måndagen den 14:e april 2014

Komiskt

Det här är komiskt. "Visa/MasterCard team" har hittat ett fel:

Hej!
Vi har märkt att din senaste betalning åtalades tva ganger på samma gång, och det är på grund av ett tekniskt fel.
När du bekräftar informationen på kortet, kommer vi att återbetala till ditt konto.
Sida återbetalning:

Tja, det engelska 'charge' kan ju betyda flera saker, 'debitera' är en, 'åtala' en annan. Det har sina risker att använda maskinöversättning, nigerianska (eller vad ni nu är) gossar! Ni behöver nog öva mer än "tva ganger" för att det skall bli rätt.

Och det är här komiskt också: Kildén & Åsman drabbas av politiskt vanvett för att Jan Guillou fått Myrdals Leninpris! Somliga trotskister verkar aldrig komma över de historiska oförrätterna! Inte lär de få något Leninpris heller.

lördagen den 12:e april 2014

Staten ut ur skamvrån?

Från en artikel i Svenskan med titeln "Varför investeras det så lite i Sverige?":

Stockholms framgångar inom teknologisektorn förklaras av att det har funnits en stor relevant kunskapsbas, människor med en internationell utblick och ett entreprenöriellt driv. Internationellt högrankade institutioner som KTH och Handelshögskolan har också spelat in, men man ska inte underskatta den roll som Stockholms stads satsningar har spelat, där de genom sitt bolag Stokab har byggt en digital infrastruktur i absolut världsklass, med hög kapacitet, tillgänglighet och låga priser som följd.

Andra europeiska länder och storstäder som har haft en helt marknads- och operatörsdriven utbyggnad av sin digitala infrastruktur ligger mycket sämre till i alla avseenden. Och det är slående att det finns mycket få andra europeiska företag som har tagit någon plats av betydelse på toppen av den nya internetvågen.

Det är intressant att en offentlig satsning jämförs med privata, och den offentliga vinner. Skribenten Per Lindvall avslutar med den här, salvan. Det är ...:

... obegripligt och gränsande till stolligt att regering och opposition inte inser att svenska staten har en mycket viktig roll att spela för att sätta detta kapital i arbete på hemmaplan för att vårda landets och sin egen intjäningsförmåga.

Det finns saker att instämma i såväl som att kritiskt diskutera i denna artikel. Att företag inte investerar är inte bara en svensk företeelse. Men tendensen i artikeln är intressant. Nu kommer det offentliga tillbaka, efter några årtionden i skamvrån. Det talas till och med om skattehöjningar därute! En nyliberal knäppis kanske tror att detta är socialism. Det är snarare kapitalistisk realism. Vanskötsel av samhället hotar vinsterna. Kapitalismen klarar sig inte utan en stödjande stat. För socialism krävs mycket mer än att bara bli lite mindre stollig.

fredagen den 11:e april 2014

Festligt? Tragiskt?

Sammandrag av en opinionsundersökning i USA om Ukraina:

  • 13% of us in the United States want our government to use force in Ukraine;
  • 16% of us can accurately identify Ukraine’s location on a map;
  • the median error by Americans placing Ukraine on a map is 1,800 miles;
  • some Americans, based on where they identified Ukraine on a map, believe that Ukraine is in the United States, some say it’s in Canada, some Africa, some Australia, some Greenland, some Argentina, Brazil, China, or India;
  • only a small number believe Ukraine is in an ocean.

Hela artikeln finner man här. Man kan ta resultatet som bevis på vilka knäppskallar USAmerikaner är. Men det finns en annan sida. Det intressanta är att ju mer informerade folk är desto mindre benägna är de att önska krig.

Hotfulle Vladimir

Ja, titta vad hotfull den där hemske karln ser ut!

Den som orkar igenom några decimeter text på engelska hittar 'hotbrevet' här. Och en kommentar från den läsvärde bloggaren Saker här, om vad Putin 'egentligen' säger.

Ryssland har levererat naturgas till Ukraina till rabatterade priser, men på sistone inte fått betalt för det. Här pekar Putin på ett intressant sammanhang:


The European Union is using Ukraine’s economy as a source of raw foodstuffs, metal and mineral resources, and at the same time, as a market for selling its highly-processed ready-made commodities (machine engineering and chemicals), thereby creating a deficit in Ukraine’s trade balance amounting to more than 10 billion US dollars. This comes to almost two-thirds of Ukraine’s overall deficit for 2013. ... Russia cannot and should not unilaterally bear the burden of supporting Ukraine’s economy by way of providing discounts and forgiving debts, and in fact, using these subsidies to cover Ukraine’s deficit in its trade with the EU member states.

Det 'hotfulla' i detta är väl att Ryssland säger att man inte har lust att subventionera EU:s handel med Ukraina. Bort med rabatterna! Samt att Putin tillägger att om det inte kommer betalningar enligt kontraktet så kan Ryssland skära ner eller helt stänga av gasleveranserna till Ukraina, och kräva förskottsbetalning för nya leveranser. Är inte detta normalt egentligen? Betalar du inte elräkningen här hemma stänger leverantören av elen för dig, dock först efter att ha skickat 'hotbrev'.

Nå, det verkligen hotet kanske ligger i den här meningen:


Undoubtedly, this is an extreme measure. We fully realize that this increases the risk of siphoning off natural gas passing through Ukraine’s territory and heading to European consumers.
Men är hotet ryskt i så fall? Har inte ukrainska så kallade ultranationalister ('nassar', om man uttrycker det grövre) hotat med angrepp mot gasledningarna till EU? Brevet syftar till att få igång reella förhandlingar med EU. Om EU är rädd om sin egen hälsa är det bara att sätta igång och förhandla på en vettig nivå. Det är obegripligt att krisen kunnat gå så här långt - måste man göra antagandet att EU leds av idioter för att det hela skall bli begripligt?

torsdagen den 10:e april 2014

Lenin citerar Hobson

Här är ett citat från Lenins Imperialismen, (e-text finns här) som i sin tur i sin helhet är ett citat från engelsmannen J. A. Hobsons Imperialism från 1902. Frågan som Hobson försöker besvara är "Vad händer om Västerlandet kan dela upp och ta kontroll över Kina?":

"Största delen av Västeuropa skulle då anta samma utseende och karaktär som nu präglar områden i Syd-England, på Rivieran samt i de av turister hemsökta och av rikt folk bebodda trakterna i Italien och Schweiz - små kolonier av rika aristokrater, vilka erhåller dividender och räntor från Fjärran östern, med en något större grupp av anställda yrkesutövare och handlare och en stor stab tjänstefolk samt arbetare inom transportväsendet och i slutstadierna av produktionen av färdigfabrikat: alla de viktigaste industrigrenarna skulle ha försvunnit och livsmedlens stora massa samt halvfabrikaten skulle strömma in som tribut från Asien och Afrika" ... "Vi har förutsett möjligheten av en än mera vittgående förening av väststater, en europeisk stormaktsfederation, vilken långt ifrån att främja världscivilisationens sak, skulle frambesvärja den oerhörda faran av en västlig parasitism, en grupp framskridna industrinationer, vilkas övre klasser erhåller en väldig tribut från Asien och Afrika med vilken de underhåller stora dresserade massor av anställda, vilka inte längre sysselsättes med produktion av stapelvaror i jordbruket eller industrin, utan med personlig tjänst eller med underordnat industriarbete under en ny finansaristokratis kontroll. De som är böjda för att avfärda en sådan teori och hävdar att den inte förtjänar prövning, bör tänka sig in i de ekonomiska och sociala förhållandena i de trakter av det nuvarande Syd-England som redan nu råkat i en sådan ställning, och betänka, vilken oerhörd utvidgning av detta system som skulle bli möjlig, om Kina underkastades ekonomisk kontroll av liknande grupper av finansmän, av 'kapitalinvesterare' och politiska och handelstjänstemän, vilka skulle utpressa profit ur den största potentiella reservoar, som världen någonsin känt, för att förbruka den i Europa. Situationen är alltför invecklad, världskrafternas spel alltför svårberäkneligt, för att göra denna eller någon annan entydig tolkning av framtiden mycket sannolik: men de inflytanden, vilka nu styr Västeuropas imperialism, rör sig i denna riktning, och om de inte motverkas eller avledes, verkar de för en sådan utgång."
Nu sprack ju industriländernas försök att erövra och underkuva Kina även om de var på gång ett tag. Det kom några världskrig också. Men om man tar de stora dragen i Hobsons tankar, träffade han inte ganska rätt? (Och ha ungefär rätt är bättre än att ha exakt fel, som något slughuvud har påpekat.) Mycket av de gamla industristaternas produktionsapparat har flyttats bort, vi har fått en "stormaktsfederation" (EU) som styrs av en liten politisk-finansiell grupp och som efter förmåga försöker utplundra bland annat de gamla kolonierna, etc.

Det som ändrats handlar dock om nästa steg i systemets utveckling. Gamla kolonier och underordnade stater nöjer sig inte längre med att vara nedtryckta och utplundrade. Och det är farligt för gamla makter som gjort sig beroende av resursflöde utifrån, i stora mängder och till låga priser. Kina nöjer sig inte med att vara en billig verkstad för västs kapitalister, Latinamerika och Afrika handlar alltmer med Kina och tar in kinesiska investeringar. Europa hamnar i bakvatten och dess usla ledare vet inte vad man skall göra åt det - men det är ju trevligt om kineser kommer och köper upp några hamnar eller industrier i alla fall! Kraftförhållandena i det globala ekonomiska systemet förskjuts hela tiden och västra Europa får allt svårare att hävda sig. Man kan undra om de som utformar den svenska politiken planerar för detta eller om man bara vimsar fram och åter mellan bossarna i Bryssel och Washington får att få direktiv?

Mr. Hobson himself

onsdagen den 9:e april 2014

Vad är 'finansialisering'?

Jag kopierade en bit från en artikel på ekonomibloggen Triple Crisis.  Författaren räknar upp tre 'grundläggande tendenser' i botten av det kapitalistiska systemet. Jag gjorde om formatteringen litegrann, med egna kursiveringar, styckeindelning och egna kommentarer inom hakparentes. Bläddrade just i Lenins skrift Imperialismen. Det kan finnas insikter från förra sekelskiftet som anknyter till vad som skrivs nedan. Processerna då och nu verkar delvis kusligt likartade - jag återkommer kanske mer om det.



Financialization indicates a systemic transformation that has basically three fundamental tendencies, which we can locate at the deepest level of the capitalist economy.

First, we find that commercial and industrial enterprises have become financialized. In other words, they rely—the big ones, at least—less on banks. They have a lot of money capital, which is available for investment, but they don’t actually invest it directly, they use it for financial profit making. So in that way, they’ve acquired some financial capabilities themselves—they’ve become finance-like. They are financialized. [Påminner om den 'grå lånemarknaden' som fanns i Sverige för femtio år sedan, när storföretagen hade så gott om pengar att de var oberoende av bankerna och vad Riksbanken och regeringen kunde hitta på. Det väsentliga numera är väl att företagens kassor inte används till produktiva investeringar utan i stället åker in i spekulations- och bonussfären.]

The second tendency is that banks have been transformed; they do less straightforward money collecting and lending and more transacting in open markets, and more business with households. [Här bör bankernas möjligheter att skapa krediter ur 'tomma intet' läggas till. Dessutom finns det andra finansiella institutioner än vanliga banker som opererar i stor skala i handel med värdepapper med ibland tvivelaktigt värde.]

And the third tendency has to do with households themselves. Households have been sucked into the formal financial system. They rely more on it for borrowing, and they rely more on it for assets like pensions, insurance, and so on. They have become financialized, too. The reasons for this development are complex: Wages have been stagnant, real incomes have not been rising systematically, and at the same time, public provision in health, education, housing, and so many other fields has either not expanded or retreated. In that context, private provisioning has taken its place, and private provision has been mediated by private finance. Consequently, households have become financialized. [Hushållen har mer eller mindre godvilligt tvingats in i en värld av finanser där man har noll koll och noll kontroll på vad som verkligen händer - det är kanske här som systemets verkligt svaga punkt ligger. När hushållen inte orkar med företagens dränering av ekonomin längre kraschar hela upplägget. De som räddas i det läget är banker och storföretag, så vida inte folk reagerar och sätter stopp.]
These three tendencies taken together define, in a deep way, the financialization of contemporary capitalism and indicate a historic transformation—a major shift in the development of capitalism.

tisdagen den 8:e april 2014

Har de rätt i alla fall?

Folk med konstiga och/eller gammalmodiga idéer avfärdas ibland som "plattjordare". Men tänk om de har rätt? Den tanken kom av någon anledning för mig nyligen. Referens bakåt på bloggen är den här artikeln.

Om det är så att vi, som några knepiga fysiker tror, lever i ett universum som är tvådimensionellt fast vi uppfattar det som tredimensionellt, så måste även vår Jord vara platt! Och då har ju plattjordarna (inklusive gamle Strindberg) rätt! 

Och vi själva måste ju vara lika platta som vår platta planet, även om vi luras av hologrameffekten som ger oss sfärer, höga berg och djupa dalar. Då återstår egentligen bara frågan: när jag slår lilltån i ett bordsben och känner smärta, varför gör jag det? Bordsbenet borde väl ligga lika platt mot ytan som min tå, och inga uppstickande detaljer finns som kan slå in i varandra ... eller?


måndagen den 7:e april 2014

Är kriget oundvikligt men rättvist?

Det här ser ju dystert ut: gamle Myrdal varnar för krig i ett meddelande jag fick nyss. Men jag undrar: är USA:s ganska slitna krigsmakt redo för krig? Generalerna kan ju snacka offentligt, men säger de samma sak när de pratar mer i skymundan? Visserligen finns ju övriga NATO med avsevärda styrkor, men hur mycket entusiasm finns där för våldsamheter med osäker utgång? Att höga USA-företrädare tycker att man kan skita i vad EU säger och gör borde inte öka entusiasmen, snarare tvärtom.

Intressant att Myrdal hävdar att ett krig från rysk sida kommer att vara "rättvist". Antar att han menar att det är ett rättvist försvarskrig. - Och jag undrar om den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken skulle vara så mycket bättre även om Bildt ersattes av ambassadlöparen Urban Ahlin. Det viktiga är ändå att få ut NATO från svenskt område.

Över till Myrdal (lite förkortat från originalet):

Nu är ett storkrig i Europa möjligt; ja, nästan troligt. Kommentarerna från det som kallar sig vänster blir då lika typiska som under föregående kriser. Thomas Kanger hänvisar till att folket är den drivande kraften.  Vilket är sant men säger lika litet om hur den aktuella konflikten utvecklas som om skeendet sommaren 1914. Andra hänvisar till FN-stadgan. Vilket inte säger något om det som utvecklas kring Ukraina. Inte bara för att Förenta staterna och Storbritannien och för övrigt också sådant sekundärt som svensk socialdemokrati (Libyen) i praktiken torkat sig i arslet med dessa paragrafer. ...
Det är ingen svårighet att tolka skeendet. Förenta staterna drev med hjälp av sådana aktivister inom EU som vår utrikesminister fram den nuvarande krisen (och bröt medvetet den undertecknade februari-kompromiss som tycktes kunna avvärja konflikt). Om inte Ryssland denna gång – som Sovjet och Kina 1952 – med militär beredskap förmår tvinga Förenta staterna till reträtt (och/eller spränga EU-fronten) då blir kriget oundvikligt. Ryssland kommer då att tvingas inleda ett krig i Europa som blir vad som kan kallas ett “rättvist krig”. Detta är nu till och med troligare än det var 1952 ty de folkliga motkrafterna i Europa tycks denna gång helt förlamade. (De finns dock utanför Europa. Såvitt jag nu kan bedöma skulle BRIC-blocket inte ge sitt stöd åt Förenta staternas - och EU: s – krig.) Inget är ännu avgjort. Balansen väger.
 
Hur detta krig skulle utvecklas vet vi inte. Det bleve hur som haver en katastrof för folken i våra länder. Sverige skulle – på grund av den svenska utrikesledningens aktivism och våra generalers fnoskiga krigsplaner – drabbas mycket hårt. Tyskland – om inte dess storkapital av egna intressen tvingar Merkel till reträtt – skulle kastas tillbaka till ett noll-läge värre än sommaren 1945.
 
Vad det som kallar sig vänster beträffar bör vi minnas hur det gick till i Norge när den stora reformistiska arbetarrörelsens ledare togs upp i Förenta staternas knä och samtidigt beordrade utrensning av oppositionen. Eller hur den tyska socialdemokratin vek sig 1914. Eller hur det stora franska kommunistpartiet inte förmådde ta klar antiimperialistisk ståndpunkt i Algerietfrågan (fast de hade gjort det trettio år tidigare om Marocko).
 
Detta måste skrivas i klartext.

söndagen den 6:e april 2014

Favorit som världsledare?

Ja, det här är ju ingen vetenskapligt utförd undersökning, men i alla fall ...


Hittade den hos bloggaren med det märkliga namnet Jaktfalkens vingård (The Vineyard of the Saker) som ofta skriver intressanta saker om Ryssland.

Att tidningsundersökningar av den här sorten är tveksamma vet vi, men 'Falken' gör en intressant anmärkning: man kan ju tro att något Putinfans röstat en massa gånger ... men varför har då inte Obama eller Cameron (Independent är en brittisk tidning - se undersökningen och kommentarer här) också haft fans som röstat många gånger? På hemmaplan har Putin haft opinionssiffror på drygt 70 procent för ett tag sedan, och det är frågan om han inte ökat till uppåt 80 på senaste tiden.

Att ha med Hollande och Abe på en världsledarlista är ganska konstigt, och samma gäller för Cameron och Merkel också. Hollande är ju inte ens populär på hemmaplan. Två kandidater räcker. När jag kollade hade 5312 röster lagts. På bilden ovan syns inte att det finns ytterligare ett par kandidater, Dilma Rouseff och Matteo Renzi. Åtminstone Dilma är en regional ledare, men inte av världsklass.

Kanske en kombination av effektivt styre hemma, statsmannaskap internationellt, samt en socialkonservativ profil, gör att Putin kan hävda sig både hemma och utrikes? Jämför styret i Sverige som inte utmärker sig positivt i något av dessa avseenden, vilket delvis skulle kunna förklara den hätska inställning svenska media har till Ryssland och Putin.

lördagen den 5:e april 2014

Deflationsspöket

Vet inte om jag hört uttrycket 'deflationsspöket' någon gång. Däremot 'inflationsspöket' som ibland används för att skrämma folk. Just nu är det emellertid svårt att åberopa det senare spöket i Europa.

Varför är det farligt med deflation, alltså med en generellt fallande prisnivå? Det är väl bra att saker blir billigare? - Ja, delvis, men det är inte hela historien. Den har några viktiga negativa inslag:
  • När priserna faller så minskar företagsvinsterna vilket betyder neddragningar och arbetslöshet.
  • Deflation betyder också att skulder blir dyrare att betala tillbaka. Och det är allvarligt i ekonomier med stora offentliga och/eller privata skulder. Kanske något att fundera på för kraftig belånade bostadsrättsmänniskor i Sverige?
(Man kanske bör tillägga att det inte finns några objektiva mått för prisförändringar. Det finns beslut på vilka varor och tjänster som skall räknas med, och hur tungt de enskilda posterna skall väga i den totala beräkningen. Därmed finns det också möjligheter att fixa till siffrorna så att de inte ser så farliga ut.)

Och hur ser det nu ut, om vi börjar med Sverige? Så här säger Statistiska centralbyrån:


Och så kör vi med ett diagram också: Konsumentprisindex (KPI) 12-månadersförändr (inflationstakten) 1980=100, procent efter månad, 1980-2013:


Jag tror inte enstaka procent hit eller dit är så viktiga, men den långsiktiga tendensen är viktig. Efter krisen i början av nittiotalet har KPI-ökningarna i stort sett legat under tre procent, och ofta varit nere på nivåer med noll eller negativ inflation. Om man funderar över fenomenet med långvarig stagnation i ekonomin kan detta vara intressant.

I flera EU-länder är det deflation. I den skaran ingår grannen Finland, samt Grekland som inte är med i detta diagram. Notera att ett tungt land som Frankrike ligger nära deflationsstrecket också.

Deflation3

En del människor är väldigt negativa till utvecklingen i EU-området. Och det är klart att de stolta planerna inte har lyckats så bra. Stagnation, massarbetslöshet, politisk oreda är illa nog. Dessutom uppträder de ryggradslösa europeiska politikerna som underhuggare till en annan makt på nedåtgående: USA. Detta kan inte leda till något gott, annat än för missnöjespolitiker och skojare. Men fattar byråkraterna i Bryssel detta?