Genvägar på gott och ont?

Någon som minns diskussionen i början av 90-talet när forskare i Umeå stoppade in gener från en ishavsflundra i aspar för att få dem att klara kyla bättre? I senaste numret av den oundgängliga tidskriften Forskning och Framsteg får vi veta hur det gick. Inget vidare - de stackars asparna frös ihjäl. Hur är det man brukade säga förr i tiden: "Tillbaka till ritbordet." Men i det här fallet gav forskarna upp.

Vår gamle vän Naturen genmanipulerar hela tiden. Muterar, utvecklar och avvecklar. Inte bara raser, utan arter, kan korsa sig med varandra och bilda nya intressanta varelser - alternativt att det blir livsformer som inte klarar sig utan trillar av pinn tämligen omgående. Och alla våra husdjur och boskap är resultat av mänskliga insatser på området för att få fram önskvärda egenskaper och utseenden. Vem fasen kan tro att en varg och en kinesisk nakenhund är släktingar? Det som för lekmannen känns mystiskt är när man börjar med korsningar av typen fisk + träd, vilket jag antar Naturen själv aldrig skulle hitta på. Och när allmänheten får veta sådant börjar man ju fundera på om gamle doktor Frankenstein är i farten med något nytt skumt projekt i sitt laboratorium!

Enligt artikeln siktar Umeåforskarna på genförändrade träd ute i skogarna i Sverige tidigast 2015. De kan växa bättre, bli motståndskraftigare mot insekter etc. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. För mycket mixtrande med naturen kan ge tråkiga bieffekter om man inte ser upp. Många genmanipulerade växter har svårt att klara sig utanför laboratoriemiljön och är harmlösa av den orsaken, men skall man ha dem ute i ur och skur i skogen måste de ju tåla lika mycket väder och annan påverkan som vilken björk eller gran som helst. Alltså behövs det mycket och intensivt tänkande, både bland vetenskapsmän och den intresserade allmänheten, om de här frågorna. Kan man korsa tall med varg så att tallplantorna biter älgar som försöker tugga på dem?

På tal om varg - såg att DNA-test skall avslöja huruvida bitna tamdjur har råkat ut för varg eller lösspringande hundar. Intressant utveckling. CSI ute i skogen - kanske en och annan glesbygdspajsare åker dit för att jycken hans springer runt och biter får hos grannarna?

Jag skulle kunna kommentera åtskilligt i senaste Forskning och Framsteg. Ett exempel: Jenny Björkman (som jag träffat som engagerad historielärare på Södertörns högskola) skriver om folkhemmet och när myndigheterna skulle rensa upp i slummen och lära folk att bo rätt. Det klarade de av ganska bra, tycker jag. Här klampar ingen in med skorna på inte! Det gnälls på folkhemmet från en del håll, men jag undrar hur många som verkligen vill tillbaka till den vägglusiga och tuberkulosiga livsstilen som fanns i Sverige för inte så länge sedan?

Forskning & Framsteg

I dagens högkvalitativa post ingick såväl Forskning och Framsteg som Vår Fågelvärld.

I F&F kan man glädja sig åt rubriker som "Stressad hönshjärna går i arv", eller nyheten att man hittat protein i gamla dinosaurieben. Rubriken "En andra jord upptäckt" verkar väl lite väl mycket - hur den där planeten 20 ljusår bort ser ut vet man ju inte. Den kan ju vara lika beboelig för människor som Mars eller Venus! Angående ärftlig stress innebär det i viss mån en bekräftelse av den ökände sovjetiske forskaren Lysenkos idé att förvärvade egenskaper kan gå i arv. Men Lysenko hade den sovjetiska ovanan att överdriva, och sådant straffar sig.

I ett av mina första bloggposter, om den mänskliga naturen, skrev jag lite om apforskaren Frans de Waal. Han figurerar även i F&F, vilket nog inte är så konstigt. När vi försöker komma på vad människan egentligen är för kuf hjälper det nog till att studera hur våra närmaste släktingar uppträder. Är civilisationen bara en tunn fernissa, under vilken de mest själviska och grymma mänskliga avarter döljer sig? de Waal anser inte det, och kommer därmed på kant med de extrema marknadsanhängarna och deras kniven-på-strupenkonkurrensmentalitet. Vi kan vara som mer fridsamma bonobo-apor också, vilket inte stämmer med de teorier om mänskligt beteende som fortfarande förekommer i grundkurserna i nationalekonomi. Där är det en evig kamp där alla bara trampar ner varandra.

På tal om nationalekonomi och mänskligt beteende: i en notis ("Mjuka värden ger exportframgång") hävdas att företag där folk är delaktiga i att styra sin verksamhet är framgångsrika exportörer. Omvänt kan man säga att där folk bara sparkas av och an utan att kunna påverka sin situation är framgångarna mindre. Detta strider mot de teorier i nationalekonomi som påstår att perfekt konkurrens - där ingen antas ha inflytande över någonting - skulle vara den optimala ekonomiska modellen. Frånsett att ett sådant ekonomiskt system inte skulle vara möjligt bör det ju vara klart för alla att det är lättare att jobba när man har i balans i tillvaron än när man hela tiden måste försöka parera oförutsedda stötar från olika håll.

Nytt nummer av Forskning och Framsteg

Ingenting här i livet är oundgängligt (jo, mat, luft och några grejor till, om vi skall vara petiga) men idag kom senaste numret av den svårundgängliga tidskriften Forskning och Framsteg. Jag har läst den sedan 1979. När jag startade prenumerationen fick man en miniräknare driven av en solcell. Den fungerar fortfarande. Och FoF fungerar bra som informatör om olika vetenskapliga händelser.

För oss som tycker det där med parallelluniversa, eller multiversum, är trevligt finns en artikel, närmare bestämt om den sovjetisk/amerikanske fysikern Andrei Linde som tänkt en del på det här. Mindre trevligt är det han i förbigående nämner om hur det sovjetiska forskningssamhället kraschade tillsammans med Sovjetunionen. Att mängder av forskare, toppkrafter inom olika vetenskaper, inte kunde fortsätta arbeta måste ses som ett bakslag av global betydelse. Det enda positiva man kan säga om den "chockterapi" som drabbade Sovjet var att den inte ledde fram till en fullständig katastrof. Ryssar är sega och kämpar vidare även om oddsen är fördjävliga!

Ett obehagligt ämne är också tema i tidningen: "Övervakning och integritet." Hämningarna på det området faller snabbt. Man ursäktar sig med "kampen mot terrorismen" eller "brottsligheten". De som drabbas är förmodligen mest folk som varken är terrorister eller brottslingar, helt enkelt för att de som inte har något att dölja är lättast att övervaka. När överhövdingar för övervakningssamhället dessutom är figurer som George W Bush och Tony Blair (klart misstänkta för krigsförbrytelser) kan man ju undra över logiken i övervakningen.

Ett par artiklar om övervakningen har skrivits av Jenny Björkman som jag mött i historiekurser på Södertörns högskola, för övrigt. Om jag skulle lägga till litegrann om just den svenska övervakningens historia så tycker jag att man nog kan börja med den växande förvaltningen från Gustaf I:s tid. För att skaka fram mer folk och produkter för statens behov utvecklades en allt starkare administration, vilket i och för sig medfört att senare tiders historiker har många intressanta skattelängder att studera. 1688 skulle alla församlingar börja föra bok över födda, begravda och gifta. In på 1700-talet började man notera folks kristendomskunskaper, läskunnighet, vaccineringar och andra uppgifter. Ur släktforskarsynpunkt är det synd att man inte redan då kom på idén att införa personnummer. De gamla böckerna ger många fina uppgifter, men letar man efter Anders Andersson i en liten socken i Dalarna kanske man har oturen att nästan alla där hette Anders Andersson, och då kan det bli knepigt att veta vem som är vem ... .