fredag 12 augusti 2011

Vet de ens vad ett positiv är?

Det finns folk som inte gillar uttrycket 'trasproletariat', eller 'lumpenproletariat' som det också kan heta. En och annan verkar till och med tro att dessa människor är en proletär förtrupp i kampen mot kapitalismen (vilket inte är något som Marx och Engels ställde upp på som vi skall se nedan). Andra tycker att uttrycket vittnar om bristande respekt eller till och med människoförakt - Birger Schlaug som annars ofta skriver bra skrev fel i det avseendet en gång minns jag. En sund och realistisk skepsis är inte fel. Vi kan anta att de flesta människor oftast är snälla och hyggliga även i trasproletära distrikt, men i denna mängd kommer det fram figurer som varken är snälla eller hyggliga och det får man ta i beräkningen. I de fina kvarteren på andra sidan stan kanske antalet snälla och hyggliga människor är färre, men de sysslar med annan sorts brottslighet (utom en och annan bortskämd överklassunge som plötsligt får för sig att det vore kul att sticka ut med kravallgänget och plundra någon butik - även detta kan säga något om kravallernas borgerliga tendens).

Från Dagens Nyheter:

Strax före midnatt på torsdagen avled en 68-årig man på sjukhus, till följd av de skador han fick under kravallerna i Ealing på måndagen. ...

Enligt vittnen ska han ha blivit attackerad bakifrån när han försökte släcka en anlagd brand. Richard Mannington Bowes fick allvarliga skallskador under attacken. ...

– Jag såg honom ligga på marken. Upprorsmakarna hade satt eld på en soptunna och hoppade på honom när han försökte släcka elden, säger Jim, som blev vittne till händelsen, till Sky News. ...

En lokal butiksinnehavare, som av rädsla för repressalier från ungdomsgäng inte törs gå ut med sitt namn, beskriver Bowes som en vänlig själ, en harmlös person.”Han var det den typen av person som kunde säga till folk ”att inte ställa skräp här”. Han brukade alltid plocka upp skräp och se till att det såg snyggt ut på gatan” ...
Ja, detta är tidningsrapporter som man inte helt kan gå i god för. Man skulle till och med kunna påstå att staten skickar in provokatörer för att göra sådana här saker för att svärta ner upproret, men det låter ärligt talat långsökt. Lokala brottslingar är säkert helt kapabla till detta. Men vad är det för förhållanden som gjort dem till brottslingar? Vilka vägar ut ur slummen finns det för den som är född där? Finns det inte sociologiska undersökningar som visar att utvägarna som fanns för säg femtio år sedan nu i stort sett är stängda?

***

Här är några citat från doktor Karl Marx' skrifter, nämligen Kommunistiska Manifestet, Klasstriderna i Frankrike 1848-50 samt Louis Napoleons 18:e brumaire.  En bit ner noterar Marx likheten mellan den härskande eliten och trasproletariatet när han beskriver historien omkring 1848 års revolution i Frankrike. Kan man inte säga att det rör sig om två grupper utan vare sig ansvar eller framtid, men som hänger sig kvar med alla medel? Det är svårt att se något progressivt vad det gäller människor som plundrar butiker i sitt närområde men inte orkar åka tunnelbanan några stationer och ge sig på storkapitalet. Det är typiskt att upploppen inte har något vettigt program eller paroller. En progressiv rörelse skulle kunna lägga fram hur många bra krav som helst, men de här människorna verkar inte klara av det.

Trasproletariatet, denna passiva förruttnelse av de understa lagren i det gamla samhället, blir genom en proletär revolution här och där indraget i rörelsen, men enligt hela sin levnadsställning kommer det dock att vara bredvilligare att låta köpa sig för reaktionära syften.

Särskilt bland det borgerliga samhällets spetsar florerade mer och mer de osunda och liderliga lustar, som oupphörligt kolliderade med de borgerliga lagarna. Ty den rikedom, som kommer från spelvinster, söker enligt sin natur sin tillfredsställelse i excesser, där pengar, smuts och blod flyter samman. Finansaristokratin är, både när det gäller att förvärva rikedom och att njuta av den, ingenting annat än ett återuppståndet trasproletariat på den borgerliga samhällstoppen.


Det fanns alltså bara en utväg: att ställa en del av proletariatet mot den andra.
För detta ändamål bildade den provisoriska regeringen ett mobilgarde på 24 bataljoner, var och en på 1.000 man, av ungdomar i 15-20-årsåldern. De tillhörde mestadels trasproletariatet, som i alla storstäder bildar en från industriproletariatet tydligt avgränsad massa - en rekryteringsbas för tjuvar och förbrytare av alla slag, som lever på samhällets avskräde, människor utan bestämt yrke, lösdrivare, folk utan hem och härd. Denna kategori människor varierar hos olika folk, beroende på den allmänna kulturnivån hos den nation de tillhör, men typen har alltid lazzaronkaraktär. De rekryterades i sin mest påverkbara ålder, i stånd till de största hjältedåd och överspända offer, liksom till de gemenaste skurkstreck och den smutsigaste korruption. 


Lazzaroni kallade man i Italien avsigkomna element, trasproletärer. Dessa element utnyttjades ofta av förtryckarregimer för kontrarevolutionära ändamål.

Under förevändning att bilda en välgörenhetsförening hade man organiserat Paris' lumpproletariat i hemliga sektioner, varje sektion leddes av bonapartistiska agenter och i spetsen för det hela stod en bonapartistisk general. Förutom ruinerade lebemän med tvetydiga existensmedel och tvetydig härkomst, förutom förkomna och äventyrliga element från bourgeoisin bestod den av lösdrivare, avskedade soldater, frigivna tukthusfångar, förrymda galärslavar, skojare, gycklare, lazzaroner, ficktjuvar, taskspelare, spelare, sutenörer, bordellvärdar, sjåare, litteratörer, positivhalare, lumpsamlare, skärslipare, kittelflickare, tiggare, kort sagt hela den obestämda, löst sammansatta, kringstrykande massa som fransmännen kallar la Bohème.
Jo, jag undrar verkligen hur många av dagens kravall-aktörer som ens vet vad ett positiv är? - Det viktigaste sättet för att på sikt oskadliggöra trasproletariatet är att plocka bort de samhällsförhållanden som tillåter ett trasproletariat på den borgerliga samhällstoppen.  Den förruttnelse som finns i toppen möter den som finns i botten, och det gör livet väldigt otrevligt för den överväldigande majoriteten av människorna, de som är den verkliga basen för en grundläggande omvandling av samhället. 


Det behövs ett stenhårt reformarbete för att få bort slum, arbetslöshet och andra förhållanden som gör de flesta människor förtvivlade och desperata, men som samtidigt blir den mylla där planlösa våldsutbrott växer fram. Det löser man inte genom att polisen får rätt att döda folk på gatorna i något som ser ut som utomrättsliga avrättningar - det var ju en sådan händelse som utlöste de senaste kravallerna, och blir samhällets svar bara ännu mer polisinsatser blir förmodligen smällen ännu värre nästa gång det smäller. Kanske det är detta överheten vill: det sitter ju bra med några korkade upplopp då och då som kan tjäna som skrämskott för folk i gemen hur otäckt det är med revolution.  Och då kan man lugnt fortsätta med sina "sparpaket" och "åtstramningar", vare sig det är i England, Sverige, Frankrike eller något annat land där kapitalismen numera har allvarliga cirkulationsrubbningar. Marx har rätt: trasproletariatet är främst reaktionens stödtrupper!

6 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Det var ju det som hände i USA. kravallerna i Watts och Newark skrämde medelklassen i armarna på Nixon och hans "lag och ordning"-program. Sen följde femti år av reaktion och frågan är om det inte blir femti till. Våldsutbrott utan tillstymmelse till program är livsfarliga.

Lasse Strömberg sa...

Just det, desperation spelar alltid den som behåller lugnet i händerna. I alla sammanhang.
Alltså måste förusättningar som skapar desperation alltid förebyggas, och uppstår de ska orsakerna byggas bort.

martin sa...

Trasproletariatet lever och har länge levt i barbariet. Barbariets enda regel är: Look out for number one. Det var regeln i Gårdsten när jag var liten, det har varit den regeln som ungdomarna i Londonkravallerna växt upp. Trasproletariatet har aldrig tjänat på att vara del i samhället, men förväntas ändå följa samhällets regler, där har du en orimlig altruism som grund för demokratiska samhällen. Det var enklare på romarnas tid, då spred man samhället med våld. Det ä svårare med demokrati, för då måste alla tjäna på det för att vara med.

Sen så har vi haft lite kravaller i betongen jag numera residerar. I centrum för dessa har alltid två familjer som är knutna till de lokala beskyddarverksamheterna stått. Kravallerna har varit en del i deras maktkamp om förorten. Plundring och skadegörelse är en del i angreppet på den konkurrerande beskyddarligan. När det börjar gå dåligt för företagarna så börjar kassaflödet sina och man börjar snegla på motpartens affärer. Kravaller blir ett ypperligt redskap under vilket man kan bedriva erövringskrig.

Kerstin sa...

Det där såg vi ju också i den begynnande nazistiska rörelsen, hur dräggen i botten användes till att skrämma oliktänkande till tystnad och att försöka skrämma iväg judarna ur tyskland, men de togs snart inte emot någonstans utanför Tyskland, så gick det som det gick för dem i Tyskland.

Så småningom skulle Hitler, när han tagit sig makten och skulle tillfredsställa medelklassens krav på lag och ordning, se till att de där våldsmännen "bortförskaffades". De våldsamma "förtrupperna" hade gjort sitt.

martin sa...

Kerstin,
jag sparade en första sida från AB en sen natt under upploppen, rubriken löd:
Firmor skyddar London

Vi snackar alltså om högerextrema fotbollshuliganer som sades samarbeta med polisen. Den sjukaste rubriken jag sett. När de är vita och ger sig in i upploppet för att spöa folk, då samarbetar de med polisen, är de mörkhyade och ger sig in i upploppet, då är det brottslingar. Är det bara jag som ser en gräns här?

Teckentydaren sa...

Det sägs att Gaddafi inom de närmsta dagarna kommer att erkänna upprorsmakarna som Storbritanniens lagliga regim och upprätta diplomatiska förbindelser med dem.