tisdag 19 augusti 2014

Så obeskrivligt trist, och farligt, och förfärligt

Några rader från Johan Cronemans hårtslående krönika i DN:

Svensk television, svenska nyhetsredaktioner, borde ju vara intresserade av hela sanningen, diskutera flera olika teorier, inte bara den politiska sanning som Carl Bildt ristade i sten bara timmar efter det att MH17 gått i marken. ...

... nej, här följer vi den officiella Bildt-linjen, och ingen annan.

Det är slappt, och det är ett svek mot läsare och tittare. ...

Jag vill ha hela sanningen – Carl Bildts politiska propagandanummer är jag inte ensam om att ifrågasätta. ...
Konsensus råder, tyst det är i husen. Så obeskrivligt trist, och farligt, och förfärligt.

Är det på detta sätt som västliga media uppträder när de letar efter nyckeln/sanningen?
Om man lägger ihop flygplanshistorien nu med ubåtsspektaklet på åttiotalet borde Bildt med rimligt kritiska media i hälarna, och en opposition på hugget, vara politiskt död vid det här laget. Men han bara seglar vidare. Undrar hur det går för Croneman efter den här attacken? Har han en sådan ställning som äldre erfaren journalist att det här är riskfritt (alternativt: går han i pension snart?), har han stöd från tidningsledningen, eller vad?

En del skäller ju på 'journalisterna' för vad media för ut, men i allmänhet torde det vara redaktionsledningarna och mediernas ägare som bestämmer vad som kommer ut till allmänheten. Journalisterna är knegare som sammanställer material, men de har inte sista ordet om vad som publiceras, i alla fall inte när det rör känsliga saker. Och att kritisera Bildt är känsligt, liksom att ifrågasätta den officiella versionen av vad som hände när det malaysiska planet störtade.

Pirater för medborgarlön

För över två år sedan översatte jag några avsnitt från tyska Piratpartiets ekonomiska program, bland annat detta ...:


Villkorslös grundinkomst och lägstalön
Vi pirater går in för införande av en villkorslös grundinkomst som uppfyller vårt partiprograms mål om "rätten till säker existens och socialt liv". Denna skall:
möjliggöra säkrat uppehälle och social delaktighet, utgöra ett individuellt rättsanspråk och garanteras utan behovsprövning eller tvång till arbete eller andra motprestationer. Vi vet att en villkorslös grundinkomst kommer att avsevärt ändra välfärdsstatens tankemönster. Istället för med klassisk partipolitik måste dess införande ske genom ett brett medborgardeltagande.
Vi märker många hängivna människor som i åratal inom och utom partierna har arbetar för en villkorslös grundinkomst. Vi vill föra detta engagemang till den politiska arenan i Förbundsdagen och med möjligheterna där stödja en bred framför allt väl underbyggd debatt i samhället. Därför vill vi inrätta en undersökningskommission i den tyska Förbundsdagen, vars mål skall vara konkret utveckling och utvärdering av nya liksom befintliga grundinkomst-modeller. För varje koncept skall de förutsebara konsekvenserna liksom för- och nackdelar visas och göras kända för allmänheten. Samtidigt kommer vi i Förbundsdagen att arbeta för att rättsliga grunder för folkomröstningar på förbundsnivå införs innan slutet av mandatperioden.
De skall göra det möjligt för medborgarna att direkt föra undersökningskommissionen framlagda liksom andra grundinkomstmodeller som lagförslag till omröstning. För att då kunna välja mellan ett flertal koncept samtidigt bör folkomröstningar med preferensvalförfarande kunna genomföras.
Fram till införandet av en villkorslös grundinkomst är piratpartiet för en rikstäckande lagstadgad minimilön.
... och jag undrar hur länge det skulle dröja innan det svenska partiet eventuellt tog upp de här tankebanorna. Nu har vi svaret.


Inbäddad bildlänk
Bild kapad från Anna Trobergs Twitterflöde

Bara ytterligare ett mindre tyskt pirat-citat innan jag går vidare till Anna Trobergs besked i ämnet:

Vi pirater är övertygade om att det överväldigande flertalet människor kommer att använda en säker existens som grund för utveckling av sina ekonomiska och sociala möjligheter. Trygg tillvaro skapar fritt utrymme för självbestämd bildning och forskning samt ekonomisk förnyelse. Det underlättar och möjliggör att ta oavlönade förtroendeuppdrag, att ta hand om anhöriga, att vårda barn, oberoende journalistik, politisk verksamhet eller skapandet av konst och fri programvara. Detta gynnar hela samhället.
Piratpartiet har därför inriktat sig på lösningar som individuellt och villkorslöst garanterar en trygg tillvaro och social delaktighet, och därigenom vidmakthåller och möjliggör ekonomisk frihet. Vi vill förhindra fattigdom, inte rikedom.
Nu över till vad Anna Troberg skriver:

Den snabba tekniska utvecklingen har lett till en aldrig tidigare skådad materiell välfärd. Det är bra, men vi har fortfarande inte hämtat ut den tekniska utvecklingens högsta vinst, välfärden bortom arbetslinjen.

Dagens ökade automatisering leder nämligen inte bara till billigare produkter och tjänster. Den leder också till allt färre traditionella arbetstillfällen – och det är bra. Det tvingar oss nämligen att överge en förlegad syn på arbete, samhällsnytta och människovärde.

Redan i dag saknas det traditionella arbeten åt alla. Ungdomar och nya svenskar drabbas hårdast. De som har tur får en projektanställning eller hälls in i en av alla tillfälliga arbetsmarknadsåtgärder. De som har otur får aldrig in en fot på arbetsmarknaden. Det leder till utslagning, stigmatisering och psykisk ohälsa. Det är oacceptabelt. Samhället måste omdefiniera vad arbete är och sluta mäta samhällsnytta och människovärde i antalet betalda arbetstimmar eller sålda produkter. ...

Människor som i dag anses vara en ekonomisk belastning tillför i realiteten oändliga värden till samhället. Några bidrar till Wikipedia, ett verktyg som används gratis av alla svenska skolor. Andra skapar musik, konst och böcker. Några ger äldre den sociala kontakt som samhället inte längre tycker sig ha råd med, andra vårdar anhöriga utan någon ersättning alls. Det är dags att uppmärksamma och uppskatta dessa insatser i samhället.

Och av det dras politiska slutsatser:

  • arbetslösa och bidragstagare ska ges större möjlighet att arbeta ideellt istället för att delta i arbetsmarknadsåtgärder utan att för den skull riskera att förlora sina bidrag.
  • alla arbetsmarknads- och socialförsäkringar snarast möjligt samlas under ett tak. Ett samlat, mer tydligt och rättssäkert system är ett mindre stigmatiserande och mer medmänskligt system där människor inte faller mellan olika stolar eller skickas runt i ett försök att göra kostnaden till någon annan myndighets problem.
  • ett system för medborgarlön sjösätts inom en tioårsperiod. En garanterad grundförsörjning skapar nya möjligheter att förkovra sig och bidra till samhället på alla de kreativa sätt som dagens arbetsmarknadsmodell både hämmar och ofta aktivt motarbetar.
Vad skall man göra/tycka i det här läget? - Jag vet att flera av mina läsare reser ragg vid åhörande av ordet 'medborgarlön'. Det är borgerligt och farligt, spelar kapitalisterna i händerna enligt deras redan tidigare meddelade synpunkter. Jag tycker fortfarande att det tänkandet är för snävt. Om man i stället ser förslag av den här typen som upplösande element i ett alltmer förstelnat kapitalistiskt samhälle, hur låter det då?

Samhället består av form och innehåll. (Det är ett alternativt sätt att se samhället jämfört med begreppen bas-överbyggnad - båda sätten att tänka finns hos Marx.) Den kapitalistiska formen bestäms av att samhället har ett kapitalistiskt innehåll. Men innehållet befinner sig i upplösning. Det fungerar bra för en del parasitära element i samhället, ungefär gräddan av 'en-procenten' och dess närmsta medhjälpare. För övriga blir systemfelen allt mer märkbara. De kräver ändringar i innehållet. När innehållet ändrats tillräckligt mycket kommer det att slå igenom på formen. Och detta utan att det upplevs som speciellt 'konstigt' av flertalet människor, eftersom ändringarna kommer att verka logiska med tanke på det tillstånd samhället befinner sig i.

I stället för att bara veva på om hur dåligt det är med medborgarlön, garantiinkomst eller vad det nu kallas borde det vara bättre att 'ta debatten', visa på dåliga sidor av förslagen och be förslagsställarna att berätta om/vad de tänker sig göra med dåligheterna.

söndag 17 augusti 2014

Olika lärokurvor

Här är en slutsats av en gästskribent på Juan Coles blogg:

A thoroughly uncomfortable conclusion is beginning to emerge for the Netanyahu government. It is that while the IDF may have become a lot more effective in the past six years, its opponents in Gaza have learnt even more.

Med andra ord: fastän israelerna jobbat upp sin förmåga till krigföring i stadsmiljö sedan förra Gazakriget så har palestinierna jobbat upp sig ännu mer vad det gäller att försvara sig. Den palestinska lärokurvan stiger brantare. Man kanske kan jämför med utvecklingen i Libanon: en gång lätta jaktmarker för israelerna, sedan helt omöjliga när Hetzbollah utvecklade motståndet politiskt och militärt. En liknande situation kan skönjas i Gaza.

Hamas lyckades få iväg en enstaka raket mot Tel Avivs flygplats vilket stängde av mycket av flygtrafiken några dagar. Israel har inte lyckats eliminera, eller ens allvarligt skada Hamas. Det kan knappast kallas annat än ett nederlag. Målen för kriget mot Gaza (vilka de än var, det verkar ha skiftat) har inte uppfyllts, och därmed är termen 'nederlag' rimlig. Dessutom har de israeliska förlusterna ökat jämfört med förra Gazakriget. Palestinierna finns kvar, de slår tillbaka allt kraftfullare - och i norr finns Hetzbollah med ett formidabelt raketlager, drönare och andra militära finesser.

Hade den här situationen behövt uppstå om israelerna tidigare tagit till sig principen om att "man kan göra mycket med bajonetter, men inte sitta på dem"? Nu driver utveckling iväg mot total katastrof, eller mot en ny enhetlig stat som täcker hela det historiska Palestina. Israelerna har själva slagit sönder möjligheterna till en tvåstatslösning. Och i den processen har man släppt fram krafter som inte är så trevliga: det relativt sekulära PLO har ställts åt sidan till förmån för det islamistiska Hamas. Var det verkligen så man hade tänkt sig, eller var man übersmart?

På tal om lärokurvor så skriver den indiske veterandiplomaten Bhadrakumar om spelet mellan Ryssland och EU. Han frågar vilket motiv EU har att delta i sanktioner:

... make sure that Russian people don’t get to eat enough vegetables and fruits and would have vitamin deficiency unless the Kremlin changed its Ukraine policies in accordance with the EU’s wishes? This is all becoming a silly joke.

However, something good will come out of this all if Russia comprehensively discredits the West’s obnoxious practice of using sanctions as political weapon against obstreperous countries that refuse to buckle down to their leadership.

(Ursäkta ett ögonblick, måste slå upp 'obstreperous' i mitt gamla lexikon. "larmande, bullersam; oregerlig". Undrar hur många engelska engelsmän som förstår vad ordet betyder?)

Ja, även i den här ukrainska krisen och sanktions-slagsmålet finns en lärokurva. Undrar om taffligheten på den europeiska sidan kan hänga samman med att den gamla generation av politiker från det kalla krigets dagar är död eller pensionerad? Till skillnad mot det nya gänget hade gamlingarna vanan inne att hantera stormaktskriser och se till att de inte gled utom kontroll. Nu måste de nya jobba sig uppför lärokurvan, till en nivå där de förstår att man inte kan dribbla hur som helst med en stormakt som Ryssland. Det är en jäkla skillnad mellan att ge sig på Ryssland jämfört med exempelvis Libyen! Den här bilden illustrerar hur det kan gå:


lördag 16 augusti 2014

Diverse lästips

Ett problem med nätet är att man lätt blir splittrad: man läser lite här, lite där, får ingen riktig koncentration till skillnad mot när man sätter sig ner med en enda bra bok och bara läser. Mot den bakgrunden är det kanske inte så lämpligt att strö nättips omkring sig, men jag gör det i alla fall. Vi kan börja lite från sidan, med en rubrik från Svenskan:


Mysterium? - Nja, den som vill läsa mer djupgående och mindre förvirrade/förvirrande analyser av läget i Ukraina än vad som bjuds här föreslås titta in hos The Vineyard of the Saker. (Lustigt namn: 'Vingårdens jaktfalk', tänk vad folk hittar på!). Där förekommer analyser och rapporter angående flera krishärdar idag, bland annat Ukraina. Och efter att ha läst dem är det inte så mystiskt längre att Kievjuntans soldatesk inte lyckats inta Donetsk, eller att NATO närmast ser i syne vad det gäller ryskt pansar!

Här följer några andra länktips, några som kanske förbryllar/stör/upprör mina trogna läsare. Jag tar två som ligger på varsin politiska kant men som ändå är läsvärda. Jag utgår från att mina läsare förstår att 'läsvärd' och 'jag håller med i allt som skrivs' inte är samma sak. 'Läsvärd' kan ju också betyda 'här står det något konstigt/vansinnigt som får en att tänka till' och i bästa fall kan leda till en klargörande debatt:

Högerytter: Tankesmedjan Motpol, ett gäng nationalister och traditionshyllare, 'identitärer', långt borta från dagspolitikens huvudström. Å andra sidan är väl dagspolitikens huvudström idag så smal och gyttjig att man inte behöver gå så långt ifrån den för att hitta tankegods som är avvikande och ibland till och med verkar hälsosamt. Jag antar att det faktum att Motpol inte är uppbunden till denna eländiga nyliberala huvudström gör att tankarna kan flyga friare och ibland hitta den intellektuella analysens guldkorn i samtidens grus. Ibland kommer här riktigt bra saker, vare sig det gäller litteratur eller dagspolitik. Det är inga rännstensgangsters som skriver även om man har vissa aningar om vad som rör sig ute i folkdjupet!


VänsterytterKommak, som skall uttydas Kommunistiska Arbetarkommunen. Detta är nätversionen av den tidigare kortlivade papperstidningen med samma namn, utgiven av den mystiskt försvunna Oktoberrörelsen. Vad jag vet finns det tre nätsidor i Sverige som säger sig/verkar ha maoistisk anknytning, och denna är en av två som är läsvärd (den tredje är det knappast). Efter en trög start har Kommak kommit igång ordentligt, såväl med korta nyhetsposter som längre inlägg. Vilken relation, om det nu finns någon, Kommak har till Järnbastionen har jag ingen aning om, men hittills har den senare knappast haft några korta nyhetsartiklar, och uppdateras inte så ofta. På senaste tiden har Kommak uppdaterats dagligen. Närmare verkligheten i rännstenen, men inte gangsters!

(Uppdatering: har fått meddelande om att Kommak inte har/inte vill ha något med Järnbastionen att göra.)

Kommunistiska Arbetarkommunen


Både de här sajterna verkar ha ambitionen att få igång en större rörelse i den svenska politiken. Men här är något annat,  

Kultur till höger & vänster, nämligen Rysk konst. Det är en ny blogg med just rysk konst, gammal och ny, och jag hoppas den blir långlivad. För säga vad man vill om den ryska målareliten före, under och efter Sovjet, måla kunde den! Som här: 'Pojke från Krim' Крымский мальчик (1946).

87491384_Iz_serii_Deti_voynuy__Kruymskiy_malchik_1946

torsdag 14 augusti 2014

Anarkister & svenska nassar

Från en längre artikel av en ukrainsk aktivist, där bland annat anarkisternas konstiga beteende skärskådas. Det finns en svensk vinkel på det hela också:

Moreover, some so-called «anarchists» are openly fighting on the side of the punitive squads under the command of Nazis - in the battalions "Azov" and "Donbas", publicly boasting that they are trained by Swedish racists – those ones who are boasting with the murder of Ukrainians. 

Var det inte så att stora delar av anarkiströrelsen i Italien anslöt sig till Mussolinis fascister på 1920-talet? Mönstret verkar gå igen, men i ärlighetens namn är det inte bara anarkister bland folk som kallar sig 'vänster' som har konstiga idéer om vad som händer i Ukraina.

(Inte) Fred i tvåhundra år!

Så här kunde våra sista motståndare i ett krig ha sett ut - norska soldater modell 1814. En tråkig historia när 'brödrafolken' sköt på varandra i slutfasen av Napoleonkrigen. Men de blev inte de sista ...


Är krig inte krig om man byter etikett, kallar det 'insats', eller kanske 'fredsframtvingande insatser'? Någon kanske har hört om 'den svenska insatsen' i Afghanistan? Någon kanske har funderat över vad 'fredsframtvingande' möjligen kan innebära? Det låter faktiskt inte riktigt som 'fredsbevarande insatser' som det talades om tidigare när svenska trupper låg ute på FN-uppdrag i olika delar av världen. Det låter snarare som förskönande omskrivningar just för ... krig. Och några trupper under FN-flagg har vi inte längre.

Låt oss höra på en (verbal) salva i ämnet 'Sverige och freden' från förre socialdemokratiske försvarsministern Thage G Peterson. Jag har saxat några meningar från Föreningen Afghanistansolidaritets nyhetsbrev:

Det hävdas i dag att Sverige har levt i 200 år utan krig. Men det är inte sant! Sanningen är att Sverige har varit i krig i snart 13 år. Inte i vårt närområde visserligen. Men Sverige har varit i krig i Afghanistan.

Det är sant att Sverige efter vapenvilan som slöts i Moss i Norge den 14 augusti 1814 har fått njuta av freden och friheten. Sverige ställde inte upp på några krig i Europa under 1800-talet. På 1900-talet blev vi inte indragna i de två världskrigen. Men på 2000-talet har vi varit i krig i Afghanistan. Det hävdades att Sverige var i Afghanistan på ett fredsuppdrag. Men nu har hemvändande soldater berättat hur det i verkligheten har varit. Svenska soldater har varit i strid. En officer berättade nyligen i Sveriges Radio att man ofta har varit i strid. Men att de politiker som fattade besluten om att skicka svensk trupp för strid i Afghanistan inte vill prata om det. Jag möter nästan dagligen dem som frågar: Hur kunde det bli så här? Varför träder ingen fram och försvarar vårt aktiva deltagande i kriget?
Och vidare:

Ett nytt och osvenskt sätt att se på konfliktlösning har tagit plats i vårt land. I takt med detta ändrade synsätt på hur fred skall nås och upprätthållas så har det hävdats att en ny folkrätt håller på att växa fram som innebär en acceptans av våldet under täckmanteln om självförsvar och mänskliga rättigheter. Denna nya väg är en farlig väg. Den öppnar för krig i större skala. Och legitimerar våldet och dödandet i relationer mellan länder och folk. Den nya svenska linjen kan ses som en anknytning till den förhärskande doktrinen hos stormakterna i väst om konfliktlösning genom militära interventioner. Men interventionerna i Afghanistan, Irak och Libyen är inga lysande exempel till eftervärlden. Tvärtom. Interventionerna har skapat misslyckade stater med ännu mer av oro och konflikter! Afghanistan är i dag längre bort från freden än när kriget började för tretton år sedan. Till detta bedrövliga tillstånd har Sverige medverkat.
Sverige är numera i krig med figurer av den här sorten. Men kom ihåg: I Afghanistan är det alltid hemmalaget som vinner!
Följ länken ovan till Afghanistansolidaritet så kan du fylla i din epost-adress och prenumerera på nyhetsbrev som kommer varannan vecka!

Naturligtvis måste 'insatsen' i Libyen också räknas som krig. Svensk militär deltog i krigsoperationer mot en oberoende stat som vi inte hade något otalt med. Den som hävdar att spaningsflygningar mot bombmål i Libyen för NATO:s räkning, och spridande av propaganda mot den lagliga libyska regeringen på libyskt territorium, inte är krigshandlingar måste ha en ganska konstig verklighetsuppfattning.

Thage G gör en hedervärd insats som krigsmotståndare. Det gäller även ett fåtal andra socialdemokrater. Men inte för flertalet. Skam över dessa ynkedomar!

Smaskens för vänsterfältet?

Det fanns stora förhoppningar att välfärdsektorn skulle bli en expansiv marknad för svensk företagande i Sverige och utomlands. Vad som kan konstateras är att den svenska välfärdssektorn blivit en snabbt växande marknad för utlandsägda företag.

Hoppsan, jaha, det hade politikerna som 'lekte affär' inte räknat med. Det blev tvärtom. Man får tänka sig 'tvärtomspråket' när de socialmoderata nyliberala politikerna pratar: säger de 'bättre' så bör man tänka 'sämre'. Säger de 'effektivitet' så fundera på om det inte snarare är 'kaos' det kommer att handla om. Här är mera intressanta rön:

Under perioden 1993-2006 minskade motståndet mot privatiseringar inom sjukvård och äldreomsorg. Efter 2006 vände opinionen och motståndet mot privatiseringar har ökat inom dessa områden, särskilt efter 2010. Våren 2007 fattade riksdagen beslut om att upphäva ”stopplagen” (Prop. 2006/07:52). Samtidigt ökade svenska folkets stöd för en stopplag och under senare år har det varit en klar övervikt för förbud mot vinst när det gäller sjukhusvård. Det råder i denna fråga bristande åsiktsöverensstämmelse mellan väljare och valda både på nationell och på regional nivå (Karlsson 2013).

Ett intressant citat till, från samma skrift men om en annan sak:

I ett globalt perspektiv har debatten om privatisering varit mycket intensiv när det gäller vattenförsörjning. I 2003 års undersökning ingick en fråga om att fortsätta driva vattenverk i offentlig regi. Ingen fråga inom området har gett ett så starkt utslag, och i ingen fråga har partiernas sympatisörer varit så samstämmiga. Svenska folket var klart motståndare till en privatisering av vattenförsörjningen och det gällde också 2008 när frågan på nytt ställdes.

Jaha, och varifrån kommer nu detta? - Jo, Starkt stöd för välfärdsstaten av Lennart Nilsson. Det är ett kapitel i boken Mittfåra och marginal som i sin helhet även kan läsas på nätet. Den ges ut av SOM-institutet i Göteborg (SOM står för Samhälle, Opinion och Massmedier) som presenterar sig som följer:

SOM-institutet är en opartisk undersökningsorganisation vid Göteborgs universitet. Sedan 1986 har SOM-institutet arbetat tillsammans med forskare inom en rad olika forskningsfält för att belysa opinioner och för att förstå svensk samhällsutveckling. 
Här är alltså ytterligare material som borde vara smaskens för hela det politiska vänsterfältet att kasta sig över och göra politik av, och fullständigt mosa Alliansgänget. Men hur är det? Socialdemokraterna verkar inte säga så mycket, vänsterpartiet piper lite om vinster i vården ... men så mycket mer är det inte. Kan det vara så att de där människorna inte är vänster utan faktiskt tillhör samma skikt av politiker som Reinfeldtarna, och som utan att skämmas har helt andra åsikter och planer än de väljare vars intressen man påstår sig företräda? - Det kan ju faktiskt vara ett argument för att det är tämligen meningslöst att rösta! Vare sig du röstar för eller emot Alliansen kommer du att få dras med deras politik!


Undrar om detta kan symbolisera en samtida arbetarrörelsepolitiker som på glödande däck rusar fram mot nya djärva mål i akt och mening att tjäna folket?

onsdag 13 augusti 2014

Blir politiken viktigare, och i så fall vilken politik?

Det här är en tabell jag tagit fram genom att lattja lite med World Values Survey. Har nämnt WVS för nära ett år sedan.

Samma frågor ställs i ett antal länder. En handlar om hur viktigt i livet människor tycker att politik är. Man kan ju undra över definitionen av 'politik', men så här ser svaren ut i en intressant tidserie för Sverige. Siffrorna är procent av de svarande, utom (N) längst ned som är antalet svarande. Det har hänt något intressant mellan första och senaste undersökningen: i första omgången ansåg 53 procent att politik är helt eller ganska oviktigt, i den senaste har den inställningen sjunkit till 37 procent. Samtidigt har de som anser politik mycket eller ganska viktigt ökat från 47 till 63 procent.


Sweden



1994-1998 1999-2004 2005-2009 2010-2014
Important in life: Politics



Very important 11 11 15 17
Rather important 36 43 47 45
Not very important 41 37 29 28
Not at all important 12 8 8 9
Missing; Unknown 0 0 0 0
No answer 0 0 0 0
Don´t know 0 0 0 0
(N) 1,009 1,014 1,003 1,206


Vad betyder detta? Är det partipolitiska intressen som växer, trots att de dominerande partierna står på samma nyliberala fläck och trampar allihop, skriker åt varandra och gör konstiga 'utspel'? Eller handlar det om intresse för samhällsfrågor som ligger utanför partisfären?  Om det är det senare som gäller så borde det vara intressant såväl för icke-parlamentariska medborgarrörelser som för renodlade partigrupper som har valt att arbeta utanför parlamentarismens ramar.

Om man kombinerar data som WVS tar fram (och som medger internationella jämförelser) med andra mer specifika svenska undersökningar borde det finnas mycket sociologiska grunddata för att utarbeta politik både för intressegrupper och partier. Stödet för välfärdsstaten är ännu väldigt stort i Sverige, det tycks som om tanken att politik är viktig lever och frodas - vad gör man av det? Kan det vara så att det är sverigedemokraterna som är skickligast att utnyttja detta för närvarande? Kan man tänka sig att några skärpta marxister tar sig an dessa data och skapar knivskarp klasspolitik? Eller någon annan grupp?

tisdag 12 augusti 2014

Vad betyder en symbol?



En bild upphittad på Stefan Lindgrens blogg 8 dagar. Är det inte i den där Azov-bataljonen som minst en svensk befinner sig?

söndag 10 augusti 2014

Pengar

Dessa rävar har ingen särskild koppling till något annat i detta blogginlägg. Jag bara undrar: om man inte bara har en, utan två rävar bakom örat (eller en bakom varje öra), är man extra listig då?

Här följer ett  citat från Marshall McLuhan. Detta publicerades första gången 1964, när datamaskinerna ännu var stora som hus (små hus, visserligen, men i alla fall) i hans berömda Media. Det är från kapitlet 'Pengar - den fattiges kreditkort':

Idag äventyrar elektrotekniken själva penningbegreppet, i och med att den nya dynamiken för sambanden människor emellan skiftar över från fragmenterade media som det tryckta ordet till alltomfattande massmedia som telegrafen.

Gamle Marshall var något på spåren, en utveckling som formligen skenat de senaste årtiondena. När telegrafen kom i större skala på 1840-talet kunde man börja 'telegrafera' pengar i ställer för att lägga dem på posten med förhoppning om att de skulle nå mottagaren så småningom. Nu kunde 'pengar' skickas med ljusets hastighet i stället för med posttågets, diligensens eller postbåtens hastighet. I Sverige blev det möjligt 1853 när den första telegraflinjen öppnades mellan Stockholm och Uppsala. Undrar om telegrafi ännu används någonstans idag? Den tekniken måste väl vara i stort sett död?

Hur är det idag: pengar är siffror som någon skriver in i ett konto i en datafil, och sedan kan dessa siffror blixtsnabbt skickas över hela Jorden. 1853 garanterades deras värde av guld eller silver. Idag finns ingen garanti alls. Samtidigt använder gemene man mindre och mindre av det  vi normalt tänker på som pengar (sedlar och mynt). Våra pengar ligger i en svårbegriplig cyberrymd där ettor och nollor valsar runt i näten mellan olika datorer. Vad innebär det för vår förståelse av pengar, av 'penningbegreppet'? Pengarna börjar bli lika handfasta som spöken eller hägringar. Tiggaren som samlar enkronor i sin pappmugg utanför en butik börjar se ut som en varelse från en annan tid - kanske därför reaktionerna från olika håll blir så häftiga? Vi är moderna. Men så kommer dessa urtidsvarelser av en sort som knappt synts i Sverige sedan början av 1900-talet (och på den tiden kunde man ännu sätta tiggare i fängelse). Samtidigt växer en generation upp som tar persondatorn och mobiltelefonen för givet, och ser ett plastkort i stället för mynt och sedlar som det naturliga sättet att betala. Det måste slå igenom någonstans i deras tänkande.