tisdag 17 januari 2017

Myror som bönder sedan 50 miljoner år

Andra arter har mixtrat med naturen långt innan vi gick loss. Kolla här, myror som svampodlare! Det kan ju ge den tänkande lite saker att tänka på, exempelvis hur människans utveckling och naturpåverkan förhåller sig till vad andra varelser har hittat på under hundratals miljoner år!

söndag 15 januari 2017

Kina tar ledartröjan (?)

Sålunda skriver förre utrikes-excellensen Bildt:

Det är onekligen något av en historiens ironi att den som kommer att sjunga globaliseringens lov i Davos blir ledaren för världens största kommunistiska parti. Kinas president Xi Jiping kommer till Davos och talar på tisdag.
Det är alltså på World Economic Forum han skall tala. Här är fulla texten av ett brev som Xi skrivit till en schweizisk tidning inför besöket i Schweiz:

We meet at a time of angst about the prospects of the world economy, growing backlash against economic globalization, and rising populism and trade protectionism. There is a stronger call for revisiting and changing the current paths of development, systems of wealth distribution and models of governance. The direction of the world economy is a subject of heated discussion.
Vad menar Xi med att ändra de nuvarande utvecklingsvägarna, systemen för välståndsfördelning och modeller för styre? Att ha heta diskussioner är en sak, men tänker kineserna nu definitivt lämna den låga utrikespolitiska profilen och kräva att få ställa sig i ledningen?

Det är klart att så länge Kina har nytta av en exportledd ekonomisk utveckling kommer man också att tala för "globalisering". I och med utvecklingen i delar av Europa och USA så finns det anledning för de kinesiska ledarna att fundera på utvecklingen och oroas. Missnöje och motstånd märks på många håll. Det kan drabba även kinesiska kapitalintressen.  Vad USA hittar på är ju ganska oklart ännu så länge, även om Trump har pratat en hel del, men håller han ord någorlunda (det kanske man inte skall lita på till hundra procent) så kommer inte hans administration stå i spetsen för globaliseringsligan. Och då får Kina en möjlighet att visa vem som är ledare idag. Samtidigt finns det starka nationalistiska strömningar i Kina, och de kanske kan röra till det för landets ledning om de kommer loss okontrollerat. Kommande år kan bli spännande. Snart en Sidenväg även nära dig!

lördag 14 januari 2017

Produktion, distribution, vaktstyrka

Man kan sammanfatta följande slumpvis hopplockade nyhetsposter om Kina såhär: Produktion, distribution, och en rejäl vaktstyrka.
Xinhua skriver mer om denna robotproducerande stad mitt inne i Asien. Robotar, det låter lite mer avancerat än enkla plastgrejor. Det är utveckling och produktion på hög nivå som också kräver personal på hög nivå.

Det räcker inte med att producera mängder av prylar, de måste distribueras också. Mycket, kanske det mesta, dånar iväg med snabbtågen från Kinas industrier till konsumenterna i övriga Asien och Europa, men en del går också sjövägen. Bland annat arrenderar Kina alltmer hamnkapacitet i Grekland. Och där kommer ju tågen in igen, snabbtåg som fraktar varor från de grekiska hamnarna uppåt centrala Europa (och kineserna rustar upp järnvägarna också!).

På tal om "vaktstyrka" så tänker inte kineserna backa om det blir konflikt inom det egna intresseområdet. Nyligen var deras enda hangarfartyg ute på manöver. Det finns planer på ytterligare två båtar med flygplan. Bygger man hangarfartyg så har man stormaktsambitioner och är beredda att försöka dominera sjörutter mot andra stormakter. I första hand gäller det att se till att ha rejäla argument när det tvistas om Sydkinesiska sjöns små öar och stora naturtillgångar. (Läget kan visserligen ändras, men jag tvivlar på att kineserna tänker kopiera USAmerikanerna och skicka hangarfartygen mot dåligt försvarade länder i Tredje världen - kineserna skickar investeringar i stället.)

Tanken bakom rubriken är att någon sagt att en stat är "ett försäkringsbolag försett med en vaktstyrka". Jag tror att det för Kinas del kan sägas handla om staten som ett affärskonglomerat med globala ambitioner, försett med en vaktstyrka för att ta hand om besvärliga konkurrenter. Bör vi börja oroa oss för de kinesiska ambitionerna?

***

Sverige hade en gång en kryssare som kunde skicka iväg flygplan, men planen måste landa på vattnet och tas ombord med en kran. Nu är flygplanskryssaren Gotland borta sedan många år, och så är det väl med Sveriges stormaktsambitioner också.

fredag 13 januari 2017

Ett erbjudande du inte kan avvisa

Igår skrev jag ett rätt långt inlägg som handlade om basinkomst/medborgarlön/grundinkomst, och detta med utgångspunkt från vad man planerar i Finland. Inom samhällsvetenskap är det rätt svårt att i dagliga livet utföra experiment. Det kan ju finnas etiska problem om forskare börjar mixtra med mänskliga liv genom att ändra olika samhällsförhållanden. Men det finska försöket kanske kan ses som en variant där det negativa utfallet inte behöver bli så stort. Nu har det kommit mer upplysningar om det praktiska genomförandet.

Upplägget är att 2000 personer i åldern 25-58 år, mottagare av a-kassa eller socialbidrag, har utvalts slumpvis att vara med om försöket. De får 560 € i två år och kan inte tacka nej. Men de är åtminstone anonyma. Skulle de hitta ett arbete under denna tid får de ändå behålla basinkomsten. En intressant detalj är att mottagarna inte kommer att kontaktas under försöksperioden. Det skulle kunna påverka undersökningen.

En ansvarig på myndigheten som hanterar bidrag i Finland antar att en del av mottagarna kommer att sitta hemma i soffan och dricka vodka (vad är det för fel på Koskenkorva?), men förhoppningen att folk ändå försöker skaffa arbete eller startar företag finns ändå.

Det där med "starta företag" gör mig lite fundersam. För personer med kunskaper, kontakter och en god affärsidé kan detta vara en utväg under arbetslöshetstider, men hur många har de förutsättningarna? Att lösa arbetslöshetskriser genom att få en massa människor att starta butiker som går i konkurs efter ett eller ett par år låter inte vettigt. Möjligen skulle en permanent basinkomst minska risken för att kraschade företag orsakar ännu värre personliga ekonomiska problem, men jag är ändå tveksam.

torsdag 12 januari 2017

Basinkomst snart i skarpt läge, men hur är det med mottagarna?

Trycket för basinkomst (eller medborgarlön, eller grundinkomst) blir allt hårdare. Jag tror det är en logisk utveckling (därmed inte sagt att den är bra) med tanke på hur samhällets ekonomiska bas förändras. Den tekniska revolutionen sopar bort mängder av arbeten, såväl enkla som mer kvalificerade. I stället för att ha sex bemannade kassor i en butik jag går i ofta har man normalt en kassa bemannad (och en till om det är väldigt mycket folk), och i stället sex stationer där kunderna själva skannar sina varor och betalar. I rusningstid står det ofta någon från personalen vid självskanningen och hjälper kunder om något trasslar till sig. I stället för sex anställda i kassaområdet räcker det ofta med två eller en. Upprepa detta i mängder av butiker och notera att det blir en massa folk över. En del kommer att ha svårt att hitta nytt jobb. Upprepa den här typen av datastödd personalbesparing på alla möjliga sorters arbetsplatser ...

2013 och 2014 skrev jag några inlägg i ämnet 'basinkomst'. Verkar rätt bra tycker jag fortfarande, och bra kommentarer kom in också. Här, här, här och här.

Här en artikel från Svenskan förra året när frågan började bli het i Finland.  Man har hittat en kille som svarar vad han tror om basinkomstens verkningar:
En undersökning som Stiftelsen för kommunal utveckling, Kaks, publicerade i början av januari [2016] visar att 51 procent av de tillfrågade stöder en medborgarlön. Av Samlingspartiet och Sannfinländarnas väljare är nästan 7 av 10 oroliga för att det kan ”leda till lättja”.

– Jag tror tvärtom att det kan öka företagsamheten. I dag vågar inte arbetslösa starta företag, eftersom de riskerar att förlora allt om det inte bär sig, säger ingenjören Lauri Haavikko, som vi träffar på ett café i centrala Tammerfors. Han har själv letat efter arbete sedan han tog examen i höstas.

– Man hör ibland att en basinkomst skulle göra folk passiva. Men jag tror inte att man blir lat för att man får sina basbehov täckta. Tvärtom ger det en trygghet att ta sig ur en svår situation, säger Lauri Haavikko.
Det är vad förespråkare som Birger Schlaug säger: basinkomst/medborgarlön ger folk möjlighet att sätta igång med saker de inte skulle våga annars. Tänk om en massa folk vågade sig på att återbefolka landsbygden exempelvis!

Nu är ett konkret förslag på gång:

Förslaget, som ska presenteras för den finländska riksdagen i höst, innebär att en basinkomst utgår till 2 000 personer för att testa hur arbetslösa kan sporras att ta lågavlönade jobb eller korttidsanställningar.

Under två års tid utbetalas 560 euro i månaden, cirka 5 300 kronor, skattefritt. Inkomsten kvarstår även om den arbetslösa får ett jobb, vilket gör att modellen skiljer sig från tidigare försök.

Jag skrev "rätt svar" ovan, men kan det finnas "fel" typer också? Dels kan man ju tänka sig kriminella figurer som officiellt är arbetslösa men ändå pysslar med något inkomstbringande, samtidigt som de uppbär basinkomst och av någon anledning aldrig lyckas hitta ett 'vitt' jobb.

Men den aspekt jag funderar på mer är folk som garanterat är arbetslösa och utslagna, men som tänker fortsätta med det. Fast nu med statligt bidrag. Då är det inte vanliga kriminella, utan grupper där det blir någon sorts 'kultur' att leva på ett destruktivt sätt. I norra fastlandseuropa kanske inte den sorten är så vanlig, och jag undrar om det inte ibland rör sig om människor som kan betecknas som trasproletärer. Tänkte på det  när jag läste recension av två böcker, artikeln hade den lite märkliga rubriken 'Alla vill tämja den vita arbetarklassen'. (Tycker inte innehåll och rubrik riktig hänger ihop.) Nu handlar det om vit arbetarklass i England och USA, förlorare som röstade på Brexit och Trump, och hur man förklarar dem.

I USA beskriver en som själv kommer från den miljön "en kultur präglad av heder, pessimism, oförmåga att hantera pengar, stolthet, lojalitet, missbruk, ”bisarr sexism” och patriotism" som leder till hjälplöshet när den lokal industrin läggs ned. En recension av den boken finns också hos den intressanta nätsajten The American Conservative. I England klagar en parlamentsledamot från Labour: "Det är liksom kulturellt i och med att de är fast i ett beroende av Ford som arbetsgivare, av staten som bidragsgivare, och av kommunen för bostäder. Det finns inga ambitioner - eller aspirationer. Det finns ingen känsla av entreprenörskap."

Hur man än uttrycker det, svikna av samhället eller ingen känsla av entreprenörskap, så uppstår frågan vad som händer om man försöker lösa misären här genom någon form av basinkomst. Kommer många människor, som den flitige finnen som citerades i början, våga att satsa på att göra något vettigt, eller blir det bara pengar som flyter vidare till den lokale knarkhandlaren? "Oförmåga att hantera pengar ..." Bör sådana människor ha annat stöd än pengar som de inte påstås klara av?

Det verkar alltså finnas två motsatta poler: den som tar chansen, respektive den som inte tar det. Kan man anta att den stora massan hamnar i mellanpositioner?

En annan aspekt är ju förhoppningarna om att kunna skära ner på arbetslöshetsstöd, socialbidrag och liknande, och därmed bli av med en massa tjänstemän som förvaltar detta. Och då kanske det blir ännu mer folk utan jobb, som måste underhållas med basinkomst? Hänger det ihop med samtida samhällen där "besparingar" närmast är en religion bland de ledande politikerna och ekonomerna?

Basinkomsten tvingar sig på, kanske som en nödlösning för att hålla kapitalismen vid liv ett tag till. Är det en levande lösning därför att större delen av arbetarrörelsen i stort sett verkar död? Kan man använda den som ett bräckjärn för att gå vidare? - Jag vet inte, men en långsiktig lösning ser det knappast ut som. 

onsdag 11 januari 2017

Pappersprassel, ny-maoism, och "pengarna i handen"

För många år sedan köpte jag kvällstidningen varje dag. Lösnummer alltså. Vid tvåtiden på eftermiddagen susade tidningsbilarna runt i stan och flinka män slängde in buntar av Aftonlövet och Excessen i kiosker och tobaksaffärer. Det var då det. I början på sjuttiotalet höjde förstnämnda bladet lösnummerpriset till 75 öre. Jag tyckte det var lite väl mycket och tog i stället en prenumeration på Dagens dumheter. Och den fortsatte jag med in i detta årtionde, till för kanske tio år sedan när bladet blivit så konstigt att jag utan större saknad släppte det. En tid utan rassel i brevlådan tidigt på morgonen inträdde.

Men nu är jag tillbaka till en prasslande morgontidning igen, fast denna gång Svenska Gladbladet. Det kanske inte kommer att finnas morgontidningar på papper så många år framåt, utburna till nyhets- och kulturälskande människor runtom i landet, så det gäller att passa på. Åter till den tiden när man lufsade upp ur sängen, tog tidningen vid brevlådan och lufsade tillbaka till sängen för att få veta om de senaste skandalerna!

Bildresultat för tidningsbilar
Tidningsbil, kanske från femtiotalet. Då hade tidningarna också något som kallades annonskontor, och jag gissar att det är något sådant (tillhörande den sedan länge döda Stockholmstidningen) vi ser i bakgrunden.


(Lite tilläggsinformation: Det kan vara så att alla de lätt omskrivna namnen för de stora tidningarna i Stockholm härrör från 1960-talet och dåvarande redaktören för Svenska MAD, Lasse O'Månsson.)

Hur som helst: information från papper känns annorlunda än från en datorskärm. Man får lite mer tid att tänka efter, exempelvis.

I morse noterade jag en upplyftande (för somliga personer, antar jag) artikel med rubriken 'Ny-maoism på frammarsch i Kina'. I nätupplagan är den stora rubriken 'Kinas maoister mobiliserar inför kommande krig' vilket i och för sig kanske stämmer med ett uttalande som görs i artikeln. Det handlar dock inte, enligt den maoist som intervjuas, om att skaffa vapen och början en ny gerillakamp i Chingkang-bergen som Mao gjorde 1927. Maos läror lever dock. Och här ser vi fördelen med även med artiklar i datorn. När pappersartikeln utan vidare specifikation talar om att "vissa bedömare" anser att maoismen skulle vara det största hotet mot nuvarande regering, så finns det i nätversionen ett par länkar där det temat utvecklas. Mycket kort sammanfattat: de svällande klyftorna i Kina gör att en del av småfolket börjar se tillbaka mot Kulturrevolutionen som en positiv epok.

Det här får betraktas som nära nog sensationellt:

... vissa experter menar att om Kina skulle hålla öppna val i dag, skulle sannolikt en ny-maoistisk kandidat vinna. Orsaken: Kinas ekonomiska boom.

Med den kraftiga tillväxten har de ekonomiska klyftorna vuxit sig allt större i Kina. Hundratals miljoner människor har hamnat på efterkälken – och vill inte sällan se en tillbakagång till den gamla goda tiden, med större statlig kontroll på marknaden och radikalt minskade klyftor.
Det verkar djärvt att säga att en ny-maoist skulle vinna eventuella fria val, men bara att tanken förs fram är fascinerande.

Bildresultat för marx engels lenin stalin mao

Att det händer saker med Kinas ekonomi framgår också av SvD-artikeln 'Brittiskt hus hett objekt för kineser' (hittade den inte på nätet). Rika kineser köper fastigheter i London. Påminner inte det om vågen av vansinnesköp som svenska spekulanter gjorde innan fastighetskrisen i början av 1990-talet slog till? Nu är London med vidhängande land på väg ut ur EU, men generellt gäller att kineserna investerar fyra gånger mer i EU än vad EU investerar i Kina. Fastighetsköpen luktar delvis kapitalflykt medan andra investeringar bör ha mer normal affärsförankring.

I kinesiska nyhetsbyrån Xinhuas twitterflöde handlar det mycket om affärer och snabbtåg och 'den nya silkesvägen'. Men ett annat tema som ofta dyker upp är ansträngningarna att till 2020 göra slut på fattigdomen i Kina. Topparna i kommunistpartiet bör ha viss känsla för att situationen kan bli farlig om massorna bestämmer sig för att slänga ut de partipampar som "går den kapitalistiska vägen", som det hette under Kulturrevolutionen. Och rika kineser köper som sagt hus i London och på andra håll, kanske som en försäkring ifall den folkliga vulkanen får ett utbrott.

Järnväg mellan Etiopien och Djibouti, byggd av kineserna.

Hur vore det med ett utbrott även mot svenska finansministern Andersson? Staten har budgetöverskott på 85,3 miljarder. 85 300 000 000 kronor. Det är ganska mycket som kan användas till många bra saker. Men Andersson "vill ha pengarna i näven innan vi använder dem." Detta enligt en annan artikel som jag inte hittar på nätet just nu. Vad tänker hon sig i handen då? En sedelbunt, en hög med ettor och nollor i ett dataminne, eller vadå? Det är ganska irriterande när siffror i datafiler behandlas som om de hade något med pengar i plånboken, sedeltryckning eller något i den stilen att göra. En stat med sina egna pengar är inte ett hushåll som måste få pengarna utifrån.

Ibland får man intrycket av att den statliga ekonomiska politiken i Sverige och många andra länder drivs som om guldmyntfoten ännu finns kvar och styr hur mycket betalningsmedel som kan skapas. Inom den privata ekonomisvängens låneekonomi tror man givetvis inte på det. Bankerna lånar gladeligen ut miljarder som man inte har. Detta framgår av en serie artiklar som blivit en bok, och artiklarna kan SvD-prenumeranter läsa på nätet. Ekonomijournalisten Andreas Cervenka, som ser väldigt snäll ut på bilderna, har skrivit en stenhård uppgörelse med bankerna i skuldekonomin.

tisdag 10 januari 2017

Konfucius och de mänskliga rättigheterna

Det finns inslag i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som är milt sagt irriterande. I alla fall för liberaler som tycker att arbete, tak över huvudet, mat på bordet etc. etc. bara är tjafs. Men varifrån kommer dessa delar av deklarationen? Svaret överraskade åtminstone mig när jag läste en understreckare i Svenska Dagbladet idag. Ove Bring, pensionerad professor i internationell rätt, recenserar en bok om en av deklarationens upphovsmän, kinesen Peng Chung Chang. Denne representerade det Kina där kommunisternas revolution ännu inte segrat (även om man var på god väg). Changs insats var att lyfta in konfucianskt tänkande i rättighetskatalogen:


Det var givet att FN-deklarationen skulle bekräfta de fri- och rättigheter som lyfts fram av den västerländska upplysningen: tankefrihet, yttrandefrihet, religionsfrihet och rättssäkerhet. Det var inte lika självklart att dokumentet skulle omfatta ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Här hörde Chang till dem som insisterade på det. Konfucianismen stod för ­medmänsklighet och individens plikter gentemot samhället, men också för furstens plikter gentemot befolkningen. Den styrande makten måste främja välfärd och social rättvisa. En central passus bland Konfucius yttranden lyder: ”där fördelningen är jämlik råder ingen fattigdom, där det råder harmoni finns ingen knapphet”. Människorna skulle ges ”det som är fördelaktigt för dem”, därmed får fursten ”folkets förtroende” ... .

Chang förespråkade i FN-deklarationens artikel 25 vikten av hälsovård, mat, kläder och boende – akuta problem för en stor del av världens befolkning. Han engagerade sig vidare för artikel 23 om rätten till arbete, artikel 26 om rätten till utbildning och en allsidig personlighetsutveckling, artikel 27 om rätten att njuta frukterna av konstnärligt, litterärt och vetenskapligt arbete samt möjligheten att delta i sådant arbete.
Bildresultat för confucius
Kong Fuzi, "stormästare Kong", som på latin kallas Confucius.

Alltså verkar det töntigt när liberaler skäller sociala rättigheter för att vara 'socialistiska' eller till och med 'kommunistiska'. Källan skulle i själva verket ligga i Kina för 2500 år sedan, i ett samhälle som genomgick stora förändringar och där filosofer som Konfucius sökte efter regler som kunde skapa stabilitet. Något århundrade senare skulle greker som Sokrates och Platon göra samma sak. En intressant detalj är att Konfucius kan ha formulerat en version av den gyllene principen att man skall behandla andra som man själv vill bli behandlad. Liknande formuleringar finns inom flera religioner och filosofiska system och kanske kan betraktas som universell.

Under 1900-talet har den konfucianska läran haft skiftande öden i Kina. Dess system har hyllats av somliga och av andra sett som förtryckande och kanske till och med ondskefullt, och en orsak till Kinas efterblivenhet och olyckor. Särskilt under Kulturrevolutionen angreps Konfucius hårt men idag har den kritiken tystnat. Hur man än ser på saken så är gamle stormästaren Kong en gigant i Kinas kulturella historia, och stämmer ovan refererade tankar har han även påverkat FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, och detta 2400 år efter sin död. Det är stort!

***

En tilläggsreflexion om liberaler och rättigheter. En del liberaler försöker hävda att demokrati, skydd mot godtyckliga fängslanden och liknande är viktigare än mat & husrum. Det låter förföriskt, det är bättre med skydd mot tortyr än förpliktelser att ge människor ordentliga bostäder, för att ta ett exempel. Men hur är det: finns det inte en uppenbar risk att avlägsnande av de sociala rättigheterna kommer att leda till en situation där den liberala staten slänger demokrati och juridiska rättigheter på soptippen för att rädda den härskande eliten från folkets vrede? De olika rättigheterna hänger samman. Avskaffas en grupp faller den andra också, förr eller senare. Och är vi inte nu på väg in i 'senare'-epoken?

måndag 9 januari 2017

Olika sorters fornforskning

Söndag 9 november 2008 skrev jag en bloggpost om världens (hittills kända) äldsta tempel, en mycket märklig anläggning som ligger i vad som idag är södra Turkiet. Den är tillräckligt märklig för att orsaka vissa revideringar av hur vi tänker oss förhållandet mellan fasta anläggningar och rörliga jägar- och samlarbefolkningar i förkeramisk tid.

Häromdagen upptäckte jag att det finns en hemsida ägnat åt denna gamla tempelplats. Den bör intresserade av arkeologi och antropologi naturligtvis besöka.




Jag antar att de arkeologer som grävde fram ovanstående fantastiska skulptur jobbade sig ner millimeter för millimeter i jorden med murslevar och penslar. Men det finns andra metoder inom arkeologin: experiment. Det sitter folk och slår fram redskap ur klumpar av flinta för att utforska bästa metoden att göra flintredskap. Andra gör försök med att framställa järn enligt väldigt gamla metoder. Det kan man lära sig mycket av. De enorma bronslurarna från (just det) bronsåldern har man dock inte lyckats göra om i modern tid. Kanske bronssmederna för 2500-3000 år sedan hade en hantverksskicklighet som dagens smeder inte klarar av?

Andra försök går ut på att upprepa saker som man tror hänt förr, med gammal material men kanske klena bevis för att saken verkligen hänt. Beviset blir att man kan genomföra projektet: om det idag går att segla med vassbåt från Nordafrika till Mexico så måste det ha skett i forntiden, trots att inga erkända materiella bevis för sådana förbindelser så vitt jag vet plockats fram.

Norrmannen Thor Heyerdahl var pionjär för sådana projekt, först med Kon-tiki-flotten på 1940-talet. Själva idén att kulturer kan färdas långa vägar över haven är inte fel, men färderna har inte gått hur som helst. Heyerdahl trodde att den polynesiska övärlden befolkats av folk som tog sig över från Sydamerika. Idag torde moderna forskningsmetoder, där man tittar handfasta mänskliga biologiska data, visa att polynesiernas urhem låg i Asien. Därifrån företog de mänsklighetens kanske djärvaste utvandring över de enorma havsvidderna. Att i små båtar ta sig raka spåret från Hawaii till Nya Zeeland måste betraktas som sjömanskap av högsta dignitet!

Varför skriver jag detta? Jo, för att nu tänker bolivianerna skicka ut en vassbåt som skall ta sig hela vägen till Australien och bevisa någonting. Eftersom Bolivia förlorade sin kust i kriget mot Chile på 1800-talet måste båten starta från chilensk hamn.

Och varför Australien som mål? Australien befolkades 20.000-30.000 år innan det kom människor till den amerikanska kontinenten. Till utseendet är australiska urinvånare inte särskilt lika urfolk från Sydamerika heller, så något släktskap kan väl knappast hävdas. 

Ett tidigare försök att segla hela vägen har misslyckats, och vad har man bevisat om det går bättre den här gången? - Att det är praktiskt möjligt att ta en vassbåt från punkt A till punkt B, inget annat.

När Heyerdahl tog en flotte av balsaträ från Sydamerika till Polynesien visade han att företaget var möjligt, men inte att det verkligen skett något sådant i forntiden. I den mån folk tog sig över havsvidderna så var det enstaka grupper som for vidare mot Sydamerika från exempelvis Påskön.  Det kan finnas arkeologiska fynd som tyder på sådana resor. Och det är i sig väldigt spännande, utan att man behöver blanda in fantastiska fantasiprojekt i det hela!

söndag 8 januari 2017

lördag 7 januari 2017

Ibland ...

... känns det kära fosterlandet precis så här jobbigt. Att det råder sommar på södra halvklotet må vara roligt för de södra halvklotarna, men känns inte som någon tröst för mig. Må våren komma snart!