym, som grisar normalt saknar. På så sätt blir de mycket bättre på att bryta ner fosfor. De klarar sig med en fjärdedel av det fosfor som vanliga grisar äter, och deras avföring innehåller bara en tiondel så mycket fosfor. Det skulle innebära mindre övergödning av vattendrag och mindre mängder av växthusgasen kväveoxid.

Det kan vara ett bra uppslag. Å andra sidan: kan man inte genmanipulera människor så att vi kan äta gräs direkt utan att behöva gå någon genväg via gräsätande djur? "Allt kött är hö" som det står i Bibeln.

Genväg till forskarsynpunkter

Jag skrev igår om genmanipulation . Idag hittade jag mer om status för den svenska genforskningen på en blogg som tillhör forskaren Jens Sundström vid Institutet för växtbiologi och skogsgenetik i Uppsala. Ännu en blogg att hålla ögonen på för den som är intresserad av den här typen av frågor. Kolla in de senaste inläggen: det som skrevs den 20 augusti berör hela det framtida svenska jordbruket och dess förutsättningar i ett förändrat klimat.

Genvägar på gott och ont?

Någon som minns diskussionen i början av 90-talet när forskare i Umeå stoppade in gener från en ishavsflundra i aspar för att få dem att klara kyla bättre? I senaste numret av den oundgängliga tidskriften Forskning och Framsteg får vi veta hur det gick. Inget vidare - de stackars asparna frös ihjäl. Hur är det man brukade säga förr i tiden: "Tillbaka till ritbordet." Men i det här fallet gav forskarna upp.

Vår gamle vän Naturen genmanipulerar hela tiden. Muterar, utvecklar och avvecklar. Inte bara raser, utan arter, kan korsa sig med varandra och bilda nya intressanta varelser - alternativt att det blir livsformer som inte klarar sig utan trillar av pinn tämligen omgående. Och alla våra husdjur och boskap är resultat av mänskliga insatser på området för att få fram önskvärda egenskaper och utseenden. Vem fasen kan tro att en varg och en kinesisk nakenhund är släktingar? Det som för lekmannen känns mystiskt är när man börjar med korsningar av typen fisk + träd, vilket jag antar Naturen själv aldrig skulle hitta på. Och när allmänheten får veta sådant börjar man ju fundera på om gamle doktor Frankenstein är i farten med något nytt skumt projekt i sitt laboratorium!

Enligt artikeln siktar Umeåforskarna på genförändrade träd ute i skogarna i Sverige tidigast 2015. De kan växa bättre, bli motståndskraftigare mot insekter etc. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. För mycket mixtrande med naturen kan ge tråkiga bieffekter om man inte ser upp. Många genmanipulerade växter har svårt att klara sig utanför laboratoriemiljön och är harmlösa av den orsaken, men skall man ha dem ute i ur och skur i skogen måste de ju tåla lika mycket väder och annan påverkan som vilken björk eller gran som helst. Alltså behövs det mycket och intensivt tänkande, både bland vetenskapsmän och den intresserade allmänheten, om de här frågorna. Kan man korsa tall med varg så att tallplantorna biter älgar som försöker tugga på dem?

På tal om varg - såg att DNA-test skall avslöja huruvida bitna tamdjur har råkat ut för varg eller lösspringande hundar. Intressant utveckling. CSI ute i skogen - kanske en och annan glesbygdspajsare åker dit för att jycken hans springer runt och biter får hos grannarna?

Jag skulle kunna kommentera åtskilligt i senaste Forskning och Framsteg. Ett exempel: Jenny Björkman (som jag träffat som engagerad historielärare på Södertörns högskola) skriver om folkhemmet och när myndigheterna skulle rensa upp i slummen och lära folk att bo rätt. Det klarade de av ganska bra, tycker jag. Här klampar ingen in med skorna på inte! Det gnälls på folkhemmet från en del håll, men jag undrar hur många som verkligen vill tillbaka till den vägglusiga och tuberkulosiga livsstilen som fanns i Sverige för inte så länge sedan?