onsdag 16 augusti 2017

Akutmottagning eller skjutmottagning?

Nyss kom tidskriften Forskning och Framsteg. Några forskare har tittat på det där med det ökande antalet skjutningar i Sverige och kommit till slutsatsen att om det skett en skjutning på ett ställe så dröjer det inte länge förrän det skjuts igen. Det verkar logiskt. Gäng slåss om kontroll över vissa områden, olika grupper slåss om inflytande.

Nåväl, folk skjuts ned och förs till akuten. Jag undrar om det kan behövas nya rutiner där: ifall en skjuten person kan misstänkas ha anknytning till något gäng så borde han (är det någonsin en hon?) transporteras till ett ställe som har en väpnad styrka som kan ta hand om eventuella kumpaner. Inte till en vanlig akut för vanligt hyggligt folk.

Det är inte rimligt att hela gäng skall storma in bland människor som är sjuka på riktigt. Det är inte rimligt att patienter och personal skall behöva riskera att bli utsatta för galna våldsmän, kriminella och trasproletärer. Läkare, sköterskor och annan personal har viktiga uppgifter att sköta, och de behöver maximalt hjälp och skydd från samhället i övrigt. De skall inte vara slagpåsar för gangsters. Banditerna skall ut ur landet - vilka andra svenskar än det migrationsekonomiska komplexet är intresserade av att ha dem här?

Detta tycker jag låter som en rimlig vänsterståndpunkt. Varför tiger vänstern? Den kanske inte är vänster? Ägnar man sig åt att 'bekämpa' sverigedemokraterna genom att låta dem ta över den här frågan?

Ibland behövs det hårdare tag än bara puss & kram

söndag 13 augusti 2017

Calle är rolig

Ibland är förre utrikesexcellensen Bildt rolig:

På den vidare scenen går det inte att undvika att notera att president Trump från olika golfklubbar hotar än det ena landet och än det andra med krig.
Man skulle önska att han i stället ägnade golfen större uppmärksamhet.

onsdag 9 augusti 2017

Tips till Borg och likasinnade inför nästa fest

Denna onsdagseftermiddag gjorde jag ett besök på Medelhavsmuseet nära Gustav Adolfs torg i Stockholm. (Jag tror att statyn mitt på torget räknas som mittpunkten i Stockholm.)


Det var några år sedan jag var där sedan, och man hade möblerat om en hel del i de gamla fina lokalerna. Här är en fin klassisk staty, men så noterade jag en intressant detalj ...


... nämligen att karln (eller om det är en gud, kanske Apollon, glömde att kolla) hade tappat pillevinken. Som framgår av närbilden så var den förmodligen löstagbar.

Och då slog det mig att detta kunde vara en hjälp för manspersoner som vet om sig att de kan bli "lite jobbiga" på fester med rikligt intag av brända och destillerade drycker. Med modern teknik borde man väl kunna fixa en löstagbar version av den förargliga lemmen och stoppa undan den innan buteljerna korkas upp. Om man ändå kommer i stämning att släppa ner brallorna kan ju omgivningen lugnt konstatera att "där finns ju inget att se".

Läser

Stockholmsbäver. Castor fiber holmiensis. Den simmade förbi mig på tisdagskvällen när jag tog en promenad på Långholmen. 

Det har varit dåligt med uppdateringar av bloggen på senaste tiden. Inte för att det inte finns saker att skriva om, men det måste finnas skrivlust hos skribenten också. Och det är väl där det brister.

Ibland brukar folk tala om vilka böcker de för tillfället läser (jo, det läses ännu böcker, ibland ser man en bokläsare på tunnelbanan). Just nu läser jag en bok som kom ut 1895, till hundraårsminnet av Bellmans död. C. M Bellman, hans omgiftning och samtid av Nils Erdman.  Där får man veta bland annat att:

Bellman och hans kamrater höllo icke på styfvern; tokigheter och nöjen kunde han icke undvara.

Det tvivlar jag inte alls på. Men i själva verket innehåller boken en massa intressant information om läget i Sverige under 1700-talet. Den så kallade frihetstiden framstår mer som en diktatur där tjuveri och korruption hade fritt spelrum. Låter inte det som en liberal drömstat? Jag kanske återkommer till detta.

Nyligen läste jag Platons Staten i Stolpes nyöversättning. Hela boken alltså, inte bara de små utdrag som man annars får sig till livs. Och därmed fick jag glimtar av tidig politisk ekonomi och sociologi och annat smått & gott som också kan vara värt att återkomma till. Jag trodde att Aristoteles kunde räknas som den förste ekonomiske tänkaren i det antika Grekland, men Platon var ju före honom. Och dessutom lägger Platon dessa funderingar i Sokrates' mun, och denne var ju ytterligare lite tidigare.

För att vara kulturell så gav jag mig också i kast med volym ett av Montaignes Essayer. Är inte klar med den ännu. Många är väldigt entusiastiska över essäerna. Jodå, det finns formuleringar och tankar att uppskatta, och "huvudet på spiken" här och där, men helt såld på Montaigne är jag inte. Men det behöver ju inte betyda att det är honom det är fel på.

Vid städning hittade jag ett lite häfte från NKI-skolan, det var grunderna för svensk grammatik. Det hade jag nytta av. Strax därpå hade Svenska Dagbladet en uppsättning frågor där man kunde kolla sina grammatikkunskaper. Jag hade tretton rätt av tretton möjliga!

tisdag 25 juli 2017

Ursprung Västerås?

Kina jobbar stenhårt på att bli ledande vad det gäller robotar, artificiell intelligens och sådana moderna höjdare. Men kolla på den här twitterbilden från Nyhetsbyrån Nya Kina! Står det inte något på robotarmen där, tillverkarens namn ... kan denna robot möjligen ha sitt ursprung i Västerås?


lördag 22 juli 2017

Jämmerdalen finns!

För den som tror att "Jämmerdalen" bara är ett abstrakt uttryck för att livet kan vara jobbigt, eller att det möjligen har någon religiös bakgrund (det har det, Psaltaren 84:7 i Gustav vasas bibel) så kan det komma som en överraskning att det finns åtminstone ett dussin Jämmerdalar på kartan i Sverige. En av dem ligger norr om Bollnäs.


Vad det kan vara för fel på detta ställe har jag ingen aning om. Kanske går folket från Erk-Pers dit ibland och ropar ut sin existensiella ångest?

torsdag 20 juli 2017

Kinesiska flottan i Östersjön igen!

I månadsskiftet september/oktober 2015 var det kinesiskt flottbesök i Stockholm. Jag skrev ett par inlägg om det då. Här och här.

Nu är kineserna tillbaka i Östersjön igen, men det handlar nu om en rysk-kinesisk flottövning, och fartygen verkar modernare. Naturligtvis förklarar kineserna att det här inte är något som är riktat mot tredje part, men självfallet är det en signal till omvärlden: Ryssland och Kina håller ihop. Undrar om våra tänkare på svenska UD har några funderingar om det? Det finns ju anledning att mycket noga studera vad som händer och dra slutsatser av det.

Läste jag inte om en iransk-kinesisk flottövning nyligen också?

En intressant detalj, speciellt för USA- och NATO-diggare att fundera över, är att de rysk-kinesiska samövningarna körs nära hemländerna, inte i exempelvis Mexicanska bukten eller utanför Kalifornien.

onsdag 19 juli 2017

Grattis!



Just det, 

GRATTIS 

säger vi till den litteräre nestorn Jan Myrdal som nu går in på sitt tionde decennium. Han gillar ju katter, så här har vi en katt också:


Vad kan man säga mer? - Läs, diskutera, var förnuftig, och gå till läggen!

måndag 10 juli 2017

Bra/dåligt att NMR fick vara med?

Var det bra att Nordiska Motståndsrörelsen fick vara med och leka i Visby?

Förslag till resonemang: eftersom de fick vara med i år, och uppförde sig illa, bör det inte vara något problem att neka dem tältplats nästa år. De kan inte försöka sätta på sig någon martyrgloria eller offerkofta. De har visat vad de går för.

Hade de däremot nekats tillträde redan i år hade gloria och kofta kunnat åka på, och yttrandefriheten åberopats som kränkt. Nu har de själva varit inne och tassat på kränkningens område genom stök och otrevligt uppträdande, och får därmed skylla sig själva att de inte får vara med framöver. - Några invändningar mot det?

tisdag 4 juli 2017

Kan man bli kapten direkt?

För ohyggligt många år sedan (det var på den tiden man ännu kunde ta en 'riktig' studentexamen) började jag på gymnasiet. Någon förklarade för oss att här var det annorlunda än i skolan vi lämnat - nu måste vi ta ansvar för lärandet själva! Gymnasiet var frivilligt, och det hängde på oss själva att sköta närvaro, läxor och annat. Misskötsel kunde inte skyllas på andra. Vi hade ansvaret på våra unga axlar.

Konstigt? - Om man tänker ytterligare några år bakåt så hade nog de flesta ungdomar i vår ålder redan börjat arbeta, oftast på tämligen enkla jobb. (Min far började gå på byggen med farfar när han var tolv år, min mor som tvålflicka på raksalong lite senare.) Men det var ju arbete och ansvar i alla fall. Upp på morgonen och iväg till arbetet!

Många gick den långa vägen, lärde sig grunderna i någon bransch, kanske läste vidare trots bara några år i folkskolan som grund, och kunde så småningom "bli något". (En farbror från de fattiga kvarteren på Söder i Stockholm avancerade till att bli välbetald kamrer på ett storföretag i Eskilstuna.)

Här är ett på en månad när tio år gammalt foto av fartyget Polfors, en sjömansskola som oftast ligger vid kaj vid Riddarfjärden i Stockholm men ibland är ute och seglar. (Säger man "seglar" även när det gäller ett maskindrivet fartyg?) Jag vet inte vilka ambitioner sjömanseleverna har, men jag kan väl knappast tro att de räknar med att bli kapten eller förste styrman efter bara några inledande lektioner om skillnad mellan babord och styrbord och var man hittar bästa krogen i Buenos Aires.


Varför skriver jag detta? - Anledningen är en artikel i Svenska Dagbladet om problem med avhopp från gymnasiet. 

Naturligtvis är det ett problem, men exemplet som valts i artikeln är nog inte helt lyckat. En grabb vill utbilda sig till kock. Det gick inte så bra:

När han var liten lekte Viktor Robles att han stekte kottar i sin låtsasstekpanna. Så länge han kan minnas har han velat bli kock och därför föll gymnasievalet på Restaurang- och livsmedelsprogrammet på Stockholms hotell- och restaurangskola. Inriktningen Viktor Robles började på innebar att han var lärling på restaurang Gondolen i Stockholm tre dagar i veckan. Men det blev inte som han tänkt sig. På Gondolen upplevde han sig mer som en springpojke som fyllde dagarna med att plocka örter och skala än som en kocklärling.
De dagar han skulle vara i skolan skolkade han mest. Viktor Robles kände att han inte passade in i klassen, och han upplevde att lärarna inte brydde sig om att han inte trivdes i skolan. Runt jul kom ett brev där skolan skrev att eftersom han aldrig var i skolan betraktade de det som att han hoppat av. Viktor Robles gick inte tillbaka till skolan efter det.
Här bör man som alltid slänga in en reservation om att alla fakta kanske inte är på bordet, och pedagogiken eller något annat i skolan kanske har brister. Men ändå, det låter inte bra. Det låter ungefär som den anarkistiska parollen "Allt - genast!". Och den håller inte. Ger man sig på ett jobb som tar tid att lära sig får man räkna med att det tar tid att lära sig, och att det krävs tålamod och uthållighet. Och det gäller inte bara praktiska grepp i det aktuella yrket, utan inställning till arbete, förmåga att förstå och arbeta tillsammans med andra, etc. Egenskaper som man har nytta av överallt.

Man kanske kan se det som en karaktärsdanande process. För några år sedan läste jag en del högskolekurser. En observation jag gjorde var att det var en sjuhelsikes skillnad i mognad och stabilitet mellan de som kom direkt från gymnasiet och några år äldre elever som varit ute i yrkeslivet ett tag. Egentligen borde det inte vara någon större skillnad, förutsatt att gymnasisterna fått ta ett rejält ansvar för sin utbildning. Men nu verkar det inte vara så mycket bevänt med det. En del glider genom gymnasiet, kanske går komvux-kurser för att ta igen vad de redan borde lärt sig, och tar sig sedan in på högre utbildningar för vilka de egentligen inte är mogna.

På lång sikt är detta naturligtvis ett problem inte bara för individen, eller för skolor och företag som skall försöka ta hand om dessa personer, utan för hela samhället. Hur många i den generation som antas ta över är i stort sett fyllda av ett liberalt egoistiskt "jag-jag-jag" och "jag har rätt till det bästa utan att  behöva jobbar för det", och "jag har ingen lust med tråkiga rutinjobb, hit med något som jag tycker är bra och kul direkt"? Hur går det för vårt land om det är många? Måste vi lita till att ambitiösa invandrarungdomar skall täcka upp för lealösa svenne-banan-ungar som mest vill lattja sig fram i tillvaron?

Nu har jag skrivit av mig i detta ämne (för den här gången!).