Bank of England griper in

När tiderna blir sämre faller tidigare principer och blåser bort som torra löv i den friska vårvinden. Nu har Bank of England tagit beslut om att hjälpa banker som drabbas av lånekrisen, enligt ett pressmeddelande. Bankernas problem är att de sitter på goda lånepapper som de dock inte kan sälja vidare för att alla är rädda för att köpa på sig tvivelaktiga sådana. De har alltså en tillgång som inte är en tillgång, och därmed fungerar inte banksystemet som det borde göra. Krediterna kan inte flöda ut och smörja ekonomin som under högkonjunkturens glada dagar. För att hjälpa dem skall Bank of England nu kunna byta ut bankernas goda men fastfrusna fordringar mot statspapper och därmed ge dem tillgång till friska pengar. "Temporarily" sägs det. Sedan kan man ju undra om man alltid vet vilka lån som är goda och vilka som i själva verket innehåller subprime-virus.

Hur som helst - när en så central institution som bankväsendet inte fungerar bra blir det också problem för den liberala uppfattning som säger att allt går bäst om alla får sköta sig själva. När krediterna fryser inne och förtroendet för bankväsendet vacklar blir staten helt enkelt tvungen att gripa in, även om det ibland innebär att man räddar företag och personer som uppträtt mer än lovligt vårdslöst. Man brukar tala om "moral hazard" i det sammanhanget. Enligt pressmeddelandet kommer bankerna ändå att vara ansvariga för framtida förluster på lånen, men även en sådan föresats kan nog ändras om läget blir tillräckligt allvarligt.

Har lågkonjunkturen börjat i USA?

Jag skummar igenom en analys i New York Times där man funderar på om recessionen (eller vad man nu skall kalla en lågkonjunktur) kanske redan har startat, möjligen i december förra året.

Problemet är ju att måttet för en recession är att BNP backar två kvartal i rad, men eftersom statistiken släpar efter så kan de där kvartalen ha hunnit passera, och en ny uppgång börjat, innan man kan fastställa att det verkligen är/har varit dåliga tider. Och då är det lite väl sent att göra något. Riksbanken, Federal Reserve, måste alltså i förväg försöka gissa hur det verkliga läget är och sedan dribbla med räntan. Tanken med låg ränta är att främja investeringar och konsumtion, men ofta tar det ett tag innan sänkningar slår igenom, och då kan det ske vid fel tillfälle. Det kanske har hunnit bli en ny högkonjunktur och räntan borde höjas i stället. Har man dessutom ett läge där räntan redan i utgångsläget är låg är det å andra sidan tänkbart att en sänkning kanske inte har någon verkan alls. Jag har för mig att Japan hade den situationen under lång tid - det var extremt billigt att låna för investeringar men industrin stod ändå och stampade och kom inte loss med förväntade nysatsningar.

Dock: för den mindre bemedlade delen av befolkningen kanske inte detta spelar någon större roll, de lever i stort sett jämt med dåliga tider. Fast i USA räknas de knappast, det är först när "medelklassen" drabbas, alltså de bättre betalda arbetarna och tjänstemännen som får det sämre, som det verkligen uppmärksammas att det är dåliga tider.

Några intressanta saker kommer fram, exempelvis att förutom en hejdlös lånekarusell vad det gällde hus så har folk kreditkortsskulder och skulder för bilköp. "Den giftiga smörjan kommer upp överallt" enligt en kommentator. Med tanke på att hela USA lever på kredit är det väl inte konstigt att medborgarna också handlar nu och skjuter fram betalningen till en lyckligt avlägsen framtid. Men hur var det pastor Persson predikade: "Den som är satt i skuld är inte fri."

Kraven kommer på att Federal Reserve skall ingripa, men en del intervjupersoner i artikeln påpekar den tvivelaktiga roll banken spelar. När man försöker lösa en kris, som den kända IT-bubblan för några år sedan, skapade man i själva verket förutsättningar för den nuvarande "sub-prime"krisen genom att göra pengar billiga att låna. Folk med klen kassa grep chansen att ta de billiga lån som hämningslösa banker erbjöd. Om man nu öser ut billiga pengar för att klara huslånekrisen, kommer man då kanske att skapa förutsättningar för en ny bubbla snarare än en permanent lösning på ett särskilt problem?

I det sammanhanget drar jag mig till minnes att Karl Marx skrev (i en USA-tidning för övrigt) att riksbanker som Bank of England varken kunde använda ränta eller penningmanipulationer för att lösa ekonomiska kriser. Möjligen kunde operationerna förvärra krisen.

"En fundamental omvärdering av aktiemarknaden ..."

När det pratas om aktier brukar det ofta hävdas att man skall se på den långsiktiga utvecklingen. Någon kan exempelvis hävda att "historiskt sett har det visat sig att aktier är en långsiktigt god investering". Jag kan inte ge någon fotnot till exakt ifrån vem jag hört uttalanden av den typen, men kanske de har en tendens att komma fram när kurserna börjar se tveksamma ut och de stora placerarna vill hålla "småspararna" lugna. Indexkurvan ovan kommer från Dagens Industri idag, men den hade med samma utseende kunnat plockas från Affärsvärlden. Från Affärsvärlden har jag gjort följande klipp, på tal om långsiktighet (kursiveringarna i citaten nedan har jag lagt till):

På torsdageftermiddagen vek kurserna på Stockholmsbörsen och Affärsvärldens generalindex AFGX låg vid 15-tiden på 1,9 procent minus. Samtliga branscher stod på minus. ...

... De senaste dagarnas nedgång beror till stor del på en bred nedgång både i Europa och USA, i sin tur beroende på oro för vikande konjunktur i USA. Det som vände en inledningsvis optimistisk börs på torsdagen var också nyheter om att amerikanska finansföretag utanför själva bostadssektorn påverkades av sub prime-krisen.

Börsen har nu fallit mer eller mindre kontinuerligt ända sedan förra sommaren. Ett par korta uppgångar under tidig och sen höst, kan inte ändra bilden av en fundamental omvärdering av aktiemarknaden. AFGX står i dag på 25,7 procent lägre än toppen, den 16 juli 2007. Nedgången, om den ses som en sammanhållen rörelse, är den procentuellt största sedan nedgången 2000-2002.

Och som vi minns var det lite deppigt år 2000, med sprickande IT-bubblor och andra otrevligheter. Vilken långsiktighet är det aktiespekulanterna skall titta på nu: nedgången sedan mitten av förra året, flera års uppgång dessförinnan, eller något annat? Eller ge tusan i långsiktiga trender och i stället titta i kristallkulor, kaffesump eller något annat lika utmärkt analysverktyg?

Angående USA skriver Affärsvärlden under den muntra rubriken "Sista spiken i USA-konjunkturens kista":

Den ökade arbetslösheten i USA under december innebär att arbetslösheten i USA har ökat från 4,4 procent i mars 2007 till 5,0 procent i december, vilket innebär att ett tydligt trendbrott har skett. Ökningar i den storleksordning vi nu sett har historiskt varit en mycket bra indikator på att landet står inför en recession.

Och detta är sista citatsnutten, som lika gärna kunde gälla finansministrar, riksbanksdirektörer och andra som försöker prata upp konjunkturen när den börjar bli osäker:

Att många professionella bedömare fortsätter att prata om mjuklandningar och fortsatt goda tider hänger förmodligen mest samman med att det är problematiskt att skriva alltför pessimistiskt när man jobbar på en bank. Konsensus har dessutom varit kroniskt dåligt på att förutspå lågkonjunkturer.

Sådant prat förekom redan under den stora kraschen på 1920-talet och det lär fortsätta så länge den här typen av ekonomi finns.

Vet vi nu att det verkligen blir lågkonjunktur, recession, depression eller vad man vill kalla det? - Nej, inte nu, sådant vet man först i efterhand eftersom ekonomin påverkas av alla möjliga och omöjliga faktorer. Krig, fred, naturkatastrofer, energikriser, tekniska genombrott ... . Mycket kan hända. Men det ser i alla fall ut som om det kommer att bli sämre ekonomi i en del länder under en tid framåt. Det verkligt intressanta kan bli att försöka jämföra ekonomisk utveckling i USA med vad som händer i länder som mer eller mindre avvecklar den nyliberala ekonomiska politiken.