tisdag 9 februari 2016

Glatt (?) överraskad

Swedbanks vd Michael Wolf lämnar sin post med omedelbar verkan, han får närmare 20 miljoner i fallskärm. "Jag blev överraskad" skriver han själv i ett pressmeddelande.

Äsch, det måste han väl ha vetat att det låg en god slant och väntade om han åkte ut.  Som vi alla vet: det blåser på toppen, men det finns ju fördelar med att vara där i alla fall! Ett par direktörer på lite lägre nivå i banken uppges ha misskött sig. En har åkt ut (hur många miljoner fick han då?). Den andra sitter kvar, enligt denna något mystiskt formulerade mening i Sveriges Radios reportage:

En av de två direktörerna fick nyligen sluta Den andre sitter kvar, med stort styrelsen från styrelsen, sa Anders Sundström i dag.

Här saknas en punkt, och första 'styrelsen' skall nog vara 'stöd'. Anders Sundström är styrelsens ordförande, en gammal socialdemokrat som gjort som en massa andra gamla s-märkta figurer: fortsatt karriären i näringslivet.

Mot nya djärva mål!

På hemsidan radar banken upp diverse snygga formuleringar (eller om det är så kallat 'corporate bullshit') i samband med bokslutet för 2015:

En av Swedbanks viktigaste prioriteringar för 2015 var att fortsätta förbättra värdet för kunderna. För att möjliggöra detta har Swedbank fokuserat på att effektivisera banken i syfte att frigöra resurser för fler och bättre kundlösningar.
Tja, kunder och kunder ... den gamla hederliga spararen har väl inte så mycket att hämta på det som en gång var  gamla hederliga sparbanker. Det var i ett land som nu raskt dör bort. "Fler och bättre kundlösningar ...". Sundström kan lipa åt sina gamla väljare, de har inget att hämta i hans värld.

söndag 7 februari 2016

Nyårsafton! (I Kina, alltså!)

Nu är det nyårsafton i Kina, den 7 februari. Kinesernas nyårsdag är följaktligen i morgon. Vi önskar dem lycka till på nya året! ("Vi?" - Jag gör det i alla fall.)

Det år som nu börjar, enligt den kinesiska kalendern, är apans år. Den där apan kan vara såväl en trevlig och påhittig figur som en besvärlig jäkel, så vi kan räkna med mycket brus i nyhetsflödet under kommande år. Såväl elände som trevliga saker.

Här har vi apkungen själv, Sun Wukong. Jag tror bilden kommer från den tecknade kinesiska långfilmen från 1960-talet, den som handlar om hur apan ställde till med kaos i himlen. Den skojaren åt bland annat frukter som gjorde honom odödlig. Med andra ord var det närapå omöjligt att få stopp på honom. Det krävdes ett ingripande från Buddha själv för att få apan att sluta med sina påhitt. Senare släpptes han dock loss, och fick vara följeslagare till en trist munk som for till Indien för att hämta heliga skrifter från Buddha. Det finns en jättelik kinesisk roman om detta, Färden till västern. Fem volymer är översatta till svenska. Om inte Sun Wukong hade varit med hade nog ingen varit intresserad av den historien!

Här önskar nyhetsbyrån Nya Kina gott nytt år också:

Inbäddad bildlänk

onsdag 3 februari 2016

Tänkte på en LP från 1974


Av någon anledning kom jag att tänka på en LP som skapades av den klurige engelsmannen Ray Davies (killen i vita hatten) och gruppen The Kinks 1974. De hade startat som häftiga gitarrbandskillar ett årtionde tidigare, men så visade det sig att Ray D. kunde mer än att bara vara ganska enkel rockare. Hans texter blev små noveller ur livet.  (Hans bror Dave var väl inte så dum heller, men hamnade något i bakgrunden. Brödrakärleken var väl inte heller så väl utvecklad.)

Men vad hände 1974? - Jo, koncept-LP:n Preservation act 2 kom ut. (Det finns en act 1 också, men jag tror inte jag hört den.) I korthet handlar den om ett land som styrs av hämningslösa skurkar av typen 'begagnadbil-försäljare', sedeslösa individer som inte drar sig för några laster och illdåd. Men så börjar ett puritanskt uppror mot hedonist-regimen. Kravet är upprensning i detta eländiga träsk. Slutet skall inte avslöjas.


Jag hittade bilder av framsidan och innersidan på nätet. En LP är ju ganska stor, och det går därmed att göra bättre konst av dess omslag än på de små pluttiga CD:na.

Men varför tänkte jag plötsligt på denna gamla LP?- Ja, man kan väl säga att plattan förebådar en del av den kris vi ser idag i de gamla industriländerna: en korrumperad, falsk, girig, sedeslös och våldsam elit å ena sidan, å andra sidan en underklass där önskningarna om ordning, reda, anständigt liv och upprensning i detta träsk blir allt starkare. Och de som formulerar underklassens önskningar blir högergrupper och religiösa hårdingar, inte den vänster som borde göra't!

Ibland förebådar konsten verkligheten.

Musiken finns på Spotify, och texterna hittar man här. " ... so sodomites, beware!" (Citat från "Shepherds of the Nation")

tisdag 2 februari 2016

Några aktuella klipp

Här är ett klipp från Sveriges Radios hemsida ...

... och här en kommentar från Kalle Strokirk. Notera polisernas generade miner. Egentligen är det väl ansvariga politiker som bör vara mest generade, för de anger ju ramarna. Varför har inte 'specialstyrkor' skickats ut tidigare för att ta hand om bland annat gatugängen - det där ser dåligt ut.

Och se, här har vi en ansvarig politiker. Marocko skall få betalt för att ta hand om sina egna medborgare som 'råkat' hamna i Sverige! Genialt, eller ...?

Gatubarn, förresten: hur står det till med åldrarna? På Sveriges Radios hemsida står flyktingbarn, men vad är skälet till att de är här? Finns det flyktingskäl, annat än att Marocko inte tar hand om sina egna och levnadsbetingelserna kan vara mycket dåliga för en del människor? Har för mig att kung Hassan för några år sedan skulle bygga 'världens största moské'. Där finns det resurser!

fredag 29 januari 2016

Kina, minus 23 procent





Nyhetsbyrån Nya Kina (Xinhua) har en bild av pågående börsras i Kina. Undrar vad hajen därnere representerar? Kanske rädsla för att de många lokala protester mot olika saker som pågår i Kina skall utvecklas mot en större samordnad och för härskarna farligare rörelse?

Nu rensar partiet ut korrupta pampar i stor skala och skärper disciplinen, förmodligen för att visa att man minsann är minst lika mycket mot korrupta pampar som småfolket. Undrar om det hjälper. Börsen står på minus, och det är kallt i luften i Kina också just nu. Snö och svinkallt. Dåligt väder brukar ha hämmande verkan på protester utomhus, men det kommer väl en vår så småningom.

torsdag 28 januari 2016

Lästips: Jesus and Mo



Ett lästips: den religionskritiska fyrarutors-serien "Jesus and Mo(hammed)". Tecknaren är anonym, av förståeliga skäl. Det är ju inte alla som gillar kombinationen av humor och religion, särskilt inte om ens egen trosriktning råkar bli utpekad som knasig, löjlig, hycklande, ologisk ...

Alla rutorna finns på den här sajten. Man kan alltså följa utvecklingen från början, med ganska primitivt tecknade figurer, och fram mot den färdiga formen.

onsdag 27 januari 2016

27 januari 1944: belägringen av Leningrad hävs



Bildserietips: bilder från Leningrads belägring hittar man på ryska Sputnik (svenska versionen) här. På bilden ovan är det luftvärnssoldater. Sputniks sammanfattning av bakgrunden:

För 72 år sedan — den 27 januari 1944 — hävde sovjetiska trupper belägringen av Leningrad.

Belägringen började den 8 september 1941 och varade i nästan 900 dagar. Den enda rutten till och från staden kallades för Livets väg och gick över den frusna Ladogasjön.
Belägringen bröts den 18 januari 1943 och hävdes den 27 januari 1944. Enligt olika källor föll från 400 000 till 1,5 miljoner människor offer för Leningradbelägringen, de flesta dog av svält.

tisdag 26 januari 2016

Nytt uppror i Nepal?



Från mitten av 1990-talet och tio år framåt utkämpade maoisterna ett framgångsrikt uppror i Nepal. Vad som varit svårare är att vinna freden. Det maoistiska partiet har splittrats, utbrytarpartierna har splittrats. Resultatet är en förvirrad flora av partier som kallar sig för olika varianter av Nepals Kommunistiska Parti - maoisterna. Frågan är om/hur man skall delta i det politiska livet tillsammans med andra partier i Kathmandu (och därmed riskera att korrumperas), alternativt att i någon form fortsätta slå underifrån. Och skall kampen underifrån vara strejker, väpnade resningar, eller det av maoister omtyckte begreppet "långvarigt folkkrig". För det senare behövs en folklig bas. Det behövs också basområden, samt en del vapen.

Nu har det parti som kallar sig för CPN Maoist (ej att förväxlar med CPN-Maoist, notera bindestrecket!) meddelat att man upprättar en parallelladministration i Bajhangdistriktet. Se pilen på kartan. Ännu så länge verkar det mest röra sig om hotelser mot politikerna i Kathmandu: "sköt er, annars ...". Men om centralregeringen inte gillar tilltaget, och om maoisterna kan plocka fram vapen och erfarna kämpar från det tidigare upproret, kan det bli hårda tag. En tanke kan ju också vara att Bajhang ligger så långt bort att huvudstadens korrumperade politiker inte ens bryr sig om vad som händer där.

Vilket stöd det här partiet har över hela landet har jag givetvis ingen aning om. Inte heller hur de andra maoistiska partierna och deras medlemmar kan tänkas reagera. Frågan är om erfarenheterna från det tidigare kriget och dess politiska upplösning, och diverse naturkatastrofer på senare år, gör folk i gemen mer, eller kanske mindre benägna att åter höja upprorsfanan.

söndag 24 januari 2016

Diverse tankeplock en söndagskväll

Kvinnosolidaritet


Hur står det till med solidariteten mellan kvinnor/flickor? Man skulle ju kunna tro att tafsmuslimernas excesser även här i Sverige skulle utlösa en storm av solidaritet med offren. Men det verkar, från många håll, snarare handla om krishantering av modellen "men titta på det här i stället, svenskar gör minsann sådär också ...". Från delar av etablissemanget försöker man/kvinn att styra bort fokus från övergreppen, förmodligen i syfte att inget får störa bilden av migranterna som stackars asylsökare. Här är ett exempel från en bildad person, lärare och vänsterpartist som jag tror varit ganska högt i partistrukturen. Nå, solidariteten från v-partiet har ju haft sina brister tidigare, när det gällde att stötta kvinnor i förorter som störs av otrevliga muslimer. Ur en normal vänstersynpunkt är den här tendensen obegriplig. Men det kanske beror av att de som stödjer den inte är normalt vänsterfolk. Varför vänsterkvinnor skulle ha några varmare känslor för individer som avskyr såväl vänster som kvinnor är svårt att förstå. Jag gör det inte.

Ett påstående som borde medföra klasstryk för den som uttalar det är att de som protesterar mot tafsmuslimernas verksamhet idag är samma figurer som var kvinnofientliga igår. Är det vettigt att med påbud av den typen kollektivansluta folk med en anständig hållning till sverigedemokraterna? Det kan ju innebära att sd får fler sympatisörer av ren ilska, och var det detta som var meningen?

Tidens tecken


2010-talet: den åldrande vänsterns sista chans (om nu inte den chansen redan har sprungit förbi och sumpats).

2010-talet: den åldrande imperialismens sista chans (eller om den kan hålla sig vid liv in på 2020-talet?).

Normalfördelningskurvan

Etnologen och bloggaren Eddy Nehls hävdade vid något tillfälle att man inte av kulturell bakgrund kan sluta sig till hur en individ kommer att uppträda. Det är helt säkert riktigt. Människor kan vara väldigt olika även om de har samma bakgrund. Men om man får en hel grupp att studera, då borde bilden bli annorlunda. Jämför med väljarundersökningar: frågar du en enda tant eller gubbe på gatan hur de kommer att rösta får du en åsikt, men knappast en pålitlig bild av hur opinionen totalt ser ut. Men har du en statistiskt representativ grupp på drygt tusen personer är det faktiskt möjligt att någorlunda väl förutse hur nästa val kommer att gå. (Se "anmärkning" nedan.) Om det ramlar in X tusen migranter från västra Asiens kurdiska eller arabiska områden, borde man inte kunna ha vissa uppfattningar om hur flertalet av dem ser på världen? Normalfördelningskurvan kanske kan visa vilka tankar och världsåskådning hos dem som är den vanliga, samtidigt som man får inse att vissa kan ha helt andra idéer. - Om någon statistiker tycker att den där kurvan är dåligt i det här sammanhanget, så kom med något bättre!

Anmärkning: som jag väl tidigare skrivit på bloggen (eller om det var på någon annans blogg) så kanske de traditionella opinionsundersökningarna blir mindre pålitliga, och paneler på nätet kan bli det som gäller i stället. I vissa lägen vill ju människor inte svara sanningsenligt när det ringer på telefonen. I en webbpanel kan det kännas friare, och ju fler människor som har dator och svarar på enkäter, desto mer kommer resultatet att bli trovärdigt.

Försvar och kapitalism

Försvar och NATO diskuteras i dessa dagar. Här en reflexion som handlar om totalförsvaret och behovet av att ha rejäla resurser i landet ifall handeln med omvärlden skulle störas. Civilförsvar alltså.

Det behövs lager av strategiska resurser, det behövs produktionsmedel och kunnigt folk för att kunna möta en kris utan att samhället brakar samman efter några dagar. Det behövs resurser för att ta hand om naturliga eller mänskligt orsakade katastrofer. Men sådant kostar. Man kan ju tänka sig att en svensk patriotisk borgerlighet skulle ställa upp på det - försvaret av fosterlandet måste ju få kosta! Men hur är det när denna patriotiska borgerlighet/kapitalistklass knappast finns längre, och fosterlandets resursbehov inte är en fråga som finns med i räknenissarnas kalkyler? När kapitalistklassens högre skikt är indragna i de globala nätverken och förmodligen hellre tar sina order från Washington än Stockholm, hur blir det då? - Jag slänger fram hypotesen att i vår tid så passar begreppen 'nationellt försvar' och 'kapitalistiska vinstkrav' dåligt ihop.

UK 1940, SSSR 1941

1940 fick den engelska styrkan i Frankrike fly för livet undan tyskarna, trots rätt små förluster. 1941 tvingades Sovjets styrkor att dra sig tillbaka under några månader under svåra förluster, men Röda armén bröt inte samman och kunde slå tillbaka tyskarna utanför Moskva. Det avgjorde på sikt hela kriget i Europa. Varför får vi då ständigt höra att den sovjetiska armén var så dålig, när den faktiskt klarade av ett mycket tyngre anfall än det som jagade engelsmännen över Engelska kanalen? En hypotes: det beror av att engelsmännen har ett behov av att snacka bort just det.

Sovjet då och Ryssland nu

Man behöver inte överdriva likheterna, men inte heller bortse från dem. Jag tänker på situationen för Ryssland idag, jämfört med 1920-1930-talen.

Dels utvecklingen av landet. Efter första världskriget var Sovjet utsatt för blockader. Även om man ibland kunde inhandla saker utifrån (som metallkombinatet i Magnitogorsk) så tvingades landet mer eller mindre att av egen kraft lyfta sig i kragen, att finansiera uppbygget internt. Det lyckades man med, även om vissa saker slog fel (jordbruket pressades för hårt). Numera är det som bekant sanktioner det handlar om. Ryssland har varit uppstudsigt och måste straffas! Men det innebär också att ryssarna måste utveckla sig internt igen. Import från EU ersätts av egenproduktion. På sikt bra för landet, förmodligen. Och idag finns större möjligheter än på 1930-talet att handla med stater som inte driver sanktions- eller blockadpolitik.

Dels en fråga om mentalitet hos ledningen. Strax innan andra världskriget bröt ut försökte japanerna invadera Mongoliet. Men sovjetiska armén fanns där, och i augusti 1939 spöade den upp japanerna så eftertryckligt att de sprang sin väg och aldrig vågade komma tillbaka. Men här är en intressant detalj: när den sovjetiska militären föreslog att man skulle förfölja de japanska trupperna in i Manchuriet sa Stalin nej. Det blev inget direkt krig mellan Sovjet och Japan. Japanerna slog om till krig söderut i stället.  Därmed fick Sovjet lugn i öster och kunde flytta trupper västerut när Tyskland angrep. 1945 kunde Sovjet sedan slå ut de japanska styrkorna i Manchuriet och Korea.

Jag tror det här säger en del om hur ryska/sovjetiska ledare kan tänka: nämligen lugnt, långsiktigt och metodiskt. För att ta ett modernt exempel: turkarna skjuter ner ett ryskt militärflygplan som (eventuellt) varit inne på turkiskt område några sekunder. Planet var inget hot mot Turkiet, däremot mot väpnade grupper i Syrien som på sikt också hotar Ryssland. En hetlevrad ledare i Moskva skulle ha kunnat förklara krig i detta läge, möjligen med baktanken att NATO inte skulle rädda Erdogan. Det vet man ju inget om, på några dagar hade den här affären kunnat skruvas upp till världskrig. Men Putin nöjde sig med hårda sanktioner mot den turkiska ekonomin. Förmodligen tänker han att Erdogan skall få lite mer rep att hänga sig i så småningom. Det här utesluter inte blixtaktioner om så krävs (tänk på Krim, eller hur ryska styrkor snabbt etablerades i Syrien), men ofta är det långvarigt väntande på rätt tillfälle det handlar om. Detta kan även förklara varför Putin ännu inte har rensat ut den lilla klick liberaler som ännu sitter på nyckelposter i Ryssland. De får fortsätta att göra bort sig ett tag till. Väldigt få ryssar kommer att sakna dem om/när de försvinner. Undrar om Ryssland sitter och väntar på att såväl Turkiets som Saudiarabiens härskare skall röra till det så mycket för sig att de faller - samtidigt som Iran dras djupare in i samarbete med Ryssland och de andra staterna i SCO, Shanghai Cooperation Organisation?

Ja, det var några tankar så här på söndagskvällen.

fredag 22 januari 2016

Fåglars drömmar

... fåglarna drömmer om att de sjunger

himalayatrast

Himalayatrasten, Zoothera salimalii, upptäcktes under ett fältarbete på omkring 4 000 meter höjd i östra Himalaya. Forskarna noterade att det som de trodde var bergtrastar hade olika läte beroende i vilken miljö de befann sig.

I skogen sjöng de vackert och melodiskt. I den alpina miljön ovanför trädgränsen hade den en strävt raspande omusikalisk sång. Efter att ha tagit dna-prover på levande fåglar och jämfört med museisamlingar insamlade under mer än hundra års tid, kunde de konstatera att det var två olika arter det handlade om.