Funderingar om städbranschen

Det fanns statistik i Dagens Nyheter imorse om antalet nyregisterade företag de senaste åren som påstås syssla med "hushållsnära tjänster". Vad som saknas, för att få ett riktigt grepp på de där siffrorna är uppgifter om hur många av de registrerade företagen som verkligen bedriver någon verksamhet, samt hur många som av konkurs eller andra orsaker upphört. Är det en stabil sektor, eller är det en stor genomströmning av företag? Vad jag förstår finns det några stora företag i branschen, medan resten verkar mer vara småskuttar. Kan man misstänka att det är en motsvarighet till sektorn "hotell och restaurang" där utslagningen är stor och villkoren dåliga (och en hel del skumrask bedrivs)?

På tal om tjänster av det här slaget: för några år sedan var det en insändarskribent i DN som pekade på en intressanta skillnaden mellan hushållstjänster ("pigjobb") och hantverkstjänster ("drängjobb"). Alla bör ha åtminstone elementära kunskaper för att sköta ett hushåll, medan man inte kan kräva att gemene man skall veta hur man exempelvis gör rörmokeriarbeten. (Med tanke på de ökande vattenskadorna i bostadshus bör nog folk i gemen ge tusan i att peta i rören vid ombyggnader av badrum och liknande, för övrigt.)

"Piga" förresten - redan under mellankrigstiden hade man ändrat benämningen till "hembiträde". Det arbetades en del för att organisera hembiträdena fackligt och få upp deras villkor. När högkonjunkturen slog till efter kriget försvann större delen av den här arbetsmarknaden. Det fanns andra jobb för pigga flickor från landet att hoppa på när de kom till storsta'n än att passa upp fina herrskap!

Rabulister!

I bloggosfären finns det många röster, varav somliga uppvisar en märklig oginhet mot "fint folk". "Låt dem städa sina egna dass" utropar Josefin Brink från Vänsterpartiet i sin blogg, apropå förslaget om subventionerade hembiträden. Jag har sett Josefin ett par tillfällen och imponerats av såväl kunnighet som energi, men snälla Josefin: inte har väl de fina människorna dass!? Borde det inte heta "låt dem städa sina egna bidéer" eller något liknande?

(Jo, och så vet jag att man talar om "pigavdrag", men på 1930-talet hade ju pigorna så att säga befodrats till hembiträden som även organiserade sig fackligt, och vi behöver väl inte måla vår egen tid i dystrare färger än vad den förtjänar. För övrigt: Det finns ju inslag i vården som får en del folk att tala om "fattigauktioner" - nämligen när exempelvis äldrevård läggs ut till den som erbjuder sig att göra jobbet billigast - men tillbaka till 1910-talets äkta fattigauktioner har vi inte kommit. Ännu, i alla fall. Med andra ord: längre bakåt än till 1930-talet ska väl inte den nuvarande regimen kunna utveckla vårt samhälle - eller?)