tisdagen den 22:e april 2014

Möjlighet till total ömsesidig förståelse?

Jag läser just nu Sven-Eric Liedmans Stenarna i själen. Form och materia från antiken till idag. Mycket intressant. Angående Thomas Hobbes och hans grovhuggna maskinella materialism från 1600-talet skriver Liedman:

Allt i hans värld är artefakter av olika slag. Människan är en maskin som själv skapar maskiner.
Jag fastnade för det där med "själv skapar maskiner". Länge har det rört sig om enkla mekaniska lösningar som kräver mänsklig kraft för att fungera, men med alltmer avancerad teknik kan maskinerna också alltmer agera själva. Det sista (?) steget är datoriserade robotar som kan fungera helt självständigt. De bör bli kapabla att själva utveckla, bygga och programmera nya generationer av robotar.

En svårighet med oss människor är att vi ibland har svårt att förstå varandra, trots att förståelse är nödvändig för att samhällen skall fungera. Vi måste ha någon sorts teori om andra människors sinnestillstånd, det kallas 'theory of mind', för att kunna leva tillsammans med dem. Vi måste förstå lite grann hur andra människor tänker, och hur de kan reagera på olika händelser. Om jag anar negativa reaktioner för att jag armbågar mig fram i en kö kanske jag inte gör det,

Det slog mig att med robotstadiet skulle den svårigheten kunna överbryggas - om man är robot, vill säga. En robot skall inte behöva gissa vad en annan robot tänker. De bör kunna köra över sina data direkt till varandra så att fullständig klarhet omedelbart uppstår. Därmed borde ett robotsamhälle kunna bli ett av fullständig förståelse, inga missförstånd orsakar konflikter!


måndagen den 21:e april 2014

Av vem?



Jag gick förbi den här minnesbysten med vidhängande förklarande text i förra veckan. Med tanke på motivet står den på rätt plats: Folke Bernadottes väg på Djurgården.

Notera det handtextade tillägget "AV VEM?" på plaketten. I och för sig är det inget problem med det, vi vet att Bernadotte mördades av sionistiska terrorister i Jerusalem 1948. Hade de ansvariga verkligen fått svara för det hade saken kunnat läggas till handlingarna, men så skedde inte.

Vad värre är: minns jag rätt förekom det försök för en del år sedan att kasta tvivel över Bernadottes expeditioner för att rädda folk i slutet av andra världskriget. "Fel" människor räddades (utgångspunkten var förhandlingar om att få ut skandinaver från de tyska lägren, sedan plockade man ut så många det gick oavsett vad de var), "tyskvänlighet" (jo, de tyska inslagen i svenska kungahuset var betydande, men det betyder ju inte att de var nazister), etc. Den där kritiken handlade om att dra ner Bernadotte i skiten. Att människor räddades var oväsentligt. Sionisterna i Palestina behandlade honom som ett hot som skulle röjas undan, och den sortens människor är ännu i farten.

fredagen den 18:e april 2014

Lite påskanknytning


Ägg och höna, det är lite åt påsk det. Men om man skall krångla till det med filosofiska resonemang så kanske ägget verkligen har lärt hönan värpa. För ägget fanns ju först. Fåglarna är avkomlingar av dinosaurier som också lade ägg. Och även om en grupp djur delvis ersattes av en ny grupp så måste ju den nya anpassa sig till förutsättningen för det egna livets bevarande - nämligen att lägga ägg på rätt sätt. Ägget måste lära hönan värpa.

Glad påsk!

torsdagen den 17:e april 2014

Frank B. kliver av

Jag har stor respekt för dem som hållit KP och Proletären gående i en svår tid. Men om de är kloka tar de Franks brev som en varningssignal.
Vilken Frank, vilket brev? - Jo, detta är en kommentar från en som var med redan förr i tiden, Stefan Lindgren, och han skriver om Frank Baude.  Muraren Frank Baude ledde sprängningen av KFML 1970 och bildade KFML(r) i stället. En liten men mycket energisk grupp på yttersta vänstern, som tyvärr orsakade en del skada genom att energin inte alltid gick i bra banor. Numera heter (r) i stället KP, Kommunistiska Partiet, och är en tämligen fridfull organisation.

För ett par dagar sedan såg jag uppgifter på sajten Socialism.nu om att Baude lämnat sin gamla organisation och skrivit ett argt brev om utträde. Det verkade konstigt, men nu har bekräftats från olika håll. Brevet kan man läsa här. Att partigrundaren hoppar av borde vara en stor nyhet, men i tidningen Proletären har det inte stått en notis ens om det vad jag vet. Men via Socialism.nu-sajten hittar jag ett inslag på KP:s hemsida. Där säger nye ordföranden att det var ju tråkigt, men Baude får göra som han vill, och det går bra för partiet i alla fall.

Som tecken på att det går bra för partiet nämns att det kandiderar i dubbelt så många kommunalval som i förrförra valet. Är det verkligen en bra mätare på framgången för en organisation som säger sig vilja införa ett nytt samhällssystem? Eller säger det bara att organisationen numera i stort sett är parlamentariskt inriktade tidningsförsäljare som har en del statsbidrag (presstöd) som man inte vill mista genom att bråka för mycket?

Ungdomar som vill ha mer aktivism torde söka sig åt annat håll. Den kritik mot KP:s ledning och politik som framfördes av den mystiskt försvunna Oktoberrörelsen verkar ännu gälla. Nog kan man skälla på Baude för olika saker, men han verkar åtminstone ha en mer proletär inriktning än det nya KP.

Göteborgsvits från förr: "Det är inte ens fel att man grälar. Det är Baudes."

Fuskbygge?

'Bygget' är de spretiga kvistarna invid stammen

Åsynen av ett ringduvebo i hörnet av Rosenlundsgatan och Ringvägen i morse fick mig att reflektera över tillståndet i samtidens bostadsbyggande över huvud taget. Är det möjligen så att de som smäller upp hus för bostadsrättsföreningar har lärt sig av ringduvorna? Inte bygga för evigheten. Upp med ett snålt och uselt hopsatt hus ("skokartong med kakel på insidan" var det någon som kallade det) och sedan smita med förtjänsten innan kåken måste totalrenoveras om några tiotal år.

Nåja, ringduvan gör så gott den kan där den petar ihop några kvistar till ett rede. Notera på bilden hur glest det dessutom är mellan kvistarna: man ser himlen rakt igenom. Ofta går bona sönder och äggen ramlar ut. (Och hur hälsosam är egentligen boendemiljön för små duvungar i just det där gathörnet?) Nu kan  duvorna lägga tre omgångar ägg under säsongen, och ur den synpunkten är det kanske bra att det blir ett rejält spill - det är ju ändå ingen brist på feta ringduvor! Men om liknande slarvteknik används i hus som antas inhysa människor under många år framöver ..?

Om man dessutom lägger till att folk lockas till bostadsrätter med utsikten av låga avgifter framöver blir läget ännu värre. Är det så att de nya husen är av den kvaliten att det kommer att behövas stora reparationer om bara några år så måste det till ordentliga avsättningar för reparationskontot redan idag - när huset börjar falla sönder är det för sent. Men de som jobbar med reparationer verkar ha framtiden för sig!

I och för sig: det här visar att kapitalismen fungerar enligt sin egen logik. Byggs det hyreshus så byggs de förmodligen för att kunna ge intäkter många år framöver - stabilt alltså. Men när det handlar om bostadsrättsföreningar där byggherren bara skall ta in pengar för sin del och sedan kan slänga över framtida kostnader och problem till gröngölingarna i föreningen ...

onsdagen den 16:e april 2014

Kan imperialister hålla sams?

När man funderar över Ukrainakrisen och andra kriser på senare år (som Libyen och Syrien) kan det vara värt att titta vad Lenin skriver:

Karakteristiskt för imperialismen är just dess strävan efter att annektera inte blott agrarområden utan även högt utvecklade industriområden (Tysklands lystnad efter Belgien, Frankrikes efter Lothringen). Att delningen av världen redan fullbordats tvingar nämligen för det första staterna att vid en nyuppdelning sträcka händerna efter alla slags områden, och för det andra är det betecknande för imperialismen att ett fåtal stormakter tävlar om hegemonin, d.v.s. strävar efter att bemäktiga sig områden inte så mycket direkt för sig själva som för att försvaga motståndaren och undergräva hans hegemoni …

Slutet på citatet verkar passa bra på Ukrainakrisen. Staterna som ingår i USA:s lag klarar sig alldeles utmärkt utan Ukraina, men vill man pressa tillbaka Ryssland är det ett måste att kontrollera detta land. Om lag USA misslyckas med det har man framöver ett Ryssland som inte är svagare, men kanske starkare än tidigare. Och själv har man tappat styrka och prestige. Detta betyder inte att kontrollen över naturresurser och industri är oväsentliga i den här krisen, men de verkar inte vara avgörande. Det handlar om makt, om inflytandesfärer.

Skulle man inte kunna tänka sig ett imperialistiskt förbund som omfattar alla betydande makter och som samarbetar och lägger hela jorden under sig? Teoretiskt är det möjligt. Men praktiskt? - Det första Gulfkriget mot Irak var en sådan stor koalition, den påminde om hur de samarbetande stormakter slog ner Kina år 1900. (Det var styrkor från USA, Japan, Ryssland, England, Frankrike, Italien, Portugal och Österrike som samverkade.) Men vi vet också att stormakternas förbund från 1900 sprack genom första världskriget 1914. Jag gjorde reflexionen att koalitionen mot Irak skulle kunna gå samma väg. Och nu är vi där, nästan. 

Här har vi ytterligare citat från Lenin om möjligheter för imperialister att samarbeta. Det fanns sådana teorier i början av 1900-talet:

Låt oss anta, att samtliga imperialistiska makter ingår ett förbund i avsikt att "fredligt" dela de nämnda asiatiska länderna - detta vore ett "internationellt förenat finanskapital". I det 20:e århundradets historia har vi faktiskt exempel på sådana förbund, t.ex. stormakternas förhållande till Kina. Frågan är, om det vore "tänkbart" att antaga, att sådana förbund - under förutsättning av kapitalismens fortsatta bestånd ... kunde bli långvariga? Att de skulle utesluta slitningar, konflikter och kamp i alla möjliga och tänkbara former?

Det är tillräckligt att klart uppställa denna fråga för att förstå, att svaret inte kan bli annat än nekande. Ty under kapitalismen kan man inte tänka sig någon annan grund för fördelningen av intresse- och inflytelsesfärer, kolonier o.s.v. än styrkan hos dem som deltar i delningen, nämligen deras styrka allmänt-ekonomiskt, finansiellt, militärt o.s.v. Men styrkan förändras olika hos dem som deltar i denna delning, ty en likmässig utveckling av enskilda företag, truster, industrigrenar och länder kan inte förekomma under kapitalismen. För ett halvt århundrade sedan var Tyskland en ynklig obetydlighet, om man jämför dess kapitalistiska styrka med det dåvarande Englands; likadant förhöll det sig med Japan i förhållande till Ryssland. Är det "tänkbart" att anta, att styrkeförhållandet mellan de imperialistiska makterna under tio, tjugo år förblir oförändrat? Det är absolut otänkbart.

I den kapitalistiska verkligheten... är därför "interimperialistiska" eller "ultraimperialistiska" förbund - oavsett i vilken form de slutes, vare sig det är i form av en imperialistisk koalition mot en annan imperialistisk koalition eller i form av ett allmänt förbund omfattande alla imperialistiska makter - ofrånkomligen endast "andhämtningspauser" mellan krigen. Fredsförbunden förbereder krigen och uppstår i sin tur som en följd av krig, fredsförbunden och krigen betingar varandra, ger upphov till de växlande formerna i den fredliga och den icke-fredliga kampen på en och samma grundval, nämligen världshushållningens och världspolitikens imperialistiska förbindelser och relationer.

Man kanske kan säga att förbund av makter har en chef, men att det ständigt finns utmanare som är missnöjda med sin position. Ett tag var England 'herre på täppan'. Under en ganska kort tid har USA kunnat dominera och diktera villkoren. Men nu ifrågasätts chefen alltmer. Det är en historisk ironi att kapitalismens seger i Ryssland och Kina skapat nya tuffa motståndare som inte finner sig i att vara underordnade.

Citaten ovan kommer från Lenins Imperialismen som kapitalismens högsta stadium. Notera 'högsta', inte sista. Jag har inte sett någon spekulera om hur en efterimperialistisk kapitalism kan se ut. Kan man tänka sig en sådan? - Jag vet inte. Lenin igen:

Monopol, oligarki, strävan efter herravälde i stället för strävan efter frihet, ett fåtal av de rikaste eller mäktigaste nationernas exploaterande av ett allt större antal små eller svaga nationer - allt detta har alstrat de imperialismens kännetecken, vilka gör, att vi karakteriserar den som en parasitär eller ruttnande kapitalism. Allt mera utpräglat framträder skapandet av "rentiärstaten", ockrarstaten - vars bourgeoisi i allt högre grad lever av kapitalexport och "kupongklippning" - som en av imperialismens tendenser. Det vore ett misstag att tro, att denna tendens till förruttnelse skulle utesluta en snabb tillväxt av kapitalismen. Nej, enskilda industrigrenar, enskilda skikt av bourgeoisin, enskilda länder uppenbarar under imperialismens epok med större eller mindre styrka än den ena, än den andra av dessa tendenser. I stort sett utvecklas kapitalismen ojämförligt mycket snabbare än förut, men denna utveckling blir inte endast i allmänhet allt mera olikmässig, utan olikmässigheten yttrar sig bl.a. även i de mest kapitalstarka ländernas förruttnande (England).

Alltså: kapitalismen som system ruttnar, blir parasitär, samtidigt som delar av den kan fortsätta att utvecklas kraftigt. Denna ojämna utveckling gör att systemet blir instabilt och att olika maktgrupper försöker trampa ner varandra för att inte gå under i konkurrensen. I värsta fall blir det krig.

Frågan är om det går att backa ut ur imperialismen men ändå behålla systemet? En del människor drömmer om det och vill ha tillbaka en gammaldags 'hederlig' kapitalism utan vansinnesspekulationer. Jag undrar om det är praktiskt möjligt. Drar man ur proppen för imperialismen är nog hela systemet i spillror och måste återuppbyggas på nya grunder.

måndagen den 14:e april 2014

Komiskt

Det här är komiskt. "Visa/MasterCard team" har hittat ett fel:

Hej!
Vi har märkt att din senaste betalning åtalades tva ganger på samma gång, och det är på grund av ett tekniskt fel.
När du bekräftar informationen på kortet, kommer vi att återbetala till ditt konto.
Sida återbetalning:

Tja, det engelska 'charge' kan ju betyda flera saker, 'debitera' är en, 'åtala' en annan. Det har sina risker att använda maskinöversättning, nigerianska (eller vad ni nu är) gossar! Ni behöver nog öva mer än "tva ganger" för att det skall bli rätt.

Och det är här komiskt också: Kildén & Åsman drabbas av politiskt vanvett för att Jan Guillou fått Myrdals Leninpris! Somliga trotskister verkar aldrig komma över de historiska oförrätterna! Inte lär de få något Leninpris heller.

lördagen den 12:e april 2014

Staten ut ur skamvrån?

Från en artikel i Svenskan med titeln "Varför investeras det så lite i Sverige?":

Stockholms framgångar inom teknologisektorn förklaras av att det har funnits en stor relevant kunskapsbas, människor med en internationell utblick och ett entreprenöriellt driv. Internationellt högrankade institutioner som KTH och Handelshögskolan har också spelat in, men man ska inte underskatta den roll som Stockholms stads satsningar har spelat, där de genom sitt bolag Stokab har byggt en digital infrastruktur i absolut världsklass, med hög kapacitet, tillgänglighet och låga priser som följd.

Andra europeiska länder och storstäder som har haft en helt marknads- och operatörsdriven utbyggnad av sin digitala infrastruktur ligger mycket sämre till i alla avseenden. Och det är slående att det finns mycket få andra europeiska företag som har tagit någon plats av betydelse på toppen av den nya internetvågen.

Det är intressant att en offentlig satsning jämförs med privata, och den offentliga vinner. Skribenten Per Lindvall avslutar med den här, salvan. Det är ...:

... obegripligt och gränsande till stolligt att regering och opposition inte inser att svenska staten har en mycket viktig roll att spela för att sätta detta kapital i arbete på hemmaplan för att vårda landets och sin egen intjäningsförmåga.

Det finns saker att instämma i såväl som att kritiskt diskutera i denna artikel. Att företag inte investerar är inte bara en svensk företeelse. Men tendensen i artikeln är intressant. Nu kommer det offentliga tillbaka, efter några årtionden i skamvrån. Det talas till och med om skattehöjningar därute! En nyliberal knäppis kanske tror att detta är socialism. Det är snarare kapitalistisk realism. Vanskötsel av samhället hotar vinsterna. Kapitalismen klarar sig inte utan en stödjande stat. För socialism krävs mycket mer än att bara bli lite mindre stollig.

fredagen den 11:e april 2014

Festligt? Tragiskt?

Sammandrag av en opinionsundersökning i USA om Ukraina:

  • 13% of us in the United States want our government to use force in Ukraine;
  • 16% of us can accurately identify Ukraine’s location on a map;
  • the median error by Americans placing Ukraine on a map is 1,800 miles;
  • some Americans, based on where they identified Ukraine on a map, believe that Ukraine is in the United States, some say it’s in Canada, some Africa, some Australia, some Greenland, some Argentina, Brazil, China, or India;
  • only a small number believe Ukraine is in an ocean.

Hela artikeln finner man här. Man kan ta resultatet som bevis på vilka knäppskallar USAmerikaner är. Men det finns en annan sida. Det intressanta är att ju mer informerade folk är desto mindre benägna är de att önska krig.