torsdag 25 augusti 2011

Vem är den där grönsakshandlaren egentligen?

Fransk teckning om det libyska träsket: "En svala gör ingen sommar (det står egentligen "gör ingen vår", men jag kör den svenska varianten av taletsättet). Det gör tydligen inte Mirage 2000 heller." Kanske är det "den arabiska våren" som avses? Den mår inte riktig bra längre.

Svenskan citerar ett engelskt blad:

Enligt The Telegraph finns brittiska soldater ur specialstyrkan SAS på marken i Libyen. De utgör spjutspetsen i jakten på Muammar Gaddafi. 
Enligt tidningen har soldater från Special air service, SAS, satts in i Libyen på order av premiärminister David Cameron.

Tidningen hänvisar också till källor inom försvarsmakten som säger att soldaterna funnits på marken i flera veckor, och haft en nyckelroll i att samordna anfallet mot Tripoli.

Soldaterna har inte uppträtt i uniform, utan var enligt tidningen utklädda till civila och burit samma vapen som rebellerna.
Vilken sorts civila är de utklädda till? Till grönsakshandlare och tandläkare kanske? För några dagar sedan hade Andreas Malm en uppjagad debattartikel i Aftonbladet och den torde eka hos den här bloggaren:

Det är en armé av vanligt folk som snart helt och hållet befriat Libyen från mer än 40 års diktatur. Det hade förstås inte gått utan Natos hjälp, men det förändrar inte det grundläggande faktum som jag hörde en reporter i radion säga igår. På marken i Libyen ser man inga utländska soldater, inga yrkesmilitärer. ...
Störtandet av diktaturen i Libyen är inte Natos eller USA:s verk, det är det libyska folkets verk. Befrielsen från diktaturen har skötts av amatörsoldater med ett syfte, av vanligt folk, av tandläkare, bilmekaniker och sjuksköterskor. Det är så en revolutions er ut, så ett folkligt uppror ser ut.


Är det inte lite väl sent att skriva en sådan här grej, jag tror jag såg en artikel om utländska soldater redan i går (eller om det var förrgår) i vanlig borgarpress? I andra media har uppgifter av den här sorten förekommit betydligt längre. Hur skulle en liten oorganiserad och oerfaren och dessutom splittrad rebellrörelse kunna få ihop en effektiv slagstyrka på bara några månader? Frågan är inte om utan hur mycket NATO-militär, och med vilka uppgifter, som har funnits på marken i Libyen hela tiden. En del har förmodligen haft ledande funktioner och talat om för rebellerna vad de skall göra för att exempelvis inte bli bortsopade från slagfältet. Nu vet vi mer om de andra, de som finns ute i stridande förband. Det lär komma mer avslöjanden.

Det där med att "På marken i Libyen ser man inga utländska soldater ..." tycker jag påminner om den ramsa som hel- och halvfyllon brukade dra förr i tiden när de åkte över Sundet till Danmark för att köpa sprit: "I Danmark ser man inga fulla människor på gatorna." - Naturligtvis, det var ju inte de lokala fyllbultarna utan närmsta spritbutik man tittade efter. Och de utländska soldaterna är alltså utklädda till ... ja, kanske grönsakshandlare eller tandläkare, eller till och med hemmafruar.

5 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

I och för sig torde åtskilliga av klanmedlemmarna ha erfarenhet av strider, om inte annat mot varandra. Libyen är den sortens samhälle, någon statsmakt har inte funnits förrän helt nyligen.

martin sa...

Jag spenderade gårdagen med att studera filmer från lybien. Nått tillfälle tog jag fel på hemskheterna och trodede grymheterna jag såg var revellernas men det var regeringstruppers. Men misstaget är knappast konstigt att göra om man kollar igenom allt.

Men rebellernas filmer var intressanta av mer orsaker än att de visade lynchningar av svarta, döda svarta och svarta som forslas bort från fronten bakbundna på lastbildflak där de går fram. Det var påfallande ofta som amatörfilmarna råkade få med en och annan brittisk välutrustad soldat. Man kunde se folk av alla de slag och påfallande ofta kunde man höra engelska talas av personer utanför kameravinkeln. Maskerade Al Qaida krigare finns det gott om filmer på, trots att nätet är ganska städat.

Men efter gårdagens filmstudie är min åsikt i frågan klar. Det är en skam för Sverige att delta i denna slakt tillsammans med rasister, fundamentalister och legosoldater. Sverige bör genast kalla hem allt stöd för rebellerna. Att Sverige kräver att flygförbudet hävs, att FN upprättar en blockad av sjövägen och hindrar vapen och terroristförband att äntra landet.

Björn Nilsson sa...

Placera Urban Ahlin i en roddbåt som blockadflotta utanför Tripolis! (Så kanske vi slipper höra mer av honom!)

Jan, inte har väl stammarna skjutit på varandra på många år?

martin sa...

Att sätta honom, Svensson och andra ur bombvänstern på sådant, vore att sätta getabocken som trädgårdsmästare.

Trodde nog aldrig jag skulle se en enad vänster ställa sig och heja på banken. Jag hoppas får hoppas på devisen, den sent omvända blir ofta de hängivnaste zealoterna.

Kerstin sa...

Den som följt med i utländska media och internettidskrifter har haft klart för sig ganska länge att Nato och andra makter har haft stridande på marken i Libyen ganska länge, samt att man smugglat in vapen till rebellerna, sannolikt både från Frankrike och en del arabstater, Quatar nämns ofta i sammanhanget.

Det snabba frammarschen mot Tripoli, som vi sett de senaste veckorna har, har man sagt, berott på bättre samordning mellan de stridande på marken och Natoflyget.

Det torde helt enkelt ha gått till så att Nato har curlat marktrupperna genom att bomba fritt framför rebellerna, som sedan bara har haft att dundra fram och genom de städer de påstås ha tagit.
När de så kom i närheten av Tripoli satte Nato igång att intensivbomba staden.

Så snart man slagit ut Libyens TV-sändningar så var det fritt fram för förvirrande propaganda riktad till libyerna, den där PSYOPsen som Sverige skulle delta i och hjälpa till med, samt att ljuga och skicka ut fejkade filmer till Västvärlden.

Och nu följer skräckhistorierna om "fienden".