I kväll hör jag till min häpnad att Socialdemokraterna har backat på kravet om en lag som reglerar partibidrag. I stället ska partiet göra upp med regeringspartierna om en frivillig överenskommelse, enligt SVT:s Rapport (SVT).I en kommentar till hennes bloggpost skriver signaturen Östen:
En liten undrad bara. Du skriver att Du är förvånad över att socialdemokraterna inte ska arbeta för en lag som reglerar partibidragen. Istället ska en frivillig överenskommelse mellan partierna diskuteras.Min fråga gäller. Hur går beslutsordningen egentligen till inom partiet? Är inte frågan om partibidrag en viktig och principiell fråga som måste diskuteras i VU där Du väl är adjungerad?
Väldigt intressant, här frågas om inte ens partiets Verkställande Utskott får säga sitt i en fråga av den här typen. Lena S är ju med i VU, och hade frågan skötts riktigt borde hon ha fått information i förväg.
Man kan naturligtvis säga att detta är inget att förvåna sig över, socialdemokraterna backar ju om allting. Nästan allting, högre partibidrag är man tydligen villiga att ta emot i den styrande kamarillan. Med högre statsbidrag gör man sig ännu mer oberoende av eventuellt kvarvarande medlemmar. Kan det finnas någon ytterligare orsak till att vissa S-ledare inte vill slå mot denna för Alliansens och moderaterna så ömma punkt?
Det verkar som om det finns några högergubbar på toppen i partiet som styr egna fögderier helt enligt egna preferenser, utan att behöva bry sig om exempelvis den partiförening i Bromsten (se kommentaren till Lena S) just hade beslutat att kräva att alla partibidrag redovisas. Östros kör sin grej, Waidelich fumlar runt i Borgs fotspår och Althin springer på USA:s ambassad och erbjuder sina tjänster. I mitten av detta en förvirrad Juholt och förtvivlad i kulissen en Sommestad som nog inte kommer att släppas in till SAP:s verkliga innersta kretsar såvida hon inte lyfts in av ett fullskaligt medlemsuppror.
Ja, det kan inte vara lätt att vara Lena Sommestad. Borde inte åtminstone en del av facken, de med många lågavlönade kvinnor, gå ut och stödja henne?
8 kommentarer:
Det är lite det som är problemet med klassamarbetet, när den ene desperat söker samarbete med en som inte vill samarbeta.
Vi har väl alla mött den där, den som man inte vill ha med att göra, men som ändå följer en insmilande och insmickrande, så ivrig att ställa sig in.
Länge sedan jag läste termen "klassamarbete". Trevligt återseende! Jag skulle tro att åtminstone mellanhierarkin inom SAP länge trodde att deras tillvaro skulle vara trygg genom att deras toppar samarbetade med kapitalisternas toppar. När sedan SAP-topparna löpte över till andra sidan, och kapitalisterna föraktfullt förklarade att de inte behövde S-tjänsterna längre, utbröt en förvirring som ännu inte stillnat. Det finns ingen grund för samarbete längre. "Mellancheferna" inom SAP får inse att de inte får något av sina bossar längre, samtidigt som de genom slickande uppåt och hycklande/sparkande nedåt har alienerat en stor del av sina gamla styrkor.
Ja, de är alienerade från sin bas, således avskurna och gisslan i fiende territorie, det är alltså Stockholmssyndromet som spökar!
Eller är det något som de inte talar om för oss?
SAP-topparna kan gott räknas till borgarklassen. Att det finns inslag av korruption är inte otroligt, men huvudfelet är nog en oerhörd politisk förslappning. Lena Sommestad skrev ju ungefär att det ledsamma med den där Prime-historien var ju inte bara att socialdemokrater skrev grejor på uppdrag av borgarna men gav ut det som socialdemokratiskt material - det verkligt ledsamma var ju att det faktiskt var svårt att se att det var rent borgerlig politik eftersom socialdemokraternas politik ser ungefär likadan ut!
Det är bättre att förstå fenomenet strukturellt än att moralisera.
Det här har ni kanske läst förut: http://www.folkrorelser.org/blogg/2010/09/18/langsiktiga-orsaker-till-socialdemokraternas-svaghe/
Moralism är dock onekligen lättsammare än att beta sig igenom tjocka luntor med fakta!
Jan,
komma här och döda debatten med fakta! :)
Tack för länken, skall läsas med intresse.
Jag är mer för att betrakta saker filosofiskt, moraliskt eller ideologiskt, då tynger man inte ned sinnet med massa fakta! :)
Björn & Martin: Fakta är triviala och välkända i det här fallet, det är perspektivet som är poängen: När man etablerar sig som statsmakt tvingas man bete sig som en toppbyråkrat.
Skicka en kommentar